Browsed by
Kategori: Trädgård

En tid av förundran

En tid av förundran

Kommentarer 24 kommentarer

Så är den här igen – den här underbara tiden som fyller mig av förundran. Tiden som jag längtar så intensivt efter varje år. Grönskan har exploderat, och på nolltid har såväl marken som torra och till synes livlösa grenar fyllts av blommor och blad av olika sorter. Färger, former och dofter avlöser varandra. Ögonen bjuds på nya njutningar vartefter dagarna går. Fåglar sjunger muntert i trädkronorna, och en och annan fjäril flyger från blomma till blomma. Solsken och ljus ger glädje och energi, och hela livet känns lättare.

I år känns det extra underbart med sol, värme och grönska. Livet består av kontraster som förstärker upplevelserna av varandra. Efter en vinter som känts längre, mörkare och kallare än någonsin, känns solskenet, värmen och grönskan mera livgivande än någonsin. Jag känner mig påfylld och förväntansfull, och ser fram emot vad sommaren har att bjuda på.

I skrivande stund ligger jag i paviljongen. Där har jag legat ett tag och låtit ljumma vindar svalka mig i värmen. Jag har haft en lugn och skön dag. Det har varit en väldigt intensiv tid inför utställningen och under tiden den pågick. Efteråt har jag pustat ut och tagit det lite lugnare. Tids nog tar skapandet fart igen. Här och nu är det så skönt att ligga och lyssna på vinden och fågelsången. Nu börjar kvällsluften att mättas av syrendoft, och det är så skönt att bara finnas till.

Jag önskar alla en härlig ny vecka! 🙂

1
Så efterlängtad och välbehövlig

Så efterlängtad och välbehövlig

Kommentarer 24 kommentarer

Det är verkligen tur att det är våren som närmar sig och inte hösten, för det är väldigt mycket att hantera i livet nu. En av de saker som håller näsborrarna över ytan är just vetskapen om att våren är riktigt nära. Jag behöver verkligen ljuset för att få ork till allt, och lite värme gör livet lite mindre arbetsamt. Det ska bli så skönt att slippa köra tunga skottkärror med ved i uppförsbacke till huset, även om det är en av alla sysslor som besparar mig utgiften för ett gymkort. Det ska också bli skönt att slippa använda pannlampa till utomhussysslorna om kvällarna. Så våren är så efterlängtad och välbehövlig.

Men hur mycket jag än har att göra i livet, så har jag alltid varit noggrann med att dokumentera vårtecken. Så även detta år. Det går inte att undgå att se när t ex små blommor tittar fram, och då fotar jag dom – hur oansenliga dom än må vara. Det är så underbart att se hur nytt liv  börjar spira bland de torra resterna av fjolårets grönska. Nya tider och det förflutna möts här i nuet. Trädgården ser rufsig och tufsig ut men det gör inget. Det viktiga är att den vaknar igen.

Jag tar mig också en liten stund ibland till att sitta vid vattnet på tomten. Det är så rogivande att se och höra hur det som var ett tjockt snötäcke forsar förbi. Det här att kunna flika in en liten stund av andrum bland allt man har att göra betyder så mycket, om man vill hålla i längden. Jag har ju tyvärr erfarenheten av att braka ihop totalt med mig i bagaget, så jag varken kan eller vill köra på oavbrutet som förr.

Nu ska jag ta tag i återstoden av dagen. Det finns en hel del att beta av, och jag lär inte ta rast utomhus igen denna dag. Det blåser nämligen så hårt och kallt att näsan blir illröd när jag går ut.

Jag önskar alla en fin fortsättning på dagen!

0
Godare än godis

Godare än godis

Kommentarer 30 kommentarer

Vad roar man sig med en sen kväll på landet? Ja det finns allt möjligt att göra, men igårkväll hängde jag som en apa i ett träd och plockade bigarråer. Jag var på väg ut till hästarna för att godnattmysa en stund i hagen, och råkade gå under en bärfylld gren. Jag visste inte om bären var riktigt mogna än, så jag provsmakade ett. Milde tid så gott det var! Mycket godare än godis faktiskt. Så när det var färdigmyst i hagen blev det att hämta en bunke och en stege. Jag gillar inte att stå på stegar, så min man fick stå nedanför och hålla i den så den inte skulle välta.

Efter mycket plockande och nästan lika mycket ätande var bunken full med söta och saftiga bär.  Jag ville förstås fota den fantastiska skörden trots att det egentligen var för mörkt för att fota. Min man ville dessutom fota mig med bären som jag så ivrigt hade plockat. Så här kommer bilder från denna stund av vardagslyx 🙂

Nu ligger bären på en bricka så att de inte ska mosa varandra. Det blir nog att göra lite yoghurtglass med bigarråer i idag. Det ska ju va lite gött å leva – eller hur? 😀

Ha en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

0
En fest för ögonen

En fest för ögonen

Kommentarer 32 kommentarer

Så är den äntligen här, den efterlängtade tiden då pionerna blommar. När man som jag älskar  både blommor och starka färger, är det en fest för ögonen. Vi har pioner på olika platser i trädgården, och de som växer intill husväggen slår ut först. Sen kommer de andra vartefter. Jag förundras som alltid när jag ser sommarens fägring över att naturen skapar så mycket skönhet. Som vanligt har jag dokumenterat det vackra med min telefon, så att jag kan dela med mig av blomsterprakten till mina läsare.

Det finns en slags trygghet i naturens cykler. Även om jag får erkänna att jag inte uppskattar dom alla lika mycket, så känns det skönt att veta att vissa saker är förutsägbara i en föränderlig och på många sätt galen värld. Vad som än händer omkring oss människor i stort som smått, så lever naturen sitt eget liv. Grönskan och blommorna behöver inte vänta på varken lön eller bättre tider för att slå ut, och vi människor kan njuta fritt av fägringen vi ser omkring oss.

Den här sommaren är väldigt speciell. Det är så mycket nytt och spännande på gång i livet, samtidigt som konsekvenserna av olyckan förra våren fortfarande påverkar väldigt mycket. Det nya livet vävs ihop med nya förutsättningar, och jag blickar framåt med förväntan mot möjligheter istället för begränsningar och vad som gått förlorat. Varje gång livet delar ut sina feta dråpslag, får man samtidigt en möjlighet att se och uppskatta det man har kvar. Man får en möjlighet att fördjupa sin tacksamhet.

Egentligen var det här inlägget bara tänkt att handla om pionerna, men det drev iväg och blev filosofiskt. Men så kan det bli, och så får det vara.

Jag bjuder på ytterligare några bilder, och önskar alla riktigt härliga sommardagar! 🙂

Ifall någon undrar vad det är för olycka jag skriver om, så finns en länk här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

0
Utmaningar, livsnjutning och tacksamhet

Utmaningar, livsnjutning och tacksamhet

Kommentarer 32 kommentarer

Det har ekat tomt här inne i bloggen ett tag, vilket i och för sig inte är helt ovanligt. Det har hänt en hel del sen jag skrev senast, så det vore orimligt att räkna upp allt i ett inlägg. Men det kan bli så att jag framöver delar upp saker i lagom stora portioner som inte söver mina läsare. Hursomhelst har det varit fullt upp ett tag, och nu när långhelgen är här har jag fokuserat på att vila, skapa, fixa lite utomhus och njuta av det underbara vädret.

När det är så härligt ute som det är nu, vill jag helst bara vara utomhus så mycket jag kan. På kort tid har nakna trädgrenar fyllts av grönska och en överdådig blomsterprakt. Det är så lummigt och grönt ute att det känns som om sommaren är här. Fåglarna sjunger från morgon till kväll, hästarna frustar i hagen och små fjärilar dansar lättsamt förbi i luften då och då. Tvätten hänger på tork utomhus, och luktar sådär sommarfriskt när jag tar in den. Måltider äts utomhus och smakar extra gott under himlen och trädkronorna.

Nu är den äntligen här – den här tiden som jag längtar så intensivt efter varje lång, mörk och kall vinter. Jag har blivit solbränd när jag har suttit ute och läst i solstolen, och kortbyxorna används flitigt igen. Jag njuter i nuet medan jag drömmer om sommarens äventyr. Livet må bjuda på allehanda utmaningar och svårigheter, men de släpps inte in i mina stunder av livsnjutning. Här och nu känns det så bra, och jag känner tillfredsställelse och tacksamhet.

Jag hoppas att alla har en härlig vår, och kan njuta av solsken, värme och grönska 🙂

0
Ombytliga dagar

Ombytliga dagar

Kommentarer 36 kommentarer

Det är helt otroligt vad våren kommer och går från dag till dag. Valborgsmässohelgen var inget undantag, utan det har sannerligen varit ombytliga dagar. Den innehöll allt från helt fantastiskt ridväder, till så starka iskalla stormvindar att paviljongen fick kläs av sitt tyg igen. Det var enda sättet att rädda den från att blåsa sönder. Men före det hemska vädret hann jag lyckligtvis med en ridtur i skogen. Med på färden fanns en kaffetermos, vars smakliga innehåll avnjöts både före och efter skogsturen. Dock utan kakor till Lilla Mannens stora förtret. Han tigger värre än en hund, så om man råkar ha någon fika med sig får man knappt ingen själv ändå;)

Det blev också en väldigt kreativ helg med mycket målande. En av oljemålningarna jag höll på med var mormors ängel som jag skrev om i ett annat inlägg.

Det blev också en del pyssel i trädgården när det inte blåste alltför hårt och kallt. Trädgården är rejält eftersatt sedan förra året då min man låg så länge på sjukhuset, och sen kom hem i så dåligt skick. Jag hade varken tid eller ork att sköta om växtligheten, så det är desto mera att göra nu. Det ser ut som om ingen har bott här på ett par år. Men jag får röja lite i taget helt enkelt. Med tiden kommer det att bli fint igen 🙂

Sist men inte minst så har jag fått ta fram täckjackan igen för att slippa frysa mig fördärvad. Bilden nedan togs i mars, men skulle ha kunnat vara rykande färsk. Då satt jag vid husväggen när solen sken, och nu när paviljongen är avklädd får jag göra detsamma – men med jackan knäppt.

Ja det var Valborg det, och nu är det maj. Jag har börjat månaden med att bli genomsur av dagens regn, och ska snart ut i vinande vind.

Jag önskar alla en härlig vårmånad! 🙂

0
Från täckjacka till kortbyxa

Från täckjacka till kortbyxa

Kommentarer 32 kommentarer

Här sitter jag i kortbyxor med kritvita ben och avnjuter en kopp kaffe i solsken och fågelsång. Jag har dock valt att skona mina läsare från åsynen av mina bländande vita ben, och visar istället upp min kaffekopp.  Solen skiner genom slöjtunna moln, och det känns nästan som åskvärme i luften. Känslan är lite overklig med tanke på att jag fortfarande använde min täckjacka till och från för bara ett par dagar sedan. Det är förvisso ingen tjock och fluffig dunjacka som håller permafrosten stången, utan en tunnare sådan. Men ändå – från täckjacka till kortbyxa gick det mycket fort.

Samma sak kan sägas om grönskan. För några enstaka dagar sen var trädens och buskarnas grenar kala, och tulpanerna såg jag knappt skymten av. Men nu blommar äntligen åtminstone de röda tulpanerna, och trädens löv har börjat spricka ut. Nästa månad är det juni, men först nu har jag börjat få en känsla av att sommaren är riktigt nära. Så nu hoppas jag att det är färdigt med årstidsväxlingar för denna vår.

Något annat jag hoppas slippa är strul med bloggen. Den har inte funkat, och de två senaste dagarna har webbhotellets tekniker jobbat med att hitta och åtgärda felen. Så om detta inlägg publiceras i läsbart skick har det nog lyckats. Det är verkligen tur att det finns hjälp att få när det ställer till sig, för när det gäller WP sträcker sig mina kunskaper endast till att kunna skriva. Dock ska jag inte skriva mer än såhär för den här gången ifall det återstår någon liten rest av strulet.

Jag önskar alla en fin dag och strålande vårsol!

0
Vårkänslor och skrivlust

Vårkänslor och skrivlust

Kommentarer 42 kommentarer

Så har jag återigen kravlat mig över den höga tröskeln och börjat skriva. Min avhållsamhet från sociala medier har varat från bitande kall vinter till blommande vår. En lång frånvaro kan man tycka, och det var nära att den blev permanent. Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit den flitigaste när det gäller att uppdatera sociala medier. Men det fanns en tid då jag åtminstone underhöll bloggen lite bättre. Jag har ju trots allt alltid skrivlusten med mig i bakhuvudet. Men att blogga innebär (åtminstone för mig) att även vara mera aktiv på sociala medier som FB. Har man lust och ork med det är det väl finemang, men jag har så mycket annat att ägna tankarna åt. Det finns inte utrymme för att engagera mig i allt som alla gör, tycker och tänker.

Men hursomhelst börjar blogglusten att göra sig kännbar. Kanske är det vårkänslor och den spirande grönskan som har satt igång den. Den bästa tiden av året har börjat, och det så efterlängtade ljuset dröjer sig kvar allt längre om kvällarna. Blommor har slagit ut i gräset och i de rufsiga rabatterna, som än så länge härbärgerar såväl ny grönska som fjolårets torra stjälkar och löv. Jag drömmer och fantiserar om den annalkande sommaren, och årets tur med husbilen. Ännu ett år är jag extra tacksam över att ha den, för hur nedsmittat landet än må vara med det uttjatade viruset så kan man ändå semestra i avskildhet. Men visst vore det roligt om någon sevärdhet vore öppen. Lite händelsefattigt blir det faktiskt när allt man vill se är stängt, och man alltid måste akta sig för folk.

Men men, allt är lättare och roligare om våren och sommaren. Så förhoppningsvis blir det lite mera skrivande framöver för min del. Det blir också förhoppningsvis lite lättare att fota om vinden ger med sig lite. Blommorna flaxar stundtals omkring helt frenetiskt i vindbyarna, så det är ett under att inte nästan varenda bild är helt suddig. Men det är som det är, så de får duga! 😀

Men nu är det dags att runda av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig vårdag! 😀

0
Göra det bästa av hösten

Göra det bästa av hösten

Kommentarer 32 kommentarer

Vid det här laget vet nog alla som känner mig hur ovilligt jag lämnar den ljusa tiden bakom mig. Men den här hösten känns det annorlunda på något sätt. Kanske för att jag har bestämt mig för att stå emot mörkrets påverkan på mig så mycket jag bara kan. Hur jag lyckas återstår att se. Det är fortfarande ganska varmt och grönt ute, och när solen strålar är det både rofyllt och somrigt att plocka frukt och bär i trädgården. Hallonbuskarna dignar av så mycket bär att grenarna knäcks om man inte plockar av dom regelbundet. Ibland äter jag mig proppmätt på nyplockade bär, och ibland blir det en paj såsom kan beskådas nedan. Dock var det inte jag som bakade den, utan jag fick den serverad nybakad och rykande varm med vaniljsås häromkvällen?

I år måste jag ha ätit rekordmycket äppelkräm. De senaste krämkoken har jag smaksatt med vaniljsocker istället för kanel. Det är riktigt mumsigt! Nedan kan beskådas det senaste koket som resulterade i hela fem liter kräm?

Men tro nu inte att jag har blivit hur huslig som helst, för så är det inte? Jag har helt enkelt fått en känsla av att komma ännu närmare naturen och dess växlingar då jag skördar och tillreder godsaker. Det ger en slags känsla av tillfredsställelse. Men jag får väl erkänna att den känslan kan också uppnås med köpta godsaker – såsom morotskakan nedan. Den förtärdes under en utflykt till Omberg med utsikt över Vättern och solnedgången. Det gäller att passa på att fika utomhus så länge vädret är behagligt nog. Vid det här tillfället blåste det dock ganska kallt vid vattnet, men den vackra utsikten kompenserade för den kyliga temperaturen. Jag kan ju tillägga att vi satte oss i bilen och åkte så fort vi hade ätit klart – med värmen på fullt ös i bilen, och stolsvärmen på max!?

Men för att berätta om något annat än mitt evinnerliga ätande, så njuter jag förstås av vackra turer till häst i skogen när tillfälle bjuds – dvs när det inte stormar ute. Vilket det gör oftare än inte. Men de där gyllene tillfällena då man inte behöver stoppa stenar i fickorna för att slippa virvla iväg i vinden – ja då får man passa på att ge sig ut!

Jag har också lite annat jag pysslar med för att hålla höstgnistan uppe, och göra det bästa jag kan av hösten. Men det får jag berätta om i ett annat inlägg. Det kan ju bli lite sövande att läsa om jag skriver spaltmeter pga glesa uppdateringar?

Så jag rundar av här, och önskar alla en fin dag!

0
Skördetider i trädgården

Skördetider i trädgården

Kommentarer 28 kommentarer

Idag kände jag mig nästan som Ernst när jag plockade äpplen i trädgården. Sådär nästan lite barnsligt förtjust och upprymd över allt det goda som träden slösar med i överflöd. Det må vara hänt att en pandemi pågår i världen, men här på gården går livet sin stilla gång som vanligt. Om det är något som utmärker dessa skördetider så är det rikligheten av det goda, och även storleken på frukterna. Det är som om träden tar i lite extra för att kompensera för de begränsningar som råder i världen utanför.

Idag har jag plockat fallfrukt trots att grenarna dignar av mogna äpplen. Det gäller att hinna ta hand om äpplena som landar i det mjuka gräset innan småkrypen får sig ett skrovmål. En del frukt äts som den är, en del går till bakverk och kräm, en del kalasar hästarna på, och det som inte hinner tas om hand får de vilda djuren äta upp. Vi brukar också ge bort frukt och bär om det är någon som hälsar på och vill ha.

Nu ska dagens skörd tas omhand. Det blev visst några fler äpplen än jag hade tänkt mig när jag gick för att hämta några stycken. Jag är riktigt sugen på något bakverk med äpplen i. Jag är väl förvisso alltid sugen på bakverk som den snaskråtta jag är? Så nu ska jag skrida till verket, och jag önskar alla en skön dag! (Ernst brukar ju använda ordet skön rätt så ofta?).

Jag delar också med mig av några rosor. De flaxade omkring i vinden på en förväxt buske i närheten av ett äppelträd?

0