Browsed by
Kategori: Vardagligt

Adventshelg och en ny familjemedlem

Adventshelg och en ny familjemedlem

Kommentarer 19 kommentarer

Tänk att det äntligen är första adventshelgen! Nu åker stakarna och julstjärnorna fram, och upptakten till jul börjar här på gården. Jag skulle kunna skriva ett helt inlägg om bara detta, men idag har jag även något annat att berätta. Vi har nämligen fått en ny familjemedlem. Hon heter Luna, och är en liten lurvig och mycket busig American Akita-valp.

Vi har haft hundar i många år, men det har hunnit gå några år sen vår siste gick bort. Då och då har vi pratat om att skaffa hund igen, men det har inte blivit så. De senaste åren har vi dessutom inte kunnat planera någonting, för sedan olyckan har min man opererats gång på gång med komplikationer, och ständigt väntat på nya operationer för att bli bättre – vilket han fortfarande gör. Efter varje operation följer en väldigt jobbig tid, och då har jag fullt upp med att ro runt allt. Så vi har varit försiktiga med att infoga ytterligare sysslor i livet, vilket en hund onekligen ger.


Men när han nu återigen fick sin kommande operation inställd i sista stund och på obestämd tid, var det som om luften gick ur lite. Det här att ständigt vara i något slags vänteläge kan vara påfrestande. Det är lätt hänt att vissa saker skjuts upp i evigheter när man ständigt är i väntans tider.

Men även i tider av mycket ovisshet och tuffa perioder, måste man ju faktiskt leva vidare. Livet är ingen transportsträcka, så man får försöka bejaka sånt som man tycker är roligt. Varje kväll när man somnar har man förbrukat en dag som man aldrig kommer få tillbaka. Även tider av väntan och ovisshet behöver fyllas på med sånt som ger glädje och skingrar tankarna. Så nu bor lilla Luna här, och hon är verkligen en riktig liten glädjespridare. Hon är bedårande söt, kelig, busig och väldigt duktig för sin späda ålder.

Jag hade tänkt dela med mig av en massa söta bilder. Men hon är svår att fota, för hon vill inte vara stilla och posera framför mobilen. Dessutom är min mobilkamera av nån anledning inget vidare på att fota svarta djur. Men det är som det är. Nedan har vi blivit fotade när jag städade och satte upp ljusstakar.

Jag önskar alla en härlig första advent! 😀

2
Längtan efter stakarna

Längtan efter stakarna

Kommentarer 18 kommentarer

Så är den här igen, årets längtan efter stakarna! Den började smyga sig på mig redan för några dagar sedan, då jag under en kvällspromenad såg ett julpyntat fönster. Men när jag vaknade upp igår till synen av fallande snö och en snötäckt trädgård, växte sig denna årliga längtan mycket stark. Det var förvisso inget ymnigt snöfall, och snötäcket täcker knappt gräset. Men snö är snö även i sparsamma mängder, och den väcker omedelbart julkänslorna till liv inom mig. Men jag ska vara ståndaktig och vänta med julpyntandet till första advent som jag brukar. I väntan på julmyset nöjer jag mig med att tända ljus, och höra brasan spraka i kakelugnen. Den som väntar på nåt gott väntar dock alltid för länge – tycker jag som motsägelsefullt brukar säga att tålamod är en dygd.

Hursomhelst så känner jag mig väldigt frusen nu. Nordanvindens bitande kyla kom väldigt plötsligt, och jag har inte ens hängt fram de riktigt varma jackorna ännu. Men för ett par dagar sedan åkte termobyxorna fram ur garderoben. Fram till dess räckte det med softshellbyxor vid ridning, gårdssysslor och promenader. Men nu biter kylan i benen. Hästarna har fått på sig sina varma täcken, och särskilt Lilla Mannen är extra nöjd med det. Han är nämligen också frusen av sig.

Men det är iallafall mysigt att sitta inomhus och måla när mörkret faller. Det är så rogivande, och särskilt när vacker musik fyller rummet. Just nu är det oljemålning som gäller. Men jag har precis köpt hem nya akvarellfärger, så snart blir det att fortsätta med ett par målningar som har varit ofärdiga ett bra tag.

Nu är det också bara några enstaka dagar kvar tills min man ska opereras igen. Det skulle ha blivit gjort i början av denna månad, men så blev det inte. Han var inlagd på lasarettet, ombytt och förberedd för operationen. Men timmarna gick, och tillsist hela dagen. Framåt kvällen fick han veta att operationen var inställd pga personalbrist. Då hade han dessutom varit fastande i ett dygn.  Men det var bara att ta bort droppnålen, byta om och åka hem. Jag saknar numera ord vad det gäller vården i det här landet.

Nåväl, nu är det iallafall fredag, och veckorna går galet fort. Så snart är det dags att rota fram stakarna, och ägna sig åt det sedvanliga krånglet med att få liv i dom.

Jag önskar alla en trevlig helg! 😀

1
Förändring och förväntan

Förändring och förväntan

Kommentarer 20 kommentarer

Förändring kan vara skrämmande för många. Men för mig är den efterlängtad. Förr gjorde jag regelbundet stora förändringar i livet, och brukade leva efter talesättet att ”det växer inte mossa på rullande stenar”. Det talesättet har jag lämnat bakom mig, som så mycket annat av det som brukade vara mitt liv. Jag brukade se mig själv som en livsnjutare, för att jag gjorde mitt bästa för att ta vara på min nästan obefintliga fritid. Men så fick jag lära mig för några år sedan att hela livet faktiskt räknas, och inte endast de stunder som jag fick pressa in i livspusslet med skohorn. Vissa livsläxor är dyrköpta, men smakar otroligt gott när dom väl sitter på plats.

Nu har förändringens vindar börjat blåsa igen efter några stillsamma år, och de är så välkomna. Det finns både positiva och negativa sidor av vissa saker och situationer. Ibland känns kompromissen som en hyfsad väg, men det är bara så länge det positiva väger över. När det inte längre gör det går skavet från klåda till sveda till outhärdlighet. När det sedan samlas mer än en sak i den tratten går det inte att fortsätta på den inslagna vägen längre. Så nu är en annan väg funnen, och jag är så glad och förväntansfull. Planen kommer att ta lite tid att förverkliga, men den är nu ett faktum och inte bara en dröm. Den har redan satts i rullning.

Jag vet att jag uttrycker mig kryptiskt, men för stunden får det vara så. Jag kan inte berätta mera nu, utan det kommer när det är dags.

0
Förberedelser inför vintern

Förberedelser inför vintern

Kommentarer 16 kommentarer

Så är den här igen – den underbart vackra delen av hösten som föregår det långa mörkret. Jag fylls av förundran över skönheten varenda gång jag går ut, eller tittar ut genom fönstren. Jag älskar ljudet av frasande löv under stövlarna när jag går omkring och gör gårdssysslor. Men helst skulle löven få stanna kvar på träden ett bra tag till. Det gäller att njuta ordentligt av färgprakten så länge den varar, för nästa höststorm kan svepa den med sig på nolltid.

Nu är det hög tid att förbereda sig inför vintern. Den absolut slitsammaste av förberedelserna är att ordna ved till denna långa kalla tid. Men träd finns det så det räcker, för det blåser omkull såna på tomten varje år. Gårdagens projekt var en omkullfallen gran som ska eldas i kakelugnarna. Det var ett väldigt svettigt jobb kan jag säga. När granen var sågad i lagom stora bitar, fick jag bära dom en och en uppför en liten lerig slänt. Stubbarna kanske inte ser så mycket ut för världen på bilderna, men dom var tunga och otympliga. Det gick dock lite lättare när jag hittade ställen att sätta fötterna så att jag inte halkade på leran under löven. Nedan kan en del av trästubbarna beskådas.

När jag hade kånkat upp stubbarna var nästa steg att lyfta i dom i kärran. Den är tyvärr inte så stor. Så man får lyfta ur dom där vedklyven står, och sen är det bara att åka och lyfta i nästa lass.


Det sägs att veden värmer två gånger, men jag skulle nog vilja hävda att den värmer flera gånger än så. Men man behöver ju iallafall inte slösa pengar på något gymkort. Än är det mycket kvar att ta hand om i den lilla skogen, så det blir flera tillfällen att träna musklerna;)


En mindre tung syssla är att ta hand om äpplen. Det har blivit makalöst många i år, till skillnad från förra året.

Jag har bakat sockerfria äppelkakor med mandelmjöl och frusit in. Men av någon anledning försvinner dom fort ur frysen;)

De här två filurerna kan man inte beskylla för att konsumera äppelkakorna. Men dom är otroligt förtjusta i äpplen. Så den dagliga äppelfesten är alltid lika uppskattad, och dom slafsar i sig så det skvätter äppelsaft och mos på mig 😀

Ja det är en hel del att göra inför vintern. Saker har fått börja förberedas i god tid, för min man ska snart in på en stor operation igen. Den skulle ha gjorts i september, och nu är prognosen oktober. Måtte den göra nytta, och lätta på både begränsningar och den hemska värken. Hursomhelst vill jag ha så mycket tid det går att vara till hands när operationen är gjord, för det har alltid visat sig behövas. Så man får köra på och sen blir det att ta saker som dom kommer. Det är iallafall vackert ute. Än så länge:D

Jag önskar alla en härlig vecka!

1
Den allra sista versen

Den allra sista versen

Kommentarer 25 kommentarer

Så är den här igen – den där dagen då sommaren sjunger på den allra sista versen. Åtminstone enligt almanackan. Jag älskar sommaren så innerligt, och får göra mitt bästa för att mota bort vemodet när den tar slut. Men än är det lyckligtvis varmt och grönt ute, så jag tänker fortsätta tänka att det är sommar tills hösten börjar göra sig påmind. För i veckan som kommer väntas riktigt varma dagar.

Den här sommaren har varit speciell på många sätt.  Stora livsförändringar planeras, och mycket tid har gått åt för att undersöka hur de kan genomföras. Vägar som verkade framkomliga visade sig efter stora förhoppningar inte vara det. Fantastiska förhoppningar både växte till sig och förvandlades till intet, och det känns tomt när drömmar går i kras. Men det bästa med drömmar är att man kan väcka liv i dom igen på andra sätt när den första besvikelsen har lagt sig. Det är inte min grej att hänga läpp, utan det blir nya tag och sökandet fortsätter. Att ge upp finns inte på min världskarta.

Den här sommaren har jag och min man försökt uppleva lite livsnjutning, inför nästa stora operation som varit planerad sedan början av sommaren. Det har varit härligt att åka iväg med husbilen,  men det kom med ett pris. För nu är han ännu sämre igen och har fruktansvärt ont. Efter olyckan fick vi köpa en väldigt bra säng för att han ska kunna ligga ner utan alltför hemska smärtor. Men den går ju inte att ta med i husbilen. Vi köpte ny madrass till husbilssängen, men det räckte inte. Metalldelarna som han är ihopskruvad med verkar inte funka för honom, och snart ska han öppnas upp igen. Så det blev lite näring för själen och förvärrad plåga för kroppen. Men vi är ändå glada att vi fick se lite annat än vyerna kring gården.

Jag har också varit i England, och det var så efterlängtat. Jag älskar det landet, och skulle mer än gärna bo där. Men efter Brexit är det som att ta sig igenom ett nålsöga om man vill flytta dit. Jag hade en härlig tid i Glastonbury, och firade bland annat Lammas där.

Nu ska jag ta vara på denna sista augustidag. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar. Jag ska fila vidare på ett kreativt projekt som ger mig mycket glädje, och som förhoppningsvis är en del av vägen mot min framtid.

Jag önskar alla en härlig sommardag! 😀

3
En innehållsrik sommar

En innehållsrik sommar

Kommentarer 22 kommentarer

Milde tid vad sommaren går fort. Den har hittills varit innehållsrik, men det har inte satt spår i min blogg. Jag har helt enkelt drabbats av vanlig hederlig skrivkramp. Ju mer det har bunkrat upp sig sånt som skulle ha kunnat komma på pränt, desto högre har tröskeln blivit att komma igång och skriva. Sen är det också så att det pågår saker i mitt liv som jag inte vill skriva öppet om. Det väldigt privata är ofta sammanflätat med det jag kan vara öppen om, så det blir ibland lite svårt att bena isär saker. Som om inte detta är nog så har jag dragit ner ytterligare på min närvaro på sociala medier. Jag vill vara närvarande i verkligheten, och ge min uppmärksamhet till det och de jag har omkring mig. Men nu vill jag bryta tystnaden i bloggen.

Den här sommaren har husbilen kommit till användning lite mera, och det har varit härligt. Vi gav oss iväg under den regnigaste perioden av sommaren, men åkte helt enkelt dit vädret var hyfsat bra. Det är något alldeles speciellt med att äntligen efter alla förberedelser rulla iväg från gårdsplanen. Särskilt när man som vi har varit väldigt begränsade dom senaste somrarna. Min man är fortfarande begränsad i vad han kan göra, och plågas av svåra smärtor i väntan på nästa operation. Men den här sommaren kunde han åtminstone ta sig ut lite mer från bilen och titta på lite saker. Dock har jag fått promenera ensam på kvällarna, för så långt har han inte kunnat gå.

Första kvällen när man slår sig till ro med tända ljus inför natten, och första morgonen man vaknar och äter frukost är alltid extra speciella. Sen kommer man fort in i husbilslivet. Nedan kan jag beskådas med en kopp te. Jag dricker nästan aldrig te hemma, men av någon anledning gör jag det gärna i husbilen. Men bara på kvällen, för på dagtid är jag en inbiten kaffedrickare.

Vi började med att åka till Hova där det var Riddarvecka. Där hittade vi tillsist en mysig ställplats i en trädgård. Vi besökte marknaden och det fanns allt möjligt trevligt att se. Jag gjorde ett par riktiga fynd. Ett av dessa var en klänning som jag fick i present. Nedan kan jag beskådas när jag provade klänningen utanpå mina kläder såsom tröja och jeans. Kände mig som en stoppad korv, men klänningen passar jättebra när jag inte bär full mundering under den. Den har redan kommit till användning, och lär så göra flera gånger 🙂

Ja det blev faktiskt en klänning till, för när jag hade knölat mig i den så kunde jag inte motstå den heller. Den passar också jättebra utan tröja och jeans under, och har också kommit till användning i sommar. Mer om detta vid ett annat tillfälle 🙂

Vi blev inte kvar så länge i Hova, för regnvädret kom över oss. Så det blev att avnjuta en kopp kaffe och studera väderprognosen. När det var gjort bestämde vi oss för att åka och besöka ett slott. Det är så himla härligt att kunna bestämma sig i stunden för vad man vill göra. Frihet är bland det bästa som finns. Men mer om slottsbesöket en annan gång. Jag kan ju inte skriva ifatt drygt två månader i ett inlägg 😉

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

1
Det mest oväntade umgänge man kan tänka sig

Det mest oväntade umgänge man kan tänka sig

Kommentarer 28 kommentarer

Gissa om jag blev förvånad häromdagen. Jag fick nämligen det mest oväntade umgänge man kan tänka sig. När man som jag bor på landet kan alla möjliga djur korsa ens väg. Men dom brukar hålla sig på lite avstånd. Dock hände något häromdagen som jag aldrig tidigare har varit med om. Jag var i en del av ladugården som vi använder som garage. Där finns en presenning, och i den satt det en ensam fågelunge. Jag undrade hur den kom dit och om den var skadad, för den försökte inte flyga iväg. Så jag satte mig på huk för att titta på den. Då den fortfarande inte gjorde någon ansats att komma undan mig började jag undra om den var utsvulten, törstig och medtagen.

Jag böjde mig ner mot golvet för att se den bättre, och tog stöd mot min hand. Då klev ungen fram och satte sig intill mig under min tröja som hängde ner. Därefter klättrade den uppför min arm. Tröjärmen snurrade runt och fågelungen klamrade sig fast med klorna i tyget – hängande upp och ner. Rent reflexmässigt puttade jag till den i baken så den blev sittande ovanpå armen. Och där blev den kvar. Den vägrade att lämna mig trots att jag la ner armen mot marken så att den skulle kunna gå ner.

Jag hade handskar på mig men ville ändå inte ta i ungen. Jag försökte bara att försiktigt putta bort den i hopp om att dess mamma skulle hitta den. Men nej det gick inte. Fågelungen klamrade sig fast med en häpnadsväckande beslutsamhet och tittade mig i ögonen. Så jag tänkte att den kan väl få sitta på armen ett tag då. Då blev den nöjd och började putsa sina fjädrar lite överallt på kroppen. Därefter sjönk den ihop på min arm, och somnade så gott med långsamma djupa andetag. Jag hade inte hjärta att väcka det lilla livet så den fick sova klart.

När fågelungen väl vaknade var jag i tidsnöd, men den vägrade fortfarande att lämna mig och ville sitta ännu närmare kroppen. Den protesterade högljutt mot mina försök att skilja oss åt, och fortsatte att klamra sig fast. Tillsist lyckades jag försiktigt lirka loss lillkråkan, och den traskade iväg ännu längre in i garagedelen. Jag hoppades innerligt att mamman skulle hitta den, för det finns ett kråkbo uppe vid höskullen.

Lite senare på kvällen var fågelungen fortfarande kvar. Jag tänkte att jag måste få ut den så att mamman kunde hitta den. Så jag lät den gå upp på min handske, och den klättrade genast upp på armen. Jag gick ut och vi tittade om det satt någon kråkmamma någonstans. Det satt en kråka på taknocken, och när den lille ropade så svarade den och började flyga över oss. Då la jag ner min arm i gräset för att den lille skulle gå ner – vilket den inte gjorde. Den klamrade sig envist fast. Så jag fick lirka loss fötterna med min behandskade hand, och tillsist stod ungen i gräset intill syrenhäcken. Den ropade och fick svar och då var det bara att hålla sig undan så modern skulle komma fram.

Nu hoppas jag innerligt att lillkråkan blir matad och omhändertagen. Det är lyckligtvis en myt att fågelmamman känner människodoft och stöter bort ungen. Med lite tur kanske jag får syn på Lillkråka någon gång igen, och då hoppas jag att den känner igen mig.

5
En av sommarens plågor

En av sommarens plågor

Kommentarer 26 kommentarer

Kanske är rubriken lite förvånade från en som nästan tjatar sig blå i ansiktet om hur härlig sommaren är. Men i ärlighetens namn ska jag väl även nämna något om en av sommarens plågor. För visst finns dom också – iallafall för mig. Jag verkar nämligen inte tåla myggstick särskilt bra, och myggorna älskar mig. I år är dom väldigt många och riktigt på hugget, så jag kan knappt visa mig utomhus utan att bli stucken. Jag har nästan alltid på mig myggmedel, och ibland hjälper inte ens det. Myggorna här hemma ger mig tillräckligt kliande stick. Men skogsmyggorna ger mig stick som svullnar ordentligt och både bränner samt kliar intensivt. Jag kan inte ens sova om nätterna pga klådan.

Här sitter jag på Omberg och är noggrant sprayad från topp till tå.

Nu har jag skickat efter en stark kombination av B-vitaminer som sägs hjälpa mot myggor. De sägs även lukta förskräckligt illa i burken, så jag får väl hoppas att inte hela jag förvandlas till en vandrande stinkbomb. Det räcker att mitt blod luktar oaptitligt för de små blodtörstiga eländena. Jag skulle behöva något som hjälper bättre åt hästarna också utan att kosta en förmögenhet. Sprayerna jag köper har hittills varit dåliga och dyra oavsett sort. Jag ska även kolla upp hur man kan tillverka hemgjort myggmedel. Jag har hört att det går, men vill inte gå omkring och stinka av krossad vitlök som det var i medlet jag hörde om.

Ja det blev en lång utläggning om detta ämne, men plågas man så plågas man 😉 Jag tar gärna emot tips om hur man kan avskräcka myggeländena.

0
När det trummar på taket

När det trummar på taket

Kommentarer 26 kommentarer

Tänk så himla gött man kan ha det. Här ligger jag i hammocken i paviljongen och lyssnar på regnet som trummar på taket. Jag kan också höra det lilla vindspelet som jag har hängt under taket plinga i vindpustarna. Det har varit väldigt varmt idag, ja faktiskt riktigt hett. Men nu har luften svalnat och doftar av regn. Åskan mullrar på himlavalvet, och nyss såg jag en rejäl blixt. Åskväder är både respektingivande och fascinerande, och jag känner en slags vördnad. Som människa är man så liten när naturen visar upp sina krafter.

Tanken med att lägga mig här i hammocken var att stoppa lurar i öronen och lyssna på en meditation. Men så ville jag höra naturens ljud, och snart därefter kom skrivlusten. Så nu när jag har skrivit några enkla rader ska jag meditera. Det ska bli så avkopplande och skönt. Jag avslutar detta inlägg med ett par bilder jag tog tidigare idag. En på två olika sorters pioner, samt en på en humla.

Jag önskar alla en fin fortsättning på helgen! 🙂

2
En tid av förundran

En tid av förundran

Kommentarer 24 kommentarer

Så är den här igen – den här underbara tiden som fyller mig av förundran. Tiden som jag längtar så intensivt efter varje år. Grönskan har exploderat, och på nolltid har såväl marken som torra och till synes livlösa grenar fyllts av blommor och blad av olika sorter. Färger, former och dofter avlöser varandra. Ögonen bjuds på nya njutningar vartefter dagarna går. Fåglar sjunger muntert i trädkronorna, och en och annan fjäril flyger från blomma till blomma. Solsken och ljus ger glädje och energi, och hela livet känns lättare.

I år känns det extra underbart med sol, värme och grönska. Livet består av kontraster som förstärker upplevelserna av varandra. Efter en vinter som känts längre, mörkare och kallare än någonsin, känns solskenet, värmen och grönskan mera livgivande än någonsin. Jag känner mig påfylld och förväntansfull, och ser fram emot vad sommaren har att bjuda på.

I skrivande stund ligger jag i paviljongen. Där har jag legat ett tag och låtit ljumma vindar svalka mig i värmen. Jag har haft en lugn och skön dag. Det har varit en väldigt intensiv tid inför utställningen och under tiden den pågick. Efteråt har jag pustat ut och tagit det lite lugnare. Tids nog tar skapandet fart igen. Här och nu är det så skönt att ligga och lyssna på vinden och fågelsången. Nu börjar kvällsluften att mättas av syrendoft, och det är så skönt att bara finnas till.

Jag önskar alla en härlig ny vecka! 🙂

1