Browsed by
Kategori: Resor

Året som har gått: Lista för 2023

Året som har gått: Lista för 2023

Tänk att det snart är ett nytt år igen. Jag vet att jag har sagt det förut, men tiden går så himla fort. Det känns inte som så längesen jag med en nästan högtidlig känsla började skriva i min nya dagbok för 2023. Nu är jag inne på dagbok nummer 2, och den kommer att räcka en bit in i 2024. Idag tänkte jag bjuda på några tillbakablickar på året som snart är slut. Det har hänt en hel del både bra och jobbiga saker, så det tog en stund att välja ut vad jag ville skriva om. Jag ville inte skriva hur mycket som helst, och heller inte grotta ner mig i sånt som inte varit bra. Så här kommer några punkter:

Årets höjdpunkter:

Pilgrimsresan till England. Jag besökte bl a olika kraftplatser, och hade många helt otroliga upplevelser. Om andan faller på räcker de till många blogginlägg. En har jag redan skrivit om, nämligen att jag besökte en sädescirkel. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/08/13/antligen-besokt-en-sadescirkel-i-england/. Nedan är jag på väg till en ceremoni i stencirkeln Stonehenge en tidig morgon.

Här sitter jag och lyssnar på underbart vacker körsång under en gudstjänst i den fantastiska gamla katedralen i Wells.

Min utställning av tavlor och smycken.
Det var mycket spänning och förväntan inför utställningen som ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården, och den var väldigt rolig att genomföra. Här finns länk till inlägget jag skrev om den: https://varapavag.se/2023/09/27/min-utstallning-av-tavlor-och-smycken/

Årets sköna stunder:

I skogen i sadeln. Jag älskar friden, dofterna, ljudet av hovar mot mjuka stigar, och inte minst gemenskapen med en fyrfota vän.

Picknickar i naturen.
Det är alltid lika skönt att komma ut i naturen och äta lite god mat. Så det har blivit några picknickar under året.

Årets avkopplande händelse:

Några dagars retreat med yoga och meditation på en vacker och rofylld plats var väldigt avkopplande och skönt. Dessutom var maten väldigt god. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/07/13/varit-pa-retreat/

Årets bottennapp:

Att min man fortfarande inte har blivit opererad för en vårdskada som orsakar honom väldigt mycket smärta och begränsningar i livet. Han skulle ha opererats i somras, men det har skjutits fram gång på gång.

 

Årets vana som hållit i sig:

Skriva dagbok. Denna nygamla vana har jag hållit fast vid ända sen jag började vid årets början. Så nu tänker jag skriva vidare ett år till.

 

Årets roligaste köp:

Helt klart min kristallkula. Den hittade jag i en pytteliten affär i Tintagel i England. Trots att den var stor och tung kunde jag inte låta bli att köpa den. Att få hem den var en historia för sig…

Årets bästa investering:

Att byta ut yxan mot en vedklyv. Det får vara någon måtta på hur slitsamt det ska vara att värma huset.

Ja det var ett litet axplock av vad som har hänt – och inte hänt – under 2023.

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År! 😀

0
Äntligen besökt en sädescirkel i England!

Äntligen besökt en sädescirkel i England!

Så är jag tillbaka i bloggen igen! Under min frånvaro har jag varit på en pilgrimsresa till England. Jag har varit på uråldriga heliga platser, sk Sacred Sites, för att känna historiens vingslag och platsernas mycket starka energier. En av mina stora drömmar har varit att besöka en sädescirkel och få uppleva den omtalade energin i en sådan, vilket var ett av målen med resan. Sädescirklarna har väckt förundran hos människor runt jorden sedan urminnes tider, ja såvitt man vet i mer än 4000 år. De uppstår såväl plötsligt som mycket hastigt i sädesfält i bla England. Men medan många vill få besöka och uppleva sädescirklarna, så är det tyvärr inte ovanligt att bönderna genast klipper ner dom för att slippa att folk trampar ner skörden på deras åkrar. Jag hade sån enorm tur att jag var en av de som blev insläppta i en sädescirkel som uppstod i en veteåker vid Hatherdane Lane, Charlton, Hampshire i England. Den var ca 76 meter i diameter, och jag har sett att den kallas ”Starburst”. Dagen efter fick ingen mer inträde till sädescirkeln. I inlägget visar jag bilder på cirkeln som finns i FB-gruppen Crop Circles From Above. Jag har skrivit till ägaren av bilderna för att få tillstånd att publicera dom, eftersom ägaren har copyright.

Hur uppstår sädescirklar?

Det finns olika uppfattningar om hur Crop Circles uppstår, och de två ”sidorna” är starka i sin tro. Många anser att de skapas av utomjordingar medan andra hävdar att de skapas av människor. Det har förvisso hänt att det har visat sig att människor har varit i farten. Men de stora och oerhört komplicerade geometriska mönstren skulle inte någon människa lyckats skapa med exakt precision på nolltid. Cirklarna undersöks mycket noggrant för att hitta tecken på mänsklig inblandning. När man då inte hittar minsta lilla tecken på eller spår efter att någon människa har rört sig i eller utanför cirkeln ens i en lerig åker, så vad ska, kan eller vill man tro?

För att få mera kunskap om ämnet besökte jag The Crop Circle Exhibition. Även om de flesta av sädescirklarna plötsligt uppstår utan att någon ser det hända, så finns det ögonvittnesskildringar som beskriver hur de har sett en sädescirkel uppstå. En del har filmat eller fotat. De beskriver hur säden på några sekunder har ”plattats” ner av vad man uppfattar som en osynlig kraft. Det finns rapporter om att man samtidigt har sett ljusfenomen som ”ljusbollar” eller orber, blixtar och ljusstrålar över marken samt oförklarliga ljud.

De flesta av sädescirklarna uppstår på natten, men det har även hänt att de har uppstått mitt på ljusa dagen vid områden där det finns mycket folk. Nedan finns en bild på den mest berömda ”Julia-set” som är en spiral som består av 151 cirklar och är 279 meter lång. Den uppstod plötsligt en eftermiddag intill en vältrafikerad väg mitt emot Stonehenge, se nedan.

Nedan visar jag en bok jag köpte på utställningen, samt bilder ur denna på några enstaka av de ögonvittnesskildringar som finns dokumenterade från olika länder.

Bilden nedan visar början på tidslinjen av observationer av sädescirklar.

Så hur kändes det att vistas i sädescirkeln?

Ja jag kan bekräfta att där fanns en otroligt stark energi. Jag började känna hur det pirrade som elektricitet i fingrar och tår redan innan jag gick in i det stora mönstret i åkern. Ju längre in i cirkeln jag kom, desto starkare blev känslan av elektricitet. Den spred sig i hela kroppen, och tillsist pirrade det till och med i läpparna. Vid mitten av cirkeln kändes energin som allra starkast, och jag hade velat lägga mig där. Men för att inte ligga i vägen för andra, valde jag att lägga mig i en del av mönstret som var närmast mitten. Där låg jag och mediterade och kände energin, och det var som att ligga i en batteriladdare. Det var en helt otrolig känsla som är svår att beskriva på ett rättvisande sätt. Jag låg kvar en god stund och lät mig fyllas på, och det kändes nästan som om jag svävade iväg efter ett tag.

När jag så småningom reste mig upp var jag alldeles omtöcknad men samtidigt både lugn och upprymd samt lycklig. Jag kände mig dessutom sprängfylld av energi.

För den som vill se flera bilder av den här sädescirkeln samt andra sådana finns nedan en länk till FB-gruppen Crop Circles From Above.

https://www.facebook.com/cropcirclesfromabove

Det finns också t ex en intressant sida som heter UKcropcircles:

http://www.ukcropcircles.co.uk/?page=circle-thumbnails&id=604

Nu har jag alltså checkat av ännu en punkt på min lista genom att jag äntligen har besökt en sädescirkel, och fått uppleva den omtalade energin. Kanske blir det så att jag delar med mig av flera godbitar från min pilgrimsresa.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren!

0
Ett semestertips på Öland

Ett semestertips på Öland

Idag tänkte jag dela med mig av ett semestertips, nämligen att besöka Eketorps Borg på södra Öland. Jag har velat se den borgen i åratal, och förra sommaren blev det en tur. Jag älskar att besöka historiska platser, och den här borgen är landets enda helt undersökta och återuppbyggda fornborg med hus från både järnåldern och medeltiden. Man har återskapat både muren och husen direkt ovanpå fornlämningarna. Den är ett levande museum, där man kan besöka hus och verkstäder, och delta i olika forntida aktiviteter och lekar. Där finns människor som utför olika sysslor, och man får vara med och prova på hur man levde förr.

Här står jag och ser munter ut i en dörröppning till ett av husen. Det är så intressant att se hur man levde förr. Man inser snabbt hur otroligt bekvämt livet är i modern tid.

Borgen byggdes i tre faser. Eketorp 1 uppfördes på 300-talet av ett 20-tal hushåll som gick samman . Brunnen har funnits ända sedan den tiden och ger fortfarande vatten.

Det finns fähus att gå in i, så man får se hur djuren levde med människan i forna tider. Dessutom finns det får som betar i borgen. Ett var väldigt sällskapligt och ville bli klappat av besökarna, och jag blev avis för att jag inte stod i främsta ledet vid staketet;)

Vid utgrävningarna 1964-73 hittades ca 26000 föremål, så det finns en hel del att titta på i museet. Det är fantastiskt vilken hantverksskicklighet man får beskåda.

Silverringen nedan är fotad i butiken, och en sån köpte jag åt mig själv. Den är en avgjutning av originalet, och det finns även andra fina vikingasmycken att köpa om man vill.

Om man inte lyckas pricka in tiden för en guidad visning, så finns det massor av intressanta och lärorika informationsskyltar att läsa.

Ja här finns mycket att se och göra för både stora och små. Jag gick som vanligt in för att fota så folkfritt som möjligt, så det var inte alls så ödelagt i borgen som bilderna kan ge intryck av.

Om du vill söka information inför ett besök i sommar så finns en länk här:

https://www.eketorpsborg.se/

Jag önskar dig en härlig sommar!

0
Matlagning i husbilen

Matlagning i husbilen

Jag tror att jag är lite bak och fram. För när jag har tillgång till ett hyfsat välutrustat och stort kök, tycker jag att vardagsmatlagning är ganska tråkig. Inte så att jag lider av sysslan, men helt ärligt så är nog min stora grej mer att äta? Men när jag bor i husbilen och har ett pyttelitet och sparsamt utrustat kök – och inte ens en ugn – ja då är det plötsligt ganska roligt att laga mat. På något sätt tilltalas jag av det minimalistiska livet, där varje dag bjuder på en ny utsikt utanför köksfönstret. Jag öppnar det lilla fönstret bakom gasspisen, och känner dofter av skog, havsvindar eller sommarregn. Naturens dofter blandar sig med matens. Ljudet av skvalpande vågor, vindens sus i trädkronor, fåglar över land och hav, blandas med ljudet av bubblande grytor och fräsande pannor. Matlagningen blir något att uppleva med olika sinnen, istället för en vardaglig slentrian.

Så vad lagas det då för mat i husbilen? Jo det blir lättlagade rätter helt enligt fantasin. Vi äter mycket grönsaker med goda tillbehör. Den lilla grillen åker fram om vi tänker stanna på en plats så länge att den hinner svalna innan avfärd. I det här inlägget tänkte jag visa lite av förra sommarens matlagning i husbilen. Nedan åt vi grillade kotletter och halloumi, med haricot vert, guacamole och bearnaise.

Om det inte är läge att ta fram grillen så lagas allt inne i husbilen. Nedan syns ett sådant exempel, då vi åt ost- och baconkorv, med stekta morötter, broccoli, guacamole, hummus och bearnaise.

Ibland lagas allt i stekpannan. Då blir det mindre disk dessutom. Nedan lagades det en panna med korvslantar, halloumi, paprika och lök, som förtärdes med bearnaise och hummus.

Nedan sitter jag och dricker kaffe i naturen. Om vi äter utomhus eller inomhus beror inte bara på vädret, utan också på hur länge vi tänker stanna på platsen. Om stoppet bara är för att fixa mat och äta, kan vi ibland vara lite för bekväma för att ta fram bordet och stolarna. Men om vi tänker stanna ett tag – som t ex över natten – vill vi förstås äta utomhus om vädret tillåter.

Slutligen måste jag bara belysa vilken otrolig töntighet man (jag) kan hädanfalla åt under campinglivet 😉

Ja det var allt för den här gången. Jag sparar lite skrivande till ett annat inlägg.

Ha det så bra tills vi ses igen 😀

0
Med husbilen till Öland

Med husbilen till Öland

I somras bloggade jag knappt inte alls. Det fanns mycket jag kunde ha skrivit om, men jag hade inte ork. Sommaren blev väldigt annorlunda pga att maken skadades svårt i en olycka i våras, och blev begränsad både funktionsmässigt och av svåra smärtor. Vi gjorde försök att åka iväg med husbilen, men fick vända hem pga att han hade för ont. Men när vi i augusti gjorde ett nytt försök, lyckades vi äntligen åka med husbilen till Öland ett antal dagar. Det var otroligt efterlängtat, och som vanligt kände vi den där underbara känslan av frihet när vi rullade iväg. Vi fick åka kortare sträckor än förr, och min man fick ligga till sängs väldigt mycket. Men man har ju sängen med sig.

Första frukosten i husbilen känns alltid speciell.

Det kändes också extra speciellt att åka över Ölandsbron, eftersom vi inte kunnat räkna med att ta oss någonstans.

En av de första sevärdheterna vi besökte var Långe Jan på Öands södra udde. Det är landets högsta fyr med en höjd på 42 meter. Vill man gå upp i fyren så är det 197 trappsteg, men vi gick inte upp. Min man kunde inte, och jag avstod för det blåste riktigt kalla vindar den dagen. Tänk att fyren tändes för första gången den första november 1785. Jag skulle gärna ha velat resa tillbaka i tiden, och se hur det såg ut på platsen då.

Det var en solig och väldigt vacker dag, och av bilderna skulle man kunna tro att det var varmt och skönt.

Jag ville ha ett foto med mig och hela fyren, men så blev det inte riktigt?

Här står jag och är allmänt stelfrusen. Jag borde ha klätt mig betydligt varmare?

När vi lämnade södra udden blev vi stoppade av ett nyfiket får. Hon gjorde sig ingen brådska att flytta på sig, så vi fick snällt vänta tills hon tittat klart?

Ja det var allt för den här gången. Jag berättar mer om våran husbilsresa i ett annat inlägg.  Om någon undrar vad som hände i våras, så finns en länk till inlägget här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

Ha det så bra!?

0
En badkrukas bästa sommar

En badkrukas bästa sommar

Milde tid så längesen det var jag skrev! Men bättre sent än aldrig – hoppas jag – när andan nu faller på att dela med mig av ett mirakel. Jag har badat! Gång på gång på olika ställen, och utan att pinas och våndas. Alla som känner mig vet att jag är hopplös när det gäller att bada i hav och sjöar – såvida det inte handlar om t ex mycket varmt vatten i Medelhavet. Men i år har jag badat såväl i hemtrakterna som under husbilsfärden i Skåne.

I år har jag njutit av långa och sköna bad i bl a Falsterbo, Sandhammaren och Löderup. Stränderna där är helt underbara, och havet vars vatten brukar kännas nästan fruset har haft en behaglig temperatur. Jag har bara behövt sjåpa mig några minuter innan doppet. Det är rekord! Därefter har jag legat länge i vattnet och plaskat som en barnunge. Särskilt när det har varit vågor i vattnet.

Det bästa är att det är mycket sommar kvar, och än väntar flera sköna dagar med sol och bad. Det känns gött – ja riktigt gött att veta. Det gäller att likt en ekorre samla goda minnen av njutning inför den mörka vintern. Stunder att tänka tillbaka på med vemod och längtan, och med hopp inför nästa sommar. Tiden går så fort så det gäller att suga i sig varje härlig minut. Det sparas minnen av vågornas rogivande brus, av solens värmande strålar, av vattnets friska svalka, av sand mellan tårna, av långsam läsning i min spännande bok, av picknick på stranden, av insekters surrande, av den sköna tröttheten efter en dag med sol och bad, samt av vilsamma tupplurar i skuggan. Känslan av frihet är underbar och beroendeframkallande, och jag känner mig nästan som fåglarna som till synes bekymmerslösa svävar fram i solskenet.

I år är sommaren riktigt bra – precis som jag vill att den ska vara. Jag hoppas att du också njuter av den! 🙂

0
Var tog jag vägen?

Var tog jag vägen?

Försvann jag den där kvällen vid spökslottet (som jag skrev om i förra inlägget)? Man skulle nästan kunna tro det. Dagar blev snabbt till veckor av tystnad. En lång tid av tystnad, som för varje dag bet sig fast lite hårdare. Sommaren har kommit och gått, och återigen ligger allt jag längtade efter bakom mig. Husbilen står parkerad på gården, och det njutbara livet i rullning är över för i år. Jag har inget emot att vara hemma igen, men det känns alltid vemodigt att lämna semestern bakom sig. Så även denna sommar, trots att vi lyckades pricka in de regnigaste veckorna för husbilsåkandet.

Den här semestern har jag inte skrivit många ord. Vi befann oss ofta där mobilen hade dålig eller obefintlig kontakt med omvärlden, så då fick det vara. Jag fotade som vanligt och tänkte att jag skriver sen. Eller imorgon. Eller när vi är nånstans med bättre täckning. Tillsist blev tröskeln att komma igång att skriva för hög. Men nu fick jag inspiration igen. En vänlig kommentar kan göra så mycket. Att få veta att det finns någon som saknar det man skriver värmer hjärtat och väcker den hårt sovande skrivlusten till liv.

I brist på inlägg från tiden i rullning delar jag med mig av några bilder jag tog. Nedan kan beskådas utsikten från bilen en vacker kväll på Öland.

Även detta år åkte vi till kraftplatsen Ale Stenar. Jag hade en helt fantastisk och oförglömlig upplevelse där i år.

Så delar jag en bild på min huslighet i husbilen? Av någon mystisk anledning tycker jag att matlagning är roligare i bilen.

Jag hade hoppats på sköna dagar på Skånes underbara sandstränder, men då det inte regnade blåste det ganska kallt. Så det blev som bäst en promenad med frusna fötter?

Det kan bli så att jag skriver och berättar lite i efterhand om vad vi har haft för oss. Jag ska i vilket fall som helst inte söva någon med att skriva ifatt allt i detta inlägg.

Jag önskar alla en riktigt fin helg, och håller tummarna att skrivlusten håller i sig!?

0
I väntan på ett spöke

I väntan på ett spöke

För den som inte vet om det kan jag berätta att jag är barnsligt fascinerad av slott. Det är något magiskt med den sortens byggnader, och tanken på att att få syn på ett slottsspöke är otroligt spännande. Så när vi under söndagseftermiddagen kände oss mätta på Öland, blev nästa stopp ett spökslott. Vid kvart i tio på kvällen rullade vi in framför Bäckaskogs slott, och jag klev genast ut i den kalla kvällsluften. Tanken var att ta en promenad och känna in platsen. Helst av allt hade jag velat få sova en natt på slottet, men det får ske någon annan gång.

Jag gick omkring och tittade och fotade lite i det tilltagande mörkret.

Efter ett tag tändes lyktstolparna kring slottet, och en småkuslig stämning infann sig.

Längst bort till höger i bilden nedan syns husbilen på parkeringen.

Innan jag gick tillbaka in i bilen igen stod jag kvar utanför den, tittade mot slottet och lyssnade. En gestalt syntes i ett fönster, men var det ett spöke eller en människa? En klocka klämtade, och jag insåg att jag varit ute ett bra tag. För en stund kände jag mig som ett med naturen och vinden, och jag sände några förhoppningsfulla tankar om att få uppleva något spännande under natten.

Nu ska jag sova, och än så länge har jag i bilen inte upplevt något annat än ljudet av regn på taket. Men den som väntar på nåt gott…?

0
Det ljuva campinglivet och dess vedermödor

Det ljuva campinglivet och dess vedermödor

Som rubriken antyder är campinglivet inte bara myspys denna ovanliga sommar. Så låt er inte luras av inläggsbilden, för den är från igår och nu är det värsta ovädret. Tanken var att köra dit vädret är bäst, men om nuvarande väder är det bästa vill jag knappt föreställa mig det värsta. Regnet bokstavligt talat vräker ner i skrivande stund, och det blåser så att bilen skakar. ”Hatten” som sitter på taket över fläktkanalen blåste bort ikväll, och vattnet rann in i övre köksskåpet och ner på bänken. Tallrikar mm fick snabbt rivas ut och stuvas om, skåpet torkas ur, och upp på det blöta taket i mörker och oväder och täcka över hålet med en plastpåse. Jag trodde jag skulle få hjärtsnörp fastän jag inte var med där uppe!?

Men igår slapp vi regn, och nedan kan ni beskåda den fina utsikten från köksfönstret.

Ingen ska påstå att det var varmt, men det gick att promenera upp kroppsvärmen. Det var iallafall vackert vid havet.

På kvällen gick vi på promenad igen och njöt av solnedgången över havet. En av livets ultimata livsnjutningar om någon frågar mig?

Såhär ensligt och precis intill havet skulle jag gärna bo. Men huset kunde få vara lite större?

Så åter till idag, då det blev en tur till norra udden och fyren Långe Erik. Väderprognosen varslade om regn kl 19, så vi tänkte att vi hade gott om tid att se fyren och ta en promenad. När vi kom fram satt vi i bilen och drack kaffe och åt kakor medan regnmolnen drog ihop sig i skyn. Jag hörde första dropparna på taket innan sista kaffeslurken var uppdrucken, så regnjacka och paraplyer åkte fram direkt. Först regnade det måttligt, men det blev snart värre. Jag tog en trist och grå bild, och så återvände vi raskt till bilen.

Vädret blev allt värre, så vi körde motvilligt in på en camping. Jag har försökt läsa en bok för att lära mig manifestera fram ett bättre väder??

Nu är det dags att säga godnatt. Regnet dundrar på taket, och bilen skakar av den hårda blåsten. Men imorgon ska solen titta fram igen enligt den opålitliga väderprognosen?

Ha det gött i höstsommaren!?

0
Så är man i rullning igen

Så är man i rullning igen

Så tillbringas livet återigen på resande fot – eller säger man så när man förflyttar sig på hjul?!? Jag har sedan avresans första stund haft en låt envist fastklistrad i hjärnan, nämligen Thomas Ledins Genom ett regnigt Europa. Nu är vi förvisso i Sverige, men det är ju en del av Europa och regnar gör det. Inte hela tiden men då och då, och solen har gömt sig bakom molnen en stor del av tiden. Så låten gnager inte helt obefogat i hjärnan. Men i skrivande stund skiner solen.

Första natten tillbringades utanför Växjö, med utsikt över en sjö vars namn jag redan glömt. Regnet trummade på taket, och det var kallt – riktigt kallt! Men vi tände ljuslyktor med värmeljus, och klädde oss lite varmare än någonsin förr i husbilen.

Vi vaknade till en solig och vacker morgon och en något spartansk frukost. Vi skulle ha handlat under dagen, men så blev det inte för vi hade med oss lite mat hemifrån. Mjukosten hade frusit i kylskåpet men det gick att hacka loss bitar av den till mackorna? Så blev det lite saffransost på också. Knepig smak på ost.

Sen åkte vi till Kalmar med siktet inställt på Öland. Passade på att handla, och konstaterade att folk överlag skiter fullständigt i att hålla avstånd. Stackars alla som är i riskgrupp med tanke på den 99%-iga hänsynslösheten. Förutom en massa skyltar och påminnelser verkar Corona ha fallit i glömska hos dom flesta. Vi lämnade tacksamt stan och körde över bron till Öland.

Några mil senare befann vi oss i Sandvik. Nedan kan ni se den fina sommarhimlen?

Så var vi är äntligen framme vid havet. Vid den underbara ensligheten där man hör vågorna, vinden och fåglarnas sång.

Det var verkligen inte något utesittarväder, för det blåste hårt och kallt. Men en promenad blev det på kvällen. Nedan synes jag innan jag fick upp värmen i kroppen?

Jag var inte ensam om att vara frusen?

Vi var nästan ensamma på platsen.

Sen var det läggdags i bilen som gungade i blåsten.

Hoppas att alla har en härlig somrig dag!?

0