Browsed by
Kategori: Vardagligt

I längtans tider

I längtans tider

Tänk om man kunde bromsa in tiden så att varje dag blir jättelång. Nu när sommaren äntligen är här, vill jag hålla fast den så att knogarna vitnar. Det har varit en ombytlig tid med såväl praktfulla oväder som jättevarma dagar, och trädgården har fått uthärda såväl torka som slagregn och rejäla rotblötor. Men de långa och ljusa kvällarna gör att man får ut så mycket mera av en dag.

Idag har jag suttit i solsängen och latat mig en stund. Jag har solat mig medan jag lyssnat på surrande insekter och fågelkvitter. Gräset som nyss var nyklippt hade återigen blivit vildvuxet, och som alltid när så är fallet får det sällskap av små blommor. Men nu är det klippt igen, så de små blommorna finns bara kvar på bild. Humlan på bilden nedan fotade jag en annan dag, och den får vara med för att den är söt😊

Just nu går jag i längtans tider. Husbilen står parkerad på gården, och jag funderar dagligen på vart färden ska gå i år. Visst finns det favoritplatser att komma tillbaka till, men vädret är också med och påverkar. En bra sak med att vara i rullning är att man kan åka dit det är vackert väder. Man måste inte befinna sig på en viss plats i ur och skur för att man har bokat in sig där, utan man rör sig som man känner för. En av våra turer gick till Frankrike, och nedan strosar jag omkring på slottet Fontainebleau. Än är det inte dags att ge sig av, men det närmar sig😊

Jag önskar alla en fortsatt härlig dag!🌺

Sommarmys hemma hos mig

Sommarmys hemma hos mig

Vad är sommarmys för dig? För mig finns det många olika saker, så listan skulle kunna bli jättelång. Men istället för att skriva om saker som att äta jordgubbar med glass, tänkte jag den här gången dela med mig av en sak som kanske inte är så somrig. Nämligen hur mysigt jag tycker det är att tända stearinljus och krypa ner i soffan till en film.

Det är något speciellt med att mysa ner sig i soffan till en riktigt god film under sommaren. Fönstren är öppna, och den friska och svala luften bär med sig dofter av fukt och blommor. Det är oftast vindstilla på kvällen, och såväl fåglar som insekter hörs ännu mer än på dagen. Ibland hörs ett stilla regn smattra mot våta löv, när trädgården släcker törsten efter en varm dag. Naturen kommer nästan ända in i huset. Den hörs, doftar och känns ända in i själen, och ger en underbar känsla av dyrbar frihet. Tänk om det kunde vara sommar året runt! Det gäller verkligen att njuta så länge den varar!🌺

Jag avslutar med en bild från kvällspromenaden med lilla Busfröken, och önskar alla en fortsatt härlig vecka!😊

Stämmer det att ombyte förnöjer?

Stämmer det att ombyte förnöjer?

Njaa, det beror nog på vad det gäller. Just nu är ombytligheten total på vissa områden. Kläder åker av och på. Temperaturen åker upp och ner. Solsken och regnskurar avlöser varandra, och under en och samma dag kan jag byta mellan regnkläder och tunna sommarkläder. Ofta med dålig tajming, så att jag svettas i regnkläderna när regnet krampartat klamrar sig fast i dom tunga molnen. Eller blir dyngsur i sommarkläderna, när regnet plötsligt vräker ner från en himmel som nyss var blå. Förkylningen verkar iallafall få den näring den behöver, för jag snörvlar, nyser och hostar om vartannat. Kanske borde jag betraktas som en sanitär olägenhet?😆 Frågan är vem som i lönndom hällde betong i mina bihålor någon natt när jag sov hårt och intet ont anande?

Men men, dagarna går och det händer små saker i mitt stillsamma liv. Jag berättar en skvätt då och då i mina utkast som samlas på hög. Det pysslas med fyrfota vänner och trädgårdens växter. Blommorna torkar och dränks i sina krukor om vartannat, och dom flesta åker fortfarande ut och in i huset. Nätterna kan vara både kalla, blåsiga och regniga. Men som man säger – inget ont som inte har nåt gott med sig! Grönskan växer, och förhoppningsvis slipper man hutlösa ockerpriser på hö i år!

Det har också blivit ett antal turer till lasarettet. Förutom tester och ny behandling, så blev min hand sämre igen av den senaste olyckshändelsen. Dom tidigare skadorna har slagits upp lite, och återigen har jag fixerade fingrar för att läka ligamenten. Men den här gången har jag åtminstone fått bättre hjälpmedel som både sitter fast ordentligt, och är hyfsat bekväma. För nu tänker jag banne mig inte avstå från ridning ett bra tag igen.

Så för att avrunda lite positivt när jag skriver så sällan, så sjunger fåglarna lika fint som vanligt utanför sovrumsfönstret. Solsängen är skön några minuter ibland mellan gårdssysslor och regnskurar. Jag får träning på rivstarter då dynan fort måste in under tak. Semestertiden ligger framför mig istället för bakom mig, och jag har investerat i hela tre par nya shorts! Snart ska jag införskaffa nya badkläder, vilka endast kommer bli blöta i tvättmaskinen om kylan håller i sig!😆

Jag önskar alla en härlig dag!

Utsikt från solsängen kort innan rivstart undan regnet.
Bytt kamera i ögonen

Bytt kamera i ögonen

Finns det någon mer än jag som upplever att ju längre tid man avstår från att skriva, desto svårare är det att komma igång igen? Ibland har inspirationen runnit till, men den har inte stannat kvar länge nog för att avsluta ett inlägg. Utkasten samlar sig på hög, medan bloggen ekar tomt och faller i glömska. Lite konstigt är det, för det finns ju egentligen alltid något att skriva om. Det händer små saker varje dag, och jag ser och tänker som alltid. Så varför får jag inte orden på pränt måtro? En orsak jag vet om är att jag sedan en tid har varit så inne i att uppleva nuet. En annan är att senaste olyckan har sugit musten ur mig ordentligt.

Men för att återgå till det här med att vara inne i nuet, så har jag märkt av en förändring som har smugit sig på mig det senaste året. Det känns som om jag har ”bytt kamera” i ögonen. Jag har alltid älskat färger, och har alltid haft en förmåga att njuta av synintryck. Men någonting har hänt med min syn. Det är som om alla färger och kontraster har blivit oerhört mycket starkare och klarare, och jag upplever allt som är vackert med en helt otrolig intensitet. Ibland kan jag rentav se hur det glittrar där det normalt sett inte gör det. Det är helt fascinerande! Jag inser att det jag just har skrivit kan få mig att verka flummig på nåt sätt, men jag kan försäkra att det är jag inte😄 Idag delar jag med mig av några bilder tagna ur vardagen.

Kvällssol över ridbanan.
Lillkillen njuter av det härliga vädret.

Inga foton kan göra mina synintryck rättvisa, men jag fotar massor ändå. Om jag någon gång får tummen ur och köper en kamera, kanske jag kan lyckas få min verklighet på bild.

Vacker blomning utanför lasarettet.

Såhär såg det ut hemikring idag framåt kvällen. Det var som om solen hade någon slags gloria.

Tidig kvällssol över blommande rapsfält.

Så kommer här en bild på en liten vit fjäder. Jag hittar såna på lite alla möjliga ställen, och den här var lite extra ullig och fin.

Just den här lilla fjädern låg på ridbanan.

Så tillsist en bild på mig när jag luktar på äppelblommor. Jag var helt genomblöt efter en regnig promenad utan paraply och regnkläder.

Jag med näsan i äppelblomster.

Jag önskar alla en fortsatt fin vecka!😊

Loppisfynden kommer till användning

Loppisfynden kommer till användning

Milde tid vad jag har känt mig mörbultad idag!  Det har inte varit lätt att ta sig ur soffan. Jag vet inte om det är så för dig, men det onda brukar börja kännas värre någon dag efter att jag gjort mig illa. Gårdagens möte med bilen och asfalten var inget undantag. Men trots min onda lekamen fick jag lust att pyssla med något en stund, och beslutade mig för att låta ett av loppisfynden komma till sin tänkta användning. Jag var ju på loppis i slutet av mars (jistanes vad tiden går fort😲) och letade ytterkrukor till farstukvisten. Men i brist på krukor köpte jag kopparkärl: https://varapavag.se/2019/03/31/nya-loppisfynd-och-ett-framsteg/

Idag fyllde jag ett av kärlen med blommor😊 Förutom Petunia och Lobelia blev det även Tagetes, men knopparna på dessa är så små att dom knappt syns ännu. Sen ställde jag ut blommorna en kort stund. Det blåste ordentligt, och kallt var det. Solen gömde sig ovan de mörka molnen, och det var verkligen inget fotoväder. Jag gissade att blommorna kände sig lika frusna och vindpinade som jag gjorde, så vi återvände in i värmen tillsammans.

Blommorna fick flytta till vedspisen i väntan på skonsamt väder, och jag återvände till soffan och mina lurviga filtar. Jag har varit yr i huvudet idag, och mitt ena öra är lite missfärgat. Så jag har förmodligen slagit i lite mer än jag minns. Hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag önskar alla en fortsatt bra vecka!😊

 

Ifall någon undrar vad jag råkat ut för den här gången, så berättar jag här: https://varapavag.se/2019/05/06/sa-var-olyckan-framme-igen/

Så var olyckan framme igen

Så var olyckan framme igen

Jag hade egentligen förberett ett inlägg om hur vacker våren är, med solsken och spirande grönska – trots att täckjackan har tagits fram igen. Men så var olyckan framme igen, och återigen slog jag mig något så förskräckligt. Jag befann mig på en parkeringsplats, och blev rammad av en bil som kommit i rullning, och rullade på mig i all tysthet. Det blev ett bryskt möte med både bilen och den hårda asfalten, och naturligtvis tog jag emot mig med min opererade hand. Nu ligger jag på soffan och känner mig allmänt mörbultad, och fingret som var mest skadat sen tidigare fick ett stödförband på lasarettet. Suck och stön, men jag får väl vara glad att jag bara har onda skrapmärken och svullnader. Det kunde ju ha gått värre. Oavsett hur jag mår, så är det ju i vilket fall som helst vackert ute. Så jag delar ändå bilderna som skulle ha illustrerat ett lite trevligare inlägg.

Jag önskar alla en bättre dag än vad min har varit!😊

En tid av stora kontraster

En tid av stora kontraster

Visst är väl livet fyllt av kontraster ibland? Naturen nästan exploderar av växtkraft och energi, medan jag själv försöker minnas hur det kändes att vara pigg. Ögonen njuter av den allt vackrare vårgrönskan, medan huvudet värker av välfyllda bihålor. Jag har haft svårt att slå mig till ro vid skärmen ett tag, och inläggen jag sporadiskt har påbörjat har inte blivit avslutade. Jag har istället fastnat i en slags hänförelse över allt som pågår omkring mig i nuet. Solen strålar från en klarblå himmel, och såväl trädgården som huset badar i dess gyllene sken. Det är så vackert att jag inte kan se mig mätt, och jag vill stanna tiden samtidigt som jag längtar efter sommaren. Att få vakna till fåglarnas muntra sång genom sovrumsfönstret är ett balsam för själen, som kommer att få åtnjutas i månader framöver. Färgglada blommor avlöser varandra i trädgården, och de nyligen kala träden fylls med lysande gröna löv och vackra blommor. Årets frukter och bär har börjat skapas på grenar som sakta rör sig i den vind som susar i trädkronorna. Kraft och energi blandas med frid och harmoni, och åtminstone de sistnämnda smittas jag av.

I rabatterna blommar tulpaner, påskliljor och pingstliljor, och annan växtlighet är på gång. Vinden gör det svårt att fota för motiven rör sig hela tiden.

Gräset är klippt för första gången i år! Doften av nyklippt gräs är ett riktigt sommartecken för mig. Ett annat sådant är att stommen till paviljongen snart ska kläs i tyg. Det är alltid lika mysigt att sitta i den när det ska ätas – oavsett om det är fika eller mat 🙂

Bland plantorna sjuder det av växande liv, och medan vissa blommar för fullt, ligger andra på efterkälken. Än så länge står alla på fönsterbrädor runtom i huset, men nu börjar det bli dags att ta växthustälten i bruk.

Jag hoppas att alla har en riktigt härlig vår, och att det finns tid att njuta av allt det fina som händer. Livet är alltför ofta välfyllt av förpliktelser som får dagarna att springa förbi. Dagar blir till veckor som blir månader och år. Plötsligt sitter man där med sin långa näsa och inser att alla dagarna som kom och gick var ju faktiskt livet. Vissa saker kommer man inte undan hur gärna man än vill. Andra saker borde man se till att göra hur liten möjlighet man än verkar ha. En sådan sak är att stanna upp i nuet, och att se, andas och njuta. För vad som än har hänt, och hur många tankar man än har om sin framtid, så är det i nuet och i det ögonblick vi befinner oss som livet pågår. När vi tar vara på stunden tar vi vara på livet.

Premiär

Premiär

Så sitter jag för första gången år 2019 i kortbyxor igen, och hjälper solen att lysa upp trädgården med mina vita ben. Det är hett i lä mot den solstekta husväggen, och fåglarnas glada sång är en smula sövande att lyssna på. Det är äntligen premiär både för att fika ute, och att sitta i sommarkläder. Jag tänkte skriva några rader medan jag avnjuter en kopp kaffe och några kex. Det var ju några dagar sen jag skrev sist, men det har inte funnits en gnutta ork till övers när jag har gjort mina dagliga sysslor. Så jag har vilat mitt trötta huvud i hopp om att piggna till snart.

På fönsterbrädorna sker det små framsteg iallafall. Solen värmer rejält, så det gäller att inte glömma att vattna. Då kan man få se trötta små plantor i krukorna. Dom är i nuläget i väldigt olika stadier. Några har börjat blomma, som Petunian nedan, medan andra precis har grott. Törs knappt tänka på hur många det blir när jag börjar plantera isär dom…😆

Några Lobeliaplantor såg rätt så rejält hängiga ut av törst häromdagen, men har repat sig fint nu. Det finns fullt av små knoppar som är redo att slå ut!😃

Jättetagetesen växer så det knakar, och det är dags för omplantering nu.

Det har också varit premiär för en kvällstur i sommarjacka. Varma och ljusa kvällar var det ett tag sen man var bortskämd med, och det var helt underbart att få uppleva en sån igen!

Så är det ju påskhelg nu också, och även om jag inte firar denna högtid lika intensivt som julen, så går den ju inte obemärkt förbi. Idag blev det ett litet påskpynt på fikabrickan. Min syster gjorde den lilla hönan med sina kycklingar. Den är gjuten i gips och målad. Väldigt gullig tycker jag!😊

Jag önskar alla en riktigt glad och härlig påsk!😃

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Visst är väl livet ganska märkligt ibland. En och samma sak kan fylla en med helt olika känslor, beroende på när man tänker på den. Det kan börja med att man känner en jättestor förväntan. Man bubblar av spänning inombords, och ser så mycket fram emot vad som komma skall. Förväntan övergår sedan i glädje, njutning och tillfredsställelse. Men så tar livet en annan riktning, och kvar blir känslor av tomhet och saknad.

Jag brukar nästan aldrig se tillbaka, men idag tillät jag mig att göra det en stund och gläntade på dörren till undanstuvade minnen. För första gången på flera år tittade jag tillbaka på min lilla oas som jag lämnade för ett antal år sedan. Det var så att jag rensade lite i en skrivbordslåda, och råkade hitta några CD-skivor med bilder som legat osedda i flera år. Plösligt var jag tillbaka igen, och kunde känna allt jag kände där och då. Värme, dofter, glädje, förväntan, njutning och så många andra känslor.

Att ta beslut ger alltid konsekvenser, och ibland får man ta det onda med det goda. Jag lämnade något som jag alltid kommer ha kvar en bit av i mitt hjärta. Något vackert vars minne för alltid kommer fylla mig med värme och ett uns av saknad. Här visar jag lite av min forna oas, nämligen mitt drömväxthus. Där odlade jag blommor och övervintrade växter. Men det var också en plats för avkoppling, livsnjutning, måltider, kaffestunder och umgänge. Allt detta till en hänförande utsikt. Bilderna är inte av bästa kvalitet, men jag hoppas att dom ändå kan förmedla känslan jag hade av fullständig harmoni och tillfredsställelse.

Jag har alltid älskat blommor. Jag brukade kallas ”hon med blommorna” när det var någon som inte visste vad jag hette.

Här syns växthuset i bakgrunden av bilden. Det byggdes på högsta punkten på tomten, med utsikt över både trädgården och bygden.

Växthuset ser lite tomt och övergivet ut inför vintern.

Livet går alltid vidare, och nu har jag så mycket annat som är fint att glädjas åt. En del av detta kommer också bli till vackra minnen en dag.

Idag blev jag verkligen inte glad!

Idag blev jag verkligen inte glad!

Även om man egentligen vet bättre kan man ändå bli besviken. Just för att man hade andra förväntningar, och hade sett fram mot något annat än vad som blev. Idag råkade det bli en sån dag – av två anledningar, varav nummer ett är den minst svårsmälta. Jag kravlade mig sömndrucken upp ur sängen för att ta tag i dagen. Tittade ut och möttes av en mycket ovälkommen syn, nämligen snö! Jag vet ju att det ännu är april, och att detta är en daglig syn för många i vårt avlånga land. Men jag hade hunnit vänja mig vid den grönskande våren. Nu är det ruggigt och kallt igen, och den tjockstickade öronlappsmössan pryder återigen mitt huvud. Jag har en rejäl ylletröja under täckjackan, och fryser om tårna trots ullsockarna i stövlarna. Kroppsvärmen steg tillfälligt av mockningen, men något mysigt utomhuspyssel med stelfrusna fingrar i bitande vindar lär det inte bli. Om jag hade kollat väderprognosen igår skulle jag inte ha planerat något sådant. Men men, jag inser förstås att detta är ett I-landsbekymmer.

Så till besvikelse nummer två för dagen. Förutom vintervädret konstaterade jag även något annat som inte alls var kul. Detta kan jag tyvärr inte berätta öppet om, utan får försöka skaka av mig det hela i tysthet. Tankarna cirklar kring det här med förväntningar. Jag brukar verkligen göra mitt yttersta för att inte ha negativa sådana. Men för ett ögonblick funderade jag på om det vore smidigast att inte ha några positiva heller. Men utan positiva förväntningar vore jag inte jag. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, när jag har trott bättre om någon eller något än vad verkligheten bjuder. Det är ju sånt som händer ibland. Med lite tur jämnar det väl ut sig snart, och någon eller något visar sig bättre än jag trodde.

Nu ska jag gå in för att rensa huvudet och köra en reset på denna dag. Jag önskar alla en bra dag!

%d bloggare gillar detta: