Ja det vet väl alla vid det här laget att ljuset återvänder så sakteliga. Men det är så fantastiskt skönt att äntligen tydligt se att det händer. Varje minut som mörkret åker framåt i tiden är lika värdefull för mig. Bilderna nedan är tagna vid kvart över fem, och det var inte mörkt ute! Jag kunde rasta Lillulven utan pannlampa.

Apropå pannlampa har jag köpt en extra sådan. För den jag brukar använda har börjat ladda ur sig lite snabbare än vad jag är bekväm med. När man lever med skogen utanför husknuten vill man se var man går om kvällarna. Tanken på att plötsligt ha det kolsvart omkring sig är inte behaglig. Den nya lampan lyser bra, men är väldigt knepig att använda. Man kan tro att det ska vara lätt att ändra ljusbild och ljusstyrka med två ynka knappar. Men nej, lampan är olydig och oförutsägbar, och knapparna är svåra att komma åt med tjocka handskar på sig. Så jag får träna lite på att använda den lynniga manicken. Nedan kan sådan träning beskådas.

Ikväll ska jag lägga mig tidigare än vanligt, för jag är väldigt trött. Har suttit och räknat större delen av dagen, samt ägnat mig åt studier som också har tröttat ut de små grå. Lillulven har som vanligt inte lust att gå och lägga sig. Nedan kan beskådas när han ertappades med stöld av min handväska. Då den motvilligt med ifrågasättande blick fick återlämnas, bjöds det på tut-serenader med pipleksaken prasslande pepparkakan. Puh! 😀

Nu ska jag försöka komma till ro och så småningom stänga de två gröna för idag. Jag avslutar inlägget med en osmickrande morgonbild på yrvakna jag och Lillulven. Vill förresten också tillägga att inläggsbilden visar några av de åtta rådjuren som håller till hos oss. Jag tog bilden när en av dom hade varit i ladan och smaskat i sig hö.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂