Vara på väg

Nu kära läsare har jag utmanat mig själv ordentligt, för här kommer ett inlägg vars sort aldrig har beskådats i denna blogg förut. Jag tycker nämligen inte om att vara med på bild, och tycker särskilt inte om att posera för så kallade ”outfit-bilder”. Det finns så många andra som är bra på det, och själv känner jag mig nästan alltid fånig framför kameran. Jag vet inte hur jag ska stå eller vad jag ska göra med mina kroppdelar. Så vill jag varken le eller se butter ut heller. Hela situationen känns fullständigt onaturlig. Med nya telefonen är det dessutom hopplöst svårt att ta bilder där man tittar rakt in kameran. Det ser alltid ut som att man tittar uppåt. Så blir det även när andra fotas med den, hur vana dom än är att förevigas på bild.

Men så till saken. Häromdagen chockade jag mig själv genom att göra något helt ovanligt. Efter ett möte på stan såg jag att det var rea i en närliggande klädaffär. Jag övermannades av nyfikenhet, trots att jag inte är så intresserad av att gå i klädaffärer.  Jag avskyr nämligen att prova kläder i trånga provhytter med elaka speglar. Men plötsligt fastnade mina ögon på några klänningar – plagg som jag inte bär ens varje år. Jag tycker att klänningar är jättefina på andra, men själv känner jag mig oftast obekväm i dom. Men den här gången fastnade jag för flera stycken. Inte bara när dom hängde på klädgalgen, utan även i provhyttens skoningslösa belysning. Jag provade några och blev ivrigt påhejad av expediten och en rolig dam i affären. Så efter mycket provande och många skratt slutade det med att jag kom hem med tre klänningar. Snacka om att jag chockade mig själv!

Dagen efter de oväntade inköpen beslutade jag mig för att de skulle förevigas. Trots min motvilja mot att vara med på bild, och trots min avsaknad av talang för att ta selfies. Det blev en massa hemska kort som nu är raderade, och jag sparade enstaka bilder till detta blogginlägg. Detta är mitt första ”outfit-inlägg” och troligen mitt sista. Här bjuder jag på bilder där jag bär två av klänningarna i målarateljén. Tre blev för mycket att fota, så en hänger på galgen som inte gör den rättvisa.

Ja då har jag utmanat mig själv genom att publicera ett inlägg som ligger utanför min comfort zone. Nästa inlägg blir garanterat om något annat ämne 😀

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Så är den på rymmen igen den där olydiga nattsömnen. Man skulle nästan kunna tro att det är en fullmåne i antågande, men nej så är det inte. Sömnen har någon annan anledning till sin frånvaro. Den brukar ha alla möjliga skäl till att hålla sig undan så det är inget ovanligt. Jag har suttit stilla lite mer än vanligt under dagen, och tog en kopp kaffe aningen för sent. Kaffet och sömnen är inte sams med varandra. Det visste jag när jag gav efter för sugenheten mot bättre vetande. Så jag tänkte trötta ut mig lite fysiskt som kompensation. När man bor som jag gör finns det gott om sätt att trötta ut sig. Så jag gick ut och högg ved. Nedan kan beskådas när jag precis hade skridit till verket. Varm blev jag men inte trött. Så efter en stund gick jag in.

Det var gott och väl läggdags, men jag var fortfarande pigg som en lärka. Så jag fick för mig att jag ville ha ett nytt armband att pryda min handled med. Just nu har jag snöat in mig på höstfärger, och jag hade precis lagom många pärlor till övers för att de skulle räcka åt mig. Så detta blev resultatet.

Dock lyckades inte heller pärlandet locka fram den eftertraktade sömnigheten, och då fick jag för mig att jag skulle skriva lite i bloggen. Så nu har jag gjort det. Ett litet nattligt inlägg med lite småprat i väntan på John Blund. Och inte blev jag trött av det heller. Så till ljudet av skvalande regn kanske det får bli att hämta stekpannan och dänga den i skallen. Hoppas att jag är lika pigg när klockan ringer.

Vid det här laget skulle vi ha varit i rullning med våran gamla husbil. Det var planerat att vi skulle ge oss iväg när jag kom tillbaka från retreaten som jag skrev om i förra inlägget. Vi hade ingen detaljplanering för vart vi skulle åka, utan snarare en riktning vi tänkte följa. Vi hade smugit igång med att packa bilen för avfärd, och det kändes som vanligt förväntansfullt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Min man som fortfarande har rejäla sviter efter olyckan förra våren, har blivit i ännu sämre skick pga vårdens slarv i samband med senaste operationen. Jag kommer inte gå in på några detaljer, utan skriver bara att han har tillfogats ännu en skada. Den gör honom ännu mera begränsad, och han har ännu värre smärtor än förut. Så nu väntar ytterligare en komplicerad operation som inte skulle ha behövts, och väntetiden är längre än vad som är lämpligt. För att få en känsla för om det kunde funka att ge oss iväg på en tur, blev det att provsova en natt i husbilen hemma på gårdsplanen först. Men det funkade inte för han fick för ont. I huset har han en säng med den bästa komforten det gick att köpa, men den kan vi ju inte ta med oss. Vi får se om vi lyckas ge oss iväg lite senare i sommar eller inte.

Så det har huvudsakligen blivit att vara hemma och ta det lugnt. Förutom ett par träffar med vänner, så har det blivit mycket målande. Vädret är minst sagt omväxlande mellan regn och solsken, och det blåser som om det vore höststormar redan. En dag som synes nedan var det varmt och vindstilla så jag bar ut alla målarprylar i paviljongen. Men det satte sig insekter i oljefärgen hela tiden, och sen kom regnet. Så det är enklast att vara inomhus och måla.

Nedan är en akvarell som jag gjorde klart häromdagen

Nu ska jag försöka mig på att använda våran lilla nyinköpta glassmaskin för första gången. Det ska bli jordgubbsglass om den funkar bra.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂