Fem tips på guidade meditationer

Fem tips på guidade meditationer

Jag vet inte om någon kommer ihåg det, men för ett tag sedan skrev jag ett inlägg om meditation. Det handlade om varför man mediterar, och tips på hur man kan meditera enklare. Jag ville visa att det varken är svårt, krångligt eller tidskrävande att meditera, se första länken nedan. Beträffande tidsåtgången så väljer man ju själv hur mycket eller lite tid man vill lägga. Personligen har jag blivit beroende av att meditera regelbundet, och det gör mig verkligen gott på så många sätt. För den som inte känner till det så kan meditation bl a ge närvaro i nuet, inre lugn och harmoni, bättre sömn och kontakt med sin inre röst. Men meditation används också för andra syften, och för den som har ett öppet sinne kan det t ex vara spännande att meditera. I det här inlägget tänkte jag ge fem tips på guidade meditationer.

https://varapavag.se/2020/01/08/9-tips-pa-hur-man-kan-meditera-enklare/

Så till meditationerna:

1) Den första är en introduktion till meditation för att lära sig att meditera, som jag hittade i Vivi Lindes podd. Hon instruerar på ett mycket behagligt och avslappnande sätt till vacker musik. Vivis meditationer var bland de första jag kom i kontakt med, och de är fortfarande favoriter.


https://podcasts.apple.com/se/podcast/vivi-linde-medium/id1084149529?i=1000364041242
.

2) Nästa meditation hittade jag hos Avalonskolan. Jag tycker att den är väldigt vacker och rogivande.

3 & 4) Så kommer ett par sömn- och chakrameditationer att lyssna på innan man somnar. De är gjorda av en av mina absoluta favoriter, nämligen Jason Stephenson. De hjälper en att somna och sova gott, och man känner in sina sju chakran från rotchakrat till kronchakrat. Det här med chakran är nog inte välbekant för alla, men mycket kort förklarat så betyder chakra hjul på sanskrit. Dessa hjul kan sägas vara livsenergihjul eller energicentrum i kroppen, genom vilka energiflödet i kroppen passerar (ett ämne som räcker till många inlägg). I den första meditationen för nybörjare får man enklare förklaringar. Men oavsett om man har kunskap om kroppens chakran eller inte, så är det mycket vackra och rogivande meditationer.

 

5) Den sista meditationen är gjord av en annan av mina absoluta favoriter, nämligen Michael Sealey. Den kan leda till intressanta och spännande upplevelser, för den som har ett öppet sinne och vill upptäcka tidigare liv.

Om du har lust eller är nyfiken, så avsätt en lugn stund för dig själv. Sätt eller lägg dig bekvämt och ostört, och lyssna med hörlurar. Jag vet att jag har valt lite ”annorlunda” teman för meditationerna den här gången, men jag hoppas att någon av dom kan vara till glädje för någon. Om det finns intresse har jag många tips på lager.

Jag önskar dig en skön och avkopplande stund!

Fullmåne och tid att reflektera

Fullmåne och tid att reflektera

Visste du om att fullmånen sägs vara en tid för att släppa taget om sådant som inte gagnar en längre i livet? Personligen kan jag komma att tänka på såna saker närsomhelst. Men jag kan ändå tycka att det är lite praktiskt att ha regelbundna hållpunkter för att fundera igenom saker i livet. Så för mig är fullmånen också en tid att reflektera över allt möjligt såväl smått som stort i livet.

Vid fullmåne kan jag känna att känslorna förstärks, eller ”skruvas upp på en högre volym”. Då gäller det att verkligen lyssna på vad dom säger, så att budskap från ens inre inte misstolkas. Jag kan få en känsla av att något skaver, och anledningen är kanske inte alltid vad den först verkar vara. Men när jag vet vad den beror på försöker jag att göra något åt den. Ibland får jag obekväma insikter som leder till mindre lätta beslut, men det är otroligt viktigt att städa i sitt liv.

Hursomhelst är det fullmåne igen, och energin från den känns riktigt stark. Den går tyvärr inte att beskåda eftersom ett regnväder ligger tungt över himlen. Det tydligaste tecknet på att det är fullmåne är att jag ligger sömnlös om nätterna. Så har jag förstås den där magiska känslan av förväntan och längtan som jag brukar få. Men i förrgår kväll – när månen var nästan full – var himlen klar, och jag stod utomhus i kvällens tystnad och njöt av ett månbad i dess starka sken.  Jag tog också några bilder som jag delar med mig av i inlägget 🙂

Det är något speciellt med att stå ute i naturen och betrakta fullmånen när den lyser upp himlen. Den känns både långt borta och nära, och energin den utstrålar känns så påtaglig. Jag får en känsla av att vara ett med såväl himlavalvet som naturen, ja som en del av allt.  Det är en mäktig känsla som väcker förundran och ger frid inombords.

Det finns också andra saker jag ägnar mig åt vid fullmåne, men jag sparar dom till andra inlägg.

Jag önskar alla en härlig och reflekterande fullmånetid! 😀

 

Tankar i natten

Tankar i natten

Månen skiner in genom sovrumsfönstret och höljer rummet i silvervitt ljus. Fullmånen har passerat, men månljuset är ändå starkt. Jag ligger och lyssnar på vinden som dånar i trädkronorna utanför, och känslan av höstens magi är påtagligt närvarande. Tröttheten som har varit min följeslagare hela dagen har plötsligt försvunnit, och mängder av tankar avlöser varandra. I min fantasi har jag under månader skrivit minst hundra inlägg. Händelser och intryck har satts på pränt i mina tankar, för att sedan suddas ut av glömskan likt ord skrivna i sanden. Inspiration kan vara ett märkligt fenomen. Den kan vara närvarande och frånvarande på en och samma gång. Eller helt enkelt bara otillräcklig, och faktiskt väldigt ömtålig.

Det finns så mycket jag vill skriva om – smått som stort, naturen som växlar skepnad, vardagliga små händelser och förundran i ögonblick som kommer och går. Livet är som alltid fyllt av små glädjeämnen, men också av saker som är mer eller mindre svåra. Världen är på många sätt sig inte lik, och jag får lägga mig vinn om att inte låta mig påverkas av fientligheten som har uppstått i samhället i pandemins spår. Rädsla kan ta fram det mest primitiva och aggressiva i människor som annars är ganska timida. Det är sorgligt när människor splittras upp i olika läger. Det är vi mot dom, rätt mot fel, och i rättfärdig respektlöshet kan människor kalla varandra nästan vad som helst. Tanklösheten står i full blom. Tänk om man kunde utvinna energin ur alla ordkrig på nätet. Då skulle man nog inte ens behöva kärnkraftverken längre.

Men nu har jag filosoferat tillräckligt för denna natt, och även om jag kanske inte fick något meningsfullt på pränt har jag iallafall skrivit – på riktigt. Orden finns på pränt utanför fantasin.

Jag önskar alla en härlig höst! Ta vara på allt det vackra vi står inför nu!

Känslan av höstmagi 😀
En badkrukas bästa sommar

En badkrukas bästa sommar

Milde tid så längesen det var jag skrev! Men bättre sent än aldrig – hoppas jag – när andan nu faller på att dela med mig av ett mirakel. Jag har badat! Gång på gång på olika ställen, och utan att pinas och våndas. Alla som känner mig vet att jag är hopplös när det gäller att bada i hav och sjöar – såvida det inte handlar om t ex mycket varmt vatten i Medelhavet. Men i år har jag badat såväl i hemtrakterna som under husbilsfärden i Skåne.

I år har jag njutit av långa och sköna bad i bl a Falsterbo, Sandhammaren och Löderup. Stränderna där är helt underbara, och havet vars vatten brukar kännas nästan fruset har haft en behaglig temperatur. Jag har bara behövt sjåpa mig några minuter innan doppet. Det är rekord! Därefter har jag legat länge i vattnet och plaskat som en barnunge. Särskilt när det har varit vågor i vattnet.

Det bästa är att det är mycket sommar kvar, och än väntar flera sköna dagar med sol och bad. Det känns gött – ja riktigt gött att veta. Det gäller att likt en ekorre samla goda minnen av njutning inför den mörka vintern. Stunder att tänka tillbaka på med vemod och längtan, och med hopp inför nästa sommar. Tiden går så fort så det gäller att suga i sig varje härlig minut. Det sparas minnen av vågornas rogivande brus, av solens värmande strålar, av vattnets friska svalka, av sand mellan tårna, av långsam läsning i min spännande bok, av picknick på stranden, av insekters surrande, av den sköna tröttheten efter en dag med sol och bad, samt av vilsamma tupplurar i skuggan. Känslan av frihet är underbar och beroendeframkallande, och jag känner mig nästan som fåglarna som till synes bekymmerslösa svävar fram i solskenet.

I år är sommaren riktigt bra – precis som jag vill att den ska vara. Jag hoppas att du också njuter av den! 🙂

Från täckjacka till kortbyxa

Från täckjacka till kortbyxa

Här sitter jag i kortbyxor med kritvita ben och avnjuter en kopp kaffe i solsken och fågelsång. Jag har dock valt att skona mina läsare från åsynen av mina bländande vita ben, och visar istället upp min kaffekopp.  Solen skiner genom slöjtunna moln, och det känns nästan som åskvärme i luften. Känslan är lite overklig med tanke på att jag fortfarande använde min täckjacka till och från för bara ett par dagar sedan. Det är förvisso ingen tjock och fluffig dunjacka som håller permafrosten stången, utan en tunnare sådan. Men ändå – från täckjacka till kortbyxa gick det mycket fort.

Samma sak kan sägas om grönskan. För några enstaka dagar sen var trädens och buskarnas grenar kala, och tulpanerna såg jag knappt skymten av. Men nu blommar äntligen åtminstone de röda tulpanerna, och trädens löv har börjat spricka ut. Nästa månad är det juni, men först nu har jag börjat få en känsla av att sommaren är riktigt nära. Så nu hoppas jag att det är färdigt med årstidsväxlingar för denna vår.

Något annat jag hoppas slippa är strul med bloggen. Den har inte funkat, och de två senaste dagarna har webbhotellets tekniker jobbat med att hitta och åtgärda felen. Så om detta inlägg publiceras i läsbart skick har det nog lyckats. Det är verkligen tur att det finns hjälp att få när det ställer till sig, för när det gäller WP sträcker sig mina kunskaper endast till att kunna skriva. Dock ska jag inte skriva mer än såhär för den här gången ifall det återstår någon liten rest av strulet.

Jag önskar alla en fin dag och strålande vårsol!

Istället för att tapetsera

Istället för att tapetsera

Idag tänkte jag bjuda på en inblick i ett rum jag aldrig hade tänkt visa, nämligen sovrummet. På den översta bilden kan man se det skymta fram höljt i kvällens dunkel. Om någon undrar varför jag aldrig hade tänkt visa detta rum, så är det för att det känns väldigt privat för mig. Sen får jag väl erkänna att jag är ganska slarvig med att bädda sängen också. Men jag kan ju dock rättfärdiga slarvet med att jag inte skapar gynnsamma förutsättningar för kvalster i sängkläderna. Hursomhelst vill jag också nämna att jag är totalt ointresserad av inredningstrender. Jag skulle inte få för mig att byta ut en enda detalj bara för att modet säger att det är dags. Här kommer alltså inte att få beskådas en moderiktig färgskala eller kuddar med det rätta fluff-puffet. Så ej heller välvikta och elegant draperade plädar, eller ens ett sängöverkast överhuvudtaget.

Så vad vill jag då visa egentligen? Jo, det är så att en tanke på att tapetsera om rummet har fått åratal på sig att gro, men inte övergått i handling. Behovet av lite förnyelse har växt sig starkare den senaste tiden, så jag kollade på tapeter en kort stund. Men så upptäckte jag av en slump att man kan köpa gobelänger med alla möjliga mönster. En sådan går ju mycket enklare att få på plats på väggen än en tapet, så jag gjorde slag i saken. Jag letade upp och köpte en gobeläng. Det behövdes bara en, för de andra väggarna täcks huvudsakligen av en stor murstock, fönster, ett antal garderober och en dörr.

Nu är gobelängen på plats på väggen, och jag är nöjd och belåten! Det känns som att jag har fått in lite mystisk natur i rummet, vilket passar mig bra – naturälskande som jag är. Nedan delar jag med mig av några bilder. Jag kunde helt enkelt inte låta bli att visa vad man kan göra istället för att tapetsera! 😀

Här kommer ett par bilder med fördragna gardiner. Dom är egentligen lite mörkare i färgen, men solen strålade igenom.

Men nu får det vara färdigskrivet om detta rum, och jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 🙂

Efter en lång tid av längtan

Efter en lång tid av längtan

Tänk så knasigt det kan bli ibland. Jag hade precis börjat göra ett nytt inlägg, och bara fått några bilder på plats, när jag råkade publicera istället för att spara mitt utkast. Så mina kära prenumeranter lär väl ha blivit fundersamma över min osedvanliga fåordighet. Jag hade nämligen inte hunnit skriva någonting. Men här kommer både text och bilder, så ordningen är återställd! 😀

Det jag ska berätta om är årets första ridtur på Omberg. Den ägde rum efter en lång tid av längtan. Tisdagen bjöd på så underbart väder att det blev tvunget att åka dit! 😀 Solen strålade och värmde, och vinden höll sig stilla. En perfekt kombination när man vill åtnjuta en ridtur i skogen! Det var så varmt att myggorna hade vaknat till liv, vilket i och för sig kanske var mindre positivt 😀 Men fåglarna kvittrade livligt och muntert, och marken var på många ställen täckt av både vitsippor och blåsippor. Hästarna var pigga och glada, och det märktes att dom också njöt av att ta sig fram i den vackra naturen. Jag skulle egentligen ha velat ta massor av bilder för att minnas dagen, men så blev det inte. Jag är fortfarande fumlig i högerhanden sedan jag skadade den, och ville inte tappa telefonen. Men ett fåtal bilder blev det ändå tagna, så jag delar med mig av dessa 🙂

Jag tog iallafall en bild på hästarna när det var dags att åka hem. Dom är ena riktiga kompisar, men kan inte låta bli att retas med varandra som två små syskon. Särskilt Timpan (fuxen) är en riktig retsticka – och en uppfinningsrik sådan dessutom 😀 På den här bilden ser dom dock inte retsamma ut. Båda var lite slöa efter att ha stått och mumsat hö ett tag i kvällssolen.

Det var med största motvillighet vi åkte hemåt. Dagar som denna vill man inte ska ta slut. Tänk att få bromsa upp tiden när man njuter, så att den går riktigt långsamt! Bilden nedan är tagen från bilen, och visar några av de knotiga träden på Omberg. Än så länge är grenarna kala, men snart kommer de att vara fyllda av grönska. Den ska vi njuta av när vi kommer tillbaka 😀

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 😀

Vårkänslor och skrivlust

Vårkänslor och skrivlust

Så har jag återigen kravlat mig över den höga tröskeln och börjat skriva. Min avhållsamhet från sociala medier har varat från bitande kall vinter till blommande vår. En lång frånvaro kan man tycka, och det var nära att den blev permanent. Jag har väl i ärlighetens namn aldrig varit den flitigaste när det gäller att uppdatera sociala medier. Men det fanns en tid då jag åtminstone underhöll bloggen lite bättre. Jag har ju trots allt alltid skrivlusten med mig i bakhuvudet. Men att blogga innebär (åtminstone för mig) att även vara mera aktiv på sociala medier som FB. Har man lust och ork med det är det väl finemang, men jag har så mycket annat att ägna tankarna åt. Det finns inte utrymme för att engagera mig i allt som alla gör, tycker och tänker.

Men hursomhelst börjar blogglusten att göra sig kännbar. Kanske är det vårkänslor och den spirande grönskan som har satt igång den. Den bästa tiden av året har börjat, och det så efterlängtade ljuset dröjer sig kvar allt längre om kvällarna. Blommor har slagit ut i gräset och i de rufsiga rabatterna, som än så länge härbärgerar såväl ny grönska som fjolårets torra stjälkar och löv. Jag drömmer och fantiserar om den annalkande sommaren, och årets tur med husbilen. Ännu ett år är jag extra tacksam över att ha den, för hur nedsmittat landet än må vara med det uttjatade viruset så kan man ändå semestra i avskildhet. Men visst vore det roligt om någon sevärdhet vore öppen. Lite händelsefattigt blir det faktiskt när allt man vill se är stängt, och man alltid måste akta sig för folk.

Men men, allt är lättare och roligare om våren och sommaren. Så förhoppningsvis blir det lite mera skrivande framöver för min del. Det blir också förhoppningsvis lite lättare att fota om vinden ger med sig lite. Blommorna flaxar stundtals omkring helt frenetiskt i vindbyarna, så det är ett under att inte nästan varenda bild är helt suddig. Men det är som det är, så de får duga! 😀

Men nu är det dags att runda av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig vårdag! 😀

Fullmåne och märklig förväntan

Fullmåne och märklig förväntan

Så är det fullmåne igen – Vargmåne – och jag känner en slags märklig förväntan. Att den är märklig beror på att jag inte ens vet vad det är jag förväntar mig. Det låter kanske konstigt men så är det. Hursomhelst var jag på väg ut till hagen igår för att servera hö, när jag både såg och kände denna måne som då var till 99% full. Den hade en så stark och magisk energi att jag blev stående en stund och bara tittade på den. Det var skymning och himlen var för stunden inte helt igenmulen. Medan himlen mörknade lyste månen allt starkare, och det syntes ringar av färger runtomkring den varav en orange ring hade det starkaste skenet. Jag försökte fota denna fängslande syn, men telefonen ville inte fånga upp allt jag såg.

Med risk att låta helkonstig nu, så kändes det som om jag hade någon slags kontakt med månen, och jag kände energin både omsluta mig och fylla upp mig. Det är svårt att beskriva, men jag kände mig verkligen som ett med månen, himlen, naturen och kanske rentav hela universum där och då. Hästarna fick sitt hö och jag stod kvar ett tag i hagen som badade i månskenet. Ljudet av hästarnas rofyllda tuggande och någon belåten frustning fyllde tystnaden, och jag njöt trots kylan av friden.

Jag fick en magiskt stark känsla av att något spännande är på gång. Den verkade inte särskilt logisk, för jag har snarare rätt så jobbiga saker att ta mig igenom. Det har varit tufft ett tag, och kommer på vissa sätt bli värre innan det blir bättre igen. Men känslan var så stark att jag fylldes av längtan efter vad för spännande saker som kommer att hända. Jag ska ta vara på denna märkliga förväntan och se vad den leder till. Ikväll är det 100% fullmåne, och jag känner även idag denna starka förväntan. Jag önskar att himlen klarnar upp till kvällen, men oavsett om den gör det ska jag ta vara på energin.

Känner du av på något sätt när det är fullmåne?

En plötslig vårkänsla

En plötslig vårkänsla

Tänk att den plötsligt uppstod igen, den där känslan av annalkande vår – en lördag i januari. Inte för att jag hade hört fåglar kvittra, eller hade sett grönska spira. Nej det var helt enkelt åsynen av en snöfri balkong badande i solsken, som fick vårkänslan att vakna. Plötsligt såg jag framför mig hur jag inom ca tre månader kommer sitta till bords på denna balkong, med kaffe och något gott att äta. Eller ligga utsträckt på solsängen och läsa en god bok i snigelfart. Nåväl, det sistnämnda lär väl inte ske förrän möjligtvis i sommar. Men att äta på balkongen går lyckligtvis att göra på våren även när man bor i riktigt blåsiga trakter. Det blåser nämligen sällan mot balkongen. Hursomhelst slog jag upp dörrarna på vid gavel idag, och in i huset strömmade plusgradig luft. Det var skönt för stunden, men känslorna var kluvna.

Det är nämligen så att den efterlängtade snön har smält bort av plusgrader och regn, och kvar är blankis överallt där man går. Jag har förvisso Icebugskor, men det är inte alls roligt för hästarna för det är tyvärr väldigt isigt i hagarna också. Dessutom har det kompakta och tidiga kvällsmörkret återvänt nu när snön är borta.

Vän av ordning kanske undrar varför bordet står ute på balkongen mitt i vintern i väder och vind. Det är så att det är byggt på plats av tryckimpregnerat och tåligt virke, som blev över när det nya golvet var lagt. Det är dessutom ganska tungt och otympligt att flytta på, så vi nöjer oss med att ställa in de mindre tåliga stolarna för vinterförvaring.

Hursomhelst så håller jag tummarna för att det faller ny snö snart – trots min plötsliga vårkänsla. Jag vill ha nämligen ha tillbaka de ljusare kvällarna, och det vackra och vita landskapet igen. Det är ju trots allt bara januari, så det är ju ett tag kvar tills våren kommer på riktigt.

Men nu är det sovdags, och jag önskar alla en härlig söndag!

%d bloggare gillar detta: