Vara på väg

Så är september här, och jag som vill klamra mig fast vid sommaren så länge som möjligt hoppas på flera soliga och varma dagar. Det känns vemodigt att sånt som jag längtat efter så mycket ligger bakom mig, som t ex resan till Wales och England. Jag har börjat med ännu ett inlägg om resan, men det tar sin tid att skriva. Dock är det trevligt att gå igenom bilderna och minnas alla stunder jag gärna hade stannat längre i, samt inte minst härliga människor jag lärde känna. Det här inlägget kommer dock inte handla om resan, utan om det här att följa sina känslor.

Jag har gått in i september med mycket tankar om olika saker. Tankar som har behövt mogna i sin egen takt, och vissa har tagit lång tid på sig. Jag har funderat kring skav som över tid gått från att vara förnimbart till akut. Man kan vilja vissa saker så intensivt mycket utifrån en bild av hur man tror det kommer bli. Men när man uppnått sin målsättning, så var inte slutresultatet som man tänkte sig. I helgen slog det ner som en blixt från himlen i mig att något jag lagt mycket tid på egentligen för det mesta får mig att vantrivas i situationen.

Som jag berättat tidigare så älskar jag att skapa, och måste få utlopp för kreativiteten för att må bra. Så jag har bl a skapat smycken, vilka med tiden blivit betydligt fler än jag behöver. Man kan ju inte samla på sig hur mycket som helst, så jag började drömma om att delta på mässor och marknader med mina skapelser. Så från en första dröm har jag nu blivit en efterfrågad utställare, och borde väl därmed känna mig tillfredställd, nöjd och glad.

Men känslan inombords inför dessa evenemang har gått från pirrig förväntan till växande skav, och tillsist ren motvilja. Vid enstaka tillfällen har det känts okej för att det varit trevligt att socialisera med trevliga människor, som antingen deltagit eller kommit som besökare. Men människor kan både ge och ta energi. Då jag haft mest med de förstnämnda att göra har det känts ganska okej, men så har inte alltid varit fallet. Jag har oftast känt mig obekväm – ja som en slags ”nasare” av mina små skapelser som ligger mig så varmt om hjärtat. Det här att priset på ett smycke som kan ha tagit många timmar att tillverka med dyrt material jämförs med vad billigt skit och krafs från Kina kostar, känns bara förnedrande. Visst får jag otroligt mycket beröm för det jag skapar, och det är jag väldigt tacksam för – tro inte annat. Men då och då kommer de där nedvärderande tanklösa människorna, som mår bra av att få säga något icke upplyftande. Det kanske inte betyder något för den som säljer disktrasor och plastbyttor i flerpack för 10kr styck. Men för mig som lagt mycket tid och pengar på att skapa från själ och hjärta är det nedslående.

Så jag har bestämt mig för att agera efter mina känslor. Senaste evenemanget jag deltog i kändes nästan outhärdligt, och jag tillåter mig inte att utsätta mig för sånt som får mig att känna så igen. Utställaren bredvid mig var värsta egogubben man kan tänka sig. Hans otrevlighet och själviskhet visade sig så fort vi skulle ställa fram borden, och han ställde sig medvetet så att hans provsmakningskö blockerade halva mitt bord. Jag ville bara därifrån redan när jag packade upp. När jag för första gången började att i smyg packa ner smycke efter smycke tre-fyra timmar innan stängningsdags insåg jag att det här håller inte längre.

Jag tror inte att någon som aldrig har ägnat sig åt mäss- och marknadsaktiviteter förstår hur krävande och tidsödande det faktiskt är. Det är inte som att ta med sig handväskan i bilen, och ställa fram den på ett bord vid ankomst. Nej det går åt sååå många timmar – ja faktiskt dagar – av förberedelser inför en lång dag eller dagar, efter vilken/vilka saker ska packas ihop och tas om hand. Den tiden vill jag inte lägga på detta mer. Jag har så otroligt mycket att göra jämt, och vissa saker är måsten – även om det finns de som anser att sådana inte finns. Så det gäller att använda tiden tiden rätt.

När man gör sånt som ger själen näring ger det också energi till att orka med sånt som är tungt. Så jag kommer inte att delta på mässor och marknader längre. Jag kan möjligen delta vid något enstaka tillfälle på bygdens lokala event. Det är mest socialt. Folk är så trevliga och pratsamma, och jag lär känna människor på min nya boplats. Men i övrigt kan det kvitta. Jag kommer inte sluta att skapa smycken. Men jag kommer använda mer av min fria tid till att rida och måla mera. Det är två saker som tyvärr har fått mindre tid då renovering, gårdssysslor och skolarbete tagit merparten av tiden.

Det är bara att konstatera att ibland stämmer inte ens föreställningar om hur något ska bli, med hur det visar sig vara när man når dit. Som tur är kan man då ändra inriktning och göra sånt som man mår bra av. Nu har en annan dröm vaknat vid sidan av alla andra. Men den kanske jag berättar om en annan gång. Det här inlägget är redan mycket längre än vad jag hade tänkt mig;)

Ska slutligen nämna att inläggsbilden är tagen genom bussfönstret någonstans i Lake District i England.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Det var längesen jag skrev sist. Förra gången handlade inlägget om vårtecken, och tänk att det redan är juni. Visst har det funnits saker att skriva om, men varken tid eller ork att blogga för det har varit fullt upp för jämnan. Förutom det dagliga att ta hand om fyrfotingarna, studera och renovera har det varit väldigt mycket annat också.

Min man blev sämre, och det har inte varit lätt att få hjälp av vården. Det verkar normalt i det här landet att bollas runt tills man ramlar mellan stolarna. I hans fall har väntetiden i vårdköerna hunnit fylla år gång på gång. Men efter många telefonsamtal samt läkarbesök ska han snart få göra nya undersökningar, så äntligen händer det något.

Så gick min mor bort nyligen. I samband med det har jag fått konstatera att familjemedlemmar kan uppföra sig sämre än förväntat, vilket har väckt mycket tankar.
Jag lyckades också få ryggskott när jag tog i för hårt under ett väldigt tungt jobb, vilket det varit mycket av i vår. Bl a att göra ved av stora fällda träd, och än är jag inte klar. Så har vi hantverkare här som kommer och går som katter, tvärtemot vad som bestämdes vilket skapar frustration.

Utfodring av hästarna har varit en pärs, för storbalarna som köptes var fulla av giftigt ogräs och/eller mögel. Så det har varit ett makalöst jobb att rensa och slänga ut otjänligt hö. Nu har jag äntligen fått tag på bra hö i småbal, och fått det hemkört dessutom. 240 balar à 15kg att kånka in och stapla, så jag behöver inget gymkort. Nedan kan några av balarna i ladan beskådas. Resten är instuvade i stallet.

Ja det har varit sååå galet mycket ett tag, och jag har inte ens skrivit om allt. Syftet med inlägget är inte att klaga av mig, utan att berätta varför bloggen är satt på undantag. Det kommer den fortsätta vara tills saker är på banan. Nån gång ska väl saker lugna ner sig. Nu är det iallafall äntligen sommar. I skrivande stund vräker regnet ner, men jag delar några bilder från finare dagar då jag tagit en stunds rast i solen.

Ha det så bra tills vi ses igen!

Varje fullmåne har sin egen energi, och den känns på olika sätt. Nu närmar sig en fullmåne med väldigt stark energi – eklipsenergi – och jag har känt av den ordentligt ett par dagar. Inte endast genom sömnlösa nätter, utan också på ett sätt som jag aldrig har känt så starkt förut. Det sägs att fullmånen är en tid att reflektera, och rensa bort sånt som inte gagnar en i livet längre. Vad det kan tänkas vara är ju högst individuellt. Det kan vara allt från tankemönster som gör mer skada än nytta, till relationer som är tärande istället för närande. Det skapar mycket känslor att dras med sånt som man egentligen inte vill. Men hur man hanterar känslor är ju också individuellt. I den mån de nått till ytan så kan de utforskas, förnekas, bearbetas, bejakas eller så läggs locket på.

Med den här annalkande fullmånen i Jungfrun har jag personligen redan fått uppleva en tvingande energi. Den är så stark, intensiv och omedgörlig att det bara är att lyda den om inte humöret ska sprängas i bitar. I mitt fall handlar det om att jag plötsligt känner att jag verkligen inte står ut med alla belamrade utrymmen i huset. Jag har vetat rent logiskt redan innan jag flyttade att det inte går att ha sån ordning jag vill ha, när man renoverar och inte ens kan packa upp allt. Det var – trodde jag – accepterat att leva i oordning som minskar vartefter. Gudarna ska veta att det är svårt att acceptera när man som jag egentligen är allergisk mot röra och älskar struktur – när det gäller mina grejer. Men så för ett par dagar sen höll jag på att koka över när jag såg samlingarna av prylar och kartonger.  Jag kände att om jag inte får ordning på vissa viktiga utrymmen NU så blir jag galen och slänger allt – utan att ens titta i lådorna först.

För min del är det livsviktigt att jag kan ägna mig åt mitt skapande, för jag mår inte bra annars. Jag hade redan gjort iordning målarhörnan, men när jag befann mig där såg jag kartonger och prylar en bit bort. Tyvärr tog det död på inspirationen. Dessutom hade jag ingenstans att sitta och skapa smycken, och det har gnagt i mig ett tag att se kartongerna med ouppackat smyckesmaterial. Men nu j-klar blev det en rensning som heter duga. Så nu har jag även en skaparhörna för smyckena. Nedan kan denna beskådas i nästan färdigt skick. Materialet är insorterat i hyllan, men belysningen och stolen är inte med i bild.

Ingen av mina skaparplatser har utsikt över något rörigt hörn längre, så inspirationen kan nu flöda fritt. Underbart! Jag nästan rös av välbehag när jag satte mig och målade en liten stund idag. Nedan syns min målarhörna som jag har visat förut. Jag har lampan tänd även när jag inte målar, för att jag njuter av att se den.

Så den här fullmånen har helt klart en energi av att tvinga fram ordning och struktur i hemmet – åtminstone för mig – så jag kan bejaka mina behov utan hinder och sånt som stör.

Ha det så bra tills vi ses igen!

Jag var tveksam idag till om jag skulle hinna delta i Elisas Fem en fredag. Men det fick bli en skrivspurt, och här kommer nu mina svar. Utan något inledande ”smalltalk”, utan bara rakt på sak.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

1. Vad har du lärt dig på sistone?
2. Vad fyller dig med energi den senaste tiden?
3. Vad läser du?
4. Vad är det bästa du ätit den senaste veckan?
5. Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året?

Vad har du lärt dig på sistone?

Då jag har en aldrig sinande kunskapstörst, brukar jag vanligen lära mig något nytt varje dag. Men om jag väljer ut ett par saker så är den ena vad man ska tänka på när man målar över gamla tapeter. Ett grundligt och korrekt underarbete är A och O för slutresultatet och dess varaktighet. Nu lät jag väl torr som fnöske…haha 😀 Nedan kan en tapet i behov av uppfräschning beskådas. Förvisso hamnade en kakelugn i blickfånget, men en bild på bara ett stycke ful tapet är väl ingen prydnad för bloggen 😉

Den andra är vad det så omtalade Eldhästens År är för något. Jag hade noll kunskap om kinesisk astrologi, men nyfikenheten drev mig att forska i detta innan det kinesiska nyåret inföll den 17/2. Vad jag kom fram till kan du läsa här:

https://varapavag.se/2026/02/17/idag-infaller-eldhastens-ar/

Vad fyller dig med energi den senaste tiden?

Bortsett från någon sällsynt natt med god sömn, är det att vara utomhus när solen skiner. Igår värmde solen trots många minusgrader. Så jag passade på att under en av Lillulvens rastningar lägga mig i snön ute på våran stora åker och sola. Dock blev det ingen stillsam stund, då den lille tog det som en invit att busa:D

Vad läser du?

Jag läser en bok som heter The Cornish Witch. Hade stora förhoppningar på en riktig nagelbitare full av mysrysligheter när jag började läsa den i december. Men tråkigt nog lever den inte alls upp till förväntningarna, för författaren har lyckats glömma vad boken ska handla om under skrivandets gång. Halva handlingen kunde lika gärna ha strukits tillsammans med en massa irrelevant pladder som fyller sidor till föga nytta. Men jag kämpar mig igenom den av ren och skär snålhet, för den kostade mig en slant;) På bilden kan boken skådas då jag med stor iver och förväntan kastade mig in i den. Så därav får du njuta av julpynt långt in i februari 😉

Vad är det bästa du ätit den senaste veckan?

Personligen skiljer jag mellan bra och gott. Men de två kan naturligtvis sammanfalla;) Om jag ska vara helt ärlig har jag svårt att komma ihåg vad jag åt under en hel vecka. Men rätten som stack ut var smörstekt lax med en smakrik sallad och bearnaisesås. Det togs dock inget foto av den kulinariska anrättningen att visa upp 😉

Vad skiljer sig idag från den här tiden förra året?

Åh det är större delen av livet. Förra året förberedde jag för flytten dit jag bor nu. Jag levde i mitt gamla hem långt ifrån mitt nuvarande, och höll på med att snygga till det inför försäljningen. Livsprojektet hade ännu inte hunnit ta den höga fart som det fick till våren. Jag drömde och fantiserade om det som nu är min verklighet, eller i vissa fall är på väg att bli det.

Vintern var heller inte tillnärmelsevis lika bister som den är nu. Ovan kan snödropparna som växte samma tid som nu i min dåvarande trädgård beskådas. Nu är det kyla och snö för jämnan. Men jag är glad ändå 😀 Sista bilden är ett försök att ta en selfie ihop med Lillulven. Men han vägrade posera trots lock och pock, så jag fick ge upp 😀

Nu säger jag godnatt! Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Ja då är det fredag igen, och jag har precis börjat känna mig någotsånär efter veckans magsjuka. Ett svagt illamående påminner mig om att jag mått betydligt värre, och jag hoppas att det stannar där. Det blev inte mycket sömn inatt heller, men när jag äntligen somnade fick jag sova oavbrutet några timmar. Det var väldigt välbehövligt. För vissa saker måste ju skötas oavsett hälsostatus, och när man är sjuk är inte orken på topp. Men idag började dagen soligt, och bara det är uppiggande. Så jag orkade ägna en stund åt bloggen också, och delta i Elisas Fem en fredag.

Här kommer Elisas frågor:

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

Vad väljer du oftast, planera eller ta dagen som den kommer?

Jag älskar att ta dagen som den kommer. Dock behöver jag planera för att saker ska rulla på och gå framåt. Så för att jag ändå ska känna mig någotsånär fri inom ramen för vad som är planerat, undviker jag om möjligt att bestämma tider som allt ska ske – förutom när det t ex gäller djuren förstås. Så mycket av sånt jag planerar gör jag när det faller mig in under min vakna tid – såvida det är möjligt.

Vad föredrar du, tystnad eller något i bakgrunden?

Tystnad. Sen är det ju så att det jag ser som tystnad kan innehålla ljud, och då främst naturens ljud. Som fågelsång och löv som rör sig i trädkronorna av en vindbris. Jag skrev ett helt inlägg om det här en gång som heter ”Hur många ljud finns i tystnaden?”, och länkar till det i slutet av detta inlägg. Ibland kan jag dock uppskatta att lyssna på någon trevlig och icke flamstramsig podd. Eller vacker musik när jag målar. Men bakgrundsljud som en tv eller radio som bara står babblar i nåt hörn avskyr jag att höra. Särskilt om det är en sportsändning, för en vrålande kommentator kan trycka på knappen till mitt sämsta humör. Jag vill kunna välja vad jag lyssnar på, vilket kan vara svårt att lyckas med ibland. Bakgrundsljud/oväsen som trafikbuller, folks mobilbabbel och uppspelade musik mm vill jag verkligen slippa.

Vad funkar bäst för dig, ensam tid eller sällskap?

Båda funkar. Jag har inget behov av ständigt umgänge, men vill umgås ibland. Dock har jag behov av ensamhet. Jag känner mig aldrig ensam i mitt eget sällskap, för –  det är svårt att förklara – jag har en rik inre värld. De enda gångerna jag kan känna en slags ensamhetskänsla, är vid sällsynta tillfällen i sällskap med människor jag inte känner minsta samhörighet med. Har t ex hänt vid jobbmöten tillsammans med karriärhungriga kollegor som varit i beredskap att sticka kniven i ryggen på en. Bilden nedan är tagen i Glastonbury. Jag tog mig lite ensamtid under konferensen jag deltog i, och spenderade tiden på the Tor.

När något blir fel, skrattar du bort det eller stör dig?

Det beror på vad som blivit fel. Visst finns det sånt som jag skrattar bort, men då handlar det inte om något allvarligt. Senaste åren är det dock många allvarliga saker som har gått fel, och ja då stör jag mig i varierande grad. Det viktiga som jag ser det är att kunna gå vidare. Så jag fokuserar hårt på att felet, situationen, missförståndet eller vad det nu är ska lösa sig. Så jag kan släppa det. Att reda ut saker är viktigt för mig. Men om det är en person som upprepade gånger gör saker som känns fel mot mig bryter jag kontakten. För annars skulle jag störa mig, och jag gör vad jag kan för att undvika sånt som skapar ohälsosamt ältande.

Vad känns enklast, göra klart direkt eller ta det senare?

Här blir svaret också det beror på. Vissa saker måste ju göras klart direkt, och då gör jag det. Men handlar det om sånt som inte har någon direkt betydelse när det blir klart kan det bli att jag tar det senare. Särskilt om det är något tråkigt. Jag har i grunden en enorm självdisciplin. Men har senaste åren kommit att bejaka vad jag faktiskt känner för då möjligheten finns.

Så kommer här länken till inlägget Hur många ljud finns i tystnaden? Det fick glädjande nog ganska många att reflektera kring ämnet tystnad, på den tiden det var lite mera liv och interaktioner i min blogg. Även om det har gått några år sen jag skrev inlägget, är det fortfarande lika aktuellt. Jag skulle kunna skriva om exakt samma ord idag:)

https://varapavag.se/2018/10/13/hur-manga-ljud-finns-i-tystnaden/

Ha det så gott tills vi ses igen! 🙂

Ja då har ännu en vecka av livet passerat sedan första gången jag deltog i Elisas Fem en fredag. Jag tänkte först avsluta meningen med orden ”i full fart”. Men sen ångrade jag mig. För även om det känns så nu i efterhand, har veckan bjudit på mycket tid som gick i snigelfart. Veckans tema kom med perfekt timing, för den har bjudit på mycket irritation. Det här att deklarera är så otroligt tråkigt, och beroende på vad man deklarerar så snärjs man in i så många sorters krångliga regler att jag vill kräkas på dom. Om det ändå vore logiska regler som hänger ihop hela vägen – men nej, så är det inte. Ingen annan än staten kan komma undan med att roffa åt sig ens pengar genom att göra stora kostnader man har haft för att renovera sin sålda bostad, till en vinst att beskatta. Jag skulle kunna skriva länge om detta. Och om någon frestas att upplysa mig om att statlig legaliserad stöld är för ett gott syfte som jag ska vara tacksam för – låt bli.

Så till Elisas frågor:

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

Vad stör du dig på i vardagen?

Att så mycket blir fel och strular, och allt jobb för att rätta till felen. Många paket jag beställt var skadade, och det ska fotas och reklameras. Det kräver tid som behöver användas bättre. Ibland är innehållet defekt men paketet är helt. Samma procedur. Har beställt mycket till nya huset, och i undantagsfall kommer en felfri leverans. Så är det hantverkarstrul som har ställt det såå mycket. Eller att man lämnar in något på verkstad som man återfår felaktigt åtgärdat, och måste åka dit igen för att göra om jobbet. Så är det vilseledande marknadsföring, och att det man köper inte funkar som beskrivet. Eller man får information som är fel, och som ställer till saker. Men värst av är strulet med hästarnas hö. Man blir nästan galen av det sk hästhöet vi har bytt till oss mot kofodret på våra åkrar. Usch så mycket tid jag lägger på att rensa bort ogräs som ofta är giftigt. För övrigt är det för blött för att ens kallas hö. Så mina handskar blir blöta och mina händer värker av kylan. Så mycket av min tid går till helt otroligt irriterande sysslor.

Vad stör dig mer ju äldre du blir?

Elaka samt inskränkta människor. Dom har alltid funnits, men i detta moderna tidevarv har dom funnit en aldrig sinande näringskälla, nämligen internet. Där flockas dom som gamar över sina byten, och går till attack mot alla som dom känner sig överlägsna i förnuft och kunskap. Ju mer dom kan trycka ner och håna någon, desto bättre. Jag undviker att läsa tex tidningensartiklar på nätet. Men då jag ibland läser något som delas på FB, tappar jag tron på mänskligheten då jag läser kommentarerna. Det verkar gå tretton gränslösa besserwissrar på dussinet.

När tappar du tålamodet snabbast?

Jag kan ha ganska mycket tålamod. Men det kan t ex vara när jag råkar på ohjälpsamma människor som inte lyssnar och förstår. T ex har viss personal på vårdcentralen lyckats nagga det i kanten.

Vad stör dig med rutiner?

Att de för mig ofta innebär någon form av frihetsbegränsning. Vissa rutiner tycker jag förstås om, som de dagliga göromålen med att sköta djuren (förutom att rensa ogräs i höbalar). Men att dagligen göra trista saker vid återkommande klockslag tycker jag är hemskt. Jag är i grunden en livsnjutare, och att hålla på och plåga mig till saker för sakens skull känns som en våldtäkt på min själ.

När kan du inte sova?

Oftare än önskvärt. Jag har levt med sömnrubbning sedan barndomen. Min dygnsrytm stämmer inte med 24 timmars-dygnet. Jag är en utpräglad nattmänniska i ett samhälle där normen är att vara morgonmänniska. Har haft det jobbigt med det här större delen av livet då klockan har ringt i ottan. Det har gjorts sömnutredningar och jag har provat alla existerande goda råd. Men ibland skapas man inte rent biologiskt som samhället anser att man ska vara. En gång i tiden fyllde även såna som jag sin funktion i forntida människoflockar. Senaste åren har jag fått utskrivet högdos Melatonin vilket hjälper mig mycket. Men det är väldigt dyrt att äta för jämnan, och ingår inte i högkostnadsskyddet.

Ja det här blev väl inte någon munter läsning. Men så kan det av naturliga skäl bli om man ska skriva om irritation. Jag har mer på lager om detta ämne om någon känner sig sugen på sådan läsning 😉