Jag berättar 11 saker om mig själv

Jag berättar 11 saker om mig själv

Jag har inte varit flitig på att göra listor, men jag har märkt att många gillar sådana. Det gör jag också, men har haft svårt att komma på något att sätta på pränt. Men nu har jag gnuggat de små grå ordentligt och fått ihop några punkter, så vi kör väl igång tycker jag!

1) När jag var liten spelade jag dragspel. Jag har förgäves letat efter något foto på när jag underhåller släkten på kalas. Men såväl bilder som spelkunskaper är nu spårlöst borta😆

2) Min favoritsak när jag var liten var en Pippiperuk, och den ville jag helst aldrig ta av mig. Jag tror att min mor slängde den i smyg när den var totalt luggsliten.

3) Jag älskar att läsa. Som barn besökte jag ständigt biblioteket och lånade maxantalet böcker. Att läsa böcker var en daglig vana tills hjärntröttheten satte käppar i hjulet.

4) Jag har målat oljemålningar sedan jag var 14 år, och har haft ett antal utställningar under åren. Motiven har varit natur, stilleben, blommor, djur, barntavlor mm. Nästan alla tavlor jag målat är sålda. Men jag har några stycken på väggarna, och nedan visar jag en som jag har kvar sedan mina yngre dagar 😊

5) Jag har varit sopran i en kyrkokör, samt sjungit pop och schlager i ett partyband.

6) Jag tycker väldigt mycket om att dansa. Som barn/tonåring dansade jag folkdans, och som vuxen har det mest blivit bugg och foxtrot.

7) Ett mål jag har haft så länge jag kan minnas är att lära mig något nytt varje dag – i smått som stort. Jag är väldigt vetgirig, och vill alltid vidga mina vyer inom alla möjliga ämnesområden. Särskilt intressant är det att lära mig om sånt som andra tror på, och när man tittar efter skillnader händer det också att man hittar likheter. Jag synar gärna vedertagna kunskaper i sömmarna, och det är inte min grej att stelna fast i någon av livets alla ramar.

8) Jag avskyr falskhet, hyckleri och när folk vill framstå som fisförnäma.

9) Det tråkigaste jag vet är att titta på sport på TV – förutom möjligen ridsport (bättre att rida själv).

10) Människor som inspirerar mig är: Paolo Roberto. Människor som tänker utanför boxen, tror på sig själva och följer sina drömmar.

11) Jag har för det mesta nära till skratt. Tycker att det vackraste man kan klä sig i är ett leende. Nedan lilla jag – glad på en picknick i gröngräset😄

Det blev faktiskt ytterligare några punkter som jag sparar på. Jag vill ju inte att någon ska somna vid slutet av en alltför lång uppräkning😆

Jag önskar alla en bra dag!

Ett sätt att finna livets grundläggande syfte

Ett sätt att finna livets grundläggande syfte

Är du en av alla som någon gång har funderat över vad livets grundläggande syfte är? Det har iallafall jag gjort. Beroende på den livssituation jag befunnit mig i när jag funderat, har syftet framstått som allt från tydligt till obegripligt. Idag tänkte jag berätta om något som har intresserat mig i många år, men först den senaste tiden har jag börjat söka lite mer kunskap om ämnet. Det handlar om numerologi – en uråldrig metod att finna svar på livets frågor. Jag har köpt intressant och lättbegriplig bok som heter Din kosmiska livskod, och tänkte berätta lite om den.  Boken handlar om att varje människa har en egen unik 5-siffrig kosmisk livskod. Den avslöjar ingående detaljer om ditt liv, såsom din livsväg, ditt öde, din utveckling, din personlighet, din potential, dina hinder, vilket arbete som är optimalt för dig, vilken partner du fungerar bäst med och mycket annat.

Modern numerologi är ett system. Boken handlar om följande delar av detta: Livsvägstalet, ödestalet, själstalet, personlighetstalet och mognadstalet som tillsammans skapar din unika kosmiska livskod. Vart och ett av talen är speglar för det inre jaget och vår person, och kommer från talen: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 11, 22, 33. De tre sista talen är så kallade mästartal, vilket betyder att de omfattas av särskilt stark potential. Enligt boken anser de flesta numerologer att livsvägstalet väger tyngst. Jag har dock valt att skriva om ödestalet i det här inlägget.

Ödestalet

Det tal som relaterar till livets djupare underliggande syften – dess mening och mål – kallas ödestalet. Det handlar om de delar, aspekter och sidor som du är här på jorden för att utforska och utveckla. Talet baserar sig på ditt fullständiga födelsenamn så som det står i födelseattesten, dvs för-, mellan- och efternamn. För att räkna ut talet omvandlar man bokstäverna i alla namnen till siffror enligt följande: AÅÄJS=1, BKT=2, CLU=3, DMV=4, ENW=5, FOÖX=6, GPY=7, HQZ=8, iR=9. Man kan välja om man vill räkna ut för- och efternamn för sig och sedan lägga ihop dessa, eller om man vill räkna ihop namnen i en enda lång sträng. Om man får tvåsiffriga tal adderas dessa till ensiffriga tal – förutom mästartalen. I boken används exemplet Anna Andersson, se nedan.

Förnamn: A=1 N=5 N=5 A=1     1+5+5+1=12     1+2=3

Efternamn: A=1 N=5 D=4 E=5 R=9 S=1 S=1 O=6 N=5     1+5+4+5+9+1+1+6+5=37    3+7=10    1+0= 1

Tillsist adderas talen för för- och efternamn, och då får man fram ödestalet: 3+1=4

Mitt eget livs grundläggande syfte

I mitt fall fick jag fram ödestalet 7. Såhär säger boken om det talet: mitt livs grundläggande syften har att göra med att finna svaren till livets alla frågor, att ifrågasätta, undersöka och analysera. Mitt absolut främsta redskap för att fullfölja mitt öde är min analytiska och logiska sida.

Den bästa möjligheten för mig att skapa ett liv i samklang med mitt öde är att verka i en miljö där min säregna observations- och reflektionsförmåga kan utvecklas, och där dessa sidor ses som ett odelat positivt bidrag och ett värdefullt inslag.

Mitt öde är att förmedla kunskap och visdom på alla nivåer och i alla miljöer, och att åstadkomma detta utan att detta åtföljs av cynism och subtil irritation. Kan det finnas något vackrare öde än att bli upplyst och manifestera det högsta. Mitt öde är att söka sanningen och finna den.

Jag tycker att boken är jätteintressant, och kan varmt rekommendera den intresserade att läsa den 🙂

Oavsett om du tror på numerologi eller inte – upplever du att du känner till ditt livs grundläggande syfte?

Boken Din kosmiska livskod är skriven av Niclas Thörn och Ulf Andersson, och utgiven av LivsEnergi. Inlägget är inte ett samarbete, utan har tillkommit på eget initiativ.

 

När månen ställer till det

När månen ställer till det

Igår var jag helt oförberedd på vad som komma skulle. Jag var trött och frusen, och tog för givet att jag skulle somna som en stock vid läggdags. För att bli varm hade jag tagit på mig en tjock myströja, innan jag med välbehag drog det prassliga vintertäcket över mig. Sen hände ingenting. Sömnen var helt borta, medan natten framskred i total vakenhet. Så jag försökte testa några beprövade knep för att somna, nämligen att lyssna på musik, därefter läsa lite och tillsist lyssna på en podd. Men ingenting hjälpte så jag steg upp.

Det är ändå något speciellt med att vara uppe och tassa för sig själv mitt i natten. Det är mörkt och så tyst att det känns som om världen håller andan. Samtidigt känns det att den inte gör det. Det finns en slags magisk känsla i mörkret. En känsla av att vara nära något man inte ser…

Hursomhelst så kom jag på att kolla månkalendern. När det är mulet ser man ju inte hur det ligger till med månen, men den är ju som den är där ovan molnen. Så sagt och gjort: mobilen åkte fram, och mycket riktigt saknades det bara enstaka procent till fullmåne. Det är tillräckligt för att hålla mig vaken. Så för att roa mig i natten fick jag för mig att jag skulle fota lite. Det blev ett antal mörka och usla utomhusbilder, och sen blev det några försök att ta selfies i nattlampans sken. Tillsist som somnade jag. På tok för sent, men bättre sent än aldrig😬

Här kommer en länk till månkalendern om någon känner för att hålla koll. Titta i menyn efter månen lägen.

https://www.kalender-365.se

Jag delar för ovanlighetens skull med mig av en selfie också😆

För den som undrar vad forskningen säger om sömnproblem vid fullmåne, länkar jag här ett inlägg som jag skrivit om detta:

https://varapavag.se/2019/02/19/somnproblem-vid-fullmane-myt-eller-verklighet/

Hur fungerar din sömn när det är fullmåne?

Att sätta färg på vardagen

Att sätta färg på vardagen

Jag är mycket för det här med balans inom livets olika områden. Det innebär t ex att om det är grått och mörkt utomhus, vill jag åtminstone ha färger att vila ögonen på inomhus. Tyvärr är jag inte särskilt road av att byta gardiner, prydnadskuddar och allmänt pynt (förutom att jag älskar att julpynta😆). Men jag är beroende av att se blommor året runt. När det inte längre finns blommor att ta in från trädgården, brukar orkidéerna vakna till liv. Jag älskar dessa växter av flera anledningar, men den främsta är deras praktfulla blomning!😊 Än har inte alla kommit igång att blomma, men några gör det, och ett antal har knoppar som snart slår ut.

Idag tänkte jag visa några bilder på blommor som sätter färg på vardagen i mitt hem. Blomsterbilder är ju inte helt ovanliga i min blogg, men brukar oftast vara fotade i trädgården. Med lite tur kan kanske mina blommor glädja någon annan också😊

Jag var lite klantig och råkade bryta av en blomstängel från en av orkidéerna. Föst grämde jag mig jättemycket, men sen kom jag på att jag kunde sätta den i en vinkaraff. Som tur är har blommorna klarat sig ett tag på det sättet😊

Sist men inte minst så händer det att jag får blombuketter ibland, vilket alltid känns lika trevligt. Så här kommer en bild på den senaste i höstliga färger😊

Brukar du göra något för att sätta färg på vardagen när det är grått och mörkt?

Att pigga upp sig i höstmörkret

Att pigga upp sig i höstmörkret

Milde tid så trött jag blir denna tid av året. Som om inte mörkret är sövande nog, så smattrar regnet återigen mot såväl taket som den vattendränkta marken. Medan andra verkar vara så myslyriska och äntligen får gotta sig med sina efterlängtade stearinljus, önskar jag nästan att jag kunde få stryka november ur almanackan.  Eller varför inte gå i ide åtminstone en månad. Sen kunde jag vakna till när adventsljusstakarna ska tas fram. För det är då det mysiga börjar på riktigt.

Hursomhelst ska transportsträckan med namnet November upplevas varje år, så det gäller att försöka utvinna lite energi ur vad som står till buds. Något som är superviktigt för mig är att gå ut och röra på mig varje dag. Utan friskluft blir jag segare än ett tuggummi, och samma sak gäller för dagsljuset. En daglig promenad vill jag tipsa alla som har möjlighet att se till att ta, för det mår man mycket bättre av. När solen skiner brukar jag försöka titta mot ljuset så gott det går. Jag brukar också lägga märke till sånt som är fint att titta på, för det ger positiva känslor😊

Något annat som piggar upp är att äta ordentlig mat. Det viktigaste för mig är att äta bra mat, men jag vill också äta gott. Jag har dragit ner på socker ganska ordentligt, och ju mindre socker jag äter desto mindre sugen blir jag. Numera köper jag nästan aldrig godis. Men ibland skriker det till i snasktarmen, och då händer det att jag äter nåt smaskigt. Jag har för ovanlighetens skull bakat lite, och det blev riktigt gott (för att vara gjort av mig😆). Så därför delar jag lite stolt med mig av en bild på de två underverken😄

Känner du av mörkret? Hur gör du isåfall för att få energi?

I väntan på vargavintern

I väntan på vargavintern

Finns det någon mer än jag som har hört att stora mängder rönnbär förebådar en riktigt kall och bister vinter? Om det stämmer väntar en riktig vargavinter. Om inte så är bären iallafall väldigt vackra att beskåda. Det kanske är tur att de här bären inte är fotade hemma på gården, utan vid lasarettet. Då kanske den värsta bistra kylan håller sig på några mils avstånd😆

Hursomhelst har kylan kommit hit också de senaste dagarna, och även om jag avskyr vintern är den välkommen i måttliga mängder. Då slutar det nämligen att vara lerigt i hagarna. Hösten har minsann inte snålat på nederbörden, och nu kan jag äntligen ställa undan gummistövlarna. Dock har jag ägnat mig åt en trevlig syssla iförd dessa,  nämligen att sparka runt bland löven på min väg mellan hus, stall och hagar.

Det var inte så många dagar sen jag möttes av den här synen utanför dörren varje dag. Men nu ser det inte ut såhär längre. Nu är den mörka fulhösten här.

Jag försöker iallafall att göra denna mörka tid lite drägligare. Det finns några saker att ta till för att lätta upp november lite, men mer om detta i ett annat inlägg. Men en sak ska jag nämna när jag ändå skriver (för det händer ju inte varje dag precis). I väntan på adventsljusstakarna har jag nämligen dragit mig för att plocka undan det mysiga halloweenpyntet. Även om jag inte har bloggat om högtiden i fråga, har jag ändå firat den i stillsamhet med myspys och lite läskig film. Så här kommer en bild på pumporna och ljuslyktorna som börjar bli väldigt dags att plocka undan snart😆

Jag önskar alla en fortsatt härlig dag! Ta vara på dagsljuset om ni har möjlighet, för det kan vara lite uppiggande!😊

Mina vackraste

Mina vackraste

Mina vackraste

Det finns några som alltid gör mig glad och varm i hjärtat. Dom är lika fina på insidan som på utsidan. Alla som känner mig kan nog gissa att det här inlägget är tillägnat mina kära fyrfota vänner. Djur är så enkla att ha att göra med. Dom är alltid sig själva, lever i nuet, visar ärligt vad dom tycker, visar tillgivenhet och har aldrig några baktankar med någonting. Att umgås med djur är verkligen som ett balsam för själen. Om man dessutom vistas tillsammans i naturen blir upplevelsen av sinnesfrid komplett.

Jag delar sällan några filmer, men idag tänkte jag dela en liten kort filmsnutt från förra hösten. Hoppas verkligen att den funkar, för det har strulat maximalt att lägga in den i inlägget😩 Den varar bara någon minut, men för mig inrymmer den allt det vackra och fina jag känner när jag är tillsammans med min lilla flock❤️

Jag hoppas att filmsnutten kan vara till glädje för någon annan också i några sekunder. Jag har gjort två försök att dela länken pga strulet – ovanför och under texten. Ha en härlig dag!

A89EBEA8-48F8-4768-AC9E-81BBFDDE2DB7

När det sjunger på sista versen

När det sjunger på sista versen

Just nu är det en väldigt kluven tid. Det är färgglatt och vackert samtidigt som det är blött och lerigt. Himlen växlar mellan gyllene och smutsgrått ljus. När det är fint ute vill jag inte gå in, och när det är ruskigt ute vill jag inte gå ut. Vissa dagar betraktas bäst genom fönstret, men så blir det ju aldrig när man har djur. Nej hur regnigt och blåsigt det än är, så är det bara att trampa fötterna i gummistövlarna och ge sig ut. Men det är de kära fyrfotingarna värda förstås.

Nu sjunger naturens skönhet på sista versen, och det är en riktigt vacker sådan. Hur mycket jag än avskyr det dagliga regnandet, så blir det iallafall ännu vackrare de stunder när solen tittar fram. Blommorna jag planterade har tyvärr frusit ihjäl under några kalla nätter, men några rosor blommar ihärdigt fortfarande.

Det är inte så gott om frukt i år som det var förra hösten. Då dignade trädens grenar av så mycket frukt, att det var ett under att dom inte gick av. Men det finns tillräckligt för att både två- och fyrfotingar ska kunna höstfesta lite. Hästarna äter gladeligen frukten som den är, medan vi föredrar den i en pajform. Naturligtvis med stora mängder vaniljsås!😆

Ibland har jag svårt att slita blicken från utsikten genom fönstren. I såna stunder brukar jag nästan förundras över att jag har lyckan att få se ut på så mycket skönhet. Och bäst av allt – att jag kan gå ut och befinna mig mitt i allt det vackra. Det gäller att suga i sig ordentligt av alla fina intryck, för snart har skönheten bytts ut mot mörker, smutsbrunt och kyla. Sånt som jag verkligen avskyr. Men snart är inte nu, så jag klamrar mig envist fast i nuet av den sista versen.

Jag önskar alla en härlig dag!😊

Celebert besök hemma hos mig :)

Celebert besök hemma hos mig :)

Det har varit en ovanlig vecka på gården. Det är nämligen inte ofta vi har besökare som stannar så länge. Men den här veckan har vi haft besök av Länka med kärleks lilla maskot Gunnel. Hon har varit ute på turné ett bra tag och hälsat på hemma hos olika bloggare, och nu var det min tur att få besök. Jag hade precis börjat plocka fram ingredienser för att laga mat, när jag hörde någon utanför. Jag visste att Gunnel skulle dyka upp vilken dag som helst, och nu kom hon mycket riktigt. Hon var så snäll och erbjöd sig genast att hjälpa till med matlagningen. Men först fick hon vara med på ett gruppfoto med grönsakerna. Se så fint hon poserar vid änden av gurkan😄

På tisdagar tittar jag på Hollywoodfruarna, och den vanan ändrar jag ogärna ens om jag får besök😆 Men Gunnel ville som tur var också se på fruarna, och hon fick en hedersplats framför rutan😄

 

Jag är ingen frukostmänniska, men en rejäl kopp kaffe är ett måste på morgonen. Jag såg på Gunnel att hon tyckte jag var snål som inte bjöd på frukost, men jag lugnade henne med att hon snart skulle få något att äta!😆

Här på gården kretsar mycket kring hästar, så Gunnel fick bekanta sig med dom alla. Hon hade absolut inte lust att mocka i stallet, för hon var rädd att smutsa ner sin röda fina päls. Men att servera hö och sällskapa lite vid måltiderna gick bra😆 Tempis som är en mycket matglad kille, blev dock väldigt skeptisk när Gunnel satt på nätet. Han frågade mig förskräckt om han skulle tvingas dela med sig till henne😂

Busfröken tog däremot Gunnels närvaro med större ro. Hon hade inget emot att bjuda på några strån, och var glad att få sällskap till maten😄

Gunnel fick syn på att vi har hallonbuskar, och ville genast frossa loss bland bären. Först blev jag lite orolig att hon skulle kaläta grenarna, men det blev några bär över åt mig också😂

Eftersom det är nyttigt att röra på sig, fick Gunnel följa med mig ut och promenera med Lilla Mannen. När vi kom tillbaka passerade vi trädgården, och där finns det äpplen på marken. Gunnel ville plocka åt sig ett gäng och ta med sig. Lilla Mannen tyckte dock inte att besökare ska få ta hans äpplen, och åt upp alla – mitt framför näsan på Gunnel. Gissa om hon gillar honom nu😂

När Gunnel tyckte att det blev lite för mycket friskluft gick vi in och pysslade lite. Hon ville vara med och göra ett halsband, men jag tyckte att hon rörde till det bland pärlorna. Så hon fick sitta på fönsterbrädan och titta på istället😆

Så på veckans sista dag bestämde jag mig för att rida igen. Ryggskottet känns fortfarande, men jag stod inte ut att låta bli längre. Så det blev en stark karamell och upp i sadeln! Gunnel tog mod till sig och ville få provsitta på Lillkillen. Så nu är hon mäkta stolt att hon har suttit på en fullblodsarab, som dessutom är stor som en bjässe!😄

Tiden går fort när man har roligt, och på söndagskvällen reste Gunnel vidare. Jag önskar min nya lilla vän en fortsatt trevlig resa!😃

En husockupant på gården

En husockupant på gården

Hur ligger det till egentligen med den lantliga friden? Ja det beror på vem man frågar. Här på gården har det den senaste tiden utspelats ett litet drama. Det är nämligen så att Kisse som har huserat här en lång tid har fått en rival. Nyligen fick någon annan upp ögonen för att man kan bosätta sig här, och konkurrensen blev ett faktum. Den nya husockupanten är en kritvit och skygg katt med mycket barsk uppsyn. Han har helt fräckt på eget bevåg lagt beslag på ett uthus, som Kisse brukar nyttja när andan faller på. Vi tog den lille syndaren på bar gärning en dag när han kom smygande över gården, och helt ogenerat slank in under uthusdörren!

Kisse blev överraskad av att se en annan katt på sina domäner.
Ögonblicket då uthuset blev ockuperat😆
Men vad i hela fridens namn tar sig inkräktaren för friheter?!!
Nej nu j-klar!!

Vad som hände där inne i uthuset har jag ingen aning om. Jag hade ingen nyckel med mig, och kunde därför inte öppna dörren. Jag ville inte liksom katterna försöka åla mig in på magen, för då skulle jag ha fastnat med ändan under dörren. Eller rättare sagt, det skulle ha tagit stopp redan vid tjockskallen😆 De två antagonisterna fick sköta sitt ifred. Men sen dess har den vita husockupanten börjat dyka upp dagligen.

Jag tyckte att han åtminstone kunde presentera sig när han håller till här. Så tillsist efter ett antal misslyckade försök att få kontakt, beslutande han sig för att falla till föga för mitt lockande på honom.

Först var han vänlig och ville bli klappad, och sen fräste han surt åt mig. Det fick vi ta ett snack om, för så kan man inte uppföra sig. Så vi hade en diskussion om trivselregler här på gården.

Först ville den lille surmulne inte ta reson. Jag beslutade mig där och då för att kalla honom Sir Fräs.

Men efter ett tag blev den fräsige lite vänligare – ja faktiskt rentav lite fjäskig. Så vi får väl se hur det går här framöver. Huruvida Kisse och Sir Fräs har blivit vänner än kan jag inte svara på. Men nu är jag och den fräsige på hyfsat god tass med varandra😊

Med denna skildring av hur livet kan vara på landet önskar jag alla en fin dag!

%d bloggare gillar detta: