Vara på väg

Idag tänkte jag berätta om något efterlängtat som äntligen har blivit gjort, nämligen en målarhörna åt mig. Det var så längesen jag hade tid att måla, och när vi väl kom på plats i nya bostaden var det fullt med grejer överallt. Det står fortfarande väldigt mycket ouppackat. För det känns meningslöst att packa upp allt när möbler måste flyttas omkring när jag ska måla och tapetsera. Skåpen blir bara onödigt tunga så en del kartonger får stå, huvudsakligen i ett par rum. Jag tar vad jag behöver ur dom vartefter. Rummet som ska bli min atelje används i nuläget bl a som sovrum. Så jag har gjort en målarhörna i den stora hallen på övervåningen.

Jag började ta fram mina målargrejer nyligen. Men när jag hade fått sakerna på plats insåg jag att jag saknade fungerade belysning. Lampor har jag förvisso, men då det inte finns någon fönsterbräda vid fönstret kan jag inte sätta fast den ena lampan. Den andra som inte syns i bild har en omfångsrik fot som inte fanns plats att placera i rätt läge. Att sätta fast den ena lampan i ett nattduksbord var ett test som inte funkade. För bordet var för lågt. Men jag tänkte att jag klurar lite på saken.

Så idag kom jag på att jag skulle testa att sätta lamporna på ett pelarbord. Det gick bra i några minuter, och sen vippade bordet (vilket jag misstänkte att det skulle göra). Men då kom en sak som jag hade tänkt göra mig av med till användning. Vi har nämligen en järnstaty av jätten Vist som har stått i ett skåp i några år. Den är lika tung som ful, och får nu utgöra en motvikt på bordet. Så nu står det stadigt. Jag ska ordna en bättre lösning sen, men det får duga såhär till dess.

Det åkte dessutom ut en hylla ur sovrummet för att ge plats åt en byrå för kläder. Hyllan fick också stå i målarhörnan. I den är diverse saker placerade som senare ska stå i andra rum. Men det gör inget. Nu kan jag äntligen komma vidare med den påbörjade tavlan som stått orörd så länge:)

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Nuförtiden är det mycket som pågår med allt möjligt. En av dessa saker är att fixa skavanker, som t ex små skavmärken som har uppstått här och där på målade ytor i huset. Vi möblerar om rätt rejält ibland, och t ex dörröppningar och dörrar kan få sig en smäll när det blir trångt om plats. Därtill är dammsugaren en motsträvig klump som styr hursomhelst oavsett hur bestämt man drar den i en viss riktning. Det ryker en färgflaga då och då, men själv kan jag bli ganska hemmablind och ser knappt inte små skavanker. Nedan kan beskådas att trappstolpen har fått sig mer än en smäll.

Men nu har jag tvättat av målningen i övre hallen, och kommit igång med att fixa till sånt som både ovarsamhet och tidens tand har gjort åverkan på. Man kanske kan tycka att det vore smidigast att bara måla över allt rätt och slätt. Men det vill jag inte. Huset är väldigt gammalt, och jag vill att allt ska se ut som det gör, men i ett oskadat skick. Dessutom är det väldigt dyrt med färg nuförtiden. Så det blir finlir med penseln på små märken och skav här och där.

Det har visat sig svårt att köpa en färgkulör som passar perfekt, trots två försök att blanda en sådan i färgaffären. Men jag målar ihop den nya färgen med den gamla, så det blir inte fläckigt. Jag är ju trots allt väldigt van att måla, även om det annars mest är oljemålningar. En annan lite rolig detalj i detta gamla hus är att det är olika vita färger nästan överallt. Det syns allra bäst i övervåningen där två dörrar bredvid varandra har olika kulörer. Men då mycket i huset är i originalskick löser jag målandet från yta till yta så det passar in. Dörrar och dörrfoder nedan är i stort sett klara, men golvlisterna och golvklossarna har jag inte börjat med än.

I skrivande stund har jag hunnit måla mer än vad som syns på bilderna, och har just fått beröm för resultatet. Så det känns väldigt bra. Imorgon kör jag vidare ett tag igen mellan de övriga sysslorna. Nu ska jag lägga mig på soffan och slappa till någon deckare.

Jag önskar alla en skön kväll!

Så är det snart är dags att visa upp mitt skapande igen, dvs både tavlor och smycken. Dagarna går med stormsteg mot deadline, och om jag ska vara helt ärlig så känns det både superroligt och lite läskigt samtidigt. Det sistnämnda för att jag egentligen skulle ha behövt ha mera tid på mig. Det kan man förvisso säga om det mesta. Men det har inte blivit så mycket målande sedan förra hösten. Det har varit mycket annat som jag måste prioritera för att få livet att rulla vidare.

Men målandet är också min avkoppling och återhämtning i livet när saker är tuffa, så visst har jag målat. Jag har behövt lugnet jag känner inombords när jag slår mig ner vid staffliet, med penslar och färger och sakta låter ett motiv växa fram.

Detsamma gäller smyckena som jag gör. Jag får ro i själen när jag sätter mig med pärlorna och låter mina skapelser ta form. Så har det varit ända sen jag var ett litet barn. Jag har skapat på ett eller annat sätt sen jag kunde hantera en penna, krita, sax eller synål mm. Skapandet är en del av mig. Nedan kan en näve Rosenkvartspärlor beskådas.

Nu börjar iallafall några tavlor bli klara, och planeringen är gjord med ramverkstaden. Lokalen hemma på gården gjordes iordning till förra höstens utställning, så den ska bara städas innan allt riggas upp. Jag skulle behöva snygga till lite i blomrabatterna också, för de ser bedrövligt rufsiga ut. Inläggsbilden är tagen när lokalen höll på att göras iordning förra året.
Det kluriga är att bestämma sig för hur tavlor och smycken ska hängas och läggas fram. Presentationen är en viktig del i det hela. Men jag får suga på den karamellen lite. Om två veckor är det dags och det ska bli så roligt och spännande att visa upp resultaten av min kreativitet 🙂

Nedan kan den som vill se hur min förra utställning såg ut:

https://varapavag.se/2023/09/27/min-utstallning-av-tavlor-och-smycken/

Ha det så bra tills vi ses igen!

Just nu känner jag mig lite som ett barn inför julafton – fylld av spänning och förväntan – trots att det är långt kvar till hösten. Men det är mycket som ska målas innan dess, och tiden går fort. Senaste dagarna har jag försökt bestämma mig för vad som ska stå i marknadsföringsmaterialet, för deadline går ut om några dagar. Vad som ska stå i texten börjar klarna nu. Men så är det det här med att bestämma sig för en bild. Det är inte världens lättaste beslut när man har stor bredd på vad som ska visas upp. Som om det inte är svårt nog att bestämma sig för ett tavelmotiv, så ska även smyckena visas samtidigt, vilket jag inte har berättat tidigare. Men så blir det, och det ska bli superkul att visa upp bredden av allt jag skapar.

Nu när utställningen är ett faktum, har jag kommit på så mycket annat som behöver fixas också. Jag skulle t ex behöva ordna visitkort. Det skulle vara toppen att ha en riktig hemsida också, men jag saknar tyvärr kunskap om hur man gör en sån. Jag lyckas inte ens lösa strul med bloggen när det uppstår. Dessutom skulle mina tafatta försök äta upp tiden jag behöver till mitt skapande. Så en hemsida får bli ett projekt för framtiden. Som tur är så är det inte jag som ska göra marknadsföringen, så jag behöver bara lämna ifrån mig text och bild.

Nu ska jag måla vidare på bakgrunden till en tavla. På bilden ovanför kan du se den på staffliet i min soldränkta ateljé. Jag målar på flera tavlor samtidigt, för det tar lite tid för oljefärger att torka mellan färglagren. I min ”smyckesverkstad” ligger material upplagt för nästa smycke jag ska skapa. Jag växlar mellan olika sorters skapande efter vad jag känner för i stunden. Inspirationen och kreativiteten måste få vara fri.

Nu ska jag fortsätta måla, och jag berättar mer en annan gång 🙂 Jag önskar alla en fin kväll! 🙂