Browsed by
Kategori: Vardagligt

En oväntad överraskning!

En oväntad överraskning!

Har det någon hänt dig att du har önskat dig något, och så uppfylls din önskan på ett oväntat sätt? Det händer mig då och då. Det jag önskar mig inträffar, men på ett helt annorlunda sätt än vad jag hade tänkt mig.

Det var längesen jag hade katt, och ibland har jag tänkt att det skulle vara mysigt att ha en liten kisse igen. Jag minns hur gott jag sov en gång i tiden med min lilla lurvboll spinnande under täcket. Det finns vildkatter i bygden, men de har alltid varit så skygga att dom försvinner bara någon tittar på dom. Det är framförallt två vildkatter som smyger runt här på gården ibland sen några år tillbaka. Den ena är vit och den andra är röd. Några närmare studier av de båda har det aldrig blivit, för dom har gömt sig blixtsnabbt när någon människa varit i närheten.

Under några veckor har jag tänkt alltmera på hur härligt det skulle vara att ha en katt igen att mysa med. Jag har till och med tittat lite på annonser.  Så till den oväntade överraskningen. När jag höll på och fixade i stallet imorse fick jag syn på den vita katten några meter bort i stallgången. Våra blickar möttes, och vips så var den borta. Jag gick och tittade om jag kunde se den nånstans, och upptäckte att den låg och gömde sig under en släpkärra. Den såg misstänksam och lite rädd ut, så jag hade inga förhoppningar om att den skulle komma fram, utan snarare att den skulle springa vidare. Men jag satte mig ändå på huk och började prata med den. Till min oerhörda förvåning reste sig katten och kom försiktigt fram till mig. Jag fortsatte prata, och plötsligt var det lilla rädda livet så oerhört tillgivet och kunde inte få nog av att bli kliad i pälsen. Därefter hade jag en spinnande liten följeslagare som höll koll på allt jag gjorde, och ville bli  klappad lite då och då mellan sysslorna.

Så nu har jag plötsligt en liten kattkompis. Det var verkligen totalt otippat att den skygga vildkatten plötsligt skulle bli så oerhört tillgiven. Men återigen gick en önskan i uppfyllelse – även om det inte alls var som jag hade föreställt mig. Idag delar jag med mig av några bilder på min nyfunna vän!

Kisse och jag sitter och sällskapar när hästarna äter sina krubbor😊

Min lille kompis håller koll på vad jag grejar med, och spinner högljutt.

Det går inte att få nog av att bli kliad! Så om man följer efter den där tvåbenta och fjäskar lite kan man kanske bli killad lite till. Även magen vill ju bli ompysslad!

Jag blir uppmärksammad på att det finns nåt spännande att leka med bland höstråna.

När man ändå har sällskap kan man ju passa på att sköta hygienen lite också!😄

Kisse börjar plötsligt se väldigt trött ut efter en stunds umgänge.

Är det en liten Skalman jag har fått som kompis? Plötsligt föll lurvtussen i sömn!😄

Ja såhär kan det gå till när man bor på landet! Jag känner mig nöjd och glad, och önskar alla en bra dag!😄

Vad får mig att skratta?

Vad får mig att skratta?

Har du något som alltid får dig att skratta? Det har jag, nämligen mina fyrfota busfrön! Hästar är precis som vi människor individer och har olika personligheter. Dom har också precis som vi har olika relationer med varandra inom flocken. Lilla Mannen och Tempis är båda väldigt lekfulla, och älskar att busa med varandra. Det är omöjligt att låta bli att bli glad när dom leker, för det riktigt syns hur roligt dom har! Dom springer hit och dit och jagar varandra, tvärvänder, står på bakbenen, gör gladsparkar och en massa annat bus! Lilla Mannen flänger runt som en bordercollie, och jistanes vad det kan gå undan i svängarna!😂 Tempis är inte riktigt lika snabb, men ihärdig och envis! Han brukar alltid reta Lilla Mannen för att få igång honom igen, om han får för sig att det är färdiglekt innan han känner sig klar. 

Idag delar jag med mig av vad som får mig att bli glad och skratta! Bildkvalitén är inte den bästa för mobilkameran var seg av någon anledning. Hästarna är lortiga och blöta för dom har rullat sig ordentligt. Men jag delar bilderna ändå, för att för mig är dom det finaste som finns!❤️

Äntligen tapetsering!

Äntligen tapetsering!

Gissa om jag har längtat efter att få upp ny tapet i detta rum! Den gamla tapeten var också också blommig, men hade sett sina bättre dagar. Rummet har fyllt olika funktioner genom åren. När jag och min hund flyttade till gården hade vi det här rummet som sovrum. Men sen valde vi att sova på övervåningen, och då blev det en förlängning av köket att ställa köksmöbler i. Det gick nämligen inte att möblera köket i sitt ursprungsskick, för föregående ägare hade fyllt hela utrymmet med köksskåp. När köket renoverades gjordes plats för möbler, och rummet blev ett gästrum. Men vi har sällan övernattande gäster, och när två personer ska sova över räcker inte en enkelsäng. Så tillsist blev rummet ett slags ”reservrum”.

Jag trivs väldigt bra härinne, så nu är det bestämt att det ska bli mitt arbetsrum. Jag vill egentligen ha ett bibliotek, men är inte sugen på att täcka hela väggarna med hyllor just härinne. Så det blivande biblioteket får bli i ett annat rum. Nu ska jag hitta ett passande skrivbord att ställa framför fönstret, så att jag kan njuta av att se ut över gården när jag sitter vid datorn.

Jag har fuskat!

Jag har fuskat!

Eller heter det så när man bryter mot en egen princip? Jag kan nämligen vara riktigt principfast med vissa saker, och det jag bestämt mig för tummar jag inte på. Men efter gårdagens lasarettsbesök tappade jag väl impulskontrollen lite. Läkningen av handen går inte riktigt bra, och det kan vara mera som är trasigt i fingerlederna än vad man har trott. Så det blir ett nytt läkarbesök igen om två och en halv vecka, och jag behövde muntra upp mig själv lite.

På vägen hem åkte jag till i affären. Det var jubileum och bjöds på provsmakningar av mat och frukt, samt tårta och kaffe. Så en gottegris som behövde tröstäta kunde förstås inte låta bli att låta sig väl smaka! Jag tog min vana trogen den största tårtbiten, och därefter tog jag en till – en nyuppskuren ännu  större!😆 Efter det skulle man kunna tro att både hungern och sötsuget var stillat, men så var det icke! Och här kommer fusket: Bland butikens alla erbjudanden fanns lussekatter. Såna ska enligt min uppfattning helst ätas till Lucia, och absolut inte före december. Men jag förlorade diskussionen mot mig själv, och när jag väl hade mig besegrad slank 6 st stora lussekatter ner i en plastpåse! Fyyy på mig!!

Idag är det en bedrövligt grå och regnig dag, men jag har haft lite mysmorgon för mig själv här ute i obygden. Först fotade jag hur trist det ser ut i trädgården, och sen gick jag in och åt frukost. En riktig fuskfrukost bestående av lussekatter och kaffe. Snart ska jag äta en portion pasta till efterrätt innan jag ger mig ut i tråkvädret igen. Jag delar med mig av några bilder som jag tagit denna morgon bestående av trädgårdsgrodor som ser lite mopsiga ut, den skräpiga trädgården och min själavårdande frukost!😆

Lite energi i höstmörkret

Lite energi i höstmörkret

Nu är den mörka tiden kommen igen. Den som jag fasar för varje år. Mörkret faller tidigt, och dagarna är grå. Det känns som evigheter tills naturen ska vakna till nytt liv igen. Några gula löv lyser starkt mot en grå himmel, men ljuset förmår knappt att tränga igenom de tunga molnen. Det är märkligt vackert i den tjocka dimman, men ändå lite dystert.

Jag har återigen drabbats av baciller, och igår låg jag nerbäddad i soffan under tre lurviga filtar med ont kroppen och frös. Idag fryser jag mindre men är fortfarande dålig, så för att sysselsätta mig lite har jag gått igenom några av årets bilder. Det är en njutning att följa hur naturen vaknade till liv det här året, samtidigt som det väcker en stark längtan efter nästa vår.

Jag är glad att jag har fotat så mycket som jag har gjort. Det ger lite energi att följa hur trädgården vaknade förra våren, och se tillbaka på allt det färgstarka och vackra som badade i ett varmt solsken. Man måste ju försöka att njuta lite av något även om man inte är frisk. Idag delar jag med mig av några bilder som med lite tur kanske ger dig också lite energi😊

Frosseri

Frosseri

Jag är ju inte direkt lagd åt det måttfulla hållet, och under helgen har jag med nöje ägnat mig åt frosseri😆 Det har förutom god mat slunkit ner stora och rejäla tårtbitar av en pärontårta som nästan var som godis. Den var rätt så stor, så det blir att frossa resten av helgen också. Marsipanfigurerna var så söta att det nästan kändes synd att äta upp dom – men bara nästan!😆

Efter tårtätandet mådde jag i ärlighetens namn en smula illa. Men eftersom jag äntligen inte hostar lika mycket längre, följde jag med ut på en hyfsat lång promenad. 

Tempis hade lortat ner sig så förskräckligt att han fick spolas ren innan turen. Men det var tio grader varmt ute, vilket var en riktigt behaglig temperatur i november!😄

En annan sak jag har frossat i är skräckfilmer! Det har ju hört helgen till, så jag har sjunkit ner i soffan invirad i lurviga filtar och sträcktittat!

De små pumporna har förstås också fått vara med. Jag kan ju inte nöja mig med att Halloweenmysa bara en enda kväll!

Att lyfta orken i höstmörkret

Att lyfta orken i höstmörkret

Det är många som skriver jättebra tips om hur man bäst tar tar sig igenom hösten, och jag tänkte skriva några ord om vad jag tycker är viktigast. Mina bästa tips är nämligen att varje dag försöka ta vara på dagsljuset en stund, se till att få friskluft, och att röra på sig på något sätt. Det behöver inte vara så avancerat, utan en promenad är god nog. Jag har under många år undrat hur arbetskamraterna har stått ut att sitta inne hela lunchrasten – och alla andra raster – istället för att passa på att gå ut en liten stund. När det är mörkt ute både före och efter jobbet behöver man verkligen få se dagsljuset om så bara för en stund. Många jobbar dessutom i lokaler och kontor utan fönster, och då blir bristen på dagsljus total.

Jag håller med om att man kan göra hösten mysig på olika sätt genom att tända ljus, äta gott, se på filmer, läsa böcker och pyssla om sig själv. Men att ge sig ut en stund och få dagsljus, friskluft och lite motion har jag konstaterat att väldigt många avstår ifrån att göra. När jag har försökt få med mig sällskap ut har jag hört hur många ursäkter som helst för att slippa. För många är det en riktigt stor grej att resa på ändan, klä på sig och gå ut. Det är så hiskeligt jobbigt att en del nästan stönar när dom reser sig.

När man är sjuk tryter orken av naturliga skäl, men personligen ser jag till att ta mig ut ändå. För jag blir inte varken bättre eller piggare av att ligga inne hela tiden. Alla som har hängt med mig i bloggen sen i juli vet ju att umgänget med hästarna är mitt balsam för själen. Hagarna är som en egen liten värld. En lugnets oas i ett samhälle som går på högvarv dygnet runt. Idag delar jag med mig av några bilder från en dag i hagen😊

Att fira högtider med barnasinnet kvar

Att fira högtider med barnasinnet kvar

Man har inte roligare än vad man gör sig sägs det, och det stämmer ofta ganska bra! Trots att jag är vuxen kan jag vara väldigt barnslig ibland, och det händer att jag vid olika högtider nästan önskar att jag vore ett barn igen!😄 Jag minns den där känslan av att nästan vara sprickfärdig av förväntan inför olika högtider. När jag var liten var det främst julen som jag väntade på med en iver som fick varje dag i december att kännas som minst två dagar. Om Halloween hade funnits i Sverige på den tiden hade jag inte kunnat ge mig till tåls inför det firandet heller!😆

Eftersom den ivriga lilla ungen fortfarande bor någonstans inom mig så firar jag högtider på mitt eget lilla sätt. En sak som kännetecknade barndomens högtidsfirande var kravlösheten. Man kunde bara fullständigt ge sig hän åt att njuta av vilken storhelg det än råkade vara. Det fanns ingen stress och inga måsten – förutom att vara snäll innan jul förstås!😆 Allt hände ändå, och det var bara att leva i stunden. Viljan att få fortsätta att känna så har jag tagit med mig i mitt vuxna liv, och jag tar lika lättsamt på allt firande nu som så. Jag stressar inte och ställer inga krav på mig själv. Känslan går att åstadkomma med väldigt enkla medel, eftersom jag gläds åt små saker.

Igår blev det myskväll med pumporna som tas fram till Halloween. Jag hade tänkt att se en läskig film, men det fanns ingen i utbudet. Som tur var gick Det Okända igårkväll, och det var spännande att se. Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag skulle visa bilder på årets pyntning, så här infriar jag mitt löfte!

Min utsikt över pumporna från djupet av soffan!😄

Lite ljus och några tankar

Lite ljus och några tankar

Tänk att några tända ljus kan öka trivseln så mycket! Jag får väl erkänna att jag tänder ljus året runt när jag känner för det, men den här hösten har det blivit ett behov. Förra hösten när jag kom hem från jobbet till kolsvart mörker utomhus brukade jag tända upp ridbanan och rida en stund. Eftersom jag alltid kom hem när det inte fanns så mycket kväll kvar, var det läggdags när jag kom från stallet. Så några ljus blev det sällan tid att tända till vardags.

Den här hösten har jag haft hur mycket tid som helst till övers. Medan handen, huvudet och kroppen läker i snigeltakt har jag fått börja ägna mig åt sånt som jag har förstått att andra ägnar sig åt, nämligen att mysa på olika sätt i det tilltagande mörkret. Det har fått bli ett substitut för sånt jag egentligen vill göra. Men jag längtar efter att kunna bli aktiv igen. Att kunna ge mig ut och hitta på saker med hästarna igen, och att få tillbaka orken i både huvudet och kroppen.

Det här året har så mycket stannat av. När jag blev sjuk tappade jag inte endast förmågan att göra saker jag brukar, utan till större delen lusten också. (Om någon undrar vad jag har råkat ut för så står det i sidan om mig och bloggen). Jag ser att många skriver om allt dom skulle ha gjort, och förebrår sig för mål som inte uppnåddes. Samma människor räknar ofta upp mängder av saker som dom har gjort. Dom kan ha tvättat, städat, handlat, lagat mat, bakat, tränat, motionerat, shoppat och fixat med hur mycket saker som helst. Men man hänger upp sig på just den saken som blev ogjord istället för att glädjas åt allt som uträttades.

Jag kan erkänna som det är. Jag minns inte ens när jag hade ork eller lust med några hushållssysslor, men det var inte det här året. Jag har gjort det lilla jag har orkat ända sen förra hösten, men det är ganska fjuttigt lite. Jag vågar knappt tänka på hur det skulle ha sett ut här hemma om jag hade levt ensam. Men varje gång jag har gjort något har jag känt mig glad, för lite är bättre än ingenting. Nån gång måste jag ju bli frisk igen! Nu har jag gjort något så storslaget som att stryka och lägga dukar på borden som stått utan i evigheter. Jag minns inte när jag la dukarna i tvätten. Gissa om jag känner mig nöjd när jag äntligen har klarat av denna lilla syssla! Den är ett stort framsteg för mig!😄

På bilderna kan beskådas hur min trivselfaktor ökade med två av de hyfsat släta dukarna😆

Lite sugen…

Lite sugen…

Medan många börjar sikta in sig på julfirande innan sommaren ens är slut, känner jag mig tidigt ute när jag vill Halloweenpynta i slutet av oktober!😆 Det där att gå och sukta efter olika högtider är inte min grej, för dom kommer när dom kommer. Men idag fick jag iallafall lite Halloweenkänningar och blev sugen på att pynta! Den troliga orsaken är nog att det både var kolsvart och iskallt ute imorse. Kylan kom plötsligt, och det blåser dessutom så bitande kallt att jag inte ens vill gå ut. Hostan hänger sig envist kvar, och jag har ätit ”vanlig” hostmedicin ett par dagar för den flumframkallande vätskan i flaskan kan man ju bli beroende av😆

Men trots min lust att pynta här hemma har jag inte skridit till verket ännu. Jag ligger och latar mig, läser, tittar på bilder och lyssnar på blåsten utanför. Förr eller senare ska jag väl skrapa ihop lite lust att ge mig ut i kylan. Det blir lite svårt att hålla högerhanden varm. Jag kan inte ha handskar pga att fingrarna är ihopfixerade med varandra, och jag måste få tag på någon jättestor vante som rymmer handen med sakerna som sitter på. Det får bli ett prioriterat uppdrag åt mig som inte haft den annalkande kylan i åtanke.

Dagens inlägg illustrerar jag med ett par gamla halvsuddiga bilder på en tidigare Halloweenpyntning. Av någon anledning försämras bildkvalitén på kort jag tagit med paddan. Men snart kommer det nya färska bilder på årets pynt här i bloggen!😆

Brukar du Halloweenpynta?

%d bloggare gillar detta: