När man vill det man inte får
Tänk så mycket spännande det finns att upptäcka här i världen när man är en liten valpis. Mycket roligt finns det man kan hitta på. Men dessvärre är det ju inte allt som är lämpligt att sätta tänderna i eller klättra på. En sån olämplig sak kan vara att helt ogenerat äta på mattes illa medfarna men oemotståndliga tofflor. Lillulven kan få mig att dra efter andan ibland, men oftast få han mig att brista ut i skratt. Särskilt när han i sin späda ålder tycker sig ha listat ut hur man kan få sin vilja fram, och sen blir tagen på bar gärning 😀
En sak som vi är konsekventa med är att han inte ska vara i soffan. Det handlar inte om missunnsamhet, utan att det gamla sofftyget kommer gå sönder om han kliver i den som vuxen. Vilket han kommer göra om han får. När en hund som väger närmare 60kg lägger vikt på klorna, och snurrar runt för att hitta rätt liggposition – ja då är det lätt hänt att textiler går sönder. Det lärde vi oss av erfarenhet för många år sen. För vi har haft stora och tunga hundar förut genom åren, som t ex vår käre leonberger Baloo.
Nåväl, man kan ju iallafall försöka klättra upp i soffan när man tror att matte inte ser det. Bilderna nedan visar ett försök som gav mig ett riktigt gott skratt:D Lillulven kom in i vardagsrummet med en mycket oskyldig min och siktet inställt på soffan.
Han sneglade förstulet på mig för att se om jag hade koll, och bedömde att jag verkade upptagen med annat (min bok). Så kusten var klar, och han ställde sig på bakbenen med tassarna på soffan och förberedde sig på att kravla sig upp.
Men ajdå! Matte såg visst och sa vänligt ”Nej Fenris, ner”. Men när matte inte tillåter saker kan man ju försöka blidka henne. Det är då man tittar på henne med sin bedjande valpblick. ”Snälla matte jag kan väl få vara i soffan?”
Men matte var obeveklig och sa igen lika vänligt att nej, det var bara att gå ner. Fy vilken tråkig matte! ”Jag vill inte! Snälla jag kan väl få vara i soffan?”
Men nej, matte ändrade sig inte. Så det var bara att klamra sig fast i soffkudden, och protestera med hela den lilla kroppen. ”Neeej, jag vill inte gå ner! Jag viiill inte!!”
Men tillsist gav den lille vännen upp, och kom till mig med besviken blick.
Fast efter lite gos och mys var allt bra igen, och den lille var glad och förnöjsam 🙂
Ja så kan det gå till när man vill det man inte får;) Men för det mesta är vi ganska överens, och när vi inte är det brukar jag få göra mitt bästa för att hålla mig för skratt. Som tur är så är favoritplatsen på mattan under vardagsrumsbordet. Där kryper han in och ligger och myser. Får väl se hur länge det går, för en vacker dag är han för stor och kommer få bordet hängande över ryggen:D
Ha det så bra tills vi ses igen önskar jag och Lillulven med en bild från då han precis hade kommit hem 🙂
18 svar på ”När man vill det man inte får”
Djur är för underbara hihi. Som jag saknar ett husdjur och allra helst en hund då. Han är ju för söt, och klart man ska testa.
Haha javisst är dom! Ja man måste ju testa vad som går:D
Haha nog ska de testa de små liven, det gör Wemby med. Men sedan någon vecka börjar hon bli bättre på nej i alla fall och verkar förstå att man menar nej. Däremot vissa saker kämpas på med att kan jag inte som att försöka ta blomjord ????.
Ja just det här att man menar nej är visst lite motsträvigt att lära sig:D Kan tänka mig att blomjorden är frestande. Har ett fåtal krukväxter som är placerade så högt utom räckhåll det går:D
Så otroligt söt man kan vara. En valp testar gärna gränserna för att se om det går bra denna gång, även om matte har sagt nej dom senaste 50 gångerna. En valp testar gränserna nästan lika ofta som ett barn.
Ja otroligt söt<3 Jag kan tänka mig att dom testar gränserna lika ofta:D
Dem försöker allt att vara där dem ung djuren inte får vara. Å dem försöker flera ggr med ????på kort tid.
Många ggr som jag får räkna till 10 för att lugna mig. när Selma hoppar upp där vi inte vill att hon ska vara.
Ta hand om dig & va rädd om dig❣️????
Ja ibland kommer försöken tätt efter varandra:D Ja katter har ju verkligen förmågan att vara nästan överallt. Hade katter för många år sen, och det mesta som stod på fönsterbrädorna föll till golvet i bitar:D
Ta hand om dig och var rädd om dig! <3
Ibland kan de se så söta ut när de testar gränser. Men förstår att ni inte vill att han ska vara i soffan med tanke på hur stor han kommer bli när han växt klart. De kan se så oskyldiga ut när de hittar på rackartyg eller försöker göra något de egentligen vet att de inte får..
Nej då är våra gamla soffor snart historia. Ja det är otroligt att dom kan se så oskyldiga ut de små liven när gränserna testas:D
Ja, det gäller att vara konsekvent och se till hur man själv vill ha,det. Samt en stor hund förstör ju så mycket mer som su säger och då krävs det ju än mee respekt och regler.
Han är väldigt söt
Javisst är han<3 Ja konsekvens är så superviktigt. Börjar man ge efter får man det inte lätt sen.
Alltså Fenris! Vilken lite bedårande liten sötkorv! Och vilka blickar. Snacka om att man smälter när de försöker. Smart tänkt med soffan, Max är ju fullvuxen, men väger ”bara” 30 kg så han får vara i soffan, men soffan tar ju stryk av klorna ändå. Vad man inte gör för sina små hjärtan!
Javisst är han bedårande söt!<3 Jotack, man kan tro att valpar vet hur söta dom är:D Ja 30kg är inte lätt det heller. Våra soffor är så gamla, men vill inte köpa nya. Så i det fallet får man stå emot de smältande blickarna:D
Ja, Fenris är verkligen gullig. Det måste vara svårt att stålsätta sig inför såna bedjande blickar … Men jag förstår, 60 kg – det inger respekt! Våran lilla plutt väger inte ens 5 och han är fullvuxen. Vi har två regler – inte tigga vid bordet och inte ligga i vår säng. Hur tror du det sistnämnda går? På natten kommer Fendi till vår sovrumsdörr och krafsar för att han vill ha sällskap. Det slutar med att jag går in och lägger mig i ”hans” säng – en gästsäng som står i min ateljé där han sover. Maken är lite allergisk så därför får han inte sova i vår säng – men det har varit lite si och så med konsekvensen där när inte jag är hemma … ;).
Ja han vet verkligen hur man ber på sötaste tänkbara sätt:D Det låter onekligen som att även Fendi vet precis vad han vill, och har sina ibland oemotståndliga metoder för att lyckas;)
Vi har också som regel att inte tigga vid bordet, och det orsakar en tydlig misslynthet. Men man får stå på sig 😀
Vilka underbara bilder. Djur ger en verkligen många skratt, även om man får skälla på dom ibland. Jag hade ett marsvin som gärna ville gå till ett ställe där hon inte fick vara. Först tittade hon mot mig, smög försiktigt mot stället steg för steg. Och när jag skällde på henne vände hon om, rivstartade och sprang tillbaka- och sedan tittade hon upp på mig med den där oskyldiga blicken djur är experter på.
Ja djur kan ge en många goda skratt och ett och annat grått hår:D Då är alltså även marsvin små ögontjänare:D