Browsed by
Författare: Lillalena

Som en kraxande kråka

Som en kraxande kråka

Så tittar snörvlande jag in här och tänkte oja mig lite. Jag har nämligen råkat ut för vad man lite skojsigt kan kalla en riktig mansförkylning, och låter som en kraxande kråka. Det här att ge sig iväg och roa sig kan bjuda på mer än nöjen. Iallafall då det råkar finnas riktigt genomförkylda personer i folksamlingen – vilket det gjorde. Så jag har känt mig lite sämre för varje dag, och skulle helst bara vilja bädda ner min värkande lekamen. Men det går ju förstås inte för sig – inte på heltid iallafall.

Lyckligtvis är husapoteket välutrustat. Så jag kan lindra värken i huvudet, kroppen och halsen samt få skaplig bukt med hosta och megasnuva. Emellanåt pälsar jag på mig ordentligt mot den iskalla blåsten, och går ut och serverar hästarna hö samt rastar Luna. Även om jag känner mig riktigt risig och trött, så gör det gott att gå ut en liten stund ibland. Friskluft mår man bra av, fast jag får väl erkänna att vindarna är onödigt friska. Hårda och bitande är väl en sanningsenligare beskrivning.

Luna spanar på hästarna som äter en bit bort där det inte blåser lika mycket.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan under den lurviga filten.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Godnattstund i stallet.
Sista kvällsrastningen i fullmånens sken.
0
En underbar upplevelse

En underbar upplevelse

Igår var jag iväg på något väldigt speciellt, nämligen en konsert på Omberg med Yawanawá-folket. Det var verkligen en underbar upplevelse. De kommer från Amazonas djungel i norra Brasilien, och har rest till Sverige för att sprida medvetenhet om sitt folk, sitt rika kulturella arv och sina traditioner. Yawanawástammen (Vildsvinsfolket) har med nöd och näppe undkommit utrotning. Det finns ca 1200 människor i stammen, och de bor i 12 byar. Några av dem turnerar i Europa för att sprida medvetenhet kring de Brasilianska ursprungsfolkens utmanande situation, samt för att samla in pengar till projekt i byarna. Jag tycker att det är väldigt intressant att få lära mig hur människor lever på andra platser på jorden vi delar med varandra. Jag visste inget om deras musik innan jag åkte hemifrån, men kan säga att jag blev inte besviken. Den var fantastisk, och Yawanawá-folket var ena riktiga glädjespridare.


Det blev en lugn början på kvällen i väntan på att Yawanawás skulle göra entré. De höll på att göra sig fina med ansiktsmålningar och allt, och vi fick veta att de inte lever efter tiden som vi gör. Så vad klockan är spelar alltså ingen roll som jag förstod det.

Men efter ett tag kom de ut till sin förväntansfulla publik. Yawanawástammen har sitt egna språk, och talar också portugisiska. Så en svensk man översatte portugisiskan när de hälsade och talade till oss i tur och ordning. Stammens hövding var med och han talade först.

Sedan fick vi delta i en kakaoceremoni. Den har inte koppling just till Yawanawá-folket fick vi veta, utan kommer från Inka- och Mayafolkets traditioner. Men det var en fin ceremoni. Alla fick varsin mugg med ceremoniell kakao, och sen satt vi med den en stund och kände in eller mediterade över våran intention – avsikt – med ceremonin. Hövdingen sa en bön, och så drack vi den varma kakaodrycken. Den gav mig en oväntat stark positiv och harmonisk känsla inombords.

Sen var det dags för musiken, och den var verkligen fantastisk. De började med några lugna sånger som var så vackra att jag fick tårar i ögonen. Sen ökade tempot, och folk reste sig och dansade. Stämningen var så varm och glädjefylld, och nästan alla dansade till den medryckande musiken. Tillsist fick vi prova på  Yawanawás lekar, som var som ringdanser med sånger vi fick lära oss.

Hövdingens son pratade efter spelningen om tacksamhet, och bad alla att reflektera en stund över vad man är tacksam över. Den biten var lätt, för det gör jag nästan varje dag. Så fick vi en stund att ställa frågor, och det blev alla möjliga sådana. De fick t ex berätta vad deras olika ansiktsmålningar har för syfte eller betydelse. De kan t ex vara för beskydd eller symbolisera olika kraftdjur.

Så kvällen var en underbar upplevelse, fylld av musik, dans, berättelser, glädje och gemenskap. Såna kvällar vill jag gärna ha flera av! 😀

0
Kreativiteten bubblar över

Kreativiteten bubblar över

Jag har konstaterat att jag har ett beroende som nästan är ohanterligt starkt. Det känns bokstavligen som om kreativiteten bubblar över om jag inte kan bejaka den. När jag var en värsta sortens sockerråtta – och smaskade i mig kakor, godis och glass varje dag – trodde jag att det var ett oöverkomligt begär. Men det var det inte. Den dagen läkaren talade om för mig att jag hade för högt blodsocker, slutade jag direkt med allt det ovannämnda. Det är snart 3 år sedan, och det går hur bra som helst. En stunds god smak i munnen ska inte få ta livet av mig, för det är det inte värt.

Men nu när jag har så mycket att göra med livsprojektet (som jag kallar det), suger det ständigt i skapartarmen. Det känns precis som förr när sockersuget tog i ordentligt. Fast nu är det istället ett starkt sug efter pärlor, penslar, färger och skrivande. Jag försöker att flika in en stund av skapande då och då, för det ger mig välmående. Om det är något jag har lärt mig av hälsokraschen för några år sen, så är det att skapa balans i livet. Så även om både smycken och framförallt tavlor är ofärdiga länge, ger det nödvändig avkoppling att slå mig ner en stund och bejaka kreativiteten.

Oljemålningarna tar alltid mycket tid att skapa, och nu känns det som de aldrig blir klara. Men staffliet står alltid uppställt med någon ofärdig målning. Då kan jag slå mig ner en stund när det passar med övriga sysslor. När jag sätter på vacker musik och stryker färg på duken, känns det som om själen dricker av den ljuvaste näringsdryck man kan tänka sig.

Det är väldigt mycket kvar att göra med denna målning, men det får ta den tid det tar 🙂

Akvarellblocket och färgerna har också en egen plats där jag kan slå mig ner en stund när det passar.

Likaså ligger påbörjade smycken och material lättillgängliga i ”skaparhörnan”, så att jag kan koppla av med dom en stund ibland. Bara att känna materialet mellan fingertopparna ger själen ro.

Jag räknar med att om allt går bra, blir en stor del av livsprojektet genomfört innan årets slut. Och även om det kommer fortsätta kräva mycket arbete, kommer jag sen få mera tid till skapandet igen.

Ha det så gott!

1
En intensiv vecka och tre premiärer

En intensiv vecka och tre premiärer

Så är det måndag igen efter en strålande fin helg. Förra veckan var intensiv och prövande, så jag hoppas att den här blir lite lugnare. Vissa milstolpar i livsprojektet är större än andra, och förra veckan skulle en stor sådan gå i hamn enligt planeringen. Men det här att göra affärer är inte alltid det smidigaste, när någon hela tiden i sista stund kommer med nya krav. Lägger man sedan till diverse fulknep som man får upptäcka vartefter, har man alla ingredienser som behövs för en praktfull huvudvärk. Men i fredags blev förhandlingarna klara för den här gången. Så nu vill jag se att saker rullar vidare utan nya överraskningar. Dock har jag högerarmen i bandage efter en skada, så vissa saker går inte som jag tänkt mig.

Lyckligtvis var det iallafall äntligen vår i helgen. Det är redan kallare igen, men det har varit härligt och livgivande att få njuta av solsken, naturens dofter, vårblommor och fågelsång. Den här helgen blev det tre mycket efterlängtade premiärer. Att dricka kaffe samt att läsa bok utomhus i solstolen, och att ha på mig sommarjacka (mitt på dagen). Den här boken började jag läsa förra året, men det tog stopp efter 250 sidor – trots att jag tycker om den. Så nu kör jag vidare. Det är 752 sidor kvar, så den lär räcka ett tag till;)


Jag har förstås i sedvanlig ordning dokumenterat vårens framåtskridande, så idag bjuder jag på några bilder från helgen. Än är det snödroppar och vintergäck som blommar frikostigt i trädgården. De växer lite överallt, och den här våren är Luna med och fotar blomsterprakten. Hon är nu 5 månader gammal, och jag försöker med varierande framgång få henne att förstå att man inte ska trampa ner blommorna:D


Nu ska jag fortsätta med dagens sysslor, och idag blir det inte i sommarjackan.

Ha det så gott tills jag dyker upp här igen 🙂

2
Så fort och så långsamt

Så fort och så långsamt

Tänk att tiden kan gå så fort och så långsamt på en och samma gång. Å ena sidan rusar dagarna fram i en sån fart, att veckorna tar slut lika fort som dom börjar. Å andra sidan växer sig otåligheten starkare för varje dag, för att det jag drömmer om inte kan hända fort nog. Listan på vad som måste göras för att hela drömmen ska bli verklighet är lång och växande. Det ena steget leder till det andra, men det tillkommer nya saker hela tiden för att kunna gå vidare. När jag följer upp allt, bockar av och planerar in nya saker kan totalen ibland kännas nästan överväldigande. För det är otroligt mycket som måste bli gjort inom förhållandevis kort tid – och med begränsade resurser – om det inte ska bli mindre roliga konsekvenser.

Men jag fokuserar envist på vad som kan göras här och nu. Imorgon kommer ett nytt här och nu, och det tar jag då. Som vanligt hänger tyvärr vårdens oförmåga och brister som ett mörkt moln över hela projektet. För hur mycket man än planerar, så sätter den ständigt krokben på allt. Men det går inte att gräva ner tankarna i det heller, utan det gäller att lösa situationer som kan uppstå om och när dom kommer. Att oroa sig är som att gunga gungstol – det ger en sysselsättning men leder ingenstans.

Längtan efter vad som komma skall är så intensiv, för när jag är färdig med något så är jag verkligen helt och oåterkalleligt 100% klar. Ett kapitel i livet sjunger äntligen på sista versen, och det ska bli så underbart när sista tonen har ebbat ut. Varje dag är som ett långsamt och efterlängtat farväl. Nu väntar ett nytt kapitel, och det känns så spännande och roligt att jag nästan blir euforisk bara av att tänka på det. Det är dags att fullt ut leva i samklang med själens innersta längtan.

1
De stora förändringarnas år

De stora förändringarnas år

Det här året är de stora förändringarnas år. Det är förvisso väldigt mycket som har förändrats de senaste åren, men i år är det tänkt att bli positiva och planerade förändringar – istället för sånt som drabbar en som dråpslag. Det är mycket som ska ske, och därmed mycket att göra. Men det ska bli både spännande och skönt att lägga sånt som är uttjänt till historien. Stagnerade situationer är inget som jag vill klänga mig fast vid, för livet är för kort för det. Detsamma gäller egentligen det mesta. En rensningsfas är inledd, och i den är det tanken att så mycket som det går av sånt som inte bidrar med någon form av glädje eller nytta i livet ska bort.

Bland det som inte får vara kvar i mitt liv, är personer som försöker bestämma över mig på något sätt. Jag har förvisso rensat bort såna människor ur mitt liv tidigare genom åren, men det dyker upp nya. Detsamma gäller personer som bara ser mig som någon man kan ha nytta av, eller som ser mig som en reserv när inte roligare sällskap finns till hands. Den som inte respekterar mina gränser har heller ingen plats i mitt liv. Ett nej är ett nej, och man ska inte behöva förklara och repetera detta gång på gång.

Det kanske låter som att jag har hamnat i någon slags livskris. Men nej, så är det inte. Jag har ändrat och rensat i livet förr, och nu är det dags igen. Man behöver rensa, för det är både nyttigt och nödvändigt. När det gäller relationer som inte känns bra, handlar det för mig personligen om att respektera och värna om mig själv och mitt välmående. Jag ser ingen anledning att underhålla relationer som gör mig besviken eller frustrerad.

Men hursomhelst skrev jag egentligen inte det här inlägget för att ondgöra mig över relationer som inte ger något positivt. Ibland drar tankarna helt enkelt iväg mitt i skrivandet. Jag rensar bland allt möjligt nu. För att förtydliga lite, är det väl bäst att jag berättar att alla som lever med mig här på gården kommer att fortsätta med det. Vad förändringarna i övrigt handlar om kan jag inte berätta än, mer än att det handlar om att uppfylla drömmar som varit efterlängtade i många år.


Bilderna är tagna en solig februaridag på Omberg.

Ha det så gott!

 

0
En tidig vårkänsla

En tidig vårkänsla

Idag hälsar jag februari välkommen, och trots att det är en vintermånad känner jag en tidig vårkänsla. Efter en blöt och lerig tid är det frost på marken, men den tar tinat bort fläckvis. Vårens blommor börjar äntligen titta fram i gräsmattan, och sträcker sig mot det efterlängtade solskenet. Det har varit grått och mörkt så länge att jag blir alldeles upprymd inombords av dessa tidiga små vårtecken. Det må vara hänt att de likaväl kan täckas av snö när som helst. Men just nu – efter en lång period av trötthet – ger de mig ny energi som jag så väl behöver.

Vissa saker har gnagt rejält på energin, som t ex att min mans stora operation ställdes in igen. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Ovisshet om när den ska ske är inte rolig, för han behöver den verkligen. Därutöver ställer livet till sig alltmera ju längre väntan blir. För vi hade hoppats på att han skulle hinna läkas, och att vissa saker ska fungera bättre innan förändringarna i livet ska börja verkställas.

Men igår kom iallafall ett väldigt positivt besked om något helt annat, som gjorde mig sprudlande glad. Idag kom dessutom ytterligare ett sådant. Så två glada besked plus vårblommor och solsken har piggat upp mig ordentligt. Våren och sommaren kommer att bli utmanande, tuffa och slitsamma tider. Men det finns ett mål i sikte, och bollen är i rullning – även om den rullar långsamt än. Och om det är något jag är så är det målmedveten, när jag sätter den sidan till.

Jag önskar alla en fin februari!


0
Liten börjar bli stor

Liten börjar bli stor

Födelsedagar behöver ju inte bara handla om år, utan de kan ju vara månader också. Igår fyllde Luna 4 månader, och milde tid vad det har hänt mycket sen hon flyttade hit. Liten börjar bli stor! Hon är inte längre en valp som man kan bära omkring i famnen, utan hon börjar bli ganska stor och tung för sin ringa ålder. På vissa sätt är hon precis som valpar är, dvs av och på med vilt bus, gos och sömn. Men hon är också väldigt lillgammal på vissa sätt som kan förvåna oss ibland. Det är nästan som att hon har två sidor. Stundtals är hon en vanlig valp, och stundtals kan hon vara som en vuxen hund. Vi brukar säga att man kan nästan tro att Molly är återfödd i henne, för hon gör saker som var väldigt typiska för vår gamla trotjänare.

På den här bilden är Luna ca 3,5 månader gammal, men jag tog med den ändå:)

Mellan lek- och sovstunderna vill hon gosa, och hon anser sig fortfarande vara en knähund. Hon är väldigt lättlärd, och tycker om att få lära sig saker. Hon vet vad hon brukar bli belönad för, så hon gör ofta spontant saker som hon har lärt sig för att få en godbit. Men så kan hon förstås även slå dövörat till ibland, och då kan man tro att hörseln har försvunnit på riktigt:D Men hon är ju väldigt ung än, och framförallt utomhus finns det mycket som fångar uppmärksamheten.

Lyckligtvis är lilla fröken i stort sett rumsren nu, och hon brukar ge till känna när hon vill gå ut och göra ifrån sig. Hon ger i stort sett alltid sina tecken i tystnad, för hon är såsom American Akita brukar vara en väldigt tyst hund. Man hör sällan ett ljud från henne förutom när det kommer någon. Då kan det komma ett eller två skall. Det tycker jag är jättebra. För jag får erkänna att jag har svårt för hundar som skäller för allt och ingenting, men uppskattar när dom håller vakt. Nedan kan Luna beskådas när hon lapar i sig regnvatten från ett stuprör efter en av dagens lekstunder:)

Ja det var allt för den här gången 🙂 Ha det så bra tills vi ses igen!

1
Än är jag inte sist ;)

Än är jag inte sist ;)

Som vanligt såhär års brottas jag med motviljan att ta bort julen. Mörkret faller fortfarande tidigt, och då blir det inte mysigare om kvällarna utan stakar och stjärnor än vad det var i november. Jag har förvisso plockat bort nästan alla tomtarna. Det är bara en kvar, och nedan syns Luna med sin tomtenalle. Men granarna står kvar, och ger en varm och ombonad stämning om kvällarna. När jag åkte hem igårkväll konstaterade jag iallafall att än är jag inte sist med att ta bort julpyntet. Jag såg stakar och stjärnor här och där i fönstren. Det finns uppenbarligen fler än jag som vill fortsätta att suga på den mysiga stämningen ett tag till 😉

Hursomhelst är det ganska fascinerande att formen på en belysning kan vara så rätt eller fel, och väcka längtan respektive leda beroende på vilken tidpunkt på året det är. En trist gammal kökslampa som har hängt över matbordet i x antal år väcker inga känslor oavsett när den betraktas. Men en vacker stjärna i ett fönster kan bara vara framme en kort begränsad tid. En ”vanlig” ljusstake kan stå framme året runt, men sitter ljusen på rad i en spets eller båge – ja då ska den bort snabbt efter jul. Det handlar ju förstås om traditioner, och alla ju är inte lika hängivna sådana.

Personligen kopplar jag inte nödvändigtvis njutning av vackra synintryck till vissa datum. Om något vackert lyser upp mörkret njuter jag lika mycket av det i januari som i december – ja jag har nog låtit mig njuta en bit in i februari också någon gång 😉 Och med detta som ursäkt – fast jag inte behöver en sådan – låter jag stakarna, stjärnorna och granarna sprida sin malplacerade julstämning ett par dagar till. Ovan kan man beskåda en rykande färsk bild på julstjärnan i min pysselhörna 😉

Jag önskar alla fin fortsättning på helgen! 😀

0
Vad forskningen har bevisat om meditationens fördelar

Vad forskningen har bevisat om meditationens fördelar

Jag har ibland skrivit om meditation, och hur mycket den betyder för mitt välbefinnande. Idag tänkte jag dela med mig lite av min kunskap om ämnet, nämligen vad forskningen har bevisat om meditationens fördelar. Då jag studerade ämnet handlade en av mina inlämningsuppgifter om att beskriva de effekter och intressanta fynd som modern forskning har kunnat befästa i evidens. Så jag har använt mig av skrivuppgiften som jag lämnade in för att göra det här inlägget:

Att läsa forskning om meditation är för mig såväl intressant som upplyftande, för forskningen har så mycket positivt att förmedla om ämnet. I ett samhälle där såväl stress, stressrelaterad ohälsa som psykofarmaka har blivit en lika vardaglig del av livet för många som mat och vatten, känns det glädjande och hoppfullt att meditation kan råda bot på så många problem. Jag redogör här för de effekter av meditation som jag personligen anser vara intressanta forskningsfynd.

I Sara Hoys bok ”Yoga, vetenskap och fakta” står att läsa att när forskare har sammanfattat det som studerats kring hur meditation påverkar hjärnan, återkommer åtta av hjärnans ”arbetsplatser”. Det är de som engagerar och hjälper till att hantera bl a uppmärksamhet, minne, reglering av känslor, kroppsmedvetenhet, samt hur olika delar av hjärnan länkar till varandra.

I en stor systematisk undersökning där forskare har summerat resultat från 3320 deltagare från 47 studier, har det visat sig att meditation är extra verksamt för kronisk smärta, depression och ångest. Vissa studier har rentav visat att meditation har motsvarande effekter som antidepressiva medel. Min personliga reflektion är, att eftersom meditation inte har några negativa biverkningar såsom antidepressiva medel i regel har, så talar resultaten för att meditation kan vara ett bättre alternativ än sådana.

Forskare har även kunnat se en antydan till att våra telomerer – änden på våra kromosomer vars längd har kunnat kopplas till vår hälsa och livslängd – kan påverkas positivt av meditation. Hypotesen är att enzymet telomeras aktiveras och gör våra telomerer längre, och längre sådana har kunnat kopplas till ökad hälsa och livslängd.

Forskare har också vid scanning av 100 äldre personers hjärnor med magnetkameror, kunnat se att människor som mediterat länge och regelbundet har större grå massa i hjärnans hippocampus. Det är en hälsofördel eftersom hippocampus är otroligt viktig för vårt minne, och fungerar som en bromskloss för stressreaktioner i hjärnan och kroppen. Så det är inte endast fysisk aktivitet, utan även meditation som kan stärka hippocampus.

Vidare har forskningen bevisat att meditation har effekt på tre olika områden av vår uppmärksamhet. Alerting attention: att rikta uppmärksamheten mot något speciellt. Orienting attention: att sätta det som uppmärksamheten riktas mot in i en kontext. Executive functioning: att kunna se de olika stegen av en handling, och att ha en förståelse för vad som krävs för att uppnå ett mål.

I ”Stillhetens styrka” av Daniel Goleman och Richard J. Davidson beskrivs studier av meditationens påverkan på den elektriska aktiviteten i hjärnan, samt dess påverkan på hjärnans åldrande. Laboratorietester utfördes på totalt 21 yogier, och i boken beskrivs testerna av munken Mingyur Rinpoche som är expertutövare av meditation. Då testerna inleddes hade han mediterat mer 62000h under sin livstid. Mingyurs hjärnvågor mättes med EEG. Då han mediterade över medkänsla registrerades en kraftig stegring av elektrisk aktivitet i hjärnan. Magnetkameran, vilken framställer tredimensionella filmbilder av hjärnans aktivitet, visade att Minguyrs kretssystem för empati stegrades till en aktivitetsnivå som låg 700-800 procent över nivån i vila. Det överstiger allt som kunnat observeras i studier av ”vanliga människor”.

Forskarna undersökte också åldersrelaterade minskningar i den grå hjärnsubstansen, vilken krymper i takt med att vi åldras. Det visade sig att Mingyurs hjärna åldrades långsammare än de inom en kontrollgrupp, och vid 41 års ålder motsvarade hans hjärna en ålder av 33 år.

Studierna har således visat vad avsiktlig och regelbunden meditation kan betyda för att omforma neurala kretssystem, att meditation påverkar hjärnans neurala prestationer positivt, och att den kan fördröja hjärnans åldrande.

Jag hoppas att någon tyckte att det här var intressant. Det finns tyvärr fördomar och felaktiga uppfattningar om hur meditation går till, och de hindrar många från att ens vilja försöka. Det är inte ovanligt att de som säger ”det är inget för mig” har bestämt sig för det på helt felaktiga grunder. Det tycker jag är väldigt synd med tanke på att hälsofördelarna man kan få är så stora. Det behöver faktiskt inte vara svårt att meditera, och det behöver inte ta mer än några minuter.

Ha det så gott!

0