Från täckjacka till kortbyxa

Från täckjacka till kortbyxa

Här sitter jag i kortbyxor med kritvita ben och avnjuter en kopp kaffe i solsken och fågelsång. Jag har dock valt att skona mina läsare från åsynen av mina bländande vita ben, och visar istället upp min kaffekopp.  Solen skiner genom slöjtunna moln, och det känns nästan som åskvärme i luften. Känslan är lite overklig med tanke på att jag fortfarande använde min täckjacka till och från för bara ett par dagar sedan. Det är förvisso ingen tjock och fluffig dunjacka som håller permafrosten stången, utan en tunnare sådan. Men ändå – från täckjacka till kortbyxa gick det mycket fort.

Samma sak kan sägas om grönskan. För några enstaka dagar sen var trädens och buskarnas grenar kala, och tulpanerna såg jag knappt skymten av. Men nu blommar äntligen åtminstone de röda tulpanerna, och trädens löv har börjat spricka ut. Nästa månad är det juni, men först nu har jag börjat få en känsla av att sommaren är riktigt nära. Så nu hoppas jag att det är färdigt med årstidsväxlingar för denna vår.

Något annat jag hoppas slippa är strul med bloggen. Den har inte funkat, och de två senaste dagarna har webbhotellets tekniker jobbat med att hitta och åtgärda felen. Så om detta inlägg publiceras i läsbart skick har det nog lyckats. Det är verkligen tur att det finns hjälp att få när det ställer till sig, för när det gäller WP sträcker sig mina kunskaper endast till att kunna skriva. Dock ska jag inte skriva mer än såhär för den här gången ifall det återstår någon liten rest av strulet.

Jag önskar alla en fin dag och strålande vårsol!

Istället för att tapetsera

Istället för att tapetsera

Idag tänkte jag bjuda på en inblick i ett rum jag aldrig hade tänkt visa, nämligen sovrummet. På den översta bilden kan man se det skymta fram höljt i kvällens dunkel. Om någon undrar varför jag aldrig hade tänkt visa detta rum, så är det för att det känns väldigt privat för mig. Sen får jag väl erkänna att jag är ganska slarvig med att bädda sängen också. Men jag kan ju dock rättfärdiga slarvet med att jag inte skapar gynnsamma förutsättningar för kvalster i sängkläderna. Hursomhelst vill jag också nämna att jag är totalt ointresserad av inredningstrender. Jag skulle inte få för mig att byta ut en enda detalj bara för att modet säger att det är dags. Här kommer alltså inte att få beskådas en moderiktig färgskala eller kuddar med det rätta fluff-puffet. Så ej heller välvikta och elegant draperade plädar, eller ens ett sängöverkast överhuvudtaget.

Så vad vill jag då visa egentligen? Jo, det är så att en tanke på att tapetsera om rummet har fått åratal på sig att gro, men inte övergått i handling. Behovet av lite förnyelse har växt sig starkare den senaste tiden, så jag kollade på tapeter en kort stund. Men så upptäckte jag av en slump att man kan köpa gobelänger med alla möjliga mönster. En sådan går ju mycket enklare att få på plats på väggen än en tapet, så jag gjorde slag i saken. Jag letade upp och köpte en gobeläng. Det behövdes bara en, för de andra väggarna täcks huvudsakligen av en stor murstock, fönster, ett antal garderober och en dörr.

Nu är gobelängen på plats på väggen, och jag är nöjd och belåten! Det känns som att jag har fått in lite mystisk natur i rummet, vilket passar mig bra – naturälskande som jag är. Nedan delar jag med mig av några bilder. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att visa vad man kan göra istället för att tapetsera! 😀

Här kommer ett par bilder med fördragna gardiner. Dom är egentligen lite mörkare i färgen, men solen strålade igenom.

Men nu får det vara färdigskrivet om detta rum, och jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 🙂

Efter en lång tid av längtan

Efter en lång tid av längtan

Tänk så knasigt det kan bli ibland. Jag hade precis börjat göra ett nytt inlägg, och bara fått några bilder på plats, när jag råkade publicera istället för att spara mitt utkast. Så mina kära prenumeranter lär väl ha blivit fundersamma över min osedvanliga fåordighet. Jag hade nämligen inte hunnit skriva någonting. Men här kommer både text och bilder, så ordningen är återställd! 😀

Det jag ska berätta om är årets första ridtur på Omberg. Den ägde rum efter en lång tid av längtan. Tisdagen bjöd på så underbart väder att det blev tvunget att åka dit! 😀 Solen strålade och värmde, och vinden höll sig stilla. En perfekt kombination när man vill åtnjuta en ridtur i skogen! Det var så varmt att myggorna hade vaknat till liv, vilket i och för sig kanske var mindre positivt 😀 Men fåglarna kvittrade livligt och muntert, och marken var på många ställen täckt av både vitsippor och blåsippor. Hästarna var pigga och glada, och det märktes att dom också njöt av att ta sig fram i den vackra naturen. Jag skulle egentligen ha velat ta massor av bilder för att minnas dagen, men så blev det inte. Jag är fortfarande fumlig i högerhanden sedan jag skadade den, och ville inte tappa telefonen. Men ett fåtal bilder blev det ändå tagna, så jag delar med mig av dessa 🙂

Jag tog iallafall en bild på hästarna när det var dags att åka hem. Dom är ena riktiga kompisar, men kan inte låta bli att retas med varandra som två små syskon. Särskilt Timpan (fuxen) är en riktig retsticka – och en uppfinningsrik sådan dessutom 😀 På den här bilden ser dom dock inte retsamma ut. Båda var lite slöa efter att ha stått och mumsat hö ett tag i kvällssolen.

Det var med största motvillighet vi åkte hemåt. Dagar som denna vill man inte ska ta slut. Tänk att få bromsa upp tiden när man njuter, så att den går riktigt långsamt! Bilden nedan är tagen från bilen, och visar några av de knotiga träden på Omberg. Än så länge är grenarna kala, men snart kommer de att vara fyllda av grönska. Den ska vi njuta av när vi kommer tillbaka 😀

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 😀

Vårkänslor och skrivlust

Vårkänslor och skrivlust

Så har jag återigen kravlat mig över den höga tröskeln och börjat skriva. Min avhållsamhet från sociala medier har varat från bitande kall vinter till blommande vår. En lång frånvaro kan man tycka, och det var nära att den blev permanent. Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit den flitigaste när det gäller att uppdatera sociala medier. Men det fanns en tid då jag åtminstone underhöll bloggen lite bättre. Jag har ju trots allt alltid skrivlusten med mig i bakhuvudet. Men att blogga innebär (åtminstone för mig) att även vara mera aktiv på sociala medier som FB. Har man lust och ork med det är det väl finemang, men jag har så mycket annat att ägna tankarna åt. Det finns inte utrymme för att engagera mig i allt som alla gör, tycker och tänker.

Men hursomhelst börjar blogglusten att göra sig kännbar. Kanske är det vårkänslor och den spirande grönskan som har satt igång den. Den bästa tiden av året har börjat, och det så efterlängtade ljuset dröjer sig kvar allt längre om kvällarna. Blommor har slagit ut i gräset och i de rufsiga rabatterna, som än så länge härbärgerar såväl ny grönska som fjolårets torra stjälkar och löv. Jag drömmer och fantiserar om den annalkande sommaren, och årets tur med husbilen. Ännu ett år är jag extra tacksam över att ha den, för hur nedsmittat landet än må vara med det uttjatade viruset så kan man ändå semestra i avskildhet. Men visst vore det roligt om någon sevärdhet vore öppen. Lite händelsefattigt blir det faktiskt när allt man vill se är stängt, och man alltid måste akta sig för folk.

Men men, allt är lättare och roligare om våren och sommaren. Så förhoppningsvis blir det lite mera skrivande framöver för min del. Det blir också förhoppningsvis lite lättare att fota om vinden ger med sig lite. Blommorna flaxar stundtals omkring helt frenetiskt i vindbyarna, så det är ett under att inte nästan varenda bild är helt suddig. Men det är som det är, så de får duga! 😀

Men nu är det dags att runda av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig vårdag! 😀

Fullmåne och märklig förväntan

Fullmåne och märklig förväntan

Så är det fullmåne igen – Vargmåne – och jag känner en slags märklig förväntan. Att den är märklig beror på att jag inte ens vet vad det är jag förväntar mig. Det låter kanske konstigt men så är det. Hursomhelst var jag på väg ut till hagen igår för att servera hö, när jag både såg och kände denna måne som då var till 99% full. Den hade en så stark och magisk energi att jag blev stående en stund och bara tittade på den. Det var skymning och himlen var för stunden inte helt igenmulen. Medan himlen mörknade lyste månen allt starkare, och det syntes ringar av färger runtomkring den varav en orange ring hade det starkaste skenet. Jag försökte fota denna fängslande syn, men telefonen ville inte fånga upp allt jag såg.

Med risk att låta helkonstig nu, så kändes det som om jag hade någon slags kontakt med månen, och jag kände energin både omsluta mig och fylla upp mig. Det är svårt att beskriva, men jag kände mig verkligen som ett med månen, himlen, naturen och kanske rentav hela universum där och då. Hästarna fick sitt hö och jag stod kvar ett tag i hagen som badade i månskenet. Ljudet av hästarnas rofyllda tuggande och någon belåten frustning fyllde tystnaden, och jag njöt trots kylan av friden.

Jag fick en magiskt stark känsla av att något spännande är på gång. Den verkade inte särskilt logisk, för jag har snarare rätt så jobbiga saker att ta mig igenom. Det har varit tufft ett tag, och kommer på vissa sätt bli värre innan det blir bättre igen. Men känslan var så stark att jag fylldes av längtan efter vad för spännande saker som kommer att hända. Jag ska ta vara på denna märkliga förväntan och se vad den leder till. Ikväll är det 100% fullmåne, och jag känner även idag denna starka förväntan. Jag önskar att himlen klarnar upp till kvällen, men oavsett om den gör det ska jag ta vara på energin.

Känner du av på något sätt när det är fullmåne?

En plötslig vårkänsla

En plötslig vårkänsla

Tänk att den plötsligt uppstod igen, den där känslan av annalkande vår – en lördag i januari. Inte för att jag hade hört fåglar kvittra, eller hade sett grönska spira. Nej det var helt enkelt åsynen av en snöfri balkong badande i solsken, som fick vårkänslan att vakna. Plötsligt såg jag framför mig hur jag inom ca tre månader kommer sitta till bords på denna balkong, med kaffe och något gott att äta. Eller ligga utsträckt på solsängen och läsa en god bok i snigelfart. Nåväl, det sistnämnda lär väl inte ske förrän möjligtvis i sommar. Men att äta på balkongen går lyckligtvis att göra på våren även när man bor i riktigt blåsiga trakter. Det blåser nämligen sällan mot balkongen. Hursomhelst slog jag upp dörrarna på vid gavel idag, och in i huset strömmade plusgradig luft. Det var skönt för stunden, men känslorna var kluvna.

Det är nämligen så att den efterlängtade snön har smält bort av plusgrader och regn, och kvar är blankis överallt där man går. Jag har förvisso Icebugskor, men det är inte alls roligt för hästarna för det är tyvärr väldigt isigt i hagarna också. Dessutom har det kompakta och tidiga kvällsmörkret återvänt nu när snön är borta.

Vän av ordning kanske undrar varför bordet står ute på balkongen mitt i vintern i väder och vind. Det är så att det är byggt på plats av tryckimpregnerat och tåligt virke, som blev över när det nya golvet var lagt. Det är dessutom ganska tungt och otympligt att flytta på, så vi nöjer oss med att ställa in de mindre tåliga stolarna för vinterförvaring.

Hursomhelst så håller jag tummarna för att det faller ny snö snart – trots min plötsliga vårkänsla. Jag vill ha nämligen ha tillbaka de ljusare kvällarna, och det vackra och vita landskapet igen. Det är ju trots allt bara januari, så det är ju ett tag kvar tills våren kommer på riktigt.

Men nu är det sovdags, och jag önskar alla en härlig söndag!

Lite vardagslyx

Lite vardagslyx

Tänk vad saker kan upprepa sig. I skrivande stund väntar jag på John Blund, som gjorde en visit och försvann igen. Jag fick då tanken att skriva om lite vardagslyx, och det var precis vad som hände för drygt ett år sedan också. Egentligen går ögonen i kors, men när skrivlusten hoppar på en är det synd att hoppa undan! Så här kommer ett sömnigt inlägg=)

Den ena sortens vardagslyx är lika lyxig nu som då, nämligen solsken på efterlängtad snö. Efter ännu en lång och blöt höst då grundvattennivån måste ha blivit överfylld, blev ögonen återigen angenämt chockade när solen strålade. Upprymdheten blev densamma och sensationen förevigades igen. Så nedan kan beskådas onsdagens soluppgång som var närmast andaktsfull att uppleva! 😀

Onsdagen bjöd också på fägring för ögonen i form av blå himmel. Den brukar vara tungt blygrå av nederbördsmättade moln, och bjuda på väta i varierande mängder. Men inte denna dag minsann. Nej, onsdagen kändes som om världen (nåja, iallafall de överblickbara omgivningarna) hade fått tillbaka sin färg igen. Nedan kan dagens vardagslyx i form av blå himmel beskådas.

En annan liten vardagslyx anlände i en kartong häromdagen, nämligen en aromalampa. Jag blev väldigt förtjust i den lilla söta ugglan som nu sprider väldoft och mysigt ljus. Doftoljan som jag använder heter Frank Incense, och jag ska nog även beställa en som doftar nytvättade lakan. Jag tycker att vissa dofter kan vara väldigt avslappnande, och andra (även rökelse) stimulerar min kreativitet när jag skapar smycken.

Det skulle gå att skriva en lång lista med olika sorters enkel vardagslyx, men nu får det räcka för den här gången. Så innan ögonlocken ramlar ner över de två gröna önskar jag alla en fin dag. Dessutom undrar jag:

Vad är vardagslyx för dig?

Ifall någon vill läsa det föregående inlägget om vardagslyx, så finns länken här:

https://varapavag.se/2019/12/11/tva-sorters-vardagslyx/

Ett nytt år och tillbakablick på 2020

Ett nytt år och tillbakablick på 2020

Tänk att det är ett nytt år igen! Ett år går ganska fort, även om det inte är ett toppenbra sådant. Jag har funderat en del på hur jag vill sammanfatta 2020, och det har varit många tankar att samla ihop. För medan vissa saker har varit som vanligt, har andra saker varit väldigt annorlunda – men inte på ett positivt sätt. Det känns rätt så uttjatat att skriva om pandemin, men den har ju tyvärr haft en påverkan på livet för såväl mig som för större delen av världen.

Den här nyårsafton glömde jag att ens fundera på nyårslöften. 2020 var ett så konstigt och begränsat år att framtidstänket liksom kom av sig. Jag hade vissa drömmar inför 2020, som om de hade förverkligats kunde ha haft en positiv och rolig påverkan på min framtid. Men de kom av sig då pandemin gjorde att saker ställdes in. Det blev ett slags vakuum för det fanns ju absolut ingenting att göra åt att det blev så. Jag kan i nuläget inte berätta vad det handlar om, men gör det gärna när jag kan. Året bjöd förstås på trevliga och roliga händelser också, även om de fick genomföras med största försiktighet. Så blev senare delen av året riktigt tuff pga vissa omständigheter och händelser, och jag har hälsomässigt mått sämre. Jag kommer inte gå in på detta just nu, men här finns orsaken till varför orken och lusten att skriva försvann.

Något som jag alltid försöker göra är att känna tacksamhet, och 2020 var det några saker jag var extra tacksam för. En av dessa var att livet på gården inte påverkades nämnvärt mycket av pandemin. Djuren har som vanligt varit en stor källa till glädje.

Jag har varit väldigt tacksam för att det har varit riskfritt att vistas i skogen och naturen. Det har trots alla restriktioner gått att njuta av utflykter såväl till fots som i sadeln.

Jag har också varit tacksammare än någonsin för husbilen, som gjorde det möjligt att semestra i avskildhet. Vi hade inte bästa turen med vädret, och det blev en del strapatser. Sevärdheter vi i normala fall hade velat besöka var stängda, och tur var väl det som folk trängdes överallt där tillfälle bjöds. Man ville inte ens besöka en mataffär i onödan. Orden ”hålla avstånd” var som bortblåsta ur folks hjärnor. Men som alltid bjöd färden på den underbara känslan av campingliv i frihet, vacker natur, fantastiska solnedgångar vid havet, sköna promenader och känslan av att helt kravlöst bara vara. Bilderna nedan är tagna under en promenad i Byxelkrok en folktom kväll, och ute på landsbygden nånstans under en liten cykeltur (vi hade med oss cyklar).

En annan källa till stor tacksamhet har varit trädgården. Den lever sitt liv oavsett pandemitider, och var under 2020 extra generös med frukt och bär.

Till det mindre positiva med året hör naturligtvis Covid-19, med allt vad detta virus har inneburit. Extrem isolering, inställda planer och aktiviteter, sjukdom, att akta sig för andra människor, och för första gången en känsla av ensamhet. Trots att jag vanligen trivs utmärkt bra utan att ha socialt umgänge för jämnan. Men det känns helt klart annorlunda och påfrestande i längden när man på obestämd tid måste undvika nästan allt och alla. Även om jag inte är det mest flockbundna flockdjuret, är jag inte en eremit heller. Men men, det finns tusentals som råkat betydligt värre ut, så man får bita ihop och hålla ut.

Hursomhelst så måste väl 2021 bli ett bättre år än det vi nu har lagt bakom oss. Det är iallafall vad jag tror. Vad tror du om det nya året?

Som vanligt men samtidigt så annorlunda

Som vanligt men samtidigt så annorlunda

Så har första advent passerat i denna märkliga tid, som går både fort och långsamt samtidigt. Ljusstakar har krånglat som dom brukar, och pyntet har börjat smyga sig fram. Det första stearinljuset har lyst upp fikabordet där lussekatter, pepparkakor och saffransostkaka har dukats fram och förtärts med god aptit. Som vanligt glömde jag att fota frosseriet. När vi nu närmar oss julen är mycket som vanligt men samtidigt så annorlunda.

Julpyntet finns kvar i skåpen, så det är bara att dra på med pyntandet tills hemmet nästan ser ut som en julfilm. Det går att boosta julstämningen hur mycket som helst med pynt, juliga godsaker, mysiga julfilmer och vacker julmusik. Men samtidigt känner jag en liten saknad. För vissa saker kan ju inte ersättas med ”hemmarekvisita” hur gärna man än vill.  Det här att inte fritt kunna umgås, träffa andra människor och vistas som man vill i olika sammanhang i samhället börjar bli kännbart. Jag saknar inte något krogliv eller att vara ute i ”nöjessvängen”. Det intresserar mig inte huruvida barer får servera alkohol efter kl 22, och jag har en väldigt liten umgängeskrets i vanliga fall också. Men julmarknader, mässor, den så fina julkonserten i kyrkan, eller att träffas och fika, äta eller meditera är sådant jag hade velat göra. Det handlar helt enkelt bara om att kunna göra något annat än det vardagliga någon gång. Personligen följer jag naturligtvis restriktionerna (ja jag vet att dom är viktiga) vilket innebär ett väldigt isolerat liv. Men när så många inte gör det drar ju hela den riskfyllda och onaturliga situationen ut på tiden.

Men men, jag hade inte tänkt skriva detta inlägg för att sätta en klagosång på pränt. Det finns dom som lider mer än vad jag gör av allmän social torka.  Jag trivs bra i mitt eget sällskap, och är inte beroende av att umgås med folk för jämnan. Jag ska fortsätta med mitt sedvanliga julpyntande, och jag ska sitta och njuta mitt bland allt som glittrar, lyser och blänker och äta mig proppmätt på lussebullar och annat gott. Frågan är om jag ska överglänsa självaste Ernst i år! =) Men då lär jag nog få ta i ända nerifrån tårna, för juligare än så kan man väl knappast inte bli? =)

Jag önskar alla en stämningsfull färd mot andra advent! 😀

Ta ut julstämningen i förskott

Ta ut julstämningen i förskott

Denna mörka november gäller det verkligen att vaska fram alla ljuspunkter som går att hitta. Det har jag i och för sig gjort varje år, men i år tar jag ut julstämningen i förskott. För det är inte bara mörkret som tilltar utan pandemin eskalerar, isoleringen växer sig större, och nyheterna i allmänhet är som en surnad grädde på moset. Jag har faktiskt dragit ner min nyhetskonsumtion till ett minimum, för att slippa bli överdoserad med negativitet. Förr brukade jag titta för att upprätthålla min allmänbildning, men nu får det räcka ett tag. Detsamma gäller sociala medier som FB. Jag har helt enkelt fått nog av elände och bekymmer i både stort och smått. Jag lägger ut mina blogginlägg eller någon bild ibland. I min lilla värld på landet kan jag välja att avskärma mig, och hemma hos mig knallar livet på i sina vanliga spår.

Men nu ska inte jag vara lika trist som nyheterna, utan jag tänkte berätta att jag äntligen kan titta på massor av julfilmer! Jag är barnsligt förtjust i dessa filmer, men har inte kunnat se så många jag har velat. Jag vet inte hur många år jag har tänkt att skaffa Netflix, men nu har jag gjort det! Milde tid vilken lyx att kunna välja och vraka bland alla julfilmer! Ni ser ju på bilderna hur mysigt jag har det i soffan! 😀 Tro nu inte att jag har vuxit fast i tv-soffan, för så är det inte.  Men när mörkret faller kan jag dra igång en sån där riktigt hjärtevärmande film. Julfilmer är de ultimata koncentraten av stämning, pynt, vackra miljöer, godhet, kärlek och allt möjligt fint och härligt. De fungerar toppenbra som ljuspunkter i mörka tider, och det börjar nästan klia i fingrarna att ta fram julpyntet 😀

Jag ska dock försöka avhålla mig från julpyntande till dagarna före första advent. Men sen så ska det pyntas rejält minsann!

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 😀

Här ligger jag under lurvfilten och ägnar mig åt julfilmsmys.

%d bloggare gillar detta: