Browsed by
Författare: Lillalena

Spännande tankar i fullmånens sken

Spännande tankar i fullmånens sken

Kommentarer 28 kommentarer

Så är det fullmåne igen, och trädgården badar i dess silvervita sken.  Jag känner av fullmånen mycket starkt, precis som jag brukar. Sömnen är som bortblåst, och huvudet är proppfullt av tankar. Men det är inga tråkiga eller oroliga tankar, utan spännande och förväntansfulla sådana. Jag tänker på framtiden och drömmar som nu tar form i planer. I förra inlägget skrev jag om att livet äntligen ska börja röra sig försiktigt framåt igen, efter att länge ha stått i ”stand by-läge” efter mängder av fetsmällar. Jag berättade inget om den nya riktningen som börjar stakas ut, men jag kommer göra det en liten bit i taget. Det handlar inte endast om en förändring, utan om flera som utgör en helhet. Vissa saker tar längre tid att förverkliga än andra. Så det får bli ett inlägg då och då vartefter saker sätts i rullning.

Men en av de saker som fyller mig med glädje och förväntan, är att jag ska satsa seriöst på mitt målande. Jag brukar ibland skoja om att jag föddes med en krita i handen. Det fanns en tid då jag målade för jämnan, och ställde ut ibland. En av mina största drömmar som ung var bli konstnär. Jag var väldigt produktiv men har nästan inga tavlor kvar. Varför mitt liv inte tog den riktningen fullt ut, är en historia  jag kan berätta en annan gång.

Hursomhelst så ska jag nu och i framtiden ägna mitt liv åt sånt som får mitt hjärta att sjunga. Det får bära eller brista. Målandet är en av dessa saker. Snart ska jag på möte inför en utställning som planeras till hösten, och som ska marknadsföras. Det är så otroligt spännande. När det här året började skrev jag ett inlägg om bl a min dröm om att ställa ut igen.  Jag hade ingen aning om hur drömmen skulle bli verklighet. Men nu vet jag att i höst slår drömmen in.

 

Här är länken till inlägget jag skriver om i sista stycket:

Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

 

0
Från väntans tider mot nya tider

Från väntans tider mot nya tider

Kommentarer 36 kommentarer

För ett tag sen skrev jag ett inlägg om att jag var i väntans tider. Det var en riktigt prövande tid, men nu har jag väntat färdigt. Den mycket viktiga pusselbiten som jag skrev om har tillsist äntligen fallit på plats. Det är fortfarande mycket i livet som svävar i ovisshet, och allt råder jag inte över. Men klumpen i magen har löst upp sig. Jag har ställt in siktet på möjligheter istället för svårigheter, och genom att se och ta vara på möjligheterna går jag mot nya tider. Livet förändras återigen, och den här gången ska jag hålla stenhårt i rodret. Jag har hittat en riktning och den kommer jag att följa. Mitt bland alla utmaningar känner jag en pirrande känsla av förväntan. Livet har stått i ett slags ”stand by-läge” så länge efter ständigt återkommande fetsmällar, men nu kan det försiktigt börja röra sig framåt igen.

Den här våren ska jag som vanligt glädjas åt alla blommor som slår ut, såväl i naturen som på fönsterbrädorna. Dessutom ska jag ägna mina tankar åt hur drömmar blir verklighet. För några år sedan startade jag den här bloggen och döpte den till Vara på väg – Om livet och att hitta sin egen väg. Nu är det dags att resa sig ur askan och börja vandra den.


Här är inlägget jag hänvisar till i inledningen:

https://varapavag.se/2023/02/22/i-vantans-tider/

0
Ett mysigt poddtips: När man talar om trollen

Ett mysigt poddtips: När man talar om trollen

Kommentarer 22 kommentarer

Idag tänkte jag göra något nytt i bloggen, nämligen att tipsa om en podcast. Förr lyssnade jag nästan aldrig på poddar, utan tog snarare tillvara på varje tillfälle som bjöds att njuta av tystnad. Det är fortfarande så att jag faktiskt behöver mycket tystnad, men numera lyssnar jag på poddar ibland. Det är ett ganska bra sätt att skingra tankarna när det är mycket som rör sig i huvudet. Dock är jag inte särskilt förtjust i poddar som bara innehåller en massa ytligt pladder och flamsande (enligt mitt tycke iallafall). Jag blir snarare irriterad än avkopplad av såna poddar. Jag vill att innehållet ska vara underhållande och intressant, och jag vill gärna lära mig något på köpet.

En av de poddar som jag har fastnat för är ”När man talar om trollen”. Den handlar om gammal nordisk folktro, mytologi och traditioner. Sånt tycker jag är väldigt intressant. Avsnitten framförs på ett lättsamt och trevligt sätt av Lars Wahlström från Oknytt, Tommy Kuusela som är fil. doktor i religionshistoria, samt Eva Boström som är fantastiskt mysig att lyssna på då hon läser upp gamla sägner, sagor och texter till folkmusik. Hon har en fantastisk berättarröst och låter som en riktig sagotant. Man kan känna sig som ett barn igen om man ligger nerbäddad i sängen och lyssnar. Är man intresserad av nordiska väsen, myter och sägner så får man sitt lystmäte. Vad sägs om avsnitt som t ex handlar om Katten i myt och folktro, Spöken och Gastar, Skogsrået, Den förtrollade skogen, Likspöken & Zombier, Gårdstomten, Gloson och andra spöksvin, Skattsägner, Kråkfåglar i myt & folktro, varulven, Maran & onda drömmar, och mycket annat. På bilderna kan du se ytterligare exempel på avsnitt.

Jag delar också en länk till avsnittet ”Bortbytingar och bergtagna”. För mig räcker det att höra inledningen till ett avsnitt så vill jag höra mer.

https://youtu.be/l2vaJdLEbl4

Länken hittade jag på sidan http://oknytt.com  Där kan du läsa mer om bl a de som är med i podden. Jag brukar annars lyssna på den via appen Podcaster, och den finns på många ställen som t ex Spotify och Poddtoppen. Det är bara att söka på ”När man talar om trollen” så kommer det upp många sätt att lyssna på den. Jag hoppas att detta tips kan vara till glädje för dig.

Tycker du också att det är spännande med gammal nordisk folktro, sägner, myter, sagor, traditioner och nordiska väsen?

0
I väntans tider

I väntans tider

Kommentarer 24 kommentarer

Har du nån gång varit med om att livet plötsligt kastat upp sina kort i luften, och du inte vet var dom kommer landa? Jag tror väldigt starkt på att om man inte gör egna val i livet, så kommer livet att välja åt en. Därför försöker jag så långt det går att göra aktiva val oavsett vad det gäller. Jag vill inte lämna styrningen av mitt livs skuta åt slumpen, eller åt någon utomstående. Men ibland hamnar man ju tyvärr i situationer som man inte kan styra över, hur gärna man än vill eller försöker. Något man tog för givet ska lösa sig på ett hyfsat bra sätt, fastar plötsligt i en osäker utgång. Något som är otroligt viktigt för ens liv, får man märka att man tyvärr inte själv har mandatet att styra över.

Just nu befinner jag mig i väntans tider. Jag gör mitt bästa för att lösa situationen, men en stor och otroligt viktig pusselbit är inte upp till mig. Faller inte den biten på plats så får det en mycket stor påverkan på livet. Jag försöker att inte låta situationen gnaga på mig i väntan på vad som ska ske. Jag försöker att inte känna mig frustrerad och besviken. Det gör mig inte gott att tänka på var livets kort kan landa. Man ska ju inte ta ut något i förskott oavsett hur oddsen ser ut. Men i bakhuvudet finns ändå tankarna ständigt med mig. Jag var helt oförberedd på den här situationen, och har inte hunnit landa i den än.

Det är bara att återigen konstatera att livet är allt annat än förutsägbart. När allt är gjort som jag kan göra, hoppas jag att korten landar på ett bra sätt inför framtiden. Efter de senaste årens prövningar anser jag faktiskt att jag förtjänar det.

0
En synnerligen välkommen syn

En synnerligen välkommen syn

Kommentarer 30 kommentarer

Den här helgen blev jag minsann riktigt glad när jag tittade ut! Snödropparna hade äntligen tittat fram utanför köksfönstret, och var en synnerligen välkommen syn till kaffekoppen. Solen strålade, och jag blev så ivrig att fota att jag knappt hade tålamod att klä mig ordentligt innan jag for ut med telefonen i högsta hugg. Det såg ju så skönt ut, att jag förväntande mig att det skulle vara det också. Men tji fick jag, för milde tid så kallt det var i blåsten. Fingrarna blev fullständigt stelfrusna medan jag försökte föreviga de små blommorna som flaxade omkring i den hårda vinden. Ja det blåste faktiskt så kallt att jag blev snörvlig dessutom. Men skam den som ger sig. Ett stort antal suddiga bilder senare, hade hade jag äntligen lyckats ta några hyfsat dugliga sådana. Tre av dessa delar jag nu med mig av.

Jag har sedan många år haft som tradition att dokumentera vårens framskridande. Så varje gång jag ser att en ny sorts blomma har slagit ut fotar jag den. Jag tycker att det är roligt att kunna jämföra från år till år hur den så efterlängtade årstiden utvecklas. Det ger alltid så stor glädje att se olika sorters blommor slå ut, och det är så fint när bilderna kommer upp som minnen i telefonen.

Brukar du fota vårblommorna när de tittar fram?

0
En påminnelse om kommande tider

En påminnelse om kommande tider

Kommentarer 28 kommentarer

Än är det bara februari, så det är ett tag kvar till våren. Men när solen skiner och fåglarna kvittrar känns det som att den är riktigt nära. När jag gick genom trädgården såg jag plötsligt något lika glädjande som oväntat, nämligen några små gula blommor. De såg nästan lite yrvakna ut när de sträckte sig mot ljuset, bland de vissnade resterna av fjolårets grönska. Det är nog lite tidigt att se blommorna som vårtecken, men jag fick en påminnelse om kommande tider. Vårkänslorna fick vakna upp för en stund.

Varje år är glädjen lika stor när de första blommorna tittar fram. En anledning är förstås att de är så vackra att se, och särskilt när man som jag älskar färger. Men jag har också alltmera kommit att känna den symboliska betydelsen av vårens blommor. För de ger inte endast naturen skönhet då den vaknar igen, utan de ger också en känsla av hoppfullhet. För mig är det nästan som om året börjar när naturen vaknar. Blommorna berättar att en ny tid är här, och ger en förhoppning om att den ska bli bättre än den som har varit en längre tid. De berättar att hur svåra prövningar livet än må bjuda på i övrigt, så kommer naturen generöst att bjuda på sin prakt och grönska. Ljus och värme kommer att ge kraft åt allt som lever, inklusive mig och oss.

Jag ska göra mitt bästa för att ta vara på livskraften som kommer med våren, och låta den stärka mig inför vad som kommer framöver.

Vad betyder vårens första blommor för dig?

0
Tankar i den stormiga natten

Tankar i den stormiga natten

Kommentarer 28 kommentarer

Milde tid vad det stormar ute. Vinden ryter runt huset, och hjälper tankarna att hålla mig vaken. Jag är egentligen trött och vill sova, men i huvudet snurrar det runt allt möjligt både natt och dag. Min stackars hjärna är så trött att den känns mosig, men tankarna är hänsynslösa mot den. Tänk så praktiskt det skulle vara att ha en avstängningsknapp någonstans på huvudet. Då skulle jag trycka på den och stoppa karusellen innanför pannbenet.

Jag kan tänka att jag borde vara ganska luttrad nu vad det gäller prövningar i livet. Dom har ju faktiskt duggat ganska tätt senaste åren. Men nej, när det seglar upp något nytt och oväntat på horisonten spinner de små grå igång i full fart. Jag gör så gott jag kan för att inte måla f-n på väggen, men tankarna analyserar från alla synvinklar det går att betrakta situationen. Jag kan inte berätta vad det gäller, men nu har jag bestämt mig för att ge mig till tåls och förvänta mig att det går bra. Och så får jag väl hämta stekpannan och slå mig i skallen så att det tystnar där inne. Nu får det vara nog med tankar i den stormiga natten.

Får du också svårt att sova när det känns motigt eller osäkert?

0
Hur går det med dagboken?

Hur går det med dagboken?

Kommentarer 22 kommentarer

I december skrev jag ett inlägg om att återuppta den gamla vanan att skriva dagbok. Boken beställdes, kom snabbt hem och togs i bruk. När nu årets första månad har passerat tänkte jag följa upp hur det har gått med dagboksskrivandet. Så hur går det med dagboken? Jag kan glatt konstatera att jag har skrivit något varje dag. Bokens sidor är inte märkta med datum, utan endast med linjer. Jag har valt att använda en sida till en dag, och har som rubrik skrivit veckodag och datum. Sidorna är inte så stora, så jag har inte känt något ”prestationskrav” att skriva mycket. Det var både lättare och svårare än vad jag trodde att komma igång med skrivandet.

Det som har varit lättast

Den lätta biten har varit att jag har lagt dagboken så synligt att jag inte kan glömma bort den. Jag är förskräckligt glömsk, så om jag skulle lägga undan den ur blickfånget skulle den nog vara ganska tom nu. Men den har liksom pockat på min uppmärksamhet, och därför har det blivit av att jag har skrivit i den. Innan jag började skriva trodde jag att den svåra biten skulle vara att verkligen få några ord på pränt varje dag. Men hittills har det inte varit så.

Det som har varit svårast

Den svåra biten har varit det som jag trodde skulle bli lätt. Innan jag började skriva tänkte jag att det finns ju hur mycket som helst att skriva om, och vad det blir spelar ingen större roll. Men när jag har suttit med pennan i handen har det kunnat gå segt. Vad är värt att skriva om man ska föreviga en dag på några rader? Vad vill jag kunna gå tillbaka och läsa om någon gång i framtiden? Det är inte så att jag låter mig styras av vad jag vill återblicka på. Men jag är inte road av att varken skriva eller läsa om de allra vardagligaste detaljerna i livet, som t ex vad jag äter till frukost varje dag. Jag har dock blivit bättre på att välja ut vad som känns meningsfullt att skriva, så det börjar flyta på lite bättre.

Skrivandet kan vara en riktigt trivsam stund, och här myser jag till doften av lavendelolja.

När jag känner att jag har fått lite flyt i skrivandet kan det bli så att jag frångår att begränsa en dag till max en sida. Men där är jag inte än.


Nedan finns länkar till de två inläggen jag har skrivit tidigare om dagboksskrivandet:

Att återuppta en gammal vana

Så är den äntligen här

0
Matlagning i husbilen

Matlagning i husbilen

Kommentarer 22 kommentarer

Jag tror att jag är lite bak och fram. För när jag har tillgång till ett hyfsat välutrustat och stort kök, tycker jag att vardagsmatlagning är ganska tråkig. Inte så att jag lider av sysslan, men helt ärligt så är nog min stora grej mer att äta? Men när jag bor i husbilen och har ett pyttelitet och sparsamt utrustat kök – och inte ens en ugn – ja då är det plötsligt ganska roligt att laga mat. På något sätt tilltalas jag av det minimalistiska livet, där varje dag bjuder på en ny utsikt utanför köksfönstret. Jag öppnar det lilla fönstret bakom gasspisen, och känner dofter av skog, havsvindar eller sommarregn. Naturens dofter blandar sig med matens. Ljudet av skvalpande vågor, vindens sus i trädkronor, fåglar över land och hav, blandas med ljudet av bubblande grytor och fräsande pannor. Matlagningen blir något att uppleva med olika sinnen, istället för en vardaglig slentrian.

Så vad lagas det då för mat i husbilen? Jo det blir lättlagade rätter helt enligt fantasin. Vi äter mycket grönsaker med goda tillbehör. Den lilla grillen åker fram om vi tänker stanna på en plats så länge att den hinner svalna innan avfärd. I det här inlägget tänkte jag visa lite av förra sommarens matlagning i husbilen. Nedan åt vi grillade kotletter och halloumi, med haricot vert, guacamole och bearnaise.

Om det inte är läge att ta fram grillen så lagas allt inne i husbilen. Nedan syns ett sådant exempel, då vi åt ost- och baconkorv, med stekta morötter, broccoli, guacamole, hummus och bearnaise.

Ibland lagas allt i stekpannan. Då blir det mindre disk dessutom. Nedan lagades det en panna med korvslantar, halloumi, paprika och lök, som förtärdes med bearnaise och hummus.

Nedan sitter jag och dricker kaffe i naturen. Om vi äter utomhus eller inomhus beror inte bara på vädret, utan också på hur länge vi tänker stanna på platsen. Om stoppet bara är för att fixa mat och äta, kan vi ibland vara lite för bekväma för att ta fram bordet och stolarna. Men om vi tänker stanna ett tag – som t ex över natten – vill vi förstås äta utomhus om vädret tillåter.

Slutligen måste jag bara belysa vilken otrolig töntighet man (jag) kan hädanfalla åt under campinglivet 😉

Ja det var allt för den här gången. Jag sparar lite skrivande till ett annat inlägg.

Ha det så bra tills vi ses igen 😀

0
Med husbilen till Öland

Med husbilen till Öland

Kommentarer 20 kommentarer

I somras bloggade jag knappt inte alls. Det fanns mycket jag kunde ha skrivit om, men jag hade inte ork. Sommaren blev väldigt annorlunda pga att maken skadades svårt i en olycka i våras, och blev begränsad både funktionsmässigt och av svåra smärtor. Vi gjorde försök att åka iväg med husbilen, men fick vända hem pga att han hade för ont. Men när vi i augusti gjorde ett nytt försök, lyckades vi äntligen åka med husbilen till Öland ett antal dagar. Det var otroligt efterlängtat, och som vanligt kände vi den där underbara känslan av frihet när vi rullade iväg. Vi fick åka kortare sträckor än förr, och min man fick ligga till sängs väldigt mycket. Men man har ju sängen med sig.

Första frukosten i husbilen känns alltid speciell.

Det kändes också extra speciellt att åka över Ölandsbron, eftersom vi inte kunnat räkna med att ta oss någonstans.

En av de första sevärdheterna vi besökte var Långe Jan på Öands södra udde. Det är landets högsta fyr med en höjd på 42 meter. Vill man gå upp i fyren så är det 197 trappsteg, men vi gick inte upp. Min man kunde inte, och jag avstod för det blåste riktigt kalla vindar den dagen. Tänk att fyren tändes för första gången den första november 1785. Jag skulle gärna ha velat resa tillbaka i tiden, och se hur det såg ut på platsen då.

Det var en solig och väldigt vacker dag, och av bilderna skulle man kunna tro att det var varmt och skönt.

Jag ville ha ett foto med mig och hela fyren, men så blev det inte riktigt😂

Här står jag och är allmänt stelfrusen. Jag borde ha klätt mig betydligt varmare😅

När vi lämnade södra udden blev vi stoppade av ett nyfiket får. Hon gjorde sig ingen brådska att flytta på sig, så vi fick snällt vänta tills hon tittat klart😂

Ja det var allt för den här gången. Jag berättar mer om våran husbilsresa i ett annat inlägg.  Om någon undrar vad som hände i våras, så finns en länk till inlägget här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

Ha det så bra!😊

0