Vara på väg

Än är det bara februari, så det är ett tag kvar till våren. Men när solen skiner och fåglarna kvittrar känns det som att den är riktigt nära. När jag gick genom trädgården såg jag plötsligt något lika glädjande som oväntat, nämligen några små gula blommor. De såg nästan lite yrvakna ut när de sträckte sig mot ljuset, bland de vissnade resterna av fjolårets grönska. Det är nog lite tidigt att se blommorna som vårtecken, men jag fick en påminnelse om kommande tider. Vårkänslorna fick vakna upp för en stund.

Varje år är glädjen lika stor när de första blommorna tittar fram. En anledning är förstås att de är så vackra att se, och särskilt när man som jag älskar färger. Men jag har också alltmera kommit att känna den symboliska betydelsen av vårens blommor. För de ger inte endast naturen skönhet då den vaknar igen, utan de ger också en känsla av hoppfullhet. För mig är det nästan som om året börjar när naturen vaknar. Blommorna berättar att en ny tid är här, och ger en förhoppning om att den ska bli bättre än den som har varit en längre tid. De berättar att hur svåra prövningar livet än må bjuda på i övrigt, så kommer naturen generöst att bjuda på sin prakt och grönska. Ljus och värme kommer att ge kraft åt allt som lever, inklusive mig och oss.

Jag ska göra mitt bästa för att ta vara på livskraften som kommer med våren, och låta den stärka mig inför vad som kommer framöver.

Vad betyder vårens första blommor för dig?

Kanske finns det en och annan som kommer rysa till en smula vid läsning av detta inlägg. För nu kommer mitt erkännande att jag inte har plockat bort julen än. ”Hur är det möjligt?!” kanske vän av ordning tänker. Jo det finns två orsaker. Jag vet inte vilken som väger tyngst, men här kommer dom iallafall. Den ena orsaken är ren och oförfalskad lathet. Det är så himla tråkigt att plocka bort mängder av pynt som tog sån tid att ställa fram. Det är trångt i skåpen, och allt måste stuvas in så noggrant för att få plats. Dessutom är det urtråkigt att klä av granen massor av kulor, och allra tristast är att trassla med ljusslingan.

Den andra orsaken är att jag älskar julpynt, så det är faktiskt svårt att släppa greppet om julmyset. Än är kvällarna riktigt mörka, och den ljusa tiden av dygnet är alldeles för kort. Då känns det precis lika mysigt som i december att se ljuset från adventsljusstakar, stjärnor och en glittrande gran. Men jag har iallafall förmått mig att plocka bort nästan alla tomtarna, och ikväll tänker jag ta bort mera pynt. Nedan kan jag beskådas sittande i soffan, där jag myser med en mugg kaffe vid julpyntet. (Staken och stjärnan är dock släckta för stunden, för de ansågs störa när de reflekterades i tv-bilden).

Det känns fortfarande väldigt rofyllt att vila ögonen på granen när jag sjunker ner i soffan för att meditera eller se nån film. Nedan kan den beskådas från mitt läge under filten i soffan, och den får nog vara kvar nån vecka till😆

När det gäller att plocka bort julen har jag alltid tänkt att ”bättre sent än aldrig”.

Så nu undrar jag: är jag ensam om att ha julpynt kvar, eller har du också lämnat något framme?