Browsed by
Kategori: Målande

Vårens utställning närmar sig

Vårens utställning närmar sig

Så är det snart är dags att visa upp mitt skapande igen, dvs både tavlor och smycken. Dagarna går med stormsteg mot deadline, och om jag ska vara helt ärlig så känns det både superroligt och lite läskigt samtidigt. Det sistnämnda för att jag egentligen skulle ha behövt ha mera tid på mig. Det kan man förvisso säga om det mesta. Men det har inte blivit så mycket målande sedan förra hösten. Det har varit mycket annat som jag måste prioritera för att få livet att rulla vidare.

Men målandet är också min avkoppling och återhämtning i livet när saker är tuffa, så visst har jag målat. Jag har behövt lugnet jag känner inombords när jag slår mig ner vid staffliet, med penslar och färger och sakta låter ett motiv växa fram.

Detsamma gäller smyckena som jag gör. Jag får ro i själen när jag sätter mig med pärlorna och låter mina skapelser ta form. Så har det varit ända sen jag var ett litet barn. Jag har skapat på ett eller annat sätt sen jag kunde hantera en penna, krita, sax eller synål mm. Skapandet är en del av mig. Nedan kan en näve Rosenkvartspärlor beskådas.

Nu börjar iallafall några tavlor bli klara, och planeringen är gjord med ramverkstaden. Lokalen hemma på gården gjordes iordning till förra höstens utställning, så den ska bara städas innan allt riggas upp. Jag skulle behöva snygga till lite i blomrabatterna också, för de ser bedrövligt rufsiga ut. Inläggsbilden är tagen när lokalen höll på att göras iordning förra året.
Det kluriga är att bestämma sig för hur tavlor och smycken ska hängas och läggas fram. Presentationen är en viktig del i det hela. Men jag får suga på den karamellen lite. Om två veckor är det dags och det ska bli så roligt och spännande att visa upp resultaten av min kreativitet 🙂

Nedan kan den som vill se hur min förra utställning såg ut:

https://varapavag.se/2023/09/27/min-utstallning-av-tavlor-och-smycken/

Ha det så bra tills vi ses igen!

2
Påskhelgen och två av årets efterlängtade milstolpar

Påskhelgen och två av årets efterlängtade milstolpar

Jag brukar tänka att man inte ska önska sig förbi dagen man lever i. För alla dagar som kommer och går är ju faktiskt livet, och man vet inte hur många dagar man får. Varje kväll när man somnar har man förbrukat en dag som man inte får tillbaka. Man vet heller inget om hur framtiden kan bli – hur mycket man än föreställer sig den och planerar. Senaste åren har bevisat detta faktum fullt tillräckligt för min del iallafall. Men trots det har jag inte kunnat låta bli att längta efter, och under Påskhelgen glädja mig åt, att ett par av årets efterlängtade milstolpar har inträffat. Det har äntligen blivit sommartid, och det är nu äntligen en vårmånad.

Jag vet att det finns dom som propagerar sig röda i ansiktet mot sommartid, men själv behöver jag kvällsljuset. Gårdslivet blir mycket enklare när kvällarna är ljusa, och jag kan rida ut om kvällarna. Pannlampor som plötsligt slocknar i kolmörkret har jag tröttnat på. Så nu är jag strålande glad och tacksam för att kvällsljuset dröjer sig kvar allt längre! Nedan kan Lilla Mannen beskådas då vi tog oss en stillsam påsktur på mjuka stigar i skogen 🙂

Det känns också underbart att det nu är april, även om månaden är synnerligen lömsk vad vädret beträffar. Men den första dagen var riktigt fin, så jag kunde sitta ute och teckna i solskenet mot husväggen. Jag krönte dessutom min livsnjutning med en väldoftande rökelse 🙂 Det blev att fortsätta med fjärilsteckningen, som jag fortfarande inte har gjort färdig. Jag har målat i olja istället. Dock försvann värmen med solskenet, så när jag envist satt ute en stund för länge blev jag stelfrusen.

Apropå fjärilar så satt det två mycket vackra sådana på husväggen i solskenet. Ljuset var så skarpt att jag knappt kunde fota dom med mobilen. Men här kommer en bild 🙂

Vi har förstås ätit lite gott också, även om det inte blev en sån där julbordsliknande måltid. Några foton blev det inte på påskmiddagen, men jag fotade faktiskt min frukost på påskdagen. Jag passade på att frossa i mig några ägghalvor med massor av räkor och citronmajonäs. Jag är förvånad att det fanns några kvar, för dom är så himla goda. Men å andra sidan gjorde vi så många, och det ryms ju inte hur mycket som helst i magen ens om man är storätare 😉

Nu är det snöstorm igen, så det var tur att jag njöt så länge det vårliga varade. De rosa Blåsipporna på inläggsbilden har försvunnit under ett vitt täcke.

Jag hoppas att alla har haft en härlig Påskhelg, och jag önskar alla en fin vecka! 🙂

2
Året som har gått: Lista för 2023

Året som har gått: Lista för 2023

Tänk att det snart är ett nytt år igen. Jag vet att jag har sagt det förut, men tiden går så himla fort. Det känns inte som så längesen jag med en nästan högtidlig känsla började skriva i min nya dagbok för 2023. Nu är jag inne på dagbok nummer 2, och den kommer att räcka en bit in i 2024. Idag tänkte jag bjuda på några tillbakablickar på året som snart är slut. Det har hänt en hel del både bra och jobbiga saker, så det tog en stund att välja ut vad jag ville skriva om. Jag ville inte skriva hur mycket som helst, och heller inte grotta ner mig i sånt som inte varit bra. Så här kommer några punkter:

Årets höjdpunkter:

Pilgrimsresan till England. Jag besökte bl a olika kraftplatser, och hade många helt otroliga upplevelser. Om andan faller på räcker de till många blogginlägg. En har jag redan skrivit om, nämligen att jag besökte en sädescirkel. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/08/13/antligen-besokt-en-sadescirkel-i-england/. Nedan är jag på väg till en ceremoni i stencirkeln Stonehenge en tidig morgon.

Här sitter jag och lyssnar på underbart vacker körsång under en gudstjänst i den fantastiska gamla katedralen i Wells.

Min utställning av tavlor och smycken.
Det var mycket spänning och förväntan inför utställningen som ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården, och den var väldigt rolig att genomföra. Här finns länk till inlägget jag skrev om den: https://varapavag.se/2023/09/27/min-utstallning-av-tavlor-och-smycken/

Årets sköna stunder:

I skogen i sadeln. Jag älskar friden, dofterna, ljudet av hovar mot mjuka stigar, och inte minst gemenskapen med en fyrfota vän.

Picknickar i naturen.
Det är alltid lika skönt att komma ut i naturen och äta lite god mat. Så det har blivit några picknickar under året.

Årets avkopplande händelse:

Några dagars retreat med yoga och meditation på en vacker och rofylld plats var väldigt avkopplande och skönt. Dessutom var maten väldigt god. Länk till det inlägget finns här: https://varapavag.se/2023/07/13/varit-pa-retreat/

Årets bottennapp:

Att min man fortfarande inte har blivit opererad för en vårdskada som orsakar honom väldigt mycket smärta och begränsningar i livet. Han skulle ha opererats i somras, men det har skjutits fram gång på gång.

 

Årets vana som hållit i sig:

Skriva dagbok. Denna nygamla vana har jag hållit fast vid ända sen jag började vid årets början. Så nu tänker jag skriva vidare ett år till.

 

Årets roligaste köp:

Helt klart min kristallkula. Den hittade jag i en pytteliten affär i Tintagel i England. Trots att den var stor och tung kunde jag inte låta bli att köpa den. Att få hem den var en historia för sig…

Årets bästa investering:

Att byta ut yxan mot en vedklyv. Det får vara någon måtta på hur slitsamt det ska vara att värma huset.

Ja det var ett litet axplock av vad som har hänt – och inte hänt – under 2023.

Jag önskar alla mina läsare ett riktigt Gott Nytt År! 😀

0
Min utställning av tavlor och smycken

Min utställning av tavlor och smycken

Hejsan! Här kommer ett inlägg som har varit på gång i veckor. Ett av årets mål infriades i början av september, nämligen att ställa ut mina tavlor igen. Jag passade förstås på att visa upp mina smycken också, för de är en stor del av mitt skapande. Anledningen till att inlägget har dröjt är bl a att bilderna jag tog inte blev som jag tänkt mig. Jag vill att mina skapelser ska återges på ett naturtroget sätt, och inte med t ex färger som är starkare än i verkligheten. När jag hade sållat klart bland bilderna blev det  bara ett fåtal kvar, och här visar jag några av dom 🙂

Utställningen ägde rum i en flygelbyggnad hemma på gården. Den har använts som förråd i åratal, och var fullständigt proppfull med allt möjligt som hade sparats under åren. Så det tog månader att rensa ut allt, och sen blev det att måla om väggar och tak. Därefter kunde jag börja planera hur rummen skulle inredas. Det är väldigt lågt i tak så det var klurigt att få till belysning som fungerade. Men det löste sig tillsist på diverse kreativa sätt, så att jag kunde hänga tavlor på åtta väggar. Besökarna kom på dagtid, och då fick jag dessutom in hyfsat med dagsljus från fönstren och den öppna dörren. Jag hade fantastisk tur med vädret, så solen strålade och det var varmt och skönt att ha öppet 🙂

Jag visade oljemålningar, akvareller och teckningar, samt olika smycken av halvädelstenar/kristaller. Alla halsband, armband och örhängen ser olika ut, för jag tycker om variation när jag skapar. Det är likadant med mitt målande.  Inspirationen skulle slockna om jag skulle skapa en massa repriser hela tiden.

Nedan syns några av oljemålningarna. Akvarellerna och teckningarna var väldigt svårfotade för det blev blänk i glaset.

Smyckena fördelade jag ut i rummen på väggar och bordsytor, vilket visade sig vara en bra strategi. Då kunde besökarna sprida ut sig och titta istället för att trängas på ett ställe. Bilderna nedan visar några handknutna halsband. Jag gör en knut mellan varje pärla, och det tar ett antal timmar att göra ett smycke. Exempel på halvädelstenar som syns i halsbanden är Ametist, Regnbågsmånsten, Bergkristall, Pyrit, Charoit,  Unakit, Svart Turmalin, Onyx, Apatit, Lapis Lazuli, Labradorit,  Azuritmalakit och Hematit. Men jag visade även många andra stensorter i olika sorters smycken.

Här är ett exempel på en annan sorts halsband. Agaterna är monterade på 49-trådig smyckesvajer av stål, samt att det också har en kedja av kirurgiskt stål.

Nedan kan ett par av armbanden beskådas.



Bilderna nedan tog jag senare på kvällen, och dom är lite mörka. En vägg har jag valt att inte visa, för det blev inga hyfsade bilder. Men jag hoppas att bilderna jag visar i inlägget ger en liten uppfattning om hur utställningen såg ut.

Glädjande nog så blev det en lyckad och trevlig helg. Besökarna droppade in i lagom takt, så att jag för det mesta hann svara på frågor och berätta om mitt skapande. Det värmde så gott inombords att få uppskattning för det jag gör 🙂

Det var en rolig erfarenhet som gav mersmak, så jag får se när det blir dags att ställa ut igen. Mitt skapande fortskrider.

Ha det så bra! 😀

0
Ombytliga dagar

Ombytliga dagar

Det är helt otroligt vad våren kommer och går från dag till dag. Valborgsmässohelgen var inget undantag, utan det har sannerligen varit ombytliga dagar. Den innehöll allt från helt fantastiskt ridväder, till så starka iskalla stormvindar att paviljongen fick kläs av sitt tyg igen. Det var enda sättet att rädda den från att blåsa sönder. Men före det hemska vädret hann jag lyckligtvis med en ridtur i skogen. Med på färden fanns en kaffetermos, vars smakliga innehåll avnjöts både före och efter skogsturen. Dock utan kakor till Lilla Mannens stora förtret. Han tigger värre än en hund, så om man råkar ha någon fika med sig får man knappt ingen själv ändå;)

Det blev också en väldigt kreativ helg med mycket målande. En av oljemålningarna jag höll på med var mormors ängel som jag skrev om i ett annat inlägg.

Det blev också en del pyssel i trädgården när det inte blåste alltför hårt och kallt. Trädgården är rejält eftersatt sedan förra året då min man låg så länge på sjukhuset, och sen kom hem i så dåligt skick. Jag hade varken tid eller ork att sköta om växtligheten, så det är desto mera att göra nu. Det ser ut som om ingen har bott här på ett par år. Men jag får röja lite i taget helt enkelt. Med tiden kommer det att bli fint igen 🙂

Sist men inte minst så har jag fått ta fram täckjackan igen för att slippa frysa mig fördärvad. Bilden nedan togs i mars, men skulle ha kunnat vara rykande färsk. Då satt jag vid husväggen när solen sken, och nu när paviljongen är avklädd får jag göra detsamma – men med jackan knäppt.

Ja det var Valborg det, och nu är det maj. Jag har börjat månaden med att bli genomsur av dagens regn, och ska snart ut i vinande vind.

Jag önskar alla en härlig vårmånad! 🙂

0
En efterlängtad premiär och fina dagar

En efterlängtad premiär och fina dagar

Tänk att det äntligen blev en fin helg, med strålande solsken, vindstilla och hyfsat mild temperatur. Efter en mycket mödosam fredag då jag stundtals kände mig som Raskens lilla Ida, kändes det nästan för bra för att vara sant.

En av fredagens prövningar: att skjuta fullastad vedkärra uppför backe med tung blötsnö. Flåsade och fick nästan hjärtsnörp.

Men åter till den fina delen av veckoslutet! Vem blir inte sugen på en riktig gofika när solen strålar över balkongen? 😉 Visst ser det inbjudande ut att slå sig till bords med en rykande kopp kaffe och något tilltugg som får munnen att vattnas 😉 Det kan kanske verka vara i tidigaste laget att ta fram utemöblerna, men saken är den att bordet är byggt på plats av tryckimpregnerat trä. Så det tål att umgås med årstiderna.

Lite värre är det för solstolen som försumligt fick övervintra på balkongen, för den är inte fullt så tålig som bordet. Men visst ser det väl läskande ut att slå sig ner med en god bok? 😉

Så till den efterlängtade premiären, nämligen att sitta utomhus och teckna. Jag älskar att sitta utomhus med block och pennor, och skapa fritt medan fåglarna sjunger. Den här gången tecknade jag med akvarellpennor, så jag får erkänna att jag gick in när det var dags att blöta motivet – av praktiska skäl.

Det var också väldigt skönt att rida i det vackra vädret, och jag behövde inte ens ha termobyxor på mig. Nedan kan jag beskådas i sadeln på Lilla Mannen, som frustade förnöjsamt när han pulsade i snön.

Ja då har jag berättat om en efterlängtad premiär, och fina dagar som vi har haft den här helgen. Nu är det en ny vecka i denna vintriga vårmånad.

Jag önskar alla en fin vecka! 🙂

0
Spänning och förväntan

Spänning och förväntan

Just nu känner jag mig lite som ett barn inför julafton – fylld av spänning och förväntan – trots att det är långt kvar till hösten. Men det är mycket som ska målas innan dess, och tiden går fort. Senaste dagarna har jag försökt bestämma mig för vad som ska stå i marknadsföringsmaterialet, för deadline går ut om några dagar. Vad som ska stå i texten börjar klarna nu. Men så är det det här med att bestämma sig för en bild. Det är inte världens lättaste beslut när man har stor bredd på vad som ska visas upp. Som om det inte är svårt nog att bestämma sig för ett tavelmotiv, så ska även smyckena visas samtidigt, vilket jag inte har berättat tidigare. Men så blir det, och det ska bli superkul att visa upp bredden av allt jag skapar.

Nu när utställningen är ett faktum, har jag kommit på så mycket annat som behöver fixas också. Jag skulle t ex behöva ordna visitkort. Det skulle vara toppen att ha en riktig hemsida också, men jag saknar tyvärr kunskap om hur man gör en sån. Jag lyckas inte ens lösa strul med bloggen när det uppstår. Dessutom skulle mina tafatta försök äta upp tiden jag behöver till mitt skapande. Så en hemsida får bli ett projekt för framtiden. Som tur är så är det inte jag som ska göra marknadsföringen, så jag behöver bara lämna ifrån mig text och bild.

Bakgrund till en ny tavla.

Nu ska jag måla vidare på bakgrunden till en tavla. På bilden ovanför kan du se den på staffliet i min soldränkta ateljé. Jag målar på flera tavlor samtidigt, för det tar lite tid för oljefärger att torka mellan färglagren. I min ”smyckesverkstad” ligger material upplagt för nästa smycke jag ska skapa. Jag växlar mellan olika sorters skapande efter vad jag känner för i stunden. Inspirationen och kreativiteten måste få vara fri.

Nu ska jag fortsätta måla, och jag berättar mer en annan gång 🙂 Jag önskar alla en fin kväll! 🙂

0
Spännande tankar i fullmånens sken

Spännande tankar i fullmånens sken

Så är det fullmåne igen, och trädgården badar i dess silvervita sken.  Jag känner av fullmånen mycket starkt, precis som jag brukar. Sömnen är som bortblåst, och huvudet är proppfullt av tankar. Men det är inga tråkiga eller oroliga tankar, utan spännande och förväntansfulla sådana. Jag tänker på framtiden och drömmar som nu tar form i planer. I förra inlägget skrev jag om att livet äntligen ska börja röra sig försiktigt framåt igen, efter att länge ha stått i ”stand by-läge” efter mängder av fetsmällar. Jag berättade inget om den nya riktningen som börjar stakas ut, men jag kommer göra det en liten bit i taget. Det handlar inte endast om en förändring, utan om flera som utgör en helhet. Vissa saker tar längre tid att förverkliga än andra. Så det får bli ett inlägg då och då vartefter saker sätts i rullning.

Men en av de saker som fyller mig med glädje och förväntan, är att jag ska satsa seriöst på mitt målande. Jag brukar ibland skoja om att jag föddes med en krita i handen. Det fanns en tid då jag målade för jämnan, och ställde ut ibland. En av mina största drömmar som ung var bli konstnär. Jag var väldigt produktiv men har nästan inga tavlor kvar. Varför mitt liv inte tog den riktningen fullt ut, är en historia  jag kan berätta en annan gång.

Hursomhelst så ska jag nu och i framtiden ägna mitt liv åt sånt som får mitt hjärta att sjunga. Det får bära eller brista. Målandet är en av dessa saker. Snart ska jag på möte inför en utställning som planeras till hösten, och som ska marknadsföras. Det är så otroligt spännande. När det här året började skrev jag ett inlägg om bl a min dröm om att ställa ut igen.  Jag hade ingen aning om hur drömmen skulle bli verklighet. Men nu vet jag att i höst slår drömmen in.

 

Här är länken till inlägget jag skriver om i sista stycket:

Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

 

0
Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

För många kan förändring i livet innebära att man börjar göra nya saker. Man börjar av lust, tvång eller nyfikenhet göra sånt som man inte har gjort förut. Så har det blivit för mig på vissa sätt under senaste åren. När en mycket stor del av mitt liv försvann för några år sedan, som en matta rycks undan under fötterna, kom så småningom andra saker in i livet istället. Vissa tomrum finns dock kvar, och förstärktes rejält under 2022. Men förändring behöver inte innebära något nytt, utan den kan också innebära en återgång till något gammalt. Något som sattes åt sidan av olika skäl kan plötsligt få plats igen.

I förra inlägget skrev jag om att jag har tankar, drömmar och planer för 2023.  Bland dessa är att ställa ut mina tavlor, vilket är något jag aldrig trodde att jag skulle göra igen. Jag målade väldigt mycket i många år, och ställde ut ett antal gånger. Men när fritiden krympte och stressen tog över livet, försvann inspirationen lika mycket som tiden. Därtill skadade jag min hand illa i en fallolycka som jag skrivit om tidigare, och det tog år att få styr på fingrarna. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle måla igen, och ville inte ens försöka. Jag var helt enkelt rädd för hur besviken jag skulle bli om min hand inte klarade att styra penslarna.

Men förra julen fick jag pennor och ritblock i julklapp och vågade tillsist försöka rita. Det gjorde mig sugen på att måla, och jag skaffade akvarellpennor. Därifrån tog jag steget tillbaka till dukarna och oljefärgerna. Jag har efter olyckan i våras fått ta professionell hjälp för att komma över traumat (vilket jag funderar på att skriva om i ett annat inlägg). En del i vad jag ordinerades för att få flashbacks, mardrömmar mm att bli färre för att tillsist försvinna, var att ägna mig åt något jag älskar så mycket att göra att jag glömmer tid och rum. Bildskapandet är en sådan syssla. Så jag ritar och målar om vartannat, och försöker träna tillbaka ”styrbarheten” i mina ännu stela fingrar. Och när jag nu ändå skapar bilder tänker jag ställa ut igen. Jag har konstaterat att jag numera oftast skapar andra motiv än förut, och det är roligt när inspirationen tar kreativiteten ut på nya vägar. Nedan visar jag både gamla och nya skapelser. Först kommer tre oljemålningar jag har kvar sedan tidigare.

Nedan följer tre teckningar från min nystart av bildskapandet. Nummer två är inte riktigt färdig. Först nu har jag bestämt mig för vad kvinnan ska ha i handen.

Så tillsist kommer två akvarellmålningar från nystarten. Den första råkade bli på papper som inte gillade vatten. Oljemålningarna väntar jag med att visa. Det var för dåligt ljus för att fota med bra färgåtergivning idag (inläggsbilderna hade jag sen tidigare).

Jag vet ännu inte när det blir utställning, för jag har inte tillräckligt många tavlor än. Men framåt hösten kanske jag har det.

Jag önskar alla mina läsare en bra dag, och ett år då ni uppfyller era drömmar!

0