Äntligen lugnt igen!

Äntligen lugnt igen!

Tänk att idag kan jag äntligen plocka stenarna ur fickorna!😄 Igår var det nästan så jag lättade och flög iväg som en tom påse över fälten. Fy tusan vilken dag! Jag lyckades ändå hålla mig utomhus hyfsat länge, och lät ett par av hästarna motionera avsuttet på ridbanan. Det blev dom glada för trots att blåsten dånade i luften. Lite bus blev det också! Det tog dock en stund att tina efteråt trots tjocka kläder.

Idag är det lugnt igen tack och lov. Tog en kylig promenad med Lilla Mannen, som blev tillsagd att gå sakta på den isiga vägen. Det gled lite under hovar och fötter trots att vi båda var broddade. Jag skrev inte i förra inlägget att det är Icebugskor jag har, för jag vill inte att nån ska tro att jag gör reklam. Men  såna är det, och utan dom hade jag nog fått stanna inomhus.

Det här underlaget ger man sig inte ut på med vad som helst på fötterna!😆

Tyvärr har det mesta av snön regnat bort, och ersatts av is. Så jag fotade isigt ogräs😊

Man skulle kunna tro att jag är riktigt långbent när man ser min skugga. Men jag sträcker mig ca 170cm över marken i skorna😆

Ha en toppenbra dag!

När det tjuter runt husknuten

När det tjuter runt husknuten

Samma vind som sövde mig igårkväll väckte mig imorse – ruskigt tidigt! Det är både mysigt och otäckt när det blåser riktigt hårt, men ljudet kan vara sövande när man är trött. Jag hade tänkt titta på film igårkväll men vet knappt vad jag såg. Jag minns mest den varma och ombonade känslan av att ligga på soffan, invirad i två lurviga filtar.

Dagen startade tidigt idag. Jag vaknade plötsligt av den dånande vinden, och insåg att jag låg kvar på soffan. Första tanken var att gå upp till sängen och sova vidare. Men att gå uppför trappan var uppiggande, så det var bara att börja dagen.

Det blåser fortfarande riktigt hårt, men gårdagens snöfall förbyttes i regn som sedan frös. Så nu är det ishalka på gården. Kände mig som Bambi när jag gick till stallet. Så nu har mina broddade skor rotats fram. Det vore ju synd att dratta i backen innan jag är återställd från trappdykningen😆

Jag önskar alla en bra start på den nya veckan med några mörka vinterbilder på gården.

Att sova sig sömnig

Att sova sig sömnig

Jag vet inte hur längesen det var jag gjorde det sist, men idag sov jag lika länge som när jag var tonåring!😆 Vaknade framåt lunch och maten stod på bordet. John Blund var på rymmen inatt, så jag somnade väääldigt sent. Men det är inte helt ovanligt. Dock har jag ju hästarna att stiga upp till för det mesta annars, så det blir ändå inte att ligga i sängen om mornarna.

Det som förvånade mig var att jag inte blev pigg av att sova länge. Tvärtom, jag har varit sömndrucken på gränsen till groggy ända sen jag vaknade. En stadig lunch till frukost gav mig nästan koma på köpet. Men kan det bli annat när man proppar i sig tacopaj, grillspett och pastasallad till frukost?😆 Det var vad som blev över från igår.

Idag har det snöat ute, och det ser mysigt ut igen. Jag ligger i soffan med lurviga filtar och blickar ut genom fönstret mot den gråvita himlen. Tröttkoppen står på bordet bredvid mig halvvägs urdrucken. En kopp kaffe sitter alltid fint att avnjuta i lugn och ro. Det börjar bli dags att kvickna till och göra något av dagen.

Jag önskar alla en härlig söndag, med en färgglad bild på mig och Lilla Mannen som försöker knycka min mössa😊

Att hitta sig själv igen

Att hitta sig själv igen

Har du någonsin tappat bort dig själv fullständigt? Sådär som när man går vilse i en främmande skog? Man går och går och försöker hitta ut, men alla steg bildar cirklar. Varje nytt försök att hitta rätt leder tillbaka till den vilsna utgångspunkten.

Det var så jag tappade bort mig själv när jag blev sjuk i början av förra året https://varapavag.se/om-mig-och-vara-pa-vag/. Jag kände mig själv utan och innan, och plötsligt visste jag inte längre vem jag var. I början var jag för dålig för att ens försöka leta efter mig själv, men så snart jag började sökandet gick jag vilse. Gång på gång.

När man har litat på sig själv och sin förmåga i så många år, och varit sin egen guide genom livet, blir det väldigt tomt när man inte längre finns där för sig själv. Det är som om kompassen har lagt av och vägvisaren har försvunnit. Det blir som ett skrämmande vakuum.

Men efter oräkneliga cirkelgångar i den okända snårskogen som blev mitt liv, har jag äntligen till fullo insett att jag måste börja lyssna och lita på det ledljus jag har haft med mig i livet. Min intuition har alltid funnits där, och den har talat till mig i alla år. Förr lyssnade jag på den, och den räddade från olika tråkigheter. Rösten som talade till mig när dåliga saker var på väg att hända var stark och envis. Den kunde tom väcka mig mitt i natten för att berätta vad jag omedelbart måste göra, för att förhindra vad som skulle ske.

Men vartefter stressen och övermäktiga krav tog över livet mer och mer, lyssnade jag allt mindre inåt. Till slut fick jag bara obehagliga och diffusa varsel innan saker skulle hända, och då var det redan försent. Innan jag kraschade visste jag redan att något riktigt dåligt skulle slå omkull mitt liv. Men jag visste inte när eller hur – att det var i bilen mitt liv skulle ta tvärstopp.

Nu har cirkelgången äntligen tagit mig åt rätt håll. Jag har börjat lyssna inåt. Jag har sökt mig in i mitt sjuka, trötta och skadade jag för att hitta mig själv där inne. Det är så många som vill förändra sig själva när något händer, och som inte är nöjda med den dom var. Jag vill hitta tillbaka till den jag innan jag slutade lyssna inåt och livet föll i bitar. Jag tyckte om mig själv och litade på mig själv. Jag var min egen vän. Mitt gamla jag måste finnas där inne nånstans bland glömska och förvirring. Jag vet att jag är där, och jag ska hitta tillbaka till mig.

I ensamhet och stillhet söker jag mig inåt. Jag lyssnar, mediterar, kanaliserar, visualiserar, känner och vilar. I tystnaden börjar jag höra mig själv igen. En liten röst långt inombords, men som sakta blir tydligare. Det är en stor känsla. Som att få kontakt med en gammal efterlängtad vän.

Idag har jag tillbringat tid med min själsfrände Lilla Mannen. Vi är så nära varandra att våra hjärnor verkar ihopkopplade. Han ser rakt in i mig med sina stora vänliga ögon, och han ger mig av sitt stilla lugn, kärlek och en känsla av att vara tillfreds.

Nu kan jag äntligen sluta att bara hoppas. För även om jag inte vet hur, så vet jag att allt kommer bli bra nån gång igen.

En av världens vackraste platser – ett restips!

En av världens vackraste platser – ett restips!

Nu när vi går mot ljusare tider, börjar jag redan drömma om semestern! Jag älskar att resa, och har rest väldigt mycket under åren till många platser i världen. Förra året blev det inget utlandsresande för min del av hälsoskäl, men senaste resan var till Kroatien. Det var en “upplevelseresa”, för jag har sällan ro att ligga på stranden dagarna i ända. Att se och göra saker på nya platser är bland det bästa jag vet, och den här resan bjöd på oförglömliga minnen. Plitvice National Park är en av de vackraste platser jag någonsin har sett och upplevt! Den finns med på UNESCO:s världsarvslista, för den anses vara en av Europas vackraste naturliga sevärdheter! Färgerna ni ser på bilderna är inte redigerade och jag har inte lagt på något filter, utan vattnet har verkligen riktigt turkos färg. Det är bara oredigerade mobilbilder, för jag ägde ingen kamera då heller.

Plitvicesjöarna är en nationalpark bestående av 16 sjöar och mängder av vattenfall, mellan vilka man har anlagt underbara vandringsleder. Man går en stor del av vägen på bryggor, och det är en väldigt häftig upplevelse. Det går inte att ta sig fram till fots hela vägen, utan man får även åka båt för att ta sig vidare på sin vandring. Man hittar lätt med hjälp av skyltar och kartor. Jag delar med mig av några bilder jag tog. Det var så fint överallt i parken att jag inte kunde sluta fota. Var nästan rädd att trilla i vattnet med mobilen ibland!😆 Kanske är Plitvicesjöarna en plats även för dig att uppleva?

En doft av vår

En doft av vår

Har min näsa blivit helt knasig, eller luktar det verkligen vår i luften? Jag har känt vårdoften hela helgen! Gräset i trädgården är grönare än i somras, och när regnet faller på den knappt frusna marken luktar det som om grönskan är redo att vakna till liv igen. Tänk om påskliljor och tulpaner börjar titta fram under de vissna löven! Några solglimtar och lite fågelkvitter gör illusionen av vår nästan perfekt.

Hursomhelst har helgens väder varit behagligt. Jag har varit makalöst trött, men har ändå tagit mig ut och ridit. Det är ganska konstigt egentligen, att innan jag sitter i sadeln kan jag vara så trött att jag undrar om jag ska ramla ur den. Men så länge jag rider är det som om jag får energi från hästen. När jag kliver av igen är jag åter lika trött, och nu ligger jag på sängen och känner mig så urlakad att det värker i kroppen.

Men det finns ingenstans jag hellre vill vara än i sadeln, så hursomhelst är jag otroligt glad att jag kan rida igen!😃 Bättre kan en helg inte bli!

Tufft in i det sista

Tufft in i det sista

2018 var ett fruktansvärt tufft år. Jag hade som så många andra tänkt skriva nån sorts trevlig årskrönika med många bilder, men så blev det inte. Dels har hjärntröttheten haft mig i ett extra hårt grepp ett antal dagar, så jag har inte klarat att skriva några inlägg. Jag har med nöd och näppe klarat att läsa lite. Dels har jag inte velat ”återuppleva” allt som har hänt i form av sjukdom, förluster av olika stora saker i livet, chockerande svek, olycksfall, operation, upprepade dödsfall bland närstående mm.

Årets allra sista kännbara förlust inträffade på nyårsafton. Därefter var det bara att ägna sig åt den sedvanliga nyårssysslan – att hålla rädsla och panik i schack i stallet. Många älskar nyårsafton. Jag avskyr denna dag. En av hästarna är så rädd att han kan skada sig själv. Han springer runt i boxen och stegrar sig när det låter som kriget utanför stallet. Det gör så ont att se honom plågas, samtidigt som rädslan att en raket ska flyga fel och antända byggnaden alltid finns. Skjutglada människor kan inte heller hålla sig till tolvslaget, utan det börjar smälla redan före nyårsafton. Så det är en väldigt påfrestande tid.

Som tur var bjöd 2018 på en enastående sommar, vilket underlättade lite när jag kände mig helt väck av både sjukdom och sorg. Nedan finns ett par bilder från sommaren. Under årets sista dagar lyckades vi också hindra att få gården förstörd pga expropriation av marken där vi har hagar samt jordvärmen till huset. Känslorna gick från växande kaos till extrem lättnad.

Nu är det ett nytt år, och det inleddes med ett oväder som hette duga. Det blåste så hårt att det var ett mirakel att byggnaderna klarade sig från skador. Just nu är jag väldigt trött efter ett antal rätt så extrema dagar som avslutning på ett rekordjobbigt år.

Jag väljer att tro att 2019 blir ett bättre år. Det sägs att ingenting varar för evigt, och det måste även gälla svårigheter. Jag fortsätter att kämpa och tro att allt inklusive min hälsa kommer bli bra. Man får aldrig förlora hoppet och ge upp, för då om aldrig förr är det riktigt kört.

Jag önskar alla en riktigt God Fortsättning på det nya året!

Livsnjutning när den är som bäst

Livsnjutning när den är som bäst

De senaste dagarna har inte endast fyllts med god mat och trevligt umgänge, utan vi har också åkt iväg på en härlig utflykt. Om det är något jag verkligen älskar, så är det att åka iväg och rida i storslagen natur. Skog och vatten är de bästa platserna för batteriladdning, och när man dessutom sitter i sadeln på sin fyrfota bästis kan det inte bli bättre! 😀 På juldagen lastade vi hästar och åkte till naturreservatet Omberg. Där finns riktigt gammal trollskog, samt hur mycket stigar och vägar som helst, varav vissa följer Vättern med en hisnande utsikt. Med jämna mellanrum finns rastplatser där man kan beundra utsikten, och slå sig ner vid bord och bänkar och fika om man vill.

Jag är såpass bra nu efter fallet nerför trappan att jag kan “åka häst”. Jag saknar fortfarande full rörlighet och motorik i en del av min opererade högra hands fingrar. Dessutom behövs inte mycket för att handen ska göra riktigt ont. Men min genomsnälla arabhäst Lilla Mannen tar hand om mig på bästa sätt, och han bar mig lugnt och fint längs stigar och vägar! 🙂 Han må kunna springa nästan hur fort som helst, men han är också en genomsnäll lunketuss som bara gör det jag ber honom om! 😀

Vi red längs vattnet när solen gick ner, och det var så vackert att det nästan var en andlig upplevelse. Tyvärr kunde jag inte fota alla underbara vyer, för jag var tvungen att fokusera på ridningen. Det var bitvis halt på vägen som var väldigt kuperad, och det gled lite under hovarna ibland trots broddarna. Dessutom mötte vi bilar då och då på den trånga vägen, och det stupade ibland rätt rejält ner mot vattnet på den sidan vi red. Så det var fokus i nuet som gällde. Vi hade också med oss en kaffetermos och lussebullar och det smakade riktigt gott efter en rejäl nypa friskluft! 😀

Jag tog några bilder när det passade sig, och med dessa önskar jag alla en riktigt God Fortsättning! 😀

Ett inlägg om något jag lovat i juletid!

Ett inlägg om något jag lovat i juletid!

Än är det jul även om julafton har passerat, och jag hoppas att alla har sköna dagar! Nu när julafton är förbi kanske julstressen har släppt för många. Själv har jag inte känt mig stressad, utan har kunnat fira jul avkopplad i lugn och ro. Vi ägnar oss inte åt något storslaget firande, utan håller det på en nivå som inte kräver några större ansträngningar. Det råkar bara vara så att jag älskar julpynt, så jag pyntar i godan och ro ända fram till julafton. Eftersom jag har lovat mina kära läsare att visa hur jag pyntat, så tänkte jag visa några bilder innan julen är slut😊

Julafton såsom alla dagar under helgen börjar alltid med risgrynsgröt till frukost. Då har man grundat ordentligt för julmaten!😆 Helgens sista grötfrukost är avklarad, och nu ska vi åka till familjen och fira vidare. Jag har knappt ägnat någon tid alls åt bloggandet under julen. Jag vill vara social och sällskaplig i verkligheten, och inte synas med en telefon i handen hela tiden och mumla frånvarande svar när någon pratar med mig. Men snart ska jag åka bil ett tag, och tänkte ägna en stund åt bloggandet.

Frukosten intas till vacker julmusik, och den får även skänka stämning till dagens första paltkoma!😆 Ovan kan beskådas en gröttallrik samt en halväten frukost, och nedan är bordet avdukat.

Jag är inte rutinerad på det här med ”hemma hos-reportage”, så jag glömde fullständigt bort att fota julmiddagen såsom alla måltider utom frukosten! Men jag har iallafall ätit gott och fått sedvanlig rejäl paltkoma!😆 Jag har fotat matsalen för att minnas pyntet, så jag visar några bilder utan ett spår av dukning eller mat!😆 Jag är nästan barnsligt förtjust i belysningar och glitter, vilket kanske inte är så svårt att räkna ut…😆 Jag är också barnsligt förtjust att ligga i soffan och titta på julfilmer!

Efter denna kavalkad (överdos?😆) av pyntbilder har jag infriat mitt löfte, och jag önskar alla en riktigt God Fortsättning på julen! Jag hoppas att ni alla får en riktigt härlig dag!😃

En liten julhälsning

En liten julhälsning

Så är dopparedagen här, och jag hoppas att alla har en härlig och njutbar julafton!😊 Jag hade egentligen inte tänkt att blogga denna dag, för jag tycker att det är viktigt att vara social i verkligheten också, och särskilt en dag som denna😊 Men några ord vill jag ändå säga, nämligen:

Jag önskar dig kära läsare en riktigt God Jul!🎄🎅🏼🤶🏻🌺

%d bloggare gillar detta: