Vara på väg

En av flera anledningar till varför jag flyttade var för att slippa de hemska vintrarna på pannkakan. Då kan man kanske undra varför jag valde att flytta till ännu vintrigare vintrar. Svaret är att om jag – en utpräglad sommarmänniska – ska stå ut med vintern, ska det vara riktig vinter. Att bo mitt på slätten i ett blåsigt åkerlandskap var inget större nöje. Hur mycket jag än älskade huset och våran egen gård, så var det verkligen inte skönt när vinden låg på – hårt dessutom som den ofta gjorde. Snön kom vanligen långt in på vintern, och fram till dess fick man ofta stå ut med regn på tvären, lera, is och det kompakta mörker som blir i avsaknad av snö som lyser upp.

Vintern är i mitt tycke opraktisk på många sätt. Det ska plogas, skottas dessutom köras in ved varje dag. Just nu bär jag veden i en hink, för jag har skadat ena armbågen och har svårt att köra skottkärran i snön. Så det blir några vändor med hinken. Men eftersom vintern tillhör livet i det här landet vill jag åtminstone få uppleva den som ljus och vacker. Jag får väl erkänna att jag blev förvånad över att en stor del av december regnade bort här också.

Men nu är här så vackert att jag inte kan se mig mätt. Det är väldigt många år sen jag fick uppleva så mycket snö. Den röda stugan på bilden ovan är mitt blivande gemak. Just nu förvarar vi saker därinne. Jag har börjat att riva bort gamla tapeter, och ska måla väggar och tak när det är plusgrader igen. För i nuläget finns ingen värme i huset.

Idag när jag var ute och lekte med Lillulven, kom jag att tänka på barndomen då det alltid var snö på vintern. Jag blev nästan sugen på att åka pulka, för vi har en lång nerförsbacke från huset till vägen. Dock vill jag inte möta en bil när jag har hunnit få upp farten ordentligt och korsar denna väg.

När man har fått sin dagliga dos av ljus, friskluft och att pulsa omkring i snön för att sköta gårdssysslor, är det extra skönt att sjunka ner i soffan på kvällen. Jag är så behagligt trött i kroppen, och njuter verkligen av att se på någon film. Under några kvällar har vi sett på The Twilight Saga. Det var så längesen jag såg dom filmerna, att det var spännande att se dom igen.

Nu har jag paltkoma efter en alldeles för sen middag, och ska vila en stund. Även om inlägget främst handlar om mina tankar om vintern, så kan jag nämna att det har varit några mycket påfrestande dagar på andra sätt. Men jag berättar mer om detta i ett annat inlägg.

Ha det så bra tills i ses igen! 🙂

Så tittar jag in här igen i mellandagarna efter en lugn och skön julhelg. Dagarna som gått har varit en tid för vila och återhämtning. Djuren ska förstås som alltid tas omhand, så jag har som vanligt fått röra på mig. Men jag har tagit det extremt lugnt dessa dagar, jämfört med hur det har varit under många månader av arbete med livsprojektet.

Lyckligtvis har det varit soligt och fint väder. Soluppgången är fotad mellan huset och stallet, där en liten isig väg går ner mot hagen. Det är så härligt att se sjön från sin egen tomt. Varje solig morgon färgas himlen och vattnet i de mest fantastiska färger, och likaså på kvällen vid solnedgången. En av mina stora drömmar var att kunna blicka ut över en sjö från mitt hus och min mark. Nu kan jag det, och jag är lika hänförd och tacksam varje dag, oavsett om jag tittar ut genom fönstren eller är utomhus.

Ett sätt för mig att återhämta mig är att tillbringa tid i stilla ro med djuren. Hos hästarna är det alltid lika lugnt och fridfullt. Det är så rogivande att stå och klia i deras lena vinterpälsar och småprata medan de tuggar på sitt hö. När de äter utomhus står jag och betraktar utsikten över sjön. Den är så vacker att jag nästan känner mig andaktsfull. Det är synd att mina foton inte gör den rättvisa.

Så har jag förstås tillbringat massor av tid med nya lilla kompisen, lille Fenrisulven som jag kallar honom ibland – även om ordet ulv inte ingår i namnet. Men när han får sina vilda busryck, och man får känna av de små vassa tänderna tycker jag det namnet passar bra 😀 Nedan är sötisen med mig och läser bok.
Det har varit så skönt att vara ute i solen och upptäcka naturen tillsammans.

Det har också blivit att röja lite i skogen bakom huset, för att Fenris ska kunna ta sig fram i de vildvuxna snåren. Han är för liten för att gå långa promenader som jag brukade göra med Lunfjun, och jag hade inte röjt så mycket närmast trädgården i somras. Men han är med mig och nosar runt bland snåren medan jag klipper bort det värsta med sekatören.

Nu ska jag fortsätta med diverse sysslor. Det har varit strul med ett antal saker idag. Än kommer iallafall inte hantverkarna tillbaka, så det blir ytterligare några dagars andrum på den fronten. Har konstaterat (sedan många år) att en del karlar kan vara så truliga och tråkiga att ha göra med. Särskilt om dom har gjort fel och får göra om saker. För det framkallar inte någon ödmjukhet, utan dryghet och katighet. Usch säger jag bara.

Men jag avrundar inlägget med att önska dig en God Fortsättning, och ifall vi inte ses innan dess önskar jag dig ett Gott Nytt År!

Idag när jag gick på upptäcktsfärd på de egna nya markerna, insåg jag att nu börjar jag känna en liten spirande höstkänsla. I stunder när solen skiner och värmer är jag fortfarande kvar i sensommaren. Men när de gröna löven börjar blandas med gula och röda sådana är hösten ändå ett faktum. Jag som säkert de flesta andra älskar höstens starka färger. Men det är ju tyvärr en kortlivad njutning för ögonen, innan mörkret tar över en alltför stor del av dygnet. Hursomhelst är det i nuet man lever, och i detta nu var det vackert att se löven skifta färg.

Snart är det dags för ännu en höskörd och åkrarna är gröna. Fältens sensommargrönska möter träden, som så sakteliga börjar klä sig i höstens skrud. Det bästa med att odla vall är att åkrarna inte plöjs upp och blir tråkbruna om hösten och vintern. Det är skönt att veta att fulhösten inte kommer bli lika ful här, då åkrarna fortsätter att vara klädda med gräs, och granarna fortsätter att vara gröna.

Det är en härlig känsla att vandra omkring på sin egen mark, upptäcka naturen och planera för framtiden. I maj skrev jag ett inlägg om fastighetsaffären som blev klar då, och som bl a kommer leda till ett mera självförsörjande liv. För den som inte minns det eller läst det (det hade ett mycket blygsamt antal visningar) finns inlägget här:

https://varapavag.se/2025/05/09/drommar-kan-forverkligas/

Så nu går jag och ser ut över markerna, njuter av vyerna och fantiserar om framtiden. Jag kommer inte längre behöva lägga en massa pengar på att köpa hö, och så ej heller på dyrt arrende av mark till hästarna. Nu kan dom äta gräs och springa omkring på egna stora beten. När jag går i skogen är det både ett balsam för själen, och en känsla av trygghet. För vi kommer ha tillgång till hur mycket ved som helst att värma oss med om vintrarna.

Jag tänker angenäma tankar om vad jag ska odla framöver. Frukt, bär, grönsaker och blommor ska det bli. Det må vara vildvuxet just nu där växthuset ska stå. Men jag ser det i min fantasi, och drömmer om att skörda egna goda och giftfria grönsaker. Just nu finns bara äppelträd, men det är inte minst hästarna glada över:)

Nu drev jag visst iväg i tankarna igen. Det är dags att fortsätta med dagens sysslor, så jag avrundar här och önskar alla en fortsatt fin söndag 🙂

Sommaren springer som alltid med raska steg, och jag vill som vanligt bromsa in tiden. I år har jag fått uppleva något mycket ovanligt, nämligen en varm sjö – och då menar jag varm på riktigt. Nästan som i badkaret. Jag trodde knappt att det existerar såna i det här landet. Jo jag vet att det finns dom som tycker det är varmt i vattnet även när det är nära fryspunkten. Men när gåshuden sprider sig över kroppen och tänderna klapprar, är det inte sannerligen inte varmt. Senaste dagarna har dock jag som är en äkta badkruka faktiskt svalkat mig i sjön efter dagens hårda slit. Det har varit tufft att arbeta så mycket fysiskt hettan, ja ibland har jag nästan känt mig konstig i vad som har känts som medelhavsvärme. Men behovet av svalka har bidragit till att jag har lyckats doppa mig flera gånger.

Apropå det här att arbeta och slita hårt fysiskt, så är det iallafall bra mycket skönare än att jobba  stillasittande med högtryck i hjärnan under ständigt långa dagar. Men som alltid gäller det att hålla balans i tillvaron. För det kan bli för mycket oavsett vem eller vad som driver en. Likväl som en arbetsgivare kan få en att duka under pga fullständigt övermäktiga krav, så kan ett eget spännande livsprojekt trötta ut en ordentligt ibland. Jag blir förvisso starkare och starkare av allt fysiskt krävande arbete.  Men det gäller att inte låta tankarna börja snurra kring hur lite tid det egentligen finns för att åstadkomma så väldigt mycket.

Jag planerar och följer upp allt minutiöst, och håller fokus så gott det går på det jag gör för stunden. Saker går så sakteliga framåt. Men som alltid dyker det upp sånt som måste hanteras. Saker som tar tid, kraft och och ofta kostar en del rent ekonomiskt. Det skulle vara bra om man kunde planera med facit i handen, men hur man än anstränger sina små grå kan man ju inte förutse allt. Man kan bara göra så gott man kan för att ligga steget före, och få ihop helheten i tur och ordning på ett bra sätt.

Ikväll bjuder jag på några bilder på solnedgången häromkvällen. Jag har alltid älskat  att se solen gå ner, och hur mycket det än finns att göra så är det en stund av fullständig frid och harmoni.

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar! 🙂

Tänk att den äntligen är här – den underbara tiden då kvällarna och nätterna är ljusa. Tiden må ha sprungit ifrån mig den här våren och sommaren, men nu njuter jag av ljuset i fulla drag. Jag som är aktiv utomhus om kvällarna året runt både älskar och behöver ljuset av rent praktiska skäl. Det här att kunna gå ut när som helst och se allt omkring sig, är för mig en lyx som stadsbor kanske inte ens tänker på. Gatubelysning gör ju världen utanför bostaden synlig året runt. Jag är dock inte ute efter att klaga, för livet bortom belysningar är självvalt. Men ljuset är ändå något som jag verkligen törstar efter en stor del av året.

Den här tiden skulle jag vilja vara vaken dygnet runt, och ta vara på så mycket jag kan av ljuset. Jag vill njuta av de ljumma sommarnätternas stillhet och magi. För även om livets sysslor börjar på morgonen, så är jag en kvälls- och nattmänniska. Det är något speciellt med natten. Det är så fridfullt ute när andra människor sover. Inga ljud hörs från bilar på vägen eller från bullrande maskiner och gräsklippare. Ej heller hörs människor som spelar hög musik, gallskriker i poolen, eller pratskriker i mobiltelefonen på andra sidan trädgårdshäcken. Känslan av att vara ensam i världen för en stund när dagens ljudmatta har lagt sig är befriande. Det låter kanske paradoxalt, men jag älskar ljuden som finns i tystnaden. Nattens ljud är vilsamma, avkopplande, njutbara och ofta subtila.

Idag visar jag några bilder som jag har tagit under en väldigt sen kvällspromenad. Åh så jag njöt av vyerna omkring mig:)

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar!