Vara på väg

Jag brukar alltid dokumentera våren, och det här året är inget undantag – även om jag upplever den på en annan plats. Våren tycks ta längre tid på sig att infinna sig här, men senaste veckan har jag äntligen fått uppleva några efterlängtade vårtecken. Den vackra fågelsången får jag nöja mig med att berätta om. Men blommorna kan jag visa. Jag har nämligen hittat några snödroppar, och tänk att man kan bli så himla glad över att se några små blommor! 😀

Ett vårtecken som jag inte riktigt tänkte på när jag bodde på lite sydligare nejder är att snön är borta. Jag är inte van vid massor av snö, så att se barmark igen där små gröna strån börjar titta fram under allt visset är speciellt. Så även att se sjön utan is. Nu kan jag återigen se träden spegla sig i vattnet. Bortsett från ett par regniga dagar har det dessutom varit ganska varmt.

Lillulven har börjat flämta när vi går på promenader i solskenet, så det är väl tur att han börjar tappa vinterpälsen:)

Att det har varit vårdagjämning är ju också ett vårtecken. Jag har firat den hos Anima Tempel med olika ceremonier i härlig gemenskap. Ceremonierna gjorde vi vid en stenspiral, vid vatten och vid eld, och trumman fick komma ut och lufta sig igen. En väldigt mysig kväll. De nedre bilderna är tagna på ceremoniplatsen vid en bäck i skogen.

En vårlig härlig vandring har det också blivit med en vän, på en mycket vacker vandringsled längs en sjö. Vi gav oss av rustade med en picknick som vi stannade och avnjöt intill vattnet.

Ett annat litet vårtecken har kommit inomhus. En av orkidéerna har bott in sig nu och börjat blomma. Det var längesen den gjorde det, så jag blev så glad.

Så vill jag nämna att i helgen inträffar en av årets höjdpunkter, nämligen att det äntligen är dags att ställa om klockan till sommartid. Tidsomställningen må vara omdebatterad, men personligen har jag absolut noll förståelse för varför någon vill ha mörkt en timma tidigare än nödvändigt om kvällarna. Om det är så viktigt att ha det mörkt och tända ljus så finns det rullgardiner. Observera att jag är inte ute efter en debatt om ämnet, utan skriver detta för att det glädjer mig.

Nu rundar jag av för den här gången, med en bild på en liten trädgårdsstol som jag tog ut i solen utanför blivande gemaket som jag renoverar. Så önskar jag dig en trevlig helg! 🙂

Ja så får jag tänka ganska ofta nuförtiden. Jag har ju inte packat upp allt efter flytten, för det är inte möjligt än som jag berättat om tidigare. Jag var väldigt systematisk när jag packade. Kartongerna fylldes med välsorterat innehåll och märktes noggrant. Det skulle bli så lätt att hitta sina grejer även om vissa fick vara kvar i lådor.

Men så kom slutspurten. Den där sista tiden av halvpanik, för flyttdatumet sprang emot oss med ett expresstågs hastighet. Plötsligt var det bara ”strösaker” och udda kläder etc kvar, och man kan ju inte täcka hela kartongerna med innehållslistor. De sista packades med en för mig ovanlig fart och oordning, och jag tänkte att det löser sig nog att hitta saker när jag behöver dom.

Jotack, visst löser det sig. Men vilken tid det kan ta, och ibland inte i tid till det jag behöver saker. Idag packade jag upp tre kartonger, och då hittade jag äntligen en av mina favoritmuggar som jag älskar att dricka kaffe ur. Den dök oväntat upp i en osannolik låda. Åh så glad jag blev efter att vi varit åtskiljda i veckor!:D Så nu avnjuter jag mitt kaffe i den igen med en slurk grädde. En liten vardagslyx för mig 🙂

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Den som väntar på nåt gått väntar aldrig för länge sägs det. Men själv vill jag hävda att det är tvärt om. Åtminstone för mig. I det här fallet har jag väntat länge på att kunna göra hälsosam och god glass själv. För någon hälsosam glass hittar man inte i affärerna, vad som än påstås på förpackningarna. Jag älskar glass, men då jag av hälsoskäl inte längre äter socker har jag avstått från glassätande. De sockerfria glassarna jag har hittat innehåller sötningsmedel som den ohälsosamma sockeralkoholen Erytriol. Det påstås att sötningsmedel inte påverkar blodsockret, men det stämmer inte vad det gäller sockeralkoholerna. Dessutom kan de ha negativa effekter på hälsan som jag inte tänker fördjupa mig i här nu.

Det var egentligen inte sötningsmedel jag hade tänkt skriva om, utan att jag har gjort första glassen med min nya glassmaskin. Jag fick en sån i present, och skulle välja ut den själv. Det tog sån tid att tillsist fick jag en maskin utan att vara med och välja:D Så nu ska jag frossa ifatt minsann;)

Såhär i juletid blev det glass med pepparkakssmak. Glassbasen gjorde jag av turkisk yoghurt, ägg och grädde. Jag skulle ha lagt i kokosolja, men glömde den. Så la jag förstås i pepparkakskryddor, samt sötade med steviadroppar. För den som inte vet vad det är, kan jag berätta att Stevia är naturligt och utvinns ur bladen från växten Stevia Rebaudiana. Den har använts i Sydamerika i hundratals år för att söta mat och dryck. Ren Stevia påverkar varken blodsockret eller insulinet och innehåller inga kolhydrater. Eftersom jag håller ner mitt blodsocker genom att dra ner på kolhydrater istället för att medicinera – vilket fungerar – så funkar Stevia bra för mig. Jag mäter blodsockret så jag vet att det är så. För mig är det inte ett alternativ att stoppa i mig sånt som jag vet förstör min hälsa, förminskar min livskvalitet och förkortar mitt liv. Så mycket är det helt enkelt inte värt för mig att äta sötsaker – trots att jag var extremt sockerberoende.

Så åter till glassen och hur jag gjorde den. Jag vispade grädden lätt ihop med steviadroppar. Så vispade jag ihop resten av ingredienserna i en annan bunke. När det var klart vände jag ner grädden i ”pepparkakssmeten” och hällde alltsammans i glassmaskinen. Den har en inbyggd kompressor för kylning, så man behöver inte förfrysa någon glassbunke.

Glassen blev god, men hårdare än jag hade tänkt mig pga att jag gjorde några nybörjarmisstag. Det första var att glömma kokosoljan. Den gör glassen mjuk. Så missade jag att stoppa omrörningen ibland och skrapa ner glassen från kanterna på bunken. Sist men inte minst fick maskinen gå alldeles för länge. Yoghurtglass fryser nämligen fortare än ren gräddglass med socker i. Men nu vet jag bättre hur det funkar, så nästa gång blir det en annan smak på kortare tid:)

Det blev många ord om min invigning av glassmaskinen, så jag rundar av här.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Idag tänkte jag dela med mig av en stunds livsnjutning. Senaste tiden har energinivåerna stundtals varit låga, och dom fyller inte på sig av sig själva som dom gör på våren och sommaren. Jag vet att jag borde ta bättre hand om mig än vad jag har gjort ett tag, och jag vet också vad som händer om jag ignorerar den vetskapen. Så trots en deadline som kommer rusande som ett expresståg, blev det tvunget att göra avbrott i bestyren. Jag kände att det var dags för energipåfyllning på en kraftplats, så det blev att åka till Omberg.

Det är alltid härligt att åka dit, och den här gången visade naturen upp sin kanske allra vackraste skrud. Så tänker jag förvisso även om våren då den skira grönskan förskönas av mattor av vitsippor, och smältvatten porlar i glittrande bäckar. Ja jag kan rentav tänka så även om vintern, då solen lyser på glittrande snö som tynger ner trädens grenar och skapar sagokänsla i skogen. Men den här gången var naturens skönhet så fantastisk att hela jag fylldes av förundran. Löven hade så många intensiva färger och nyanser, att det var som att vistas mitt i ett konstverk. Starka färger är som en vitamininjektion för mig, och får mig att känna glädje och energi.

Vi åt en enkel picknick med utsikt över Vättern. Det blev proteinbröd med diverse godsaker i, och till det drack vi citronvatten. Mer än så behöver inte jag för att känna mig nöjd och belåten. När man befinner sig på Omberg så är det som att vistas i en slags egen värld. Sinnet fylls av frid och ro, och man känner sig påfylld, vitaliserad och harmonisk inombords. Det tar faktiskt emot lite att åka därifrån.

Idag delar jag med mig av några bilder jag tog. Jag önskar att telefonkameran kunde göra naturen rättvisa. Tyvärr kan den inte det, men jag bjuder på bilderna ändå:)

Jag önskar dig en fortsatt fin vecka! 🙂

Äntligen lite sommarkänsla igen! Just dom orden tänkte jag när jag slog mig ner i solstolen med min evighetslånga bok. (Ja det är samma tegelsten som varit med på bilder förr, men sporadisk läsning av ca 1000 sidor räcker länge åt mig). Det har fallit lite väl mycket regn senaste tiden, och kvällarna har varit kyliga. Men än är det ju mycket kvar av augusti, så man lär väl få njuta av flera somriga dagar. Jag har inget emot att det är svalare när jag arbetar eller sover. Bastuvärme vid läggdags förstör vanligen min ömtåliga sömn. Men regnet är jag helt ärligt väldigt less på. Inte minst för att hagarna blir leriga.

Hursomhelst kom halva bikinin äntligen till användning igen, och jag hann läsa ett tag innan svalkande moln samlade ihop sig framför solen. Jag hann rentav ligga en stund och bara blunda och njuta av värmen. Det gäller att passa på att suga i sig sommarnjutning när tillfälle bjuds. Det kommer snart en tid då jag längtar tillbaka till stunder som denna.

Jag håller envist alla tankar på hösten och nästkommande årstid på avstånd så gott jag kan. Jag vill helst inte ens glänta på dörren till min hjärna och riskera att dom smiter in. Men när vi åkte hem ikväll efter en spontan middagstur till ett ställe med goda hamburgare, överrumplades jag av ovälkomna tankar. Jag satt och tittade ut över sjöns glittrande vatten och grönskan runtomkring den, när jag plötsligt för min inre syn såg allt som ett vitt landskap och fruset vatten. Så slog det mig att det här klockslaget under den årstiden kommer det ha varit kolsvart utomhus i timmar.

Nåväl, jag motade snabbt bort dom tankarna, och nu får det vara färdigordat om detta ämne. Idag har jag lapat sol och gått i shorts igen (och mina mycket fula skor som fick mig att tveka att publicera inläggsbilden) och det är veckor kvar av sommaren! 🙂

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Idag blev det något så ovanligt som en stund på stranden. Jag tänkte först skriva en dag på stranden, men insåg att det vore att ta i. Men hursomhelst var det otroligt nog årets första vistelse på stranden i bikini. Jag har nämligen varit där betydligt mera påklädd på kvällstid och promenerat.

Jag önskar att jag som är en äkta badkruka hade varit snabb och beslutsam att ta årets första dopp. Men det hann jag inte innan det brakade loss. För innan jag hann göra mig mentalt förberedd på att blöta ner hela kroppen, bytte himlen skepnad från strålande solsken till mörka täta moln. Det började snart mullra på himlen, och de få sakerna som medtagits plockades skyndsamt in i bilen. Kort därpå stod regnet som spön i backen, och åskan bröt ut – tack och lov på avstånd. Men innan dess var det riktigt skönt en stund, och en fröjd för ögonen också.

Vattnet var faktiskt ganska ljummet, så det kunde ha varit lätt att doppa sig. Men det var så långgrunt att man fick gå hur långt som helst för att väta halva vaderna. Och när man väl hade kommit så långt ut i sjön var vattnet kallt.

När man ser mina bilder kan man kanske tro att det var folktomt på stranden. Men det var det inte. Dock avskyr jag att trängas med folk på stranden med allt vad det innebär. T ex så finner jag det evinnerliga skrikandet på stränder nästintill outhärdligt. Jo jag vet att barn ska ha roligt. Men måste dom gallskrika hela tiden som om dom hade en mördare med kniven i högsta hugg efter sig? Så jag gick tills ensamheten nästan infann sig, och decibeltalet från ljudmattan sjönk till mindre hörselskadande nivåer. Sen slog jag mig ner med min bok.

Det blev en skön stund, och jag har ju alltid sagt att man ska njuta så länge det varar. I det här fallet hann jag läsa flera sidor, i väntan på att kroppsvärmen skulle mana mig ut i vattnet för att doppa mig. Men så långt kom jag ju som sagt inte.

Jag önskar alla härliga soliga dagar 🙂