Inte riktigt som jag önskade

Inte riktigt som jag önskade

Kommentarer 14 kommentarer

Jag har alltid önskat mig en sjötomt, vilket har känts som en ganska ouppnåelig dröm. Nåväl, nu har jag nästan fått en sådan – eller åtminstone ett synnerligen opraktiskt substitut. Det har sedan förra helgen töat bort mängder av snö under tiden som det periodvis har regnat på den. Bäcken som det i vanliga fall inte är så mycket vatten i, har förvandlats till en flod som forsar fram. Tyvärr har den brett ut sig så pass mycket i hagarna, att det inte är mycket användbar yta kvar. Som om det inte vore nog väntas det mera regn.  Snart får man väl skaffa sig en kanot att ta sig fram med på tomten, eller åtminstone ett par rejäla fiskarstövlar. Jag skulle också kunna skaffa mig en våtdräkt, och ta stärkande simturer i det iskalla vattnet😅 Det är iallafall en himla tur att huset ligger på betryggande höjd över vattnet.

När det nu ändå måste vara vinter (nej jag är ingen vintermänniska) vill jag ha en riktig sådan. Jag har min bestämda uppfattning om hur en uthärdlig vinter ska vara (om den inte kan tillbringas i något varmt och soligt land). Ett par minusgrader räcker så man slipper frysa alltför mycket, och några enstaka centimeter snö vill jag också ha. Då blir det ljust på kvällarna utan att man behöver skotta. Så ska det vara vindstilla också, för annars känns det kallare än vad det är. Sist men inte minst vill jag ha solsken också, så att det blir sådär vackert med glittrande snöflingor. Men men, vintern är långtifrån över, så än finns det tid för drömvintern att besannas. Och om översvämningarna fryser till is kan jag ju alltid leta fram skridskorna.

Tänk så mycket fin is det kan bli att åka runt och slipa läder på😆

Hur tycker du att vintern ska vara?😊

0
Några tuffa dagar

Några tuffa dagar

Kommentarer 22 kommentarer

De senaste dagarna har jag inte haft lust att skriva. Jag har – om jag ska vara ärlig – inte haft lust med någonting alls. Inte ens att måla som jag verkligen älskar att göra. Det har varit några riktigt tuffa dagar. Anledningen är att Lilla Mannen plötsligt blev riktigt dålig i helgen, och medicineringen har hittills inte hjälpt så nämnvärt mycket. Jag kommer inte gå in på några detaljer, för det orkar jag inte göra. Jag väntar bara på att hans tillstånd ska bli bättre. Det har tagit mig väldigt hårt att han så plötsligt – från att ha varit helt frisk och pigg – blev så dålig. Jag inser att jag fortfarande har i alltför färskt minne hur min kära gamla Busfröken hastigt insjuknade allvarligt och fick somna i somras. Det var en chock, och hon somnade in samma dag som vi skulle fira våran bröllopsdag.

Den som aldrig har haft djur kan nog inte föreställa sig hur svårt är när dom blir sjuka, eller när man förlorar en kär fyrfotad vän – oavsett vilken sort det är. Det gör så ont att hjärtat nästan brister. Så jag blev nästan lamslagen av rädsla att Lilla Mannen inte ska bli bra. Men idag har jag bestämt mig för att inte släppa fram mera rädsla.  Jag ska inte tänka det värsta, utan bara fokusera på att han ska bli bra igen. För inget annat är tänkbart för mig. Nedan är en bild som jag tog på min vackra själsfrände i höstas.

0
Så är den äntligen här

Så är den äntligen här

Kommentarer 34 kommentarer

För några dagar sedan skrev jag att jag ska återuppta en gammal vana, nämligen att skriva dagbok. När jag skrev inlägget hade jag ingen bok ännu, och tittade efter en som kan ge mig inspiration att skriva. Det gick fortare än vad jag trodde att hitta en, och att få hem den tog inte många dagar det heller. Nu är den här och den är redan tagen i bruk. Det blev en svart bok med en drake präglad på omslaget, och jag kände så fort jag såg den att den vill jag ha! Det känns roligt att ha kommit igång med dagsboksskrivandet, och jag hoppas att känslan håller i sig. Det ryms inte så mycket text på varje sida, för boken är i A5-format. Men det gör inget, för då behöver jag inte känna att jag ”måste” fylla långa sidor.

Boken kommer inledas med mina mål för 2023. Det blir först de övergripande stora målen, som jag delar upp i mindre mål för hur de stora ska uppnås. Jag började skriva ner målen i en lista innan boken kom, och renskriver därefter listan in i början av boken. Snyggt, prydligt och lättöverskådligt ska det vara – inte klottrigt och otydligt. För detta år ska jag inte endast se till att jag kan gå tillbaka och läsa och minnas saker. Jag ska också följa upp målen, och se till att livet leder dit jag vill. Och det här året får inte livet sätta några flera stora feta krokben,  för det har jag fått nog av.

Såhär ser den ut – boken som ska fyllas med mina ord, tankar, känslor, handlingar, drömmar, planer och mål.

**************

Nedan finns en länk till inlägget om att jag ska återuppta en gammal vana:

Att återuppta en gammal vana

0
Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

Kommentarer 36 kommentarer

För många kan förändring i livet innebära att man börjar göra nya saker. Man börjar av lust, tvång eller nyfikenhet göra sånt som man inte har gjort förut. Så har det blivit för mig på vissa sätt under senaste åren. När en mycket stor del av mitt liv försvann för några år sedan, som en matta rycks undan under fötterna, kom så småningom andra saker in i livet istället. Vissa tomrum finns dock kvar, och förstärktes rejält under 2022. Men förändring behöver inte innebära något nytt, utan den kan också innebära en återgång till något gammalt. Något som sattes åt sidan av olika skäl kan plötsligt få plats igen.

I förra inlägget skrev jag om att jag har tankar, drömmar och planer för 2023.  Bland dessa är att ställa ut mina tavlor, vilket är något jag aldrig trodde att jag skulle göra igen. Jag målade väldigt mycket i många år, och ställde ut ett antal gånger. Men när fritiden krympte och stressen tog över livet, försvann inspirationen lika mycket som tiden. Därtill skadade jag min hand illa i en fallolycka som jag skrivit om tidigare, och det tog år att få styr på fingrarna. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle måla igen, och ville inte ens försöka. Jag var helt enkelt rädd för hur besviken jag skulle bli om min hand inte klarade att styra penslarna.

Men förra julen fick jag pennor och ritblock i julklapp och vågade tillsist försöka rita. Det gjorde mig sugen på att måla, och jag skaffade akvarellpennor. Därifrån tog jag steget tillbaka till dukarna och oljefärgerna. Jag har efter olyckan i våras fått ta professionell hjälp för att komma över traumat (vilket jag funderar på att skriva om i ett annat inlägg). En del i vad jag ordinerades för att få flashbacks, mardrömmar mm att bli färre för att tillsist försvinna, var att ägna mig åt något jag älskar så mycket att göra att jag glömmer tid och rum. Bildskapandet är en sådan syssla. Så jag ritar och målar om vartannat, och försöker träna tillbaka ”styrbarheten” i mina ännu stela fingrar. Och när jag nu ändå skapar bilder tänker jag ställa ut igen. Jag har konstaterat att jag numera oftast skapar andra motiv än förut, och det är roligt när inspirationen tar kreativiteten ut på nya vägar. Nedan visar jag både gamla och nya skapelser. Först kommer tre oljemålningar jag har kvar sedan tidigare.

Nedan följer tre teckningar från min nystart av bildskapandet. Nummer två är inte riktigt färdig. Först nu har jag bestämt mig för vad kvinnan ska ha i handen.

Så tillsist kommer två akvarellmålningar från nystarten. Den första råkade bli på papper som inte gillade vatten. Oljemålningarna väntar jag med att visa. Det var för dåligt ljus för att fota med bra färgåtergivning idag (inläggsbilderna hade jag sen tidigare).

Jag vet ännu inte när det blir utställning, för jag har inte tillräckligt många tavlor än. Men framåt hösten kanske jag har det.

Jag önskar alla mina läsare en bra dag, och ett år då ni uppfyller era drömmar!

0
Gott Nytt År!

Gott Nytt År!

Kommentarer 28 kommentarer

Så är 2022 snart till ända, och det känns skönt – ja på något sätt rentav befriande. Året som har gått har varit otroligt tufft på sätt som jag inte ens hade kunnat fantisera om för ett år sedan. Men det har förstås också haft sina bra och ljusa stunder, varav en del har varit helt fantastiska.  Jag har tänkt igenom allt som har hänt under året, och har också mina tankar, drömmar och planer för året som snart tar sin början. Men det tänkte jag skriva om i ett annat inlägg. Det kommer som det ser ut att bli ännu ett förändringarnas år. Till 2023 tar jag med mig livets lärdomar, och en stor tacksamhet för det som ändå har varit bra i allt det svåra.

Men nu vill jag önska mina läsa ett riktigt Gott Nytt År! Må ljusa tider skina över oss alla.

0
Att återuppta en gammal vana

Att återuppta en gammal vana

Kommentarer 22 kommentarer

Jag tycker egentligen inte så mycket om nyårslöften, men jag tänker ändå på vad jag vill göra nästa år. En sak jag vill återuppta är en gammal vana, nämligen att skriva dagbok. Jag har varit en periodare på det området ända sedan barndomen, då min lilla bok med hänglås fick ta del av mina hemliga tankar. Det är en speciell känsla att öppna sin utvalda pappersbok på kvällen, och sätta dagens ord på pränt.  Det här att skriva nästan allt vid ett tangentbord, eller på en display känns inte lika personligt. Det må vara hänt att min handstil tog stryk när jag skadade handen, som fortfarande är stel trots all träning. Men det är ju bara jag som ska läsa i boken, så det spelar ingen roll om texten ser ut som kråkfötter.

Hursomhelst har jag börjat titta efter en bok som ser inspirerande ut. Jag vill lyckas hålla igång skrivlusten. Inte bara för skrivandets skull, utan för att boken ska hjälpa mig att minnas saker. Senaste åren har telefonkameran fungerat som en slags dagbok, men jag fotar ju inte för jämnan. Jag kommer förvisso inte skriva en halv roman per kväll heller, utan hålla texten ganska kort med fokus på vad jag känner är betydelsefullt att skriva. Kanske kan dagboksskrivandet spilla över lite till bloggen också, även om jag inte vill ha bloggen som dagbok. Det är för mycket som känns för privat att dela med sig av. Men det skulle vara roligt om jag kan få lite liv i bloggandet också.

Funderar du på vad du vill göra eller förändra nästa år? Skriver du dagbok?

0
Mot ljusare tider

Mot ljusare tider

Kommentarer 16 kommentarer

När jag tittar ut på det kompakta mörkret känns det sannerligen långt till ljusare tider. Men nu är vintersolståndet här, och hur sakta det än må gå så är riktningen rätt – ljuset återvänder. När man som jag inte mår riktigt bra av så mycket mörker som årstiden bjuder, är det en enorm lättnad. I vanliga fall har december varit lättare att ta sig igenom med alla vackra julbelysningar. Denna decembermånad har dock inte ens en vanlig trädgårdslampa varit tänd. Pannlampan är helt oumbärlig, och några kvällar har månen lyst upp landsbygden. Dock är månskenskvällarna helt magiska, och om det inte vore för att jag känner av fullmånen väldigt starkt, så kunde det gärna få vara fullmåne hela vintern. Nedan kan beskådas hur senaste fullmånen lyste upp trädgården med sitt underbara silvervita sken.

I år ska jag fira vintersolståndet och att ljuset återvänder. Om det inte regnar har jag tänkt att ge mig ut och trumma. Jag ska för en stund vara ett med naturen och elementen. Medan bäcken porlar och vinden smeker mina kinder, ska jag till ljudet av trumman visualisera och känna in hur ljuset återvänder. Jag ska känna hur glädjen spirar ikapp med grönskan när naturen vaknar till liv, och jag med den. Det ljusa kommer kännas lika lätt som mörkret stundtals har känts tungt. Med ljuset kommer nya tider, förändringar, förhoppningar och inriktningar. Det är inte dags för allt detta riktigt än. Men under vintersolståndet ska jag meditera fram en försmak. Den lilla länken nedan visar ett några sekunder långt filmklipp, som jag filmade i november på en av mina favoritplatser vid bäcken.

IMG_6952

Jag önskar alla en härlig dag på vägen mot ljusare tider!

0
Mörker, ljus och musik

Mörker, ljus och musik

Kommentarer 28 kommentarer

Så är det Lucia, och även om jag inte har sett något Luciatåg idag så har jag iallafall lussefikat. Denna fika intogs till ljudet av den sprakande brasan och vacker musik, i skenet av levande ljus. Jag har alltid tyckt om att mysa till det på det sättet i mörka tider, men nuförtiden har det blivit en del av vardagen. Det finns något gott med att vara extremt sparsam också, för när man har skalat bort det mesta av moderna tiders förströelser blir de enkla nöjena kvar. Det är en himla tur att jag alltid har funnit stor glädje i små saker, eftersom det är sådana som bjuds nuförtiden.

Medan mörkret blir allt kompaktare blir det alltmera så att levande ljus och batteridrivna ljus får lysa upp det. Jag började hamstra ljus för längesen, och nu kommer de till användning. Batterier har vi hyfsat gott om, för såna går åt när man lever husbilsliv. Nedan kan beskådas lite julpynt i en ljuslyktas sken.

Även måltiderna intas i skenet från levande ljus, och det börjar bli dags att laga mat på vedspisen i köket. Den är renoverad och fullt fungerande, och det kan bli mysigt det också. Snart lever vi som man gjorde förr i detta gamla 1800-talshus, förutom att vi ju har vatten inne och toaletter samt dusch. Med tanke på hur kallt det är på toan inomhus, vill jag inte ens tänka tanken på att ge mig ut till ett fruset utedass😅

Kvällarna spenderas till stor del i vardagsrummet, där det är riktigt varmt och skönt. För närvarande eldar vi i en av de större kakelugnarna som finns i matsalen, och det är tillräckligt. Det är så skönt att krypa under en lurvig filt i soffan och lyssna på musik eller en guidad meditation.

Idag delar jag en otroligt vacker sång med Enya från hennes Album Christmas Secrets. Den heter  Journey of the Angels, och jag lovar att den är värd att lyssna på☺️

https://youtu.be/_ijBshb47-c

Jag önskar er en skön fortsättning på Lucia!🕯🌟✨

0
I väntan på julafton

I väntan på julafton

Kommentarer 22 kommentarer

Här sitter jag och värmer mig framför den sprakande brasan i kakelugnen, innan jag ska ut i kylan igen. Ljusstaken och stjärnan fick lysa i några enstaka minuter, för med rådande elpris vill jag inte ens ha LED-lamporna tända. Det är tur att det är så trivsamt med levande ljus och värmande brasor. Jag skulle ha klätt granen igår, men vet inte om jag kommer göra det. Det känns inte helt meningsfullt om man ändå inte vill tända den. Så det återstår att se vad jag bestämmer mig för. Det blir ju jul i vilket fall som helst.

Julstämningen fick sig iallafall en påfyllning i helgen. Det blev ett besök på en liten julmarknad tillsammans med en vän, och det var så trevligt och mysigt – ja en riktig toppendag! Det enda jag verkligen ville köpa var ett par äppelgröna lovikavantar, men det fanns bara ett par som tyvärr var för små. Så dagens fynd blev en liten påse med glöggkryddor. Nedan syns några bilder från marknaden 🙂

Det var en bit att promenera mellan de två marknadslokalerna, men det var skönt trots kylan. Längs vägen uppstod återigen min fundering på varför fåglar inte verkar frysa om sina spinkiga ben.

Så har det ju varit 3:e Advent i helgen, och det har firats i stillsamhet. Tänk att det snart är julafton! Jag känner dock ingen stress, och det brukar jag aldrig göra inför jul. Det är julstämningen jag vill ha, och vältrandet i allsköns överkonsumtion och allt det kommersiella vill jag inte befatta mig med.

Nu rundar jag av för den här gången, och jag önskar alla en fin fortsättning på veckan!

0
Julstämning i sparsamma tider

Julstämning i sparsamma tider

Kommentarer 20 kommentarer

Det här att julpynta riktigt ordentligt är något som jag verkligen tycker om. Det ger en så varm och skön julstämning. Men i år blir det inte riktigt lika mycket lysande pynt som det brukar. När man som vi har rörligt elpris som ständigt slår nya rekord, får man tänka sig för i minsta detalj hur man lever. När det gäller elen är det verkligen sparsamma tider på alla sätt. Tanklösa människor säger att man får skylla sig själv om man inte har ett elavtal med ett hyfsat pris. Men alla avtal går ut nån gång, och när vi skulle ordna med elavtalet i våras hände olyckan och det föll mellan stolarna.

Så i år har jag fått jobba en del på att höja julstämningen, som var trögstartad av olika orsaker. Men nu har vi fixat riktigt ultrasnåla LED-lampor till några ljusstakar och stjärnor, samt till den stora granen (vilken inte är klädd än). Smågranarna har batteridrivna LED-ljus. Så fyndade jag även en LED-ljusstake som är som en ”julkula” (fast inte rund – låter knepigt eller?😆) Med lite julbelysning löst på energisnålast tänkbara sätt känns det bättre. Nedan syns en bild på min något stökiga pysselhörna, där jag just har fixat en av smågranarna. Drömfångaren snurrade envist när jag fotade, ifall nån undrar vad det är som skymmer stjärnan😅

Jag har även bl a fått till lite julstämning i ateljén. Lite vacker musik dessutom höjer stämningen extra mycket när jag målar, och i slutet av inlägget kommer en fin julsång.

Ljudet av en sprakande brasa skapar också julstämning, så med hjälp av kakelugnarna förenas nytta med nöje. Nedan kan beskådas när jag värmer fötterna som är iförda fårskinnstofflor. Det är riktigt avkopplande att sitta nersjunken i fåtöljen framför kakelugnen när man har varit ute och frusit.

Så kommer här tillsist en av mina favoritjulsånger ”The spirit of Christmas past” med Enya. Jag lovar att den är riktigt vacker att lyssna på 🙂

https://youtu.be/QO-efxxHk8M?list=OLAK5uy_nIp4IKRzYn1XckZtXvkiU86QwSt6tPoj8

Jag önskar alla en fin och stämningsfull fortsättning på veckan!

0