Vara på väg

Det fanns en tid när jag ibland fick tänka till ordentligt för att komma på vad jag skulle ge bort för presenter. Den tiden verkar vara historia nu. Förra året började jag göra smycken, och sen dess har hittills alla velat ha såna. Jag har tidigare inte haft en tanke på att såväl kvinnor som män, och barn som vuxna vill ha samma saker. Men inte mig emot, för jag älskar verkligen att tillverka smycken. Det är tusen gånger roligare att tillverka presenter än att som förr springa runt på stan och leta planlöst.

Häromdagen tog jag emot en önskning om ett armband. Det var först lite oklart hur det skulle se ut, men så fick vederbörande med stor entusiasm riva runt i mina lådor med pärlor, pärlhattar och en massa annat småplock. Jag hade ganska roligt under urvalsprocessen. Den ena pärlsträngen efter den andra åkte fram: ”Dom här ska det vara!” ”Nej dom här förresten!” ”Passar dom här med dom där?” Vi enades om att jag skulle göra ett förslag (innan allt blev en salig röra?), och så gjorde jag ett armband. Slutresultatet kan beskådas i den lilla bildbomben nedan 😀

De mörkblåa halvädelstenarna är Lapis Lazuli och de gråmönstrade är Black Veined Jaspis. Så fanns det önskemål om mycket ”detaljer”, och därför sitter det diverse sådana mellan pärlorna.

I skrivande stund är ordningen återställd i pärllådorna, och armbandet har kommit till användning 🙂

Brukar du använda smycken?

Om jag skulle välja ut den läskigaste platsen jag någonsin har besökt, så är det katakomberna under Paris. För den som inte känner till det så består väggarna av dödskallar och benknotor vilka har anordnats i mönster ungefär som när man gör stensättningar. När jag gick där nere i dunklet ångrade jag mig mer än en gång att jag följde med dit ner.

Riktiga dödskallar ogillar jag starkt att se, men jag tycker inte om konstgjorda eller avbildade sådana heller. Medan många tycker att dom är snygga och häftiga, så tycker jag att dom är läskiga och får mig att bli illa berörd. Inte en enda gång då jag har sett dödskallar som tatueringar, smycken eller mönster på kläder och annat, har jag blivit sugen på att pynta mig själv med sådana.

Men nu har jag slagit mig själv med total häpnad, och gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har nämligen skapat ett halsband av halvädelstenar med dödskallar av magnesit i. Jag brukar skapa kristallsmycken, och fick plötsligt en oemotståndlig lust att skapa ett smycke med dessa läskiga skallar i. Det var roligt att knåpa ihop det, men jag lär aldrig använda det. Undrar vad jag fick denna creepy fantasi ifrån?!?

Dödskallen är en av de kraftfullaste symbolerna som finns, men vad symboliserar den egentligen? Jo den har många betydelser över hela världen samt inom olika religioner. Det skulle kunna skrivas ett långt inlägg om detta ämne, men jag nöjer mig med att nämna några av dess betydelser i världen. Den mest uppenbara är förstås döden och dödligheten. Men den symboliserar också livet och livet efter döden. Andra betydelser är t ex visdom, varning, beskydd, transformation, förändring, rikedom, kraft och styrka.

Hänget i halsbandet är en korpskalle. Om någon är intresserad av vad en sådan symboliserar kan jag skriva om det i ett annat inlägg.

Jag önskar alla en härlig dag!

Ibland undrar jag om det bara är jag som är fantasilös när det ska köpas presenter. Visst, när någon önskar något särskilt är det ju enkelt. Men när någon önskar sig ”inte nåt speciellt”, eller säger ”köp nåt bara, det är inte så noga” – då blir det svårare. För i regel är det dom som har nästan allt som säger så, och vad man än köper så blir det undanstuvat bland alla andra liknande saker. Därför blev jag riktigt glad när jag blev ombedd att göra ett smycke. Ett killsmycke av halvädelstenar som jag älskar! Det har jag aldrig gjort förut. Det är förvisso så att det mesta i smyckesväg har jag inte gjort förut, men jag har gjort halsband och armband åt mig själv. Jag länkar till ett halsband för den som har missat mina kreativa bravader?

https://varapavag.se/2019/06/28/nar-skaparlustan-vaknar-igen/

Hursomhelst blev armbandet till belåtenhet, så det känns jätteroligt. Jag kommer att tillverka ännu en födelsedagspresent såsmåningom, för svärmor har i god tid önskat sig ett kristallhalsband i present. Så ska jag göra ytterligare ett sånt åt mig själv. Inte hade jag kunnat ana att det är så roligt att göra smycken. Frågan är om det inte är beroendeframkallande??

Tycker du om att göra presenter att ge bort?

Kan man bära solsken runt sin hals? Jag fick iallafall lust att försöka. En gång i tiden bubblade jag av skaparlusta, och nu har den äntligen börjat vakna till liv igen. Men den här gången har jag inte målat en tavla eller sytt en klänning, utan jag har gjort ett halsband av halvädelstenar med solig känsla. Det är inte många som vet det, men jag har ända sedan barndomen älskat kristaller. Jag har i alla år haft kristallföremål som prydnadssaker i hemmet. Sedan en tid tillbaka bär jag smycken gjorda av kristaller varje dag. Det var dock en ren slump att jag nyligen kom på tanken att försöka göra mina smycken själv.

Pärlorna i halsbandet är Golden Healer, Citrin, Karneol, Bergskristall, och Pyrit. Jag måste säga att det var en riktigt härlig känsla att göra halsbandet. Det tog sin modiga tid, eftersom motoriken och delvis känseln i högerhanden inte är bra än efter olyckorna och operationen. Men trots att det är svårt med mina klumpiga fingrar var det värt att lägga tiden, för jag känner verkligen den soliga och starka energin från pärlorna.

Jag har inte lyckats fota en enda vettig selfie med halsbandet på mig, så ett par av hemmets prydnadssaker fick ställa upp som fotomodeller?

Färgerna i halsbandet finns även i trädgården, så vem vet – kanske var det från blommorna och solskenet jag fick min inspiration.

Jag önskar alla en härlig dag!?