Browsed by
Kategori: Tankar om livet

Bland det bästa som finns

Bland det bästa som finns

Tänk om man ändå kunde bromsa in tiden! Jag tycker att den går alldeles för fort på sommaren. Nu har det gått ett par veckor sen jag skrev, för jag valde att göra en paus. Jag har bara haft telefonen att blogga med, och mottagningen har ofta varit dålig. Vi har sökt oss bort från civilisationen så mycket vi har kunnat, och har ofta vistats på så ensliga platser som möjligt. Att vistas i naturen är ett balsam för själen, men det blir inte lika verksamt om man fingrar på sin sega telefon för jämnan😆 Men jag kommer att skriva lite i efterhand om vad vi har haft för oss.

Det har iallafall varit sköna och avkopplande dagar. Om det vore upp till mig skulle sommaren inte tillåtas att ta slut. För min del handlar den inte endast om värme och grönska, utan också om frihet! För mig har friheten alltid varit dyrbar, och bland det bästa som finns. Att under en fjuttig månad av tolv få slippa dignande krav och göra vad man vill. För även om man inte ställer ett enda krav på sig själv, så har man ändå nästan alltid yttre ofrånkomliga krav på sig att rätta sig efter. Man styrs av klockan och allehanda förpliktelser vare sig man vill eller begriper det. Nu är jag förvisso sjuk, så ekorrhjulet har inte sin forna galna fart. Men jag har varken lust eller ork att ge mig iväg med husbilen på egen hand, så mitt sällskap måste ha sin tid av årlig frihet.

Slappar medan regnet trummar på taket.

Hursomhelst är sommaren ännu i full gång!😃 Jag njuter för fullt av sköna dagar i tunna sommarkläder. Än får jag vakna till fåglarnas sång, och det finns tid kvar att gå barfota i sanden. Det är förhoppningsvis inte färdigbadat, och solbrännan kan ännu bättras på. Flera sköna promenader står på tur, och ännu flera stora glassar och goda sommarmåltider återstår att äta. Det sista regnet lär inte ha fallit, och jag kommer som alltid bli glad när solen tittar fram igen. Nuet må variera, men oavsett vad som sker i stunden är det riktigt gött! Sommaren och friheten är tveklöst bland det bästa som finns!

Jag önskar alla en härlig dag med några bilder från en kvällspromenad i Mölle😊

Hur blir man lycklig?

Hur blir man lycklig?

Om man googlar för att få svar på den frågan, får man hur många goda råd som helst. Många av råden är samma som man ger någon som vill öka sitt välbefinnande, eller börja må bra. Det är kanske logiskt, för om man inte mår bra, eller inte anser sig må tillräckligt bra, är det kanske svårare att känna sig lycklig. Eller är det verkligen så? Personligen tror jag att det beror på vad man anser att lycka är, och hur den ska kännas.

För mig är lycka en slags genomgripande känsla av tillfredsställelse och glädje. Den kanske inte förgyller precis varenda liten sekund av tillvaron, men den finns ändå där. Ibland stark åt det euforiska hållet, och ibland mild och rogivande. Så hur uppnår man denna känsla enligt mitt sätt att se på saken? Jo, bl a genom att känna tacksamhet, leva i nuet, och se glädjen i små saker. För det går – även om man har mist mycket mera i livet än vad man en gång kunde fantisera om.

Så vad känner jag tacksamhet och glädje för? Jo, listan kan göras lång. Även om jag inte är frisk än, så märker jag pyttesmå framsteg. Jag har t ex lite lättare att läsa och skriva. Den senaste medicinska behandlingen börjar göra min kropp lite starkare. Ja må ha förlorat ett antal sk vänner som glömde bort min existens när jag blev sjuk, men de som fortfarande finns kvar i mitt liv har jag överlag ännu bättre relationer med. Jag känner också tacksamhet (vilket jag alltid har gjort) för allt vackert som finns omkring mig, såväl i naturen som i min närhet här hemma.

Några vardagliga saker jag är tacksam och glad för är vackra dagar, sköna kvällar, och samvaron med nära och kära på två och fyra ben.

Jag är också tacksam och glad för att det äntligen är sommar. Hela livet känns lättare på sommaren. Det finns så mycket härligt man kan göra – t ex åka och bada.

Sist men inte minst så är jag är tacksam för att det regnar ibland i år. Ännu en lika torr sommar som förra året vore inte lyckat. Nedan är bilder på när värsta ovädret plötsligt drog in över sjön, och strandmadrasser och handdukar rafsades ihop i all hast!😆

Dela gärna med dig av vad som gör dig lycklig!

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar!😊

En tid av stora kontraster

En tid av stora kontraster

Visst är väl livet fyllt av kontraster ibland? Naturen nästan exploderar av växtkraft och energi, medan jag själv försöker minnas hur det kändes att vara pigg. Ögonen njuter av den allt vackrare vårgrönskan, medan huvudet värker av välfyllda bihålor. Jag har haft svårt att slå mig till ro vid skärmen ett tag, och inläggen jag sporadiskt har påbörjat har inte blivit avslutade. Jag har istället fastnat i en slags hänförelse över allt som pågår omkring mig i nuet. Solen strålar från en klarblå himmel, och såväl trädgården som huset badar i dess gyllene sken. Det är så vackert att jag inte kan se mig mätt, och jag vill stanna tiden samtidigt som jag längtar efter sommaren. Att få vakna till fåglarnas muntra sång genom sovrumsfönstret är ett balsam för själen, som kommer att få åtnjutas i månader framöver. Färgglada blommor avlöser varandra i trädgården, och de nyligen kala träden fylls med lysande gröna löv och vackra blommor. Årets frukter och bär har börjat skapas på grenar som sakta rör sig i den vind som susar i trädkronorna. Kraft och energi blandas med frid och harmoni, och åtminstone de sistnämnda smittas jag av.

I rabatterna blommar tulpaner, påskliljor och pingstliljor, och annan växtlighet är på gång. Vinden gör det svårt att fota för motiven rör sig hela tiden.

Gräset är klippt för första gången i år! Doften av nyklippt gräs är ett riktigt sommartecken för mig. Ett annat sådant är att stommen till paviljongen snart ska kläs i tyg. Det är alltid lika mysigt att sitta i den när det ska ätas – oavsett om det är fika eller mat 🙂

Bland plantorna sjuder det av växande liv, och medan vissa blommar för fullt, ligger andra på efterkälken. Än så länge står alla på fönsterbrädor runtom i huset, men nu börjar det bli dags att ta växthustälten i bruk.

Jag hoppas att alla har en riktigt härlig vår, och att det finns tid att njuta av allt det fina som händer. Livet är alltför ofta välfyllt av förpliktelser som får dagarna att springa förbi. Dagar blir till veckor som blir månader och år. Plötsligt sitter man där med sin långa näsa och inser att alla dagarna som kom och gick var ju faktiskt livet. Vissa saker kommer man inte undan hur gärna man än vill. Andra saker borde man se till att göra hur liten möjlighet man än verkar ha. En sådan sak är att stanna upp i nuet, och att se, andas och njuta. För vad som än har hänt, och hur många tankar man än har om sin framtid, så är det i nuet och i det ögonblick vi befinner oss som livet pågår. När vi tar vara på stunden tar vi vara på livet.

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Visst är väl livet ganska märkligt ibland. En och samma sak kan fylla en med helt olika känslor, beroende på när man tänker på den. Det kan börja med att man känner en jättestor förväntan. Man bubblar av spänning inombords, och ser så mycket fram emot vad som komma skall. Förväntan övergår sedan i glädje, njutning och tillfredsställelse. Men så tar livet en annan riktning, och kvar blir känslor av tomhet och saknad.

Jag brukar nästan aldrig se tillbaka, men idag tillät jag mig att göra det en stund och gläntade på dörren till undanstuvade minnen. För första gången på flera år tittade jag tillbaka på min lilla oas som jag lämnade för ett antal år sedan. Det var så att jag rensade lite i en skrivbordslåda, och råkade hitta några CD-skivor med bilder som legat osedda i flera år. Plösligt var jag tillbaka igen, och kunde känna allt jag kände där och då. Värme, dofter, glädje, förväntan, njutning och så många andra känslor.

Att ta beslut ger alltid konsekvenser, och ibland får man ta det onda med det goda. Jag lämnade något som jag alltid kommer ha kvar en bit av i mitt hjärta. Något vackert vars minne för alltid kommer fylla mig med värme och ett uns av saknad. Här visar jag lite av min forna oas, nämligen mitt drömväxthus. Där odlade jag blommor och övervintrade växter. Men det var också en plats för avkoppling, livsnjutning, måltider, kaffestunder och umgänge. Allt detta till en hänförande utsikt. Bilderna är inte av bästa kvalitet, men jag hoppas att dom ändå kan förmedla känslan jag hade av fullständig harmoni och tillfredsställelse.

Jag har alltid älskat blommor. Jag brukade kallas ”hon med blommorna” när det var någon som inte visste vad jag hette.

Här syns växthuset i bakgrunden av bilden. Det byggdes på högsta punkten på tomten, med utsikt över både trädgården och bygden.

Växthuset ser lite tomt och övergivet ut inför vintern.

Livet går alltid vidare, och nu har jag så mycket annat som är fint att glädjas åt. En del av detta kommer också bli till vackra minnen en dag.

Idag blev jag verkligen inte glad!

Idag blev jag verkligen inte glad!

Även om man egentligen vet bättre kan man ändå bli besviken. Just för att man hade andra förväntningar, och hade sett fram mot något annat än vad som blev. Idag råkade det bli en sån dag – av två anledningar, varav nummer ett är den minst svårsmälta. Jag kravlade mig sömndrucken upp ur sängen för att ta tag i dagen. Tittade ut och möttes av en mycket ovälkommen syn, nämligen snö! Jag vet ju att det ännu är april, och att detta är en daglig syn för många i vårt avlånga land. Men jag hade hunnit vänja mig vid den grönskande våren. Nu är det ruggigt och kallt igen, och den tjockstickade öronlappsmössan pryder återigen mitt huvud. Jag har en rejäl ylletröja under täckjackan, och fryser om tårna trots ullsockarna i stövlarna. Kroppsvärmen steg tillfälligt av mockningen, men något mysigt utomhuspyssel med stelfrusna fingrar i bitande vindar lär det inte bli. Om jag hade kollat väderprognosen igår skulle jag inte ha planerat något sådant. Men men, jag inser förstås att detta är ett I-landsbekymmer.

Så till besvikelse nummer två för dagen. Förutom vintervädret konstaterade jag även något annat som inte alls var kul. Detta kan jag tyvärr inte berätta öppet om, utan får försöka skaka av mig det hela i tysthet. Tankarna cirklar kring det här med förväntningar. Jag brukar verkligen göra mitt yttersta för att inte ha negativa sådana. Men för ett ögonblick funderade jag på om det vore smidigast att inte ha några positiva heller. Men utan positiva förväntningar vore jag inte jag. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, när jag har trott bättre om någon eller något än vad verkligheten bjuder. Det är ju sånt som händer ibland. Med lite tur jämnar det väl ut sig snart, och någon eller något visar sig bättre än jag trodde.

Nu ska jag gå in för att rensa huvudet och köra en reset på denna dag. Jag önskar alla en bra dag!

Det ska va gött å leva

Det ska va gött å leva

Det sägs att man inte saknar hästen förrän spiltan är tom, och tyvärr är det nog ofta sant. Något som man verkligen saknar när den försvinner är hälsan. Tänk så lätt det är att ta den för given.

Sedan början av förra året har jag fått lära mig att verkligen vara rädd om mig. Att inte förbruka mer energi än vad jag har, och att vila när kroppen eller hjärnan säger ifrån. En sak som är viktig är att göra sånt som ger glädje. Det kan vara enkla saker, som att njuta av en kopp kaffe i solen.

Det kan också vara att drömma och fantisera om sommaren. När jag var frisk och tvingades jobba på tok för mycket fanns inte tiden. Det packades i all hast när det äntligen var klart att det gick att åka iväg. I år står valet mellan husbilen som kan beskådas i trädgården nedan, eller någon annan sorts resa. Det underbara med husbilen är att leva i fullständig frihet, och att kunna se havet utanför fönstret när man vaknar!

Det är också underbart att resa lite längre bort och bada i varmt vatten, när man är en badkruka som jag är!😆

Att pyssla med trädgården är oerhört avkopplande. Finns det förresten någon som ser vad den gröna tussen nedan är för något? Jo, det är en av flera tussar med midsommarmat som växer för fullt nu, nämligen gräslök! Jag råkade trampa på nåt strå, och det luktade så starkt, att jag plötsligt blev sugen på sill och potatis!😂

Det finns en risk att jag överdoserar blombilderna, men jag kan inte låta bli!😆 Det är helt magiskt att se vårblommorna bli fler och fler i trädgården!

Så hur går det med frösådden? Jodå, det går sakta framåt, och jag stoltserar med ännu en bild som kräver god syn för att se de små underverken!😆

Sist men absolut inte minst kommer tiden jag tillbringar med hästarna! Ett riktigt balsam för själen!

Vad ger dig avkoppling eller glädje i livet?😊

Återhämtning och vårkänslor

Återhämtning och vårkänslor

Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, men nu har trädgården äntligen vaknat! Nu blommar det till min stora glädje! Det känns som om snödropparna är rekordtidiga i år. Förra året tog jag första bilderna på dessa efterlängtade blommor i april! Kanske försvinner dom under ännu ett snötäcke vilken dag som helst, men för min del känns det som vår nu!😄

Jag har inte skrivit på några dagar, för hjärntröttheten har varit värre än vanligt. Jag har tittat in i några enstaka bloggar, men det har gått trögt att läsa också. ”Lättsmälta” inlägg har jag klarat, men långa och tunga texter har nästan slagit knut på hjärnan. Så tillsist tog jag en helt läs- och skrivfri dag i hopp om att den krampartade känslan i huvudet ska släppa greppet lite. För den som inte vet varför jag har bekymmer med hjärntrötthet så finns förklaringen att läsa här: https://wp.me/Pa4c5t-1K

Hursomhelst har det varit skönt att vila huvudet och bara befinna mig i nuet. Sociala medier serverar trots allt alltid en dos av allsköns elände i stort och smått, och jag har velat tänka på mig själv. Jag har funderat i godan ro över mitt framtida liv. Innan jag blev sjuk hade jag roliga saker på gång, och sånt som jag tränat och kämpat för väldigt länge. Jag hade drömmar och planer som jag förverkligade vartefter, och plötsligt tog det bara stopp.

Jag saknar en del saker som jag tänker återta hur långsamt det än ska gå. En sån sak är en vältränad och stark kropp. Jag var väldigt muskulös när det tog tvärstopp, för jag var tränad för och tävlade i extremsport. Hela tävlingssäsongen var planerad när livet stannade, och fysiken föll i träda. Det tog månader innan jag ens blev medveten om att det faktiskt är en slags sorg, när något som är en stor och betydelsefull del av livet plötsligt går upp i rök. Att oräkneliga timmar av träning plötsligt är som nerspolade i toaletten. Men men, man ska inte gråta över spilld mjölk – som talesättet säger – för det gör absolut ingen nytta. Jag berättar inte mer om detta nu, och kommer inte att svara på frågor om vad jag gjorde, för jag vill inte rota mer i minnena just nu.

Jag ser framåt och har gjort en långsam och försiktig plan för att förbättra min fysik. De kognitiva problemen kan jag inte göra så mycket mera åt än att ha tålamod, och vila huvudet när jag behöver. Man blir inte ett dugg friskare av gnälla och vältra sig i självömkan. Jag håller fokuset benhårt på mina möjligheter, och vet att allt kommer bli bra. På ett eller annat sätt!

Jag önskar alla en bra dag med några bilder på snödroppar i trädgården!

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Är du som jag – klarvaken vid fullmåne? När man ligger och vrider sig i sängen medan natten badar i silvervitt ljus, känner åtminstone jag mig övertygad om att det beror på fullmånen. Andra märker inte av den, och bland de som inte gör det verkar sömnsvårigheter vid fullmåne ofta anses vara en myt. Så finns det dom som sover sämre, men som minsann inte tänker tro på nåt hokus pokus. Det man inte bortom alla tvivel kan bevisa är bara påhitt rätt och slätt. Det har förstås forskats en hel del i ämnet, och som det ofta är med forskning har inte alla kommit till samma slutsatser.

År 2013 publicerades en Schweizisk studie som heter ”Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep” av forskaren Christian Cajochen. Han var skeptisk till folks klagande på att sömnen påverkades av fullmånen. En kväll när han och kollegorna var ute och tog en drink, kom han att tänka på att de kunde analysera en färdig labstudie som hade genomförts under fyra år i annat syfte. I studien deltog 33 friska personer i olika åldrar. Ingen av deltagarna medicinerades, och alla hade en god sömn. Studien genomfördes i ett mörkt sömnlaboratorium, och deltagarna visste varken syftet med studien eller att det var fullmåne. Det som mättes var hjärnaktivitet, ögonrörelser och hormonutsöndring.

Oväntat nog fann forskarna att sömnen påverkades. I korta drag blev resultatet att under fullmåne tog det i snitt deltagarna 5 minuter längre tid att somna, de sov 20 minuter kortare tid, den ytligare REM-sömnen förlängdes 30 minuter, de tillbringade 30% mindre tid i djupsömn, hade lägre nivåer av sömnhormonet Melatonin, och sömnkvalitén upplevdes sämre. Eftersom deltagarna inte kunde se månljuset, har Cajochen en teori om att måncyklernas påverkan på människan kan vara en kvarleva från forntiden, då de t ex kan ha synkroniserat människors beteenden i reproduktionssyfte.

Så vad roar jag mig med i den sömnlösa natten? Ja när fåren är färdigräknade kanske jag läser, ser på nån dokumentär eller lyssnar på en podd. Hjälper inte det kollar jag igenom foton i telefonen och rensar bland de nästan 12000 bilderna. Så har jag hittat en dålig app så jag kan skoja till mina ganska sällsynta selfies. Idag delar jag med mig av en sån bild!🤓😂

Att njuta så länge det varar!

Att njuta så länge det varar!

Så här grönt är det på fälten nu! Är det inte otroligt att det känns som att årstiderna växlar mitt i vintern? Just nu känns det verkligen som våren har kommit. Solen strålar och fåglarna kvittrar. Det är lätt hänt att tankarna vandrar iväg till funderingar på när nästa snöväder ska komma, för än är det ju bara februari. Men jag tänker njuta av nuet, och tar vara på vårkänslorna så länge dom varar. Det är jätteviktigt att kunna njuta i nuet då tillfällen uppstår.

Dagar som har gått får vi inte tillbaka – på gott och ont. Det som var bra kan man sakna, men å andra sidan är en dålig dag för alltid förbi. Det som var roligt eller kändes bra kan man kanske upprepa idag eller i framtiden. Det som kändes dåligt kan man göra sitt bästa för att slippa uppleva igen eller fortsättningsvis. För det är ju i nuet som framtiden skapas. Efter dessa filosofiska funderingar kan jag berätta att under helgen har jag tillbringat en del tid i skogen. Det var som alltid så skönt att det tog emot att åka hem igen. Jag längtar  så otroligt mycket efter att tillbringa långa ljusa kvällar utomhus. Men men, den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge – eller hur?😜

Det är inte bara jag som njuter av att livet på landet går mot ljusare tider!😄

Skärmfixering och egocentrering

Skärmfixering och egocentrering

Ibland undrar jag om det bara är jag som behöver ta pauser ibland från sociala medier. Många verkar vara helt absorberade av att alltid vara delaktiga, och hålla koll på vad som händer och sker överallt. Det är viktigare att stirra på sin telefon än att titta på människan man har framför sig. Vad som händer i cyberspace är så livsviktigt, att folks telefoner får förtur överallt. På restauranger och caféer, vid privata middagar och annat umgänge, på ridturer – ja i alla sammanhang ger många människor de sociala medierna förtur. Inte ens på bio slipper man se telefoner lysa i mörkret.

Personligen undrar jag vad som är så viktigt att få veta hela tiden, så att allt annat måste stå åt sidan. Strunt samma om din vän berättar något för dig, eller om ditt barn, din partner eller ditt husdjur försöker få uppmärksamhet – något hände ju precis i telefonen! Tänk om selfien har fått en like! Det måste hållas koll. Eller tänk om det har kommit en kommentar! Att någon skriver något i cyberspace är ju mycket viktigare, än vad någon säger på andra sidan bordet vid umgänge irl.

Är det bara jag som ibland får nog av vissa delar av innehållet i sociala medier? För det är ju ändå så att när man går in och tittar på vad som händer, så är det ju inte alltid man möts av upplyftande saker som gör en glad. Hur ofta läser man goda nyheter t ex? Det rapporteras om så mycket elände att en promille av allt vore mycket nog. Är det bara jag som får nog av ytligheten och missbelåtenheten man ofta ser? Hur ofta får man läsa om att människor är nöjda, tacksamma, glada, belåtna eller tillfreds? Åtminstone lite grann?

Jag följer en dokumentärserie som heter Body Bizarre. Den handlar om människor – ofta i fattiga delar av världen – som har fötts med, eller utvecklat svåra missbildningar till följd av sällsynta sjukdomar. Dom kan ha lidit på olika hemska sätt ett helt liv för att det inte har funnits hjälp att få, eller pengar att betala för hjälpen.  Vissa är barn och måste genomgå mängder av plågsamma operationer för att ens komma i närheten av ett värdigt liv. Det värker i hjärtat att se dessa människors lidande. Att se små barn kämpa för sin överlevnad, att se barn som får stanna hemma från skolan för att dom är totalt utstötta pga sina missbildningar, och att se vuxna som bara överlever i sina plågade kroppar. Operationerna som görs för att hjälpa dessa människor är ofta med livet som insats.

Att sedan se hur människor som är lyckligt lottade att ha skapats med helt normala kroppar och utseenden, gnäller och badar i självömkan över att dom inte är några kilo smalare eller lite snyggare får mig faktiskt att må illa. Det är verkligen den självcentrerade människans I-landsproblem att trycka ner sig själv för att man inte upplever sig smalast och snyggast i världen. Istället för att känna glädje och tacksamhet över sin fungerande kropp.

Jag är glad att det fortfarande existerar människor som känner tacksamhet, och som inte har fastnat i den självupptagna ytlighetens motbjudande grepp. För det finns dom som verkligen har anledning att klaga och tycka synd om sig själva. Men konstigt nog verkar dessa människor ofta inte alls lika olyckliga som de som föddes med alla de förmågor en människa behöver.

Det här blev väl inte världens mest upplyftande inlägg, men ibland vill jag att vissa människor ska tänka till lite.

 

%d bloggare gillar detta: