Vardagligt-arkiv - Vara på väg

Nerför i livets bergochdalbana

november 9, 2023 Lillalena Kommentarer 33 kommentarer

Tänk vad livet går upp och ner hela tiden. Det gäller att njuta av de bra stunderna och fylla på energi till de sämre. Om man som jag inte har några energireserver att ösa ur blir det extra viktigt. Just nu är det tufft igen, så det gäller att hålla ihop så gott det går. Man får klamra sig fast i vagnen när det går nerför i livets bergochdalbana, och hålla kvar tills det vänder uppåt igen.

Finhösten har både kommit och nästan passerat. Under tiden har min man återigen opererats (på två olika ställen), och som vanligt blev han dålig efteråt. Hans kropp får gå igenom mycket efter den ödesdigra olyckan. Inom de närmaste månaderna väntar ännu flera operationer. Nu mår han iallafall tack och lov bättre.
Men för några dagar sen blev jag själv dålig, och orken är i botten. Ipren lindrar det onda, men jag är så slut att jag knappt orkar andas. Jag gör bara det som måste göras under dagarna, och ligger och vilar mellan sysslorna. Ibland är det jäkligt tufft, och så är det just nu. Det handlar om att hanka sig fram en dag i taget, och hoppas att hälsan och orken skyndsamt återvänder.

Nu ska jag försöka samla lite ork till vad som måste göras härnäst.

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan.

Jag chockade mig själv

oktober 29, 2023 Lillalena Kommentarer 32 kommentarer

Nu kära läsare har jag utmanat mig själv ordentligt, för här kommer ett inlägg vars sort aldrig har beskådats i denna blogg förut. Jag tycker nämligen inte om att vara med på bild, och tycker särskilt inte om att posera för så kallade ”outfit-bilder”. Det finns så många andra som är bra på det, och själv känner jag mig nästan alltid fånig framför kameran. Jag vet inte hur jag ska stå eller vad jag ska göra med mina kroppdelar. Så vill jag varken le eller se butter ut heller. Hela situationen känns fullständigt onaturlig. Med nya telefonen är det dessutom hopplöst svårt att ta bilder där man tittar rakt in kameran. Det ser alltid ut som att man tittar uppåt. Så blir det även när andra fotas med den, hur vana dom än är att förevigas på bild.

Men så till saken. Häromdagen chockade jag mig själv genom att göra något helt ovanligt. Efter ett möte på stan såg jag att det var rea i en närliggande klädaffär. Jag övermannades av nyfikenhet, trots att jag inte är så intresserad av att gå i klädaffärer. Jag avskyr nämligen att prova kläder i trånga provhytter med elaka speglar. Men plötsligt fastnade mina ögon på några klänningar – plagg som jag inte bär ens varje år. Jag tycker att klänningar är jättefina på andra, men själv känner jag mig oftast obekväm i dom. Men den här gången fastnade jag för flera stycken. Inte bara när dom hängde på klädgalgen, utan även i provhyttens skoningslösa belysning. Jag provade några och blev ivrigt påhejad av expediten och en rolig dam i affären. Så efter mycket provande och många skratt slutade det med att jag kom hem med tre klänningar. Snacka om att jag chockade mig själv!

Dagen efter de oväntade inköpen beslutade jag mig för att de skulle förevigas. Trots min motvilja mot att vara med på bild, och trots min avsaknad av talang för att ta selfies. Det blev en massa hemska kort som nu är raderade, och jag sparade enstaka bilder till detta blogginlägg. Detta är mitt första ”outfit-inlägg” och troligen mitt sista. Här bjuder jag på bilder där jag bär två av klänningarna i målarateljén. Tre blev för mycket att fota, så en hänger på galgen som inte gör den rättvisa.

Ja då har jag utmanat mig själv genom att publicera ett inlägg som ligger utanför min comfort zone. Nästa inlägg blir garanterat om något annat ämne 😀

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Några tankar i höstmörkret

oktober 22, 2023 Lillalena Kommentarer 28 kommentarer

Milde tid så vinden har rutit kring husknutarna senaste tiden. Av inläggsbilderna kan man kanske förledas att tro att här är höstvackert och härligt. Men jag tog dom innan rusket började på allvar. Bortsett från att några löv har skiftat färg, så är det inte njutbart att vara utomhus. Jag skulle gärna sitta hopkrupen framför kakelugnen i timtal i sträck. Men det går ju inte för sig, för där blir inte mycket gjort. Saker måste ju skötas oberoende av väder och vind.

Men tiden har som vanligt flugit fort fram sen jag skrev senast, och en del har hänt även om bloggen har ekat tom. Bland det roligaste denna månad var att träffa en efterlängtad och kär vän som bor i Stockholm. Det var otroligt härligt att ses igen, och jag önskar att vi kunde ses oftare. Vi pratade massor, åt god mat och hann besöka ett helt gäng kristallaffärer 😀 Så nu är jag ett antal glada minnen rikare, och har även lite flera kristall- och halvädelstenspärlor att göra smycken av. Nedan har jag just ätit en riktigt god lunch, och den här gången fotade jag maten innan jag åt. Annars brukar jag oftast komma på den tanken när portionen är halväten och rörig. Det var en vegetarisk tallrik som var väldigt smakrik.

Det är mysigt att gå i Gamla Stan, för i de gamla trånga gränderna med kullerstensgator känner jag verkligen historiens vingslag. De blir dessutom på något sätt extra påtagliga för mig på hösten, när mörkret faller allt tidigare. Jag ogillar starkt allt det opraktiska med mörkret som försvårar gårdssysslorna och hästlivet. Men samtidigt fascineras jag av mörkret och av vad som gömmer sig i det. Jag känner en slags spänning när skymningsljuset silas genom glesnande trädkronor, och närheten till något annat känns tydligare. Kanske blir detta filosoferande lite märkligt att ta in, men det är så jag känner. Mörkret känns för mig beskyddande och inte skrämmande, och jag hör hemma i det så som i ljuset.

Nåväl, nu får det vara färdigt med filosoferandet för ikväll. Jag har krupit ner under den lurviga filten i soffan, och ska vila en stund innan mina fyrfota vänner ska få kvällens omsorger.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

I väntan på den olydiga nattsömnen

oktober 5, 2023 Lillalena Kommentarer 26 kommentarer

Så är den på rymmen igen den där olydiga nattsömnen. Man skulle nästan kunna tro att det är en fullmåne i antågande, men nej så är det inte. Sömnen har någon annan anledning till sin frånvaro. Den brukar ha alla möjliga skäl till att hålla sig undan så det är inget ovanligt. Jag har suttit stilla lite mer än vanligt under dagen, och tog en kopp kaffe aningen för sent. Kaffet och sömnen är inte sams med varandra. Det visste jag när jag gav efter för sugenheten mot bättre vetande. Så jag tänkte trötta ut mig lite fysiskt som kompensation. När man bor som jag gör finns det gott om sätt att trötta ut sig. Så jag gick ut och högg ved. Nedan kan beskådas när jag precis hade skridit till verket. Varm blev jag men inte trött. Så efter en stund gick jag in.

Det var gott och väl läggdags, men jag var fortfarande pigg som en lärka. Så jag fick för mig att jag ville ha ett nytt armband att pryda min handled med. Just nu har jag snöat in mig på höstfärger, och jag hade precis lagom många pärlor till övers för att de skulle räcka åt mig. Så detta blev resultatet.

Dock lyckades inte heller pärlandet locka fram den eftertraktade sömnigheten, och då fick jag för mig att jag skulle skriva lite i bloggen. Så nu har jag gjort det. Ett litet nattligt inlägg med lite småprat i väntan på John Blund. Och inte blev jag trött av det heller. Så till ljudet av skvalande regn kanske det får bli att hämta stekpannan och dänga den i skallen. Hoppas att jag är lika pigg när klockan ringer.

Min utställning av tavlor och smycken

september 27, 2023 Lillalena Kommentarer 28 kommentarer

Hejsan! Här kommer ett inlägg som har varit på gång i veckor. Ett av årets mål infriades i början av september, nämligen att ställa ut mina tavlor igen. Jag passade förstås på att visa upp mina smycken också, för de är en stor del av mitt skapande. Anledningen till att inlägget har dröjt är bl a att bilderna jag tog inte blev som jag tänkt mig. Jag vill att mina skapelser ska återges på ett naturtroget sätt, och inte med t ex färger som är starkare än i verkligheten. När jag hade sållat klart bland bilderna blev det bara ett fåtal kvar, och här visar jag några av dom 🙂

Utställningen ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården. Den har använts som förråd i åratal, och var fullständigt proppfull med allt möjligt som hade sparats under åren. Så det tog månader att rensa ut allt, och sen blev det att måla om väggar och tak. Därefter kunde jag börja planera hur rummen skulle inredas. Det är väldigt lågt i tak så det var klurigt att få till belysning som fungerade. Men det löste sig tillsist på diverse kreativa sätt, så att jag kunde hänga tavlor på åtta väggar. Besökarna kom på dagtid, och då fick jag dessutom in hyfsat med dagsljus från fönstren och den öppna dörren. Jag hade fantastisk tur med vädret, så solen strålade och det var varmt och skönt att ha öppet 🙂

Jag visade oljemålningar, akvareller och teckningar, samt olika smycken av halvädelstenar/kristaller. Alla halsband, armband och örhängen ser olika ut, för jag tycker om variation när jag skapar. Det är likadant med mitt målande. Inspirationen skulle slockna om jag skulle skapa en massa repriser hela tiden.

Nedan syns några av oljemålningarna. Akvarellerna och teckningarna var väldigt svårfotade för det blev blänk i glaset.

Smyckena fördelade jag ut i rummen på väggar och bordsytor, vilket visade sig vara en bra strategi. Då kunde besökarna sprida ut sig och titta istället för att trängas på ett ställe. Bilderna nedan visar några handknutna halsband. Jag gör en knut mellan varje pärla, och det tar ett antal timmar att göra ett smycke. Exempel på halvädelstenar som syns i halsbanden är Ametist, Regnbågsmånsten, Bergkristall, Pyrit, Charoit, Unakit, Svart Turmalin, Onyx, Apatit, Lapis Lazuli, Labradorit, Azuritmalakit och Hematit. Men jag visade även många andra stensorter i olika sorters smycken.

Här är ett exempel på en annan sorts halsband. Agaterna är monterade på 49-trådig smyckesvajer av stål, samt att det också har en kedja av kirurgiskt stål.

Nedan kan ett par av armbanden beskådas.

Bilderna nedan tog jag senare på kvällen, och dom är lite mörka. En vägg har jag valt att inte visa, för det blev inga hyfsade bilder. Men jag hoppas att bilderna jag visar i inlägget ger en liten uppfattning om hur utställningen såg ut.

Glädjande nog så blev det en lyckad och trevlig helg. Besökarna droppade in i lagom takt, så att jag för det mesta hann svara på frågor och berätta om mitt skapande. Det värmde så gott inombords att få uppskattning för det jag gör 🙂

Det var en rolig erfarenhet som gav mersmak, så jag får se när det blir dags att ställa ut igen. Mitt skapande fortskrider.

Ha det så bra! 😀

Tiden springer iväg för fort

september 14, 2023 Lillalena Kommentarer 30 kommentarer

Så är det september och höst skriver jag som är lite sen på bollen;) Halva månaden har ju redan gått, men senaste inlägget skrev jag ju i augusti. Är det någon mer än jag som tycker att tiden springer iväg för fort? Veckorna bara rusar fram och det känns som måndag – fredag hela tiden. September har hittills iallafall varit en ganska somrig månad, och det glädjer mig som klamrar mig fast vid sommaren så att knogarna vitnar. Jag har även denna månad fått tillfälle att njuta av solens strålar vid sjöns glittrande vatten. Dock utan att bada förstås. För en badkruka räcker det gott och väl att doppa fötterna i vattnet.

Men att sitta på bryggan och läsa är ett behagligt favoritnöje. Jag har så många intressanta böcker jag vill läsa, men när man läser långsamt som jag räcker dom länge.

Det har förstås också blivit picknick i det gröna. Ja här är det fortfarande mestadels grönt ute. Men vi brukar äta picknick året runt, så det är ingen årstidsbunden syssla.

Man kanske kan tro att jag inte gör så mycket annat än att ägna mig åt olika sorters livsnjutning. Men så är det inte. Jag har min dagliga dos av sysslor jag också, varav vissa inte är det minsta roliga. Dock är det viktigt att skapa balans i tillvaron, och det gäller nog det mesta. När man fått erfara hur det kändes med en riktigt rejäl hälsokrasch, så blir balansen viktigare än någonsin. Jag har haft väldigt fullt upp ett tag, och då gäller det att verkligen lägga sig vinn om att ta sig stunder av återhämtning.

Jag håller också på med ett inlägg om utställningen av tavlor och smycken som jag hade i början av månaden. Så mer om detta framöver. Ikväll ska jag åka till skogen och ägna mig åt lite härlig nymånetrumning.

Ha det så gött så ses vi igen! 🙂

En vana som har rotat sig

augusti 23, 2023 Lillalena Kommentarer 30 kommentarer

När det här året började så återupptog jag en gammal vana, nämligen att skriva dagbok. Jag har förvånat mig själv genom att faktiskt sätta varje dag på pränt, och jag finner också skrivandet lättare än jag trodde det skulle bli. Jag hade ju lite beslutsvånda i början beträffande vad jag ville skriva om, så det kändes bra att sidorna var av ett lite mindre format. Då behövde behövde jag inte känna press att skriva massor varje dag. Men nu har det ändrat sig minsann, och jag har inget emot att bre ut mig om allt möjligt i stort och smått.

Jag har också upptäckt att jag älskar vackra skrivböcker. Det ger mig helt klart mera inspiration att skriva i en bok med fint omslag. Så jag har böcker för olika syften, och förutom dagboken är det böcker för mina studier och lite annat. Nedan kan några av mina skrivböcker beskådas.

Jag har också en resedagbok som väger lite mindre för att hålla ner vikten på bagaget. Men formatet är av bra storlek, och den är inte linjerad invändigt för då kan jag även skissa i den om jag har lust. Nedan kan resedagboken beskådas.

Så har jag påbörjat dagbok nr 2 detta år, för den första som jag började i är full. Den nya är en likadan bok förutom färgen.

Jag kan glatt konstatera att det här att skriva dagligen har blivit en vana som har rotat sig. Det känns numera helt naturligt och har sin plats i vardagen. Dessutom tycker jag om att skriva för hand på papper, och det kan vara en trevlig och avkopplande stund då jag sätter saker på pränt. Jag har väl haft tanken också att en del av skrivandet skulle föras över i bloggen. Men än har det inte blivit så, och det återstår att se hur det blir med den biten. Nu har jag iallafall skapat en rutin att skriva, och det känns bra 🙂

*****************

Nedan finns ett inlägg från början av året då jag började skriva dagbok:

Så är den äntligen här

Godare än godis

juli 22, 2023 Lillalena Kommentarer 30 kommentarer

Vad roar man sig med en sen kväll på landet? Ja det finns allt möjligt att göra, men igårkväll hängde jag som en apa i ett träd och plockade bigarråer. Jag var på väg ut till hästarna för att godnattmysa en stund i hagen, och råkade gå under en bärfylld gren. Jag visste inte om bären var riktigt mogna än, så jag provsmakade ett. Milde tid så gott det var! Mycket godare än godis faktiskt. Så när det var färdigmyst i hagen blev det att hämta en bunke och en stege. Jag gillar inte att stå på stegar, så min man fick stå nedanför och hålla i den så den inte skulle välta.

Efter mycket plockande och nästan lika mycket ätande var bunken full med söta och saftiga bär. Jag ville förstås fota den fantastiska skörden trots att det egentligen var för mörkt för att fota. Min man ville dessutom fota mig med bären som jag så ivrigt hade plockat. Så här kommer bilder från denna stund av vardagslyx 🙂

Nu ligger bären på en bricka så att de inte ska mosa varandra. Det blir nog att göra lite yoghurtglass med bigarråer i idag. Det ska ju va lite gött å leva – eller hur? 😀

Ha en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Ibland blir det inte som man tänkt sig

juli 19, 2023 Lillalena Kommentarer 40 kommentarer

Vid det här laget skulle vi ha varit i rullning med våran gamla husbil. Det var planerat att vi skulle ge oss iväg när jag kom tillbaka från retreaten som jag skrev om i förra inlägget. Vi hade ingen detaljplanering för vart vi skulle åka, utan snarare en riktning vi tänkte följa. Vi hade smugit igång med att packa bilen för avfärd, och det kändes som vanligt förväntansfullt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Min man som fortfarande har rejäla sviter efter olyckan förra våren, har blivit i ännu sämre skick pga vårdens slarv i samband med senaste operationen. Jag kommer inte gå in på några detaljer, utan skriver bara att han har tillfogats ännu en skada. Den gör honom ännu mera begränsad, och han har ännu värre smärtor än förut. Så nu väntar ytterligare en komplicerad operation som inte skulle ha behövts, och väntetiden är längre än vad som är lämpligt. För att få en känsla för om det kunde funka att ge oss iväg på en tur, blev det att provsova en natt i husbilen hemma på gårdsplanen först. Men det funkade inte för han fick för ont. I huset har han en säng med den bästa komforten det gick att köpa, men den kan vi ju inte ta med oss. Vi får se om vi lyckas ge oss iväg lite senare i sommar eller inte.

Så det har huvudsakligen blivit att vara hemma och ta det lugnt. Förutom ett par träffar med vänner, så har det blivit mycket målande. Vädret är minst sagt omväxlande mellan regn och solsken, och det blåser som om det vore höststormar redan. En dag som synes nedan var det varmt och vindstilla så jag bar ut alla målarprylar i paviljongen. Men det satte sig insekter i oljefärgen hela tiden, och sen kom regnet. Så det är enklast att vara inomhus och måla.

Nedan är en akvarell som jag gjorde klart häromdagen

Nu ska jag försöka mig på att använda våran lilla nyinköpta glassmaskin för första gången. Det ska bli jordgubbsglass om den funkar bra.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Varit på retreat

juli 13, 2023 Lillalena Kommentarer 24 kommentarer

Så har det varit tyst i bloggen ett tag, och några dagar av den tiden har jag varit på retreat. En del av retreaten var tyst och mobilen var förstås undanlagd. Jag har ägnat dagarna åt yoga, meditation och mindfulness, och har undervisats av duktiga och entusiasmerande lärare. Vi började tidigt om morgnarna och höll på till närmare läggdags, och fick prova på en massa olika övningar och tekniker. Alltsammans var väldigt intressant, och den som tror att meditation bara går ut på ”att sitta still och tänka på ingenting” vet inte hur fel den har. Meditation kan till och med utövas gående. Kanske kommer jag att skriva om ämnet framöver för att skingra fördomarna.

Ibland hade vi en ledig stund, och den tiden ägnade jag oftast åt att promenera. Under den tysta delen av retreaten stannade jag till vid en sjö och satte mig. Det var väldigt trevliga människor som deltog i retreaten, men från det ögonblicket då tystnaden inleddes förändrades umgänget fullständig. Det överraskade mig faktiskt hur obekväma många blev av att vara i tystnad med människor som man hade haft trevligt med stunden innan. Det fanns inga regler om att vi inte fick titta på varandra eller kommunicera på andra sätt än med ord. Det kan vara så på en tyst retreat att man ska undvika all kontakt, men så var det inte på den här. Men ändå vågade de flesta inte ens titta på varandra eller ens sitta bredvid varandra vid matbordet. Och att hälsa genom att nicka eller vinka till varandra var inte tänkbart ens på morgonen. Jag gjorde det rent reflexmässigt, och kände mig dum när jag inte fick någon sorts hälsning tillbaka. Det slog mig hur språklöst, osocialt och torftigt människans umgänge blir utan ord jämfört med djurens. Själv har jag ända sedan barndomen umgåtts med djur, och trots att de aldrig säger ett ord kommunicerar de alltid med varandra och med mig. Det känns aldrig krystat och konstigt att umgås med djur, utan helt naturligt och socialt.

Det verkar vara så att många har svårt för att vara i tystnad bland andra och umgås med sina tankar. Personligen tycker jag att det är skönt med tystnad och att tänka i lugn och ro. Jag är van vid att vara ensam och fundera och bearbeta saker för mig själv. Så den biten blev jag inte det minsta illa till mods av. Men jag valde att gå iväg för att slippa känna av den knepiga energin från de som våndades. Det var en lättnad att sitta vid sjön och slippa känna den tryckta stämningen.

När tystnaden bröts blev det trevligt och lättsamt igen. De lediga stunderna fylldes av härliga samtal om allt möjligt i stort och smått. Någon hade jag kunnat fortsätta prata med flera dagar i sträck, och det kändes tråkigt att skiljas åt vid hemfärden. Sedan jag kom hem har jag haft många funderingar, men dom får jag ta i ett annat inlägg, för det är dags att runda av här.