Vara på väg

Det var ett tag sen jag skrev, och nu är det redan andra advent. Det har varit en väldigt tuff tid, och jag har gjort vad jag kan för att återhämta mig. Så därav har min närvaro på sociala medier varit nästan obefintlig. Även om det känns bättre nu är jag inte helt återhämtad. Så jag återgår till skrivandet i en takt jag känner att jag orkar. För den som inte har läst vad som har hänt lägger jag en länk sist i inlägget.

Glädjande nog har det äntligen blivit tid för att njuta av julstämning. Vädret är urtråkigt med regn varenda dag, så när jag är ute och klafsar i leran med gummistövlarna känns julstämningen långt borta. Men inomhus har jag fått upp några ljusstakar och lite pynt i de utrymmen som inte är belamrade med ouppackade kartonger och påsar. Med pyntet framme känns det mysigt trots att t ex tapetsering inte är påbörjad ännu. Lillgranen verkar ha hamnat långt in i röran, så den har inte kommit fram än. Men snart så.

Jag har också sett årets första julfilm. Som vanligt innehöll den en sockersöt romans som slutade lyckligt, efter att det som vanligt uppstått en situation som nästan tog död på den spirande kärleken. Det går tretton såna julfilmer på dussinet, men det kändes ändå trevligt att se lite feelgood. Särskilt till ljudet av en sprakande brasa i kakelugnen.

Imorgon är det dags att få hit hantverkare igen. Vad som ska göras visar jag när det blir klart. Men jag kan säga att det är något jag ser fram emot att det blir gjort. Har fått besked att jobben ska ta en vecka, och hoppas att det blir så. Vill att det ska vara klart innan jul, för här är stökigt nog som det är nu;)

Ha det så bra tills vi ses igen!

https://varapavag.se/2025/11/29/knappt-jag-orkar-beratta/

Nu känner jag den igen – den där känslan av att slöjan mellan världarna är tunnare. Vi närmar oss den sista oktober och Samhain. För den som inte vet vad Samhain är, kan jag mycket kort berätta att det är en urgammal keltisk högtid. Den markerar slutet på skördesäsongen, och början på den mörka delen av året. Kelterna tackade vid här högtiden för årets skörd, som gav förutsättningar för livet under den kalla och mörka vintern som de stod inför. Elden hade en central roll i kelternas firande av Samhain, och de tände bål som de samlades omkring. Elden skulle skydda mot onda andar, och när den brunnit ut tog man som symbol för nytt liv med sig glöd hem och tände eld i sin härd.

Samhain är ett djupt andligt firande, som också kallas för Häxornas nyår. Det infaller den 31 oktober och pågår till solnedgången den 1 november. Under den här tiden sägs slöjan mellan den fysiska och den andliga världen vara som tunnast, och det är då lättare att kommunicera med andevärlden. Man firar högtiden bland annat genom att minnas och hedra de som har lämnat jordelivet. Ett sätt är att tända ljus för sina kära på andra sidan, och ställa fram foton. Man kan också då man äter duka en extra plats för den som finns på andra sidan, och kanske tänka på eller prata om fina minnen av personen.

Samhain är också en tid för att reflektera över året som har gått. Vad har du ”skördat” under det gångna året? Vad känner du tacksamhet över – i smått som stort?

Det är också en tid att förbereda sig inför det nya året som kommer med nya möjligheter. Vad vill du släppa och lägga bakom dig, för att göra plats för nytt eller något annat i livet? Gå in i dig själv och känn efter vad som är det viktigaste för dig att uppnå under det kommande året. Vad vill du sätta för intention eller mål för nästa år? 

I år har jag inte möjlighet att fira i mitt gemak, för det är tömt nu. Men förra året firades Samhain med gemaket fullt av härliga kvinnor. Jag höll olika ritualer för olika aspekter av högtiden, och alla deltog i dessa. Efter ritualerna guidade jag deltagarna djupt ner i meditation för att ge möjlighet att träffa en bortgången – om den bortgångne så önskade förstås. Vi avslutade kvällen med att äta lite tillsammans och dricka te, och hade då en delningscirkel där alla delade med sig av sin upplevelse till gruppen. Det var så fantastiskt att få ta del av allas berättelser om vad dom upplevde och vilka dom träffade. Kvällen blev underbar, oförglömlig och helt magisk. Efteråt var jag fylld av tacksamhet för alla som kom och delade denna speciella afton med mig.

Nu längtar jag  efter att inreda mitt blivande gemak så snart jag får tid, för att där hålla framtida firanden.

Ja då har jag berättat lite om Samhain, och det finns egentligen mycket mer att berätta om högtiden, dess historia och olika sätt att fira den. Men jag rundar av inlägget här, så ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Här ligger jag på husbilssoffan medan regnet trummar på taket. Midsommarafton har passerat, och lyckligtvis med soligt väder. Dagen firades lite annorlunda än vanligt, för husbilslivet brukar inte börja såhär tidigt. I vanliga fall brukar jag äta makalöst mycket matjessill, potatis, gräddfil och gräslök, för det är så himla gott. Maträtten som sådan slank ner även i år, men i form av en betydligt sparsammare portion som serverades på en bygdegård. Den smakade förstås väldigt gott, men för min del kunde den gärna fått vara tre gånger större;) Jag åt mer än dagens vuxenportioner redan som lekisbarn. Nåväl, nu ska jag inte orda mer om detta. Jag som inte äter socker längre smakade för ovanlighetens skull även på en liten midsommarbakelse. Den verkade vara hembakad och smakade väldigt gott.

Jag får väl erkänna att små grodorna och fiolmusik egentligen inte är min grej. Jag minns när jag som barn föstes in i ringen, och hujedamig så jag led från den första till den sista gnisslande tonen. Milde tid så jag avskydde vartenda litet skutt runt stången, och ja – jag var väl ett annorlunda barn. Det annorlunda har hängt i, och ränderna går inte ur. Men det blev ändå väldigt trevligt. Vi fick sitta inomhus och äta för borden var upptagna utomhus. Men när vi ätit klart tog vi med oss kaffet ut i solskenet, och träffade på väldigt sällskapliga och pratsamma människor. Så det blev en oväntat social och trevlig dag med nya bekantskaper.

Jag rundar av inlägget här, och önskar alla en fin ny vecka! 🙂