Browsed by
Kategori: Hästar

Lite välbehövlig vila

Lite välbehövlig vila

Kommentarer 28 kommentarer

Så har det gått ett par veckor sen förra inlägget. Det har egentligen funnits hur mycket som helst att skriva om, men jag har inte haft tid. Senaste tiden har det varit hårt arbete från morgon till sen kväll bl a för att hålla en viktig deadline. Jag visste att det skulle vara väldigt mycket att göra, men som vanligt uppstod det ännu mera saker på listan. Planeringen har varit övermäktigt fullspäckad, och det kommer den fortsätta vara ett bra tag till. Nya deadlines och milstolpar står på tur, så det blir att ligga i ordentligt ett bra tag framöver. Hittills har saker blivit färdiga när dom ska, men det har tagit på krafterna.

Så igår hade jag en väldigt stillsam dag. Milde tid så skönt det var med lite välbehövlig vila. Det var äntligen varmt och skönt väder, så först blev det att slappa stund i solsängen på balkongen med en guidad meditation i hörlurarna. Den här meditationen tycker jag är underbar att lyssna på för den gör mig så upprymd, så jag delar en länk i slutet av inlägget. För att toppa livsnjutningen tände jag en favoritrökelse, och låg och njöt intensivt mycket i solskenet. När balkongen föll i skugga tog jag med mig min bok ut på trappen och läste med Luna som bokstöd. Hon tog sin uppgift på stort allvar, och satt nästan lite högtidligt med boken på ryggen. Det kanske är bäst att tillägga att hon inte är tvungen att agera bokstöd, utan hon tycker om att sitta tätt intill när jag läser 😉

Det blev förstås också att sällskapa med Lilla Mannen och Pari ute i hagen, vilket är en skön avkoppling. Dom har en förmåga att sprida sånt lugn omkring sig att det nästan känns som om tiden stannar i deras närhet. Men ibland – som igår – är dom väldigt lekfulla, och nedan kan beskådas när dom busar i hagen.

Idag har jag dock återgått till allt som planeringen bjuder, men tänker ha en lugn och skön kväll.

Här kommer meditationen om någon vill lyssna på den. Den är på engelska, men jag upplever den som lättlyssnad. Man behöver inte nödvändigtvis lyssna på den på morgonen, men den är ett skönt sätt att få en bra start på dagen om man så vill 🙂

https://youtu.be/Sq4t4BXlSL0

Nu rundar jag av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig helg! 🙂

3
Som en kraxande kråka

Som en kraxande kråka

Kommentarer 14 kommentarer

Så tittar snörvlande jag in här och tänkte oja mig lite. Jag har nämligen råkat ut för vad man lite skojsigt kan kalla en riktig mansförkylning, och låter som en kraxande kråka. Det här att ge sig iväg och roa sig kan bjuda på mer än nöjen. Iallafall då det råkar finnas riktigt genomförkylda personer i folksamlingen – vilket det gjorde. Så jag har känt mig lite sämre för varje dag, och skulle helst bara vilja bädda ner min värkande lekamen. Men det går ju förstås inte för sig – inte på heltid iallafall.

Lyckligtvis är husapoteket välutrustat. Så jag kan lindra värken i huvudet, kroppen och halsen samt få skaplig bukt med hosta och megasnuva. Emellanåt pälsar jag på mig ordentligt mot den iskalla blåsten, och går ut och serverar hästarna hö samt rastar Luna. Även om jag känner mig riktigt risig och trött, så gör det gott att gå ut en liten stund ibland. Friskluft mår man bra av, fast jag får väl erkänna att vindarna är onödigt friska. Hårda och bitande är väl en sanningsenligare beskrivning.

Luna spanar på hästarna som äter en bit bort där det inte blåser lika mycket.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan under den lurviga filten.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Godnattstund i stallet.
Sista kvällsrastningen i fullmånens sken.
0
En symbolisk brytpunkt

En symbolisk brytpunkt

Kommentarer 28 kommentarer

Så har det nya året rullat igång, och det känns skönt. Inte för att något har blivit direkt annorlunda efter årsskiftet, förutom att vintern har kommit. Men det är en speciell känsla att ett nytt år ligger framför en, redo att fyllas med livets innehåll i smått och stort. Det nya året känns som en symbolisk brytpunkt, med nya möjligheter att infria sina intentioner. Eller för att faktiskt fullt ut infria det som startades igång förra året. Jag har inte ens tänkt tanken på något nyårslöfte i år. Det var först igår som jag kom att tänka på det. Men så insåg jag lika snabbt att jag behöver inte lova mig själv något. Jag gör det mesta jag vill och behöver i sinom tid.

Hursomhelst så finns det trots alla livets utmaningar och prövningar så mycket tacksamhet att ta med in i det nya året. Vi har vad vi behöver av livets nödvändigheter, och därtill våra kära fyrfota vänner. Vetskapen om prövningar som väntar, vägs upp av vetskapen om att det finns stora saker att se fram emot också. Jag vet att det snart väntar tider när jag kommer vara helt slut, och när jag undrar hur ska få ihop all ork jag behöver för att ro runt allt. På vintern är det extra tungt att sköta allt själv, och min man ska opereras två gånger i närtid. Men jag försöker att se allt det slitsamma som en transportsträcka. Vi går äntligen mot ljusare tider, och nu är det våren man får se fram emot istället för hösten. Bara den vetskapen gör livet lättare.

Soliga och vackra dagar gör också gott och ger energi. Året började med värsta ruskvädret, men nu är det strålande fina dagar. Även om jag inte är en vintermänniska så njuter av hur ljust det är när vi har fått snö. Alla fyrfotingarna verkar älska snön och blir extra lekfulla, och dessutom håller dom sig rena. Före årsskiftet smutsade dom alla ner sig för det var så lerigt.

Men nu ska jag återgå till dagens sysslor. Jag önskar alla en God Fortsättning och en trevlig helg! 🙂

0
Nu sjunger 2024 på sista versen

Nu sjunger 2024 på sista versen

Kommentarer 26 kommentarer

Ja nu sjunger 2024 på sista versen, och jag har börjat blicka tillbaka på året som har gått. I nuläget hinner jag inte göra en mera omfattande sammanfattning av året, men kanske får det bli ett sånt inlägg efter nyårsafton. Jag säger hursomhelst farväl till ett år då det har hänt både mycket och lite, beroende på vilket område i livet det handlar om.

Även det här året har vården fortsatt att bjuda på besvikelser, vilka tyvärr förstås har påverkat livet. Men vi lyckades iallafall glädjande nog ta oss iväg lite med husbilen i somras, och fick både välbehövligt miljöombyte och avkoppling. För min del blev det även i år en resa till England, och den var både rolig och intressant.  Året har också innehållit mycket kreativitet i olika former, samt trevliga sammankomster. Men mer om allt detta på andra sidan nyårsafton.


2024 har bjudit på såväl glädjeämnen som prövningar, och även om en del saker fick fortsätta att trampa vatten, så håller ett riktigt stort livsmål som inte gick att få till förra året på att infrias. Det är igångsatt, och verkställandet börjar ske inom några månader. Jag skrev lite men väldigt kryptiskt om detta i det här inlägget:

https://varapavag.se/2024/11/10/forandring-och-forvantan/

Tyvärr måste jag förbli kryptisk ett tag till, för jag kan inte berätta vad det handlar om ännu. Men det blir att starta ett nytt kapitel i livet, och lägga något som skapat vantrivsel till historien.

Det här årsskiftet ser jag med längtan fram emot nästa år – trots att jag vet att även 2025 kommer att bjuda på sånt som blir väldigt jobbigt. Jag är tacksam för såväl det som har varit bra, som det nya efterlängtade som komma skall. Men innan dess ska nyårsafton passera. För oss är den bara en besvärlig transportsträcka, för vi kan ändå aldrig fira den. Fyrverkerierna som så många måste ägna sig åt förstör varje nyårsafton för oss och andra som har rädda djur.

Jag avslutar med att önska alla ett Gott Nytt År!


1
Frid, lugn och förundran

Frid, lugn och förundran

Kommentarer 14 kommentarer

Senaste tiden har jag funderat lite extra på vilken speciell känsla det ger att vara ute när solen går ner. Jag far ju ut och in från morgon till kväll, och upplever alla sorters ljusförhållanden – och även mörkret förstås. Men det är något väldigt speciellt med ljuset den här tiden. Bortsett från dagar och kvällar då det stormar över slätten, så känns det nästan som om naturen håller andan. Eller som om den i stilla ro förbereder sig för att somna inför natten. Fast sover gör den ju inte helt och hållet. Många djur är aktiva om natten, och ibland hör jag t ex ugglan hoa i mörkret.

Den här tiden av året går solen som bekant ner tidigt. Det brukar börja märkas när jag har serverat hästarna eftermiddagshö, och Luna ska ut på promenad. Först färgas slätten av ett varmt ljus, som kan ha olika nyanser varje dag. Det är ett mjukt och magiskt ljus, som får känslor av inre frid och lugn att växa till sig inombords. Vartefter tiden går så blir himlens färger allt starkare och intensivare, och min förundran växer. Varje solnedgång och skymning ser olika ut, men skönheten är alltid hänförande.

Även dagar då jag kanske helst egentligen skulle ha velat sitta inomhus och kura, känner jag denna stora förundran. Jag älskar att vara ute i naturen med djuren, men man kan ju ändå ha sina ruggiga dagar. Men att vara utomhus i friska luften och beskåda himlens vackra skådespel tillsammans med mina fyrfota vänner, gör mig alltid väl till mods.

Jag tänker med tacksamhet på att jag numera har möjlighet att uppleva naturens magiska stunder. Under många år var det nämligen inte alls så.



Tyvärr har jag knappt inga bilder på Luna i solnedgången, för mobilkameran lyckas inte fånga denna lilla svarta buse med skärpa när hon far omkring. Men den här bilden får duga:)


Hursomhelst tänkte jag bara dela med mig av några tankar om solnedgångs- och skymningsljuset, och så några bilder förstås. Det känns bra att under årets mörkaste tid ägna tankar åt ljuset, frid, lugn och förundran.

Jag önskar alla en fortsatt härlig upptakt mot julafton:)

0
Förberedelser inför vintern

Förberedelser inför vintern

Kommentarer 16 kommentarer

Så är den här igen – den underbart vackra delen av hösten som föregår det långa mörkret. Jag fylls av förundran över skönheten varenda gång jag går ut, eller tittar ut genom fönstren. Jag älskar ljudet av frasande löv under stövlarna när jag går omkring och gör gårdssysslor. Men helst skulle löven få stanna kvar på träden ett bra tag till. Det gäller att njuta ordentligt av färgprakten så länge den varar, för nästa höststorm kan svepa den med sig på nolltid.

Nu är det hög tid att förbereda sig inför vintern. Den absolut slitsammaste av förberedelserna är att ordna ved till denna långa kalla tid. Men träd finns det så det räcker, för det blåser omkull såna på tomten varje år. Gårdagens projekt var en omkullfallen gran som ska eldas i kakelugnarna. Det var ett väldigt svettigt jobb kan jag säga. När granen var sågad i lagom stora bitar, fick jag bära dom en och en uppför en liten lerig slänt. Stubbarna kanske inte ser så mycket ut för världen på bilderna, men dom var tunga och otympliga. Det gick dock lite lättare när jag hittade ställen att sätta fötterna så att jag inte halkade på leran under löven. Nedan kan en del av trästubbarna beskådas.

När jag hade kånkat upp stubbarna var nästa steg att lyfta i dom i kärran. Den är tyvärr inte så stor. Så man får lyfta ur dom där vedklyven står, och sen är det bara att åka och lyfta i nästa lass.


Det sägs att veden värmer två gånger, men jag skulle nog vilja hävda att den värmer flera gånger än så. Men man behöver ju iallafall inte slösa pengar på något gymkort. Än är det mycket kvar att ta hand om i den lilla skogen, så det blir flera tillfällen att träna musklerna;)


En mindre tung syssla är att ta hand om äpplen. Det har blivit makalöst många i år, till skillnad från förra året.

Jag har bakat sockerfria äppelkakor med mandelmjöl och frusit in. Men av någon anledning försvinner dom fort ur frysen;)

De här två filurerna kan man inte beskylla för att konsumera äppelkakorna. Men dom är otroligt förtjusta i äpplen. Så den dagliga äppelfesten är alltid lika uppskattad, och dom slafsar i sig så det skvätter äppelsaft och mos på mig 😀

Ja det är en hel del att göra inför vintern. Saker har fått börja förberedas i god tid, för min man ska snart in på en stor operation igen. Den skulle ha gjorts i september, och nu är prognosen oktober. Måtte den göra nytta, och lätta på både begränsningar och den hemska värken. Hursomhelst vill jag ha så mycket tid det går att vara till hands när operationen är gjord, för det har alltid visat sig behövas. Så man får köra på och sen blir det att ta saker som dom kommer. Det är iallafall vackert ute. Än så länge:D

Jag önskar alla en härlig vecka!

1
En fin helg som började superäckligt

En fin helg som började superäckligt

Kommentarer 24 kommentarer

Tänk att det blev en så härlig Valborg! Totalt sett blev det en riktigt fin helg, som började superäckligt. När jag vaknade på morgonen på Valborgsmässoafton såg jag en pytteliten prick mellan två fingrar. Den var så liten att den knappt syntes, och jag försökte peta bort den. Men det gick inte, och jag trodde att jag hade fått en liten sticka mellan fingrarna. Tillsist fick jag grepp om den med naglarna, och lyckades dra bort den. Jag såg fortfarande inte vad det var, så jag fotade den och förstorade upp bilden. Det visade sig vara en fästing! Fy tusan så himla äckligt!! Sen kom nästa tanke – tänk om jag blir sjuk! Jag har haft Borrelia tidigare, och TBE är ju ännu värre. Så det har rört sig en del obehagliga tankar i huvudet under helgen.

Som tur var blev resten av dagen bättre. Det var fantastiskt fint väder, så det tog jag vara på i skogen i sadeln. Det var underbart att skritta i godan ro längs mjuka stigar, i strålande solsken och till vacker fågelsång. Jag får erkänna att det samtidigt känns vemodigt, eftersom min man aldrig mer kan vara med och rida. Jag kan sakna sällskapet och hans häst som inte finns hos oss längre. Men jag älskar fortfarande att rida ut i naturen även om jag numera aldrig har något mänskligt sällskap.

Min man satt vid bilen och transporten i skogskanten i en medhavd solstol och drack kaffe. Bilden nedan tog han med telefonen på långt håll när jag kom tillbaka. Sen vankades det kaffe för mig också, och Lilla Mannen fick en höpåse.

I övrigt har helgen bjudit på andra glada överraskningar. Den ena var att äntligen få se blommande träd. Den andra var att för första gången var det ingen runt omkring oss som sköt fyrverkerier. Nyår var fruktansvärt med värsta bombardemanget nära stallet. Så vi väntade oss det värsta. Men i år måste folk ha varit bortbjudna. Hursomhelst var det en enorm lättnad.

Nu håller jag tummarna att våren fortsätter såhär skönt!

Ha det så bra tills vi ses igen! 😀

2
Ombytliga dagar

Ombytliga dagar

Kommentarer 36 kommentarer

Det är helt otroligt vad våren kommer och går från dag till dag. Valborgsmässohelgen var inget undantag, utan det har sannerligen varit ombytliga dagar. Den innehöll allt från helt fantastiskt ridväder, till så starka iskalla stormvindar att paviljongen fick kläs av sitt tyg igen. Det var enda sättet att rädda den från att blåsa sönder. Men före det hemska vädret hann jag lyckligtvis med en ridtur i skogen. Med på färden fanns en kaffetermos, vars smakliga innehåll avnjöts både före och efter skogsturen. Dock utan kakor till Lilla Mannens stora förtret. Han tigger värre än en hund, så om man råkar ha någon fika med sig får man knappt ingen själv ändå;)

Det blev också en väldigt kreativ helg med mycket målande. En av oljemålningarna jag höll på med var mormors ängel som jag skrev om i ett annat inlägg.

Det blev också en del pyssel i trädgården när det inte blåste alltför hårt och kallt. Trädgården är rejält eftersatt sedan förra året då min man låg så länge på sjukhuset, och sen kom hem i så dåligt skick. Jag hade varken tid eller ork att sköta om växtligheten, så det är desto mera att göra nu. Det ser ut som om ingen har bott här på ett par år. Men jag får röja lite i taget helt enkelt. Med tiden kommer det att bli fint igen 🙂

Sist men inte minst så har jag fått ta fram täckjackan igen för att slippa frysa mig fördärvad. Bilden nedan togs i mars, men skulle ha kunnat vara rykande färsk. Då satt jag vid husväggen när solen sken, och nu när paviljongen är avklädd får jag göra detsamma – men med jackan knäppt.

Ja det var Valborg det, och nu är det maj. Jag har börjat månaden med att bli genomsur av dagens regn, och ska snart ut i vinande vind.

Jag önskar alla en härlig vårmånad! 🙂

0
Mycket strul och lite livsnjutning

Mycket strul och lite livsnjutning

Kommentarer 32 kommentarer

Senaste tiden har det känts som att det har gått troll i olika saker. Det har varit allt möjligt som har strulat som t ex otrevliga besök inom vården, ett inbokat viktigt möte som inte blev av för att personen som skulle delta glömde bort det, bilverkstan gjorde ett dåligt jobb, ramverkstan som inte får tummen ur, en rådgivare som bara fastnar i svårigheter instället för möjligheter, grannar som för så mycket oväsen att den lantliga friden drunknar i oljud, mm. Jag vet att dessa axplock är en trist läsning, men om det är trist att läsa så är det ännu tristare att uppleva.

Lyckligtvis blev det underbart väder under halva helgen, så efter mycket strul fick jag äntligen lite livsnjutning. För att lyfta humöret gav jag mig ut i skogen och red. Det kändes precis så bra som väntat, och jag fylldes med glädje, frid och harmoni. Det känns annorlunda nu när min man inte har häst längre. Han kan inte ens följa med till fots efter olyckan förra våren, för han klarar inte att gå så långt. Vi har mött våren tillsammans med våra fyrfota vänner i så många år, och nu kommer det aldrig att ske igen. Det känns sorgligt för oss båda. Men det är alltjämt härligt att ge sig ut i naturen med sin fyrfota vän, och njuta av fågelsång, dofter och blommor. Fotot nedan tog maken när vi kom tillbaka från skogsturen. Han tyckte att vi hade varit borta länge, och själv tyckte jag att tiden hade gått jättefort.

Den här veckan hoppas jag blir mindre strulig. Jag har idag frånsagt mig den pessimistiska och sarkastiska rådgivaren, och kommer få en annan. Det är en sak att vara realist och en annan sak att vara en negativ pessimist. Man kommer inte framåt om man bara letar efter problem hela tiden. Nu när jag vet att jag har haft mitt sista möte med personen känns det bättre igen. Mina projekt rullar vidare, och nya möten väntar.

Jag önskar alla en fin ny vecka! 🙂

Om någon undrar vad det är för olycka jag skriver om, så finns länk till inlägget här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

0
En efterlängtad premiär och fina dagar

En efterlängtad premiär och fina dagar

Kommentarer 30 kommentarer

Tänk att det äntligen blev en fin helg, med strålande solsken, vindstilla och hyfsat mild temperatur. Efter en mycket mödosam fredag då jag stundtals kände mig som Raskens lilla Ida, kändes det nästan för bra för att vara sant.

En av fredagens prövningar: att skjuta fullastad vedkärra uppför backe med tung blötsnö. Flåsade och fick nästan hjärtsnörp.

Men åter till den fina delen av veckoslutet! Vem blir inte sugen på en riktig gofika när solen strålar över balkongen? 😉 Visst ser det inbjudande ut att slå sig till bords med en rykande kopp kaffe och något tilltugg som får munnen att vattnas 😉 Det kan kanske verka vara i tidigaste laget att ta fram utemöblerna, men saken är den att bordet är byggt på plats av tryckimpregnerat trä. Så det tål att umgås med årstiderna.

Lite värre är det för solstolen som försumligt fick övervintra på balkongen, för den är inte fullt så tålig som bordet. Men visst ser det väl läskande ut att slå sig ner med en god bok? 😉

Så till den efterlängtade premiären, nämligen att sitta utomhus och teckna. Jag älskar att sitta utomhus med block och pennor, och skapa fritt medan fåglarna sjunger. Den här gången tecknade jag med akvarellpennor, så jag får erkänna att jag gick in när det var dags att blöta motivet – av praktiska skäl.

Det var också väldigt skönt att rida i det vackra vädret, och jag behövde inte ens ha termobyxor på mig. Nedan kan jag beskådas i sadeln på Lilla Mannen, som frustade förnöjsamt när han pulsade i snön.

Ja då har jag berättat om en efterlängtad premiär, och fina dagar som vi har haft den här helgen. Nu är det en ny vecka i denna vintriga vårmånad.

Jag önskar alla en fin vecka! 🙂

0