Browsed by
Kategori: Hästar

Tillbakablickar på sommaren och livsprojektet

Tillbakablickar på sommaren och livsprojektet

Kommentarer 20 kommentarer

Det smakar inte gott på tungan att säga att sommaren är slut. Men icke desto mindre är det september nu. Jag känner förvisso inte någon årstidsskillnad från en dag till en annan, och jag vet att hösten är vacker en stund. Men tända ljus och myskoftor väger inte upp vetskapen om att den mörka fulhösten väntar runt hörnet. Dock skjuter jag som alltid såna tankar framför mig, för var sak har sin tid. Istället har jag gjort tillbakablickar på sommaren och livsprojektet, och delar med mig av några här.

Sommarens allra sista dag var mestadels solig, och jag ägnade mig åt utomhusarbete. Först fick min kompis lien följa med och röja bort vegetation under stängsel. Jag får erkänna att jag faktiskt tycker det är kul att använda den. Därefter blev det röjning i trädgården som är väldigt vildvuxen. Har även kvistat av nedsågade trädgrenar som ska bli mat åt kakelugnarna, vedspisen, och så småningom även vedpannan. Nedan kan resultatet av min svängom med lien beskådas:)

Sommaren gick som alltid för fort, och även om den var väldigt slitsam då den bjöd på arbete för jämnan var den bra. Jag kommer inte berätta om arbetet med den delen av livet jag avvecklar, utan endast om den delen jag utvecklar. Nedan kan jag beskådas med bilningsmaskinen då foderborden och betonggolvet i den gamla ladugården skulle ut. Just det arbetet byggde på musklerna rätt så bra, för sen kastade jag ut allt bit för bit och sten för sten. Förutom några stora stenar som var så tunga att dom fick åka säckkärra ut. Därefter har jag lagt mycket tid på att mura, gjuta och putsa. Hur det har fortskridit med just det arbetet berättar jag om en annan gång. Men kan avslöja att jag börjar se slutet nu, dvs att byggnaden är snart användbar för sitt syfte.


Hästarna har fått nya hagar, och nedan kan jag beskådas med den flitigt använda stolpslagaren.

Jag har också bl a städat och målat en hel del i olika förvaringsutrymmen såsom köksskåpen och skafferier, varav ett blev en garderob.

Apropå det här att måla, så har jag knappt inte hunnit ägna mig alls åt att måla tavlor. Men jag påbörjade en akvarell som inte är klar än.

Tre kakelugnar är nu klara att elda i, och brandskyddskontrollerna är godkända. Fick ta ut en murarfirma som tog hål på ena murstocken på vinden för att ta bort ett jättestort kajbo. Dom fick också göra åtgärder på skorstenarna. Dessutom fanns det inga gnistskyddsplåtar på golven, så jag har ritat mallar och lämnat in till ett plåtslageri som tillverkade plåtar av mässing. Men nu är allt klart och det har proveldats i alla kakelugnarna. På bilden syns brasan i en av dom, men plåten var lånad för det var precis innan de beställda var klara.


Men det har också funnits lite semesterkänsla, då husbilen fick vara bostad under första delen av sommaren.

Det har glädjande nog också blivit några dopp i sjöns varma vatten, några stunder med läsning i min tjocka bok, samt några kortäggningar med tarotkorten.



Därtill blev det också tre fisketurer, då jag som vanligt inte fick napp. Jag måste vara sämst i världen på att fiska, men om inte annat njuter jag av naturen;) Nedan kan jag beskådas med kastspöt under den senaste fisketuren – väl påpälsad i kvällens mycket svala vind.

Det blev efter ett tag även frukostar på balkongen till underbar utsikt.

Nästan alla middagar har tillagats i husbilen, och det har varit så gott och avkopplande att sitta utomhus och äta.


Jag äter så ytterst sällan ”skräpmat”, att även den dokumenteras när det händer. Så här kommer en bild på en mycket god hamburgare som slank ner en dag med lite coleslaw till;)


Att ta en liten rast med en kopp kaffe i solstolen – då vädret har varit bra – har också gett energi till det hårda arbetet.

Hursomhelst så kan det fortfarande komma varma och sköna dagar, så jag hoppas att det blir något mera dopp i sjön. Eller åtminstone en stund vid vattnet med boken. Bara det hoppet håller sommarkänslan vid liv. För jag tänker hålla liv i den ett tag till minsann 😉


Ja sommaren är slut, men arbetet är det inte. Jag skulle faktiskt helt ärligt behöva lite semester nu, men så kommer det inte att bli. Livsprojektet rullar vidare, och det finns egentligen mycket mer att berätta. Men var sak har sin tid. Jag rundar av inlägget med ett par bilder på mina fyrfota vänner.

Så önskar jag alla en fin september 🙂

1
En väldigt fin överraskning

En väldigt fin överraskning

Kommentarer 16 kommentarer

Tidigare i somras skrev jag ett inlägg som tyvärr gick förlorat när bloggen återställdes med hjälp av en backup. Det hette Welcome to the Jungle, och handlade om hur jag röjde i den nästan ogenomträngliga skogen för att skapa en ridväg. Om det bara hade hängt på mig skulle jag fortfarande inte ha kommit långt nog för att få till en hyfsat lång ridtur. Men häromdagen fick jag en väldigt fin överraskning. Det visade sig att grannen som bor på gården intill är otroligt snäll. Han är en gammal gentleman som blev jätteglad för att jag vill rida i skogen. Jag frågade honom för ett tag sen var man kan rida, och undrade om det går bra att göra det på hans mark.

Så en kväll gick han med på en promenad för att visa var man kan ta sig fram till häst, och det visade sig att jag lätt kan ta mig ut till hans skog från min egen stallknut. Det behövde dock röjas en del först, även på hans mark. Så häromkvällen blev jag riktigt rörd. Det visade sig att den snälle gamle mannen hade röjt hela vägen själv – trots att jag skulle komma dit och röja men ännu inte haft tid. Han tog stolt och glatt med mig på en skogspromenad, och visade mig min nya ridväg. Inte nog med att den var fantastiskt fin, så hade han satt färgade band på träden längs vägen så jag inte ska rida vilse i skogen. Jag hade nämligen berättat om mina svårigheter med mitt obefintliga lokalsinne.

Tänk att det finns så snälla och omtänksamma människor! Jag är så tacksam och blir alldeles rörd när jag tänker på att han gjorde något så fint för mig. Hästarna har fått börja bekanta sig med sin nya ridväg, och på bilderna kan Lilla Mannen beskådas när han ivrigt promenerar med mig i skogen.


Jag önskar alla en fin ny vecka! 🙂

2
Jobbat vidare med livsprojektet

Jobbat vidare med livsprojektet

Kommentarer 22 kommentarer

Sommaren springer mot sitt slut med oförminskad fart, och medan jag har varit frånvarande här har jag jobbat vidare med livsprojektet. Frånvaron har dock inte varit frivillig, utan har berott på problem med internetuppkopplingen. Jag bytte leverantör för att få bättre uppkoppling, men den blev istället nästan obefintlig. Så det blev tvunget att byta igen. Men nu har de frustrerande procedurerna nått sitt slut, och jag har lyckligtvis hyfsat bra kontakt med omvärlden igen.

I skrivande stund är jag väldigt trött. Det har som vanligt varit mycket slitsamt arbete, men så länge man sköter sig själv efter sin egen planering går det att klara. Det är när man måste ta hjälp av hantverkare som det blir nästan övermäktigt tröttsamt. För de kommer ofta inte när det är bestämt, gör inte allt som ska göras, håller inte tidsplanerna, kommunicerar bristfälligt, och sist men inte minst skitar dom ner i huset och kastar skräp omkring sig överallt.  Jag ska väl i rättvisans namn säga att vi haft ett par här som har varit ordentliga. De som jobbar här nu är väldigt trevliga, men jobben ligger efter ordentligt och huset är en enda röra. Samtal med den ansvarige ger inget hopp om bättring. Den som planerar jobben på firman verkar (vilket inte är ovanligt) vara helt malplacerad i sin yrkesroll. Och det säger jag inte för att vara elak, utan för att jag vet det utifrån min egen yrkeskunskap.

Men nu har jag ordat klart om detta, och växlar över till ett roligare ämne. Hästarna har fått en ny beteshage, vilken är en förlängning av den första. Jag tyckte att den var jättestor, men dom är duktiga på att äta så det behövdes mera bete. Det tog några dagar att göra den, och jag vet att jag har sagt det förr – jag behöver verkligen inget gymkort. Där det var som hårdast i marken fick jag slå 50 gånger på stolparna för att få ner dom. Där det var mindre hårt gick det åt minst 25 slag. Slagaren i sig väger 8,5kg, vilket kanske inte låter så mycket. Men efter några hundra slag börjar den ändå kännas lite tung;)

Men glädjen att se hästarna springa omkring och frusta i sin nya hage uppväger allt. Jag har alltid önskat att jag kunde ge dom riktigt stora härliga ytor att springa på, och nu är den drömmen uppfylld. Jag blev alldeles varm i hjärtat när dom tog fart och sprang fort som vinden hela vägen uppför och tillbaka, gång på gång. Milde tid vad dom är snabba. Sträckor som tar sin tid att för mig att gå avverkar dom på sekunder.

Nu ska jag ta tag i vad som återstår att göra den här kvällen. Jag önskar alla en fortsatt härlig helg! 🙂

0
Lite välbehövlig vila

Lite välbehövlig vila

Kommentarer 28 kommentarer

Så har det gått ett par veckor sen förra inlägget. Det har egentligen funnits hur mycket som helst att skriva om, men jag har inte haft tid. Senaste tiden har det varit hårt arbete från morgon till sen kväll bl a för att hålla en viktig deadline. Jag visste att det skulle vara väldigt mycket att göra, men som vanligt uppstod det ännu mera saker på listan. Planeringen har varit övermäktigt fullspäckad, och det kommer den fortsätta vara ett bra tag till. Nya deadlines och milstolpar står på tur, så det blir att ligga i ordentligt ett bra tag framöver. Hittills har saker blivit färdiga när dom ska, men det har tagit på krafterna.

Så igår hade jag en väldigt stillsam dag. Milde tid så skönt det var med lite välbehövlig vila. Det var äntligen varmt och skönt väder, så först blev det att slappa stund i solsängen på balkongen med en guidad meditation i hörlurarna. Den här meditationen tycker jag är underbar att lyssna på för den gör mig så upprymd, så jag delar en länk i slutet av inlägget. För att toppa livsnjutningen tände jag en favoritrökelse, och låg och njöt intensivt mycket i solskenet. När balkongen föll i skugga tog jag med mig min bok ut på trappen och läste med Luna som bokstöd. Hon tog sin uppgift på stort allvar, och satt nästan lite högtidligt med boken på ryggen. Det kanske är bäst att tillägga att hon inte är tvungen att agera bokstöd, utan hon tycker om att sitta tätt intill när jag läser 😉

Det blev förstås också att sällskapa med Lilla Mannen och Pari ute i hagen, vilket är en skön avkoppling. Dom har en förmåga att sprida sånt lugn omkring sig att det nästan känns som om tiden stannar i deras närhet. Men ibland – som igår – är dom väldigt lekfulla, och nedan kan beskådas när dom busar i hagen.

Idag har jag dock återgått till allt som planeringen bjuder, men tänker ha en lugn och skön kväll.

Här kommer meditationen om någon vill lyssna på den. Den är på engelska, men jag upplever den som lättlyssnad. Man behöver inte nödvändigtvis lyssna på den på morgonen, men den är ett skönt sätt att få en bra start på dagen om man så vill 🙂

https://youtu.be/Sq4t4BXlSL0

Nu rundar jag av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig helg! 🙂

3
Som en kraxande kråka

Som en kraxande kråka

Kommentarer 14 kommentarer

Så tittar snörvlande jag in här och tänkte oja mig lite. Jag har nämligen råkat ut för vad man lite skojsigt kan kalla en riktig mansförkylning, och låter som en kraxande kråka. Det här att ge sig iväg och roa sig kan bjuda på mer än nöjen. Iallafall då det råkar finnas riktigt genomförkylda personer i folksamlingen – vilket det gjorde. Så jag har känt mig lite sämre för varje dag, och skulle helst bara vilja bädda ner min värkande lekamen. Men det går ju förstås inte för sig – inte på heltid iallafall.

Lyckligtvis är husapoteket välutrustat. Så jag kan lindra värken i huvudet, kroppen och halsen samt få skaplig bukt med hosta och megasnuva. Emellanåt pälsar jag på mig ordentligt mot den iskalla blåsten, och går ut och serverar hästarna hö samt rastar Luna. Även om jag känner mig riktigt risig och trött, så gör det gott att gå ut en liten stund ibland. Friskluft mår man bra av, fast jag får väl erkänna att vindarna är onödigt friska. Hårda och bitande är väl en sanningsenligare beskrivning.

Luna spanar på hästarna som äter en bit bort där det inte blåser lika mycket.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan under den lurviga filten.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Godnattstund i stallet.
Sista kvällsrastningen i fullmånens sken.
0
En symbolisk brytpunkt

En symbolisk brytpunkt

Kommentarer 28 kommentarer

Så har det nya året rullat igång, och det känns skönt. Inte för att något har blivit direkt annorlunda efter årsskiftet, förutom att vintern har kommit. Men det är en speciell känsla att ett nytt år ligger framför en, redo att fyllas med livets innehåll i smått och stort. Det nya året känns som en symbolisk brytpunkt, med nya möjligheter att infria sina intentioner. Eller för att faktiskt fullt ut infria det som startades igång förra året. Jag har inte ens tänkt tanken på något nyårslöfte i år. Det var först igår som jag kom att tänka på det. Men så insåg jag lika snabbt att jag behöver inte lova mig själv något. Jag gör det mesta jag vill och behöver i sinom tid.

Hursomhelst så finns det trots alla livets utmaningar och prövningar så mycket tacksamhet att ta med in i det nya året. Vi har vad vi behöver av livets nödvändigheter, och därtill våra kära fyrfota vänner. Vetskapen om prövningar som väntar, vägs upp av vetskapen om att det finns stora saker att se fram emot också. Jag vet att det snart väntar tider när jag kommer vara helt slut, och när jag undrar hur ska få ihop all ork jag behöver för att ro runt allt. På vintern är det extra tungt att sköta allt själv, och min man ska opereras två gånger i närtid. Men jag försöker att se allt det slitsamma som en transportsträcka. Vi går äntligen mot ljusare tider, och nu är det våren man får se fram emot istället för hösten. Bara den vetskapen gör livet lättare.

Soliga och vackra dagar gör också gott och ger energi. Året började med värsta ruskvädret, men nu är det strålande fina dagar. Även om jag inte är en vintermänniska så njuter av hur ljust det är när vi har fått snö. Alla fyrfotingarna verkar älska snön och blir extra lekfulla, och dessutom håller dom sig rena. Före årsskiftet smutsade dom alla ner sig för det var så lerigt.

Men nu ska jag återgå till dagens sysslor. Jag önskar alla en God Fortsättning och en trevlig helg! 🙂

0
Nu sjunger 2024 på sista versen

Nu sjunger 2024 på sista versen

Kommentarer 26 kommentarer

Ja nu sjunger 2024 på sista versen, och jag har börjat blicka tillbaka på året som har gått. I nuläget hinner jag inte göra en mera omfattande sammanfattning av året, men kanske får det bli ett sånt inlägg efter nyårsafton. Jag säger hursomhelst farväl till ett år då det har hänt både mycket och lite, beroende på vilket område i livet det handlar om.

Även det här året har vården fortsatt att bjuda på besvikelser, vilka tyvärr förstås har påverkat livet. Men vi lyckades iallafall glädjande nog ta oss iväg lite med husbilen i somras, och fick både välbehövligt miljöombyte och avkoppling. För min del blev det även i år en resa till England, och den var både rolig och intressant.  Året har också innehållit mycket kreativitet i olika former, samt trevliga sammankomster. Men mer om allt detta på andra sidan nyårsafton.


2024 har bjudit på såväl glädjeämnen som prövningar, och även om en del saker fick fortsätta att trampa vatten, så håller ett riktigt stort livsmål som inte gick att få till förra året på att infrias. Det är igångsatt, och verkställandet börjar ske inom några månader. Jag skrev lite men väldigt kryptiskt om detta i det här inlägget:

https://varapavag.se/2024/11/10/forandring-och-forvantan/

Tyvärr måste jag förbli kryptisk ett tag till, för jag kan inte berätta vad det handlar om ännu. Men det blir att starta ett nytt kapitel i livet, och lägga något som skapat vantrivsel till historien.

Det här årsskiftet ser jag med längtan fram emot nästa år – trots att jag vet att även 2025 kommer att bjuda på sånt som blir väldigt jobbigt. Jag är tacksam för såväl det som har varit bra, som det nya efterlängtade som komma skall. Men innan dess ska nyårsafton passera. För oss är den bara en besvärlig transportsträcka, för vi kan ändå aldrig fira den. Fyrverkerierna som så många måste ägna sig åt förstör varje nyårsafton för oss och andra som har rädda djur.

Jag avslutar med att önska alla ett Gott Nytt År!


1
Frid, lugn och förundran

Frid, lugn och förundran

Kommentarer 14 kommentarer

Senaste tiden har jag funderat lite extra på vilken speciell känsla det ger att vara ute när solen går ner. Jag far ju ut och in från morgon till kväll, och upplever alla sorters ljusförhållanden – och även mörkret förstås. Men det är något väldigt speciellt med ljuset den här tiden. Bortsett från dagar och kvällar då det stormar över slätten, så känns det nästan som om naturen håller andan. Eller som om den i stilla ro förbereder sig för att somna inför natten. Fast sover gör den ju inte helt och hållet. Många djur är aktiva om natten, och ibland hör jag t ex ugglan hoa i mörkret.

Den här tiden av året går solen som bekant ner tidigt. Det brukar börja märkas när jag har serverat hästarna eftermiddagshö, och Luna ska ut på promenad. Först färgas slätten av ett varmt ljus, som kan ha olika nyanser varje dag. Det är ett mjukt och magiskt ljus, som får känslor av inre frid och lugn att växa till sig inombords. Vartefter tiden går så blir himlens färger allt starkare och intensivare, och min förundran växer. Varje solnedgång och skymning ser olika ut, men skönheten är alltid hänförande.

Även dagar då jag kanske helst egentligen skulle ha velat sitta inomhus och kura, känner jag denna stora förundran. Jag älskar att vara ute i naturen med djuren, men man kan ju ändå ha sina ruggiga dagar. Men att vara utomhus i friska luften och beskåda himlens vackra skådespel tillsammans med mina fyrfota vänner, gör mig alltid väl till mods.

Jag tänker med tacksamhet på att jag numera har möjlighet att uppleva naturens magiska stunder. Under många år var det nämligen inte alls så.



Tyvärr har jag knappt inga bilder på Luna i solnedgången, för mobilkameran lyckas inte fånga denna lilla svarta buse med skärpa när hon far omkring. Men den här bilden får duga:)


Hursomhelst tänkte jag bara dela med mig av några tankar om solnedgångs- och skymningsljuset, och så några bilder förstås. Det känns bra att under årets mörkaste tid ägna tankar åt ljuset, frid, lugn och förundran.

Jag önskar alla en fortsatt härlig upptakt mot julafton:)

0
Förberedelser inför vintern

Förberedelser inför vintern

Kommentarer 16 kommentarer

Så är den här igen – den underbart vackra delen av hösten som föregår det långa mörkret. Jag fylls av förundran över skönheten varenda gång jag går ut, eller tittar ut genom fönstren. Jag älskar ljudet av frasande löv under stövlarna när jag går omkring och gör gårdssysslor. Men helst skulle löven få stanna kvar på träden ett bra tag till. Det gäller att njuta ordentligt av färgprakten så länge den varar, för nästa höststorm kan svepa den med sig på nolltid.

Nu är det hög tid att förbereda sig inför vintern. Den absolut slitsammaste av förberedelserna är att ordna ved till denna långa kalla tid. Men träd finns det så det räcker, för det blåser omkull såna på tomten varje år. Gårdagens projekt var en omkullfallen gran som ska eldas i kakelugnarna. Det var ett väldigt svettigt jobb kan jag säga. När granen var sågad i lagom stora bitar, fick jag bära dom en och en uppför en liten lerig slänt. Stubbarna kanske inte ser så mycket ut för världen på bilderna, men dom var tunga och otympliga. Det gick dock lite lättare när jag hittade ställen att sätta fötterna så att jag inte halkade på leran under löven. Nedan kan en del av trästubbarna beskådas.

När jag hade kånkat upp stubbarna var nästa steg att lyfta i dom i kärran. Den är tyvärr inte så stor. Så man får lyfta ur dom där vedklyven står, och sen är det bara att åka och lyfta i nästa lass.


Det sägs att veden värmer två gånger, men jag skulle nog vilja hävda att den värmer flera gånger än så. Men man behöver ju iallafall inte slösa pengar på något gymkort. Än är det mycket kvar att ta hand om i den lilla skogen, så det blir flera tillfällen att träna musklerna;)


En mindre tung syssla är att ta hand om äpplen. Det har blivit makalöst många i år, till skillnad från förra året.

Jag har bakat sockerfria äppelkakor med mandelmjöl och frusit in. Men av någon anledning försvinner dom fort ur frysen;)

De här två filurerna kan man inte beskylla för att konsumera äppelkakorna. Men dom är otroligt förtjusta i äpplen. Så den dagliga äppelfesten är alltid lika uppskattad, och dom slafsar i sig så det skvätter äppelsaft och mos på mig 😀

Ja det är en hel del att göra inför vintern. Saker har fått börja förberedas i god tid, för min man ska snart in på en stor operation igen. Den skulle ha gjorts i september, och nu är prognosen oktober. Måtte den göra nytta, och lätta på både begränsningar och den hemska värken. Hursomhelst vill jag ha så mycket tid det går att vara till hands när operationen är gjord, för det har alltid visat sig behövas. Så man får köra på och sen blir det att ta saker som dom kommer. Det är iallafall vackert ute. Än så länge:D

Jag önskar alla en härlig vecka!

1
En fin helg som började superäckligt

En fin helg som började superäckligt

Kommentarer 24 kommentarer

Tänk att det blev en så härlig Valborg! Totalt sett blev det en riktigt fin helg, som började superäckligt. När jag vaknade på morgonen på Valborgsmässoafton såg jag en pytteliten prick mellan två fingrar. Den var så liten att den knappt syntes, och jag försökte peta bort den. Men det gick inte, och jag trodde att jag hade fått en liten sticka mellan fingrarna. Tillsist fick jag grepp om den med naglarna, och lyckades dra bort den. Jag såg fortfarande inte vad det var, så jag fotade den och förstorade upp bilden. Det visade sig vara en fästing! Fy tusan så himla äckligt!! Sen kom nästa tanke – tänk om jag blir sjuk! Jag har haft Borrelia tidigare, och TBE är ju ännu värre. Så det har rört sig en del obehagliga tankar i huvudet under helgen.

Som tur var blev resten av dagen bättre. Det var fantastiskt fint väder, så det tog jag vara på i skogen i sadeln. Det var underbart att skritta i godan ro längs mjuka stigar, i strålande solsken och till vacker fågelsång. Jag får erkänna att det samtidigt känns vemodigt, eftersom min man aldrig mer kan vara med och rida. Jag kan sakna sällskapet och hans häst som inte finns hos oss längre. Men jag älskar fortfarande att rida ut i naturen även om jag numera aldrig har något mänskligt sällskap.

Min man satt vid bilen och transporten i skogskanten i en medhavd solstol och drack kaffe. Bilden nedan tog han med telefonen på långt håll när jag kom tillbaka. Sen vankades det kaffe för mig också, och Lilla Mannen fick en höpåse.

I övrigt har helgen bjudit på andra glada överraskningar. Den ena var att äntligen få se blommande träd. Den andra var att för första gången var det ingen runt omkring oss som sköt fyrverkerier. Nyår var fruktansvärt med värsta bombardemanget nära stallet. Så vi väntade oss det värsta. Men i år måste folk ha varit bortbjudna. Hursomhelst var det en enorm lättnad.

Nu håller jag tummarna att våren fortsätter såhär skönt!

Ha det så bra tills vi ses igen! 😀

2