Browsed by
Kategori: Livsnjutning

Den allra sista versen

Den allra sista versen

Så är den här igen – den där dagen då sommaren sjunger på den allra sista versen. Åtminstone enligt almanackan. Jag älskar sommaren så innerligt, och får göra mitt bästa för att mota bort vemodet när den tar slut. Men än är det lyckligtvis varmt och grönt ute, så jag tänker fortsätta tänka att det är sommar tills hösten börjar göra sig påmind. För i veckan som kommer väntas riktigt varma dagar.

Den här sommaren har varit speciell på många sätt.  Stora livsförändringar planeras, och mycket tid har gått åt för att undersöka hur de kan genomföras. Vägar som verkade framkomliga visade sig efter stora förhoppningar inte vara det. Fantastiska förhoppningar både växte till sig och förvandlades till intet, och det känns tomt när drömmar går i kras. Men det bästa med drömmar är att man kan väcka liv i dom igen på andra sätt när den första besvikelsen har lagt sig. Det är inte min grej att hänga läpp, utan det blir nya tag och sökandet fortsätter. Att ge upp finns inte på min världskarta.

Den här sommaren har jag och min man försökt uppleva lite livsnjutning, inför nästa stora operation som varit planerad sedan början av sommaren. Det har varit härligt att åka iväg med husbilen,  men det kom med ett pris. För nu är han ännu sämre igen och har fruktansvärt ont. Efter olyckan fick vi köpa en väldigt bra säng för att han ska kunna ligga ner utan alltför hemska smärtor. Men den går ju inte att ta med i husbilen. Vi köpte ny madrass till husbilssängen, men det räckte inte. Metalldelarna som han är ihopskruvad med verkar inte funka för honom, och snart ska han öppnas upp igen. Så det blev lite näring för själen och förvärrad plåga för kroppen. Men vi är ändå glada att vi fick se lite annat än vyerna kring gården.

Jag har också varit i England, och det var så efterlängtat. Jag älskar det landet, och skulle mer än gärna bo där. Men efter Brexit är det som att ta sig igenom ett nålsöga om man vill flytta dit. Jag hade en härlig tid i Glastonbury, och firade bland annat Lammas där.

Nu ska jag ta vara på denna sista augustidag. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar. Jag ska fila vidare på ett kreativt projekt som ger mig mycket glädje, och som förhoppningsvis är en del av vägen mot min framtid.

Jag önskar alla en härlig sommardag! 😀

3
En innehållsrik sommar

En innehållsrik sommar

Milde tid vad sommaren går fort. Den har hittills varit innehållsrik, men det har inte satt spår i min blogg. Jag har helt enkelt drabbats av vanlig hederlig skrivkramp. Ju mer det har bunkrat upp sig sånt som skulle ha kunnat komma på pränt, desto högre har tröskeln blivit att komma igång och skriva. Sen är det också så att det pågår saker i mitt liv som jag inte vill skriva öppet om. Det väldigt privata är ofta sammanflätat med det jag kan vara öppen om, så det blir ibland lite svårt att bena isär saker. Som om inte detta är nog så har jag dragit ner ytterligare på min närvaro på sociala medier. Jag vill vara närvarande i verkligheten, och ge min uppmärksamhet till det och de jag har omkring mig. Men nu vill jag bryta tystnaden i bloggen.

Den här sommaren har husbilen kommit till användning lite mera, och det har varit härligt. Vi gav oss iväg under den regnigaste perioden av sommaren, men åkte helt enkelt dit vädret var hyfsat bra. Det är något alldeles speciellt med att äntligen efter alla förberedelser rulla iväg från gårdsplanen. Särskilt när man som vi har varit väldigt begränsade dom senaste somrarna. Min man är fortfarande begränsad i vad han kan göra, och plågas av svåra smärtor i väntan på nästa operation. Men den här sommaren kunde han åtminstone ta sig ut lite mer från bilen och titta på lite saker. Dock har jag fått promenera ensam på kvällarna, för så långt har han inte kunnat gå.

Första kvällen när man slår sig till ro med tända ljus inför natten, och första morgonen man vaknar och äter frukost är alltid extra speciella. Sen kommer man fort in i husbilslivet. Nedan kan jag beskådas med en kopp te. Jag dricker nästan aldrig te hemma, men av någon anledning gör jag det gärna i husbilen. Men bara på kvällen, för på dagtid är jag en inbiten kaffedrickare.

Vi började med att åka till Hova där det var Riddarvecka. Där hittade vi tillsist en mysig ställplats i en trädgård. Vi besökte marknaden och det fanns allt möjligt trevligt att se. Jag gjorde ett par riktiga fynd. Ett av dessa var en klänning som jag fick i present. Nedan kan jag beskådas när jag provade klänningen utanpå mina kläder såsom tröja och jeans. Kände mig som en stoppad korv, men klänningen passar jättebra när jag inte bär full mundering under den. Den har redan kommit till användning, och lär så göra flera gånger 🙂

Ja det blev faktiskt en klänning till, för när jag hade knölat mig i den så kunde jag inte motstå den heller. Den passar också jättebra utan tröja och jeans under, och har också kommit till användning i sommar. Mer om detta vid ett annat tillfälle 🙂

Vi blev inte kvar så länge i Hova, för regnvädret kom över oss. Så det blev att avnjuta en kopp kaffe och studera väderprognosen. När det var gjort bestämde vi oss för att åka och besöka ett slott. Det är så himla härligt att kunna bestämma sig i stunden för vad man vill göra. Frihet är bland det bästa som finns. Men mer om slottsbesöket en annan gång. Jag kan ju inte skriva ifatt drygt två månader i ett inlägg 😉

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

1
När det trummar på taket

När det trummar på taket

Tänk så himla gött man kan ha det. Här ligger jag i hammocken i paviljongen och lyssnar på regnet som trummar på taket. Jag kan också höra det lilla vindspelet som jag har hängt under taket plinga i vindpustarna. Det har varit väldigt varmt idag, ja faktiskt riktigt hett. Men nu har luften svalnat och doftar av regn. Åskan mullrar på himlavalvet, och nyss såg jag en rejäl blixt. Åskväder är både respektingivande och fascinerande, och jag känner en slags vördnad. Som människa är man så liten när naturen visar upp sina krafter.

Tanken med att lägga mig här i hammocken var att stoppa lurar i öronen och lyssna på en meditation. Men så ville jag höra naturens ljud, och snart därefter kom skrivlusten. Så nu när jag har skrivit några enkla rader ska jag meditera. Det ska bli så avkopplande och skönt. Jag avslutar detta inlägg med ett par bilder jag tog tidigare idag. En på två olika sorters pioner, samt en på en humla.

Jag önskar alla en fin fortsättning på helgen! 🙂

2
En tid av förundran

En tid av förundran

Så är den här igen – den här underbara tiden som fyller mig av förundran. Tiden som jag längtar så intensivt efter varje år. Grönskan har exploderat, och på nolltid har såväl marken som torra och till synes livlösa grenar fyllts av blommor och blad av olika sorter. Färger, former och dofter avlöser varandra. Ögonen bjuds på nya njutningar vartefter dagarna går. Fåglar sjunger muntert i trädkronorna, och en och annan fjäril flyger från blomma till blomma. Solsken och ljus ger glädje och energi, och hela livet känns lättare.

I år känns det extra underbart med sol, värme och grönska. Livet består av kontraster som förstärker upplevelserna av varandra. Efter en vinter som känts längre, mörkare och kallare än någonsin, känns solskenet, värmen och grönskan mera livgivande än någonsin. Jag känner mig påfylld och förväntansfull, och ser fram emot vad sommaren har att bjuda på.

I skrivande stund ligger jag i paviljongen. Där har jag legat ett tag och låtit ljumma vindar svalka mig i värmen. Jag har haft en lugn och skön dag. Det har varit en väldigt intensiv tid inför utställningen och under tiden den pågick. Efteråt har jag pustat ut och tagit det lite lugnare. Tids nog tar skapandet fart igen. Här och nu är det så skönt att ligga och lyssna på vinden och fågelsången. Nu börjar kvällsluften att mättas av syrendoft, och det är så skönt att bara finnas till.

Jag önskar alla en härlig ny vecka! 🙂

1
En fin helg som började superäckligt

En fin helg som började superäckligt

Tänk att det blev en så härlig Valborg! Totalt sett blev det en riktigt fin helg, som började superäckligt. När jag vaknade på morgonen på Valborgsmässoafton såg jag en pytteliten prick mellan två fingrar. Den var så liten att den knappt syntes, och jag försökte peta bort den. Men det gick inte, och jag trodde att jag hade fått en liten sticka mellan fingrarna. Tillsist fick jag grepp om den med naglarna, och lyckades dra bort den. Jag såg fortfarande inte vad det var, så jag fotade den och förstorade upp bilden. Det visade sig vara en fästing! Fy tusan så himla äckligt!! Sen kom nästa tanke – tänk om jag blir sjuk! Jag har haft Borrelia tidigare, och TBE är ju ännu värre. Så det har rört sig en del obehagliga tankar i huvudet under helgen.

Som tur var blev resten av dagen bättre. Det var fantastiskt fint väder, så det tog jag vara på i skogen i sadeln. Det var underbart att skritta i godan ro längs mjuka stigar, i strålande solsken och till vacker fågelsång. Jag får erkänna att det samtidigt känns vemodigt, eftersom min man aldrig mer kan vara med och rida. Jag kan sakna sällskapet och hans häst som inte finns hos oss längre. Men jag älskar fortfarande att rida ut i naturen även om jag numera aldrig har något mänskligt sällskap.

Min man satt vid bilen och transporten i skogskanten i en medhavd solstol och drack kaffe. Bilden nedan tog han med telefonen på långt håll när jag kom tillbaka. Sen vankades det kaffe för mig också, och Lilla Mannen fick en höpåse.

I övrigt har helgen bjudit på andra glada överraskningar. Den ena var att äntligen få se blommande träd. Den andra var att för första gången var det ingen runt omkring oss som sköt fyrverkerier. Nyår var fruktansvärt med värsta bombardemanget nära stallet. Så vi väntade oss det värsta. Men i år måste folk ha varit bortbjudna. Hursomhelst var det en enorm lättnad.

Nu håller jag tummarna att våren fortsätter såhär skönt!

Ha det så bra tills vi ses igen! 😀

2
Ännu ett par premiärer

Ännu ett par premiärer

Jag och mina premiärer. Den som känner mig vet att jag håller koll på såna beträffande lite alla möjliga saker. Särskilt under våren och sommaren då det enligt mig finns mera av det behagliga att checka av. Det handlar inte om några storartade händelser att rulla ut röda mattan inför. Nej det är väldigt alldagliga saker som kanske rentav går obemärkta förbi i en del människors liv. Men eftersom jag håller koll på dom så får jag väl betrakta dom som storartade för mig 🙂

Premiär nummer ett var att gå ut i skogen utan jacka. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men jag har ända fram till nu ofta använt vinterjackan. Dessutom har jag använt mina tjocka vinterhandskar och ändå varit stelfrusen om fingrarna. Så att vara utomhus i bara lurvtröjan var både angenämt och rentav överraskande, efter alla långa månader av frusenhet 😀

Premiär nummer 2 var att ställa fram några utemöbler. Den här tiden förra året var paviljongen på plats och möblerad. Men i år har vädret inte uppmuntrat till att ställa fram någon utemöbel förrän nu. Att klä på paviljongen får dock vänta lite, tills våren känns lite mer stabiliserad. Det har tyvärr blåst bort ett antal paviljonger för oss genom åren. Men nu håller vi iallafall tummarna att Moder Jord har vattnat färdigt och låter solens strålar värma oss 😀

Jag önskar alla ett härligt framåtskridande av våren! 😀

0
Påskhelgen och två av årets efterlängtade milstolpar

Påskhelgen och två av årets efterlängtade milstolpar

Jag brukar tänka att man inte ska önska sig förbi dagen man lever i. För alla dagar som kommer och går är ju faktiskt livet, och man vet inte hur många dagar man får. Varje kväll när man somnar har man förbrukat en dag som man inte får tillbaka. Man vet heller inget om hur framtiden kan bli – hur mycket man än föreställer sig den och planerar. Senaste åren har bevisat detta faktum fullt tillräckligt för min del iallafall. Men trots det har jag inte kunnat låta bli att längta efter, och under Påskhelgen glädja mig åt, att ett par av årets efterlängtade milstolpar har inträffat. Det har äntligen blivit sommartid, och det är nu äntligen en vårmånad.

Jag vet att det finns dom som propagerar sig röda i ansiktet mot sommartid, men själv behöver jag kvällsljuset. Gårdslivet blir mycket enklare när kvällarna är ljusa, och jag kan rida ut om kvällarna. Pannlampor som plötsligt slocknar i kolmörkret har jag tröttnat på. Så nu är jag strålande glad och tacksam för att kvällsljuset dröjer sig kvar allt längre! Nedan kan Lilla Mannen beskådas då vi tog oss en stillsam påsktur på mjuka stigar i skogen 🙂

Det känns också underbart att det nu är april, även om månaden är synnerligen lömsk vad vädret beträffar. Men den första dagen var riktigt fin, så jag kunde sitta ute och teckna i solskenet mot husväggen. Jag krönte dessutom min livsnjutning med en väldoftande rökelse 🙂 Det blev att fortsätta med fjärilsteckningen, som jag fortfarande inte har gjort färdig. Jag har målat i olja istället. Dock försvann värmen med solskenet, så när jag envist satt ute en stund för länge blev jag stelfrusen.

Apropå fjärilar så satt det två mycket vackra sådana på husväggen i solskenet. Ljuset var så skarpt att jag knappt kunde fota dom med mobilen. Men här kommer en bild 🙂

Vi har förstås ätit lite gott också, även om det inte blev en sån där julbordsliknande måltid. Några foton blev det inte på påskmiddagen, men jag fotade faktiskt min frukost på påskdagen. Jag passade på att frossa i mig några ägghalvor med massor av räkor och citronmajonäs. Jag är förvånad att det fanns några kvar, för dom är så himla goda. Men å andra sidan gjorde vi så många, och det ryms ju inte hur mycket som helst i magen ens om man är storätare 😉

Nu är det snöstorm igen, så det var tur att jag njöt så länge det vårliga varade. De rosa Blåsipporna på inläggsbilden har försvunnit under ett vitt täcke.

Jag hoppas att alla har haft en härlig Påskhelg, och jag önskar alla en fin vecka! 🙂

2
Två av årets efterlängtade premiärer

Två av årets efterlängtade premiärer

Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge – så tycker jag iallafall. Men nu har två av årets efterlängtade premiärer infallit samtidigt. Min sedan igår mindre goda hälsa sammanföll med en synnerligen fin dag. Så för att undvika att få feber som tillskott till min onda lekamen, valde jag att göra minsta möjliga av tungt fysiskt arbete, och vila så mycket jag kunde. Vilan fick bli i en solstol placerad i lä.

Så till premiär nr 1, nämligen att sitta utomhus och teckna. Vid lunchtiden var det såpass varmt att jag inte behövde ha handskar på mig, och då åkte block och pennor fram i solskenet. Jag har haft en teckning vilande i blocket sen förra året, och nu kände jag för att fortsätta med den.

Premiär nr 2 var att sitta utomhus och dricka kaffe i solen. Jag drack kaffet medan jag tecknade, och det smakade underbart gott! För att få till den där ultimata premiärkänslan flyttade jag campingstolen till paviljongens trägolv. Den är förstås inte påklädd ännu, men bara att sitta under den nakna ställningen med kaffet och ritgrejerna och lyssna på fågelsången var ett riktigt balsam för själen. Det har varit tufft ett tag, så det gäller att ladda sina batterier.

Som ni ser på bilderna blev det att skissa på lite blommor. Än är det mycket kvar att göra med teckningen, så tro inte att den är färdig i detta skick. Men den blir klar så småningom. Tills dess bidrar den med avkoppling.

Jag önskar alla en härlig helg! 🙂

0
Något skönt jag skulle göra oftare

Något skönt jag skulle göra oftare

Visst är man bra på att lova sig själv saker ibland? Åtminstone är jag det. Men frågan är om man håller sina löften. Jag brukar oftast göra det, men ibland blir det inte mycket av dom. Det slog mig plötsligt när jag tog ett bad. Så vad har ett bad med saken att göra? Jo, när jag låg där i det varma vattnet och njöt som bara den, så insåg jag hur längesen det var jag badade senast. Nu är det ju tack och lov inte så att jag vansköter min hygien. Nej det är helt enkelt så att jag brukar ställa mig i duschen för att det går fortast. Sen har ju elräkningarna inte alltid varit så jätteroliga heller, så det har rått sparsamhet med varmvattnet. Men nu behövde min lekamen få någon belöning för sitt hårda slit, och denna belöning blev just ett bad.

Men åter till ämnet. Det här om att lova sig själv saker. Det var just det jag gjorde för längesen, närmare bestämt år 2020. Då lovade jag mig själv att regelbundet ta långa och sköna bubbelbad som en del i att bli ännu bättre på att ta hand om mig själv. Jag behöver fortfarande bli ännu bättre på det. Så hur gick det då med det där löftet? Tja, det är nog fortfarande så att badkaret oftare är dammigt än blött. Men ibland kommer det till användning, såsom nu när jag kände mig allmänt mör, ruggig och frusen. Dock får jag lov att erkänna att regelbundenheten har uteblivit.

Jag tror att jag får göra ett omtag med det här löftet, för det är det helt klart värt. Den här gången blev det drygt 2,5 timmar i det ljuvligt varma vattnet, med massage av nacke, axlar och rygg. Jag njöt något så hiskeligt mycket när jag gled omkring i badskummet i stearinljusens sken, och lyssnade på musik. Jag ägnade mig rentav åt att meditera en stund, och det var så otroligt avkopplande. Det var med yttersta motvilja jag klev ur badkaret, med russinskrumpna fingrar – precis som när jag var barn.

Bilderna i inlägget är tagna med immig och dålig mobilkamera, så bättre bilder har säkert dom flesta sett. Men det är vad som bjuds, och hellre det än inga bilder alls;)

Här kommer ett par länkar till en liten del av musiken jag lyssnade på, och som är otroligt vacker:

https://open.spotify.com/track/2z4g8aECmkShCmDlKWu6Dx?si=m6BTAjMFQtO_e5SMG3ERJA

https://open.spotify.com/track/0npxM0XehJZFAcei8s9n4X?si=zL8-bjMDQ9a3ykEwGk1XlA

 

Nedan finns det gamla inlägget där jag skrev om mitt löfte till mig själv.

Något skönt jag ska göra oftare

 

Gör du något speciellt för att ta hand om dig själv?

0
Året som har gått: Lista för 2023

Året som har gått: Lista för 2023

Tänk att det snart är ett nytt år igen. Jag vet att jag har sagt det förut, men tiden går så himla fort. Det känns inte som så längesen jag med en nästan högtidlig känsla började skriva i min nya dagbok för 2023. Nu är jag inne på dagbok nummer 2, och den kommer att räcka en bit in i 2024. Idag tänkte jag bjuda på några tillbakablickar på året som snart är slut. Det har hänt en hel del både bra och jobbiga saker, så det tog en stund att välja ut vad jag ville skriva om. Jag ville inte skriva hur mycket som helst, och heller inte grotta ner mig i sånt som inte varit bra. Så här kommer några punkter:

Årets höjdpunkter:

Pilgrimsresan till England. Jag besökte bl a olika kraftplatser, och hade många helt otroliga upplevelser. Om andan faller på räcker de till många blogginlägg. En har jag redan skrivit om, nämligen att jag besökte en sädescirkel. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/08/13/antligen-besokt-en-sadescirkel-i-england/. Nedan är jag på väg till en ceremoni i stencirkeln Stonehenge en tidig morgon.

Här sitter jag och lyssnar på underbart vacker körsång under en gudstjänst i den fantastiska gamla katedralen i Wells.

Min utställning av tavlor och smycken.
Det var mycket spänning och förväntan inför utställningen som ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården, och den var väldigt rolig att genomföra. Här finns länk till inlägget jag skrev om den: https://varapavag.se/2023/09/27/min-utstallning-av-tavlor-och-smycken/

Årets sköna stunder:

I skogen i sadeln. Jag älskar friden, dofterna, ljudet av hovar mot mjuka stigar, och inte minst gemenskapen med en fyrfota vän.

Picknickar i naturen.
Det är alltid lika skönt att komma ut i naturen och äta lite god mat. Så det har blivit några picknickar under året.

Årets avkopplande händelse:

Några dagars retreat med yoga och meditation på en vacker och rofylld plats var väldigt avkopplande och skönt. Dessutom var maten väldigt god. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/07/13/varit-pa-retreat/

Årets bottennapp:

Att min man fortfarande inte har blivit opererad för en vårdskada som orsakar honom väldigt mycket smärta och begränsningar i livet. Han skulle ha opererats i somras, men det har skjutits fram gång på gång.

 

Årets vana som hållit i sig:

Skriva dagbok. Denna nygamla vana har jag hållit fast vid ända sen jag började vid årets början. Så nu tänker jag skriva vidare ett år till.

 

Årets roligaste köp:

Helt klart min kristallkula. Den hittade jag i en pytteliten affär i Tintagel i England. Trots att den var stor och tung kunde jag inte låta bli att köpa den. Att få hem den var en historia för sig…

Årets bästa investering:

Att byta ut yxan mot en vedklyv. Det får vara någon måtta på hur slitsamt det ska vara att värma huset.

Ja det var ett litet axplock av vad som har hänt – och inte hänt – under 2023.

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År! 😀

0