Lillalena, författare på Vara på väg

En vana som har rotat sig

augusti 23, 2023 Lillalena Kommentarer 30 kommentarer

När det här året började så återupptog jag en gammal vana, nämligen att skriva dagbok. Jag har förvånat mig själv genom att faktiskt sätta varje dag på pränt, och jag finner också skrivandet lättare än jag trodde det skulle bli. Jag hade ju lite beslutsvånda i början beträffande vad jag ville skriva om, så det kändes bra att sidorna var av ett lite mindre format. Då behövde behövde jag inte känna press att skriva massor varje dag. Men nu har det ändrat sig minsann, och jag har inget emot att bre ut mig om allt möjligt i stort och smått.

Jag har också upptäckt att jag älskar vackra skrivböcker. Det ger mig helt klart mera inspiration att skriva i en bok med fint omslag. Så jag har böcker för olika syften, och förutom dagboken är det böcker för mina studier och lite annat. Nedan kan några av mina skrivböcker beskådas.

Jag har också en resedagbok som väger lite mindre för att hålla ner vikten på bagaget. Men formatet är av bra storlek, och den är inte linjerad invändigt för då kan jag även skissa i den om jag har lust. Nedan kan resedagboken beskådas.

Så har jag påbörjat dagbok nr 2 detta år, för den första som jag började i är full. Den nya är en likadan bok förutom färgen.

Jag kan glatt konstatera att det här att skriva dagligen har blivit en vana som har rotat sig. Det känns numera helt naturligt och har sin plats i vardagen. Dessutom tycker jag om att skriva för hand på papper, och det kan vara en trevlig och avkopplande stund då jag sätter saker på pränt. Jag har väl haft tanken också att en del av skrivandet skulle föras över i bloggen. Men än har det inte blivit så, och det återstår att se hur det blir med den biten. Nu har jag iallafall skapat en rutin att skriva, och det känns bra 🙂

*****************

Nedan finns ett inlägg från början av året då jag började skriva dagbok:

Så är den äntligen här

Äntligen besökt en sädescirkel i England!

augusti 13, 2023 Lillalena Kommentarer 38 kommentarer

Så är jag tillbaka i bloggen igen! Under min frånvaro har jag varit på en pilgrimsresa till England. Jag har varit på uråldriga heliga platser, sk Sacred Sites, för att känna historiens vingslag och platsernas mycket starka energier. En av mina stora drömmar har varit att besöka en sädescirkel och få uppleva den omtalade energin i en sådan, vilket var ett av målen med resan. Sädescirklarna har väckt förundran hos människor runt jorden sedan urminnes tider, ja såvitt man vet i mer än 4000 år. De uppstår såväl plötsligt som mycket hastigt i sädesfält i bla England. Men medan många vill få besöka och uppleva sädescirklarna, så är det tyvärr inte ovanligt att bönderna genast klipper ner dom för att slippa att folk trampar ner skörden på deras åkrar. Jag hade sån enorm tur att jag var en av de som blev insläppta i en sädescirkel som uppstod i en veteåker vid Hatherdane Lane, Charlton, Hampshire i England. Den var ca 76 meter i diameter, och jag har sett att den kallas ”Starburst”. Dagen efter fick ingen mer inträde till sädescirkeln. I inlägget visar jag bilder på cirkeln som finns i FB-gruppen Crop Circles From Above. Jag har skrivit till ägaren av bilderna för att få tillstånd att publicera dom, eftersom ägaren har copyright.

Hur uppstår sädescirklar?

Det finns olika uppfattningar om hur Crop Circles uppstår, och de två ”sidorna” är starka i sin tro. Många anser att de skapas av utomjordingar medan andra hävdar att de skapas av människor. Det har förvisso hänt att det har visat sig att människor har varit i farten. Men de stora och oerhört komplicerade geometriska mönstren skulle inte någon människa lyckats skapa med exakt precision på nolltid. Cirklarna undersöks mycket noggrant för att hitta tecken på mänsklig inblandning. När man då inte hittar minsta lilla tecken på eller spår efter att någon människa har rört sig i eller utanför cirkeln ens i en lerig åker, så vad ska, kan eller vill man tro?

För att få mera kunskap om ämnet besökte jag The Crop Circle Exhibition. Även om de flesta av sädescirklarna plötsligt uppstår utan att någon ser det hända, så finns det ögonvittnesskildringar som beskriver hur de har sett en sädescirkel uppstå. En del har filmat eller fotat. De beskriver hur säden på några sekunder har ”plattats” ner av vad man uppfattar som en osynlig kraft. Det finns rapporter om att man samtidigt har sett ljusfenomen som ”ljusbollar” eller orber, blixtar och ljusstrålar över marken samt oförklarliga ljud.

De flesta av sädescirklarna uppstår på natten, men det har även hänt att de har uppstått mitt på ljusa dagen vid områden där det finns mycket folk. Nedan finns en bild på den mest berömda ”Julia-set” som är en spiral som består av 151 cirklar och är 279 meter lång. Den uppstod plötsligt en eftermiddag intill en vältrafikerad väg mitt emot Stonehenge, se nedan.

Nedan visar jag en bok jag köpte på utställningen, samt bilder ur denna på några enstaka av de ögonvittnesskildringar som finns dokumenterade från olika länder.

Bilden nedan visar början på tidslinjen av observationer av sädescirklar.

Så hur kändes det att vistas i sädescirkeln?

Ja jag kan bekräfta att där fanns en otroligt stark energi. Jag började känna hur det pirrade som elektricitet i fingrar och tår redan innan jag gick in i det stora mönstret i åkern. Ju längre in i cirkeln jag kom, desto starkare blev känslan av elektricitet. Den spred sig i hela kroppen, och tillsist pirrade det till och med i läpparna. Vid mitten av cirkeln kändes energin som allra starkast, och jag hade velat lägga mig där. Men för att inte ligga i vägen för andra, valde jag att lägga mig i en del av mönstret som var närmast mitten. Där låg jag och mediterade och kände energin, och det var som att ligga i en batteriladdare. Det var en helt otrolig känsla som är svår att beskriva på ett rättvisande sätt. Jag låg kvar en god stund och lät mig fyllas på, och det kändes nästan som om jag svävade iväg efter ett tag.

När jag så småningom reste mig upp var jag alldeles omtöcknad men samtidigt både lugn och upprymd samt lycklig. Jag kände mig dessutom sprängfylld av energi.

För den som vill se flera bilder av den här sädescirkeln samt andra sådana finns nedan en länk till FB-gruppen Crop Circles From Above.

https://www.facebook.com/cropcirclesfromabove

Det finns också t ex en intressant sida som heter UKcropcircles:

http://www.ukcropcircles.co.uk/?page=circle-thumbnails&id=604

Nu har jag alltså checkat av ännu en punkt på min lista genom att jag äntligen har besökt en sädescirkel, och fått uppleva den omtalade energin. Kanske blir det så att jag delar med mig av flera godbitar från min pilgrimsresa.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren!

Godare än godis

juli 22, 2023 Lillalena Kommentarer 30 kommentarer

Vad roar man sig med en sen kväll på landet? Ja det finns allt möjligt att göra, men igårkväll hängde jag som en apa i ett träd och plockade bigarråer. Jag var på väg ut till hästarna för att godnattmysa en stund i hagen, och råkade gå under en bärfylld gren. Jag visste inte om bären var riktigt mogna än, så jag provsmakade ett. Milde tid så gott det var! Mycket godare än godis faktiskt. Så när det var färdigmyst i hagen blev det att hämta en bunke och en stege. Jag gillar inte att stå på stegar, så min man fick stå nedanför och hålla i den så den inte skulle välta.

Efter mycket plockande och nästan lika mycket ätande var bunken full med söta och saftiga bär. Jag ville förstås fota den fantastiska skörden trots att det egentligen var för mörkt för att fota. Min man ville dessutom fota mig med bären som jag så ivrigt hade plockat. Så här kommer bilder från denna stund av vardagslyx 🙂

Nu ligger bären på en bricka så att de inte ska mosa varandra. Det blir nog att göra lite yoghurtglass med bigarråer i idag. Det ska ju va lite gött å leva – eller hur? 😀

Ha en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Ibland blir det inte som man tänkt sig

juli 19, 2023 Lillalena Kommentarer 40 kommentarer

Vid det här laget skulle vi ha varit i rullning med våran gamla husbil. Det var planerat att vi skulle ge oss iväg när jag kom tillbaka från retreaten som jag skrev om i förra inlägget. Vi hade ingen detaljplanering för vart vi skulle åka, utan snarare en riktning vi tänkte följa. Vi hade smugit igång med att packa bilen för avfärd, och det kändes som vanligt förväntansfullt. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Min man som fortfarande har rejäla sviter efter olyckan förra våren, har blivit i ännu sämre skick pga vårdens slarv i samband med senaste operationen. Jag kommer inte gå in på några detaljer, utan skriver bara att han har tillfogats ännu en skada. Den gör honom ännu mera begränsad, och han har ännu värre smärtor än förut. Så nu väntar ytterligare en komplicerad operation som inte skulle ha behövts, och väntetiden är längre än vad som är lämpligt. För att få en känsla för om det kunde funka att ge oss iväg på en tur, blev det att provsova en natt i husbilen hemma på gårdsplanen först. Men det funkade inte för han fick för ont. I huset har han en säng med den bästa komforten det gick att köpa, men den kan vi ju inte ta med oss. Vi får se om vi lyckas ge oss iväg lite senare i sommar eller inte.

Så det har huvudsakligen blivit att vara hemma och ta det lugnt. Förutom ett par träffar med vänner, så har det blivit mycket målande. Vädret är minst sagt omväxlande mellan regn och solsken, och det blåser som om det vore höststormar redan. En dag som synes nedan var det varmt och vindstilla så jag bar ut alla målarprylar i paviljongen. Men det satte sig insekter i oljefärgen hela tiden, och sen kom regnet. Så det är enklast att vara inomhus och måla.

Nedan är en akvarell som jag gjorde klart häromdagen

Nu ska jag försöka mig på att använda våran lilla nyinköpta glassmaskin för första gången. Det ska bli jordgubbsglass om den funkar bra.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Varit på retreat

juli 13, 2023 Lillalena Kommentarer 24 kommentarer

Så har det varit tyst i bloggen ett tag, och några dagar av den tiden har jag varit på retreat. En del av retreaten var tyst och mobilen var förstås undanlagd. Jag har ägnat dagarna åt yoga, meditation och mindfulness, och har undervisats av duktiga och entusiasmerande lärare. Vi började tidigt om morgnarna och höll på till närmare läggdags, och fick prova på en massa olika övningar och tekniker. Alltsammans var väldigt intressant, och den som tror att meditation bara går ut på ”att sitta still och tänka på ingenting” vet inte hur fel den har. Meditation kan till och med utövas gående. Kanske kommer jag att skriva om ämnet framöver för att skingra fördomarna.

Ibland hade vi en ledig stund, och den tiden ägnade jag oftast åt att promenera. Under den tysta delen av retreaten stannade jag till vid en sjö och satte mig. Det var väldigt trevliga människor som deltog i retreaten, men från det ögonblicket då tystnaden inleddes förändrades umgänget fullständig. Det överraskade mig faktiskt hur obekväma många blev av att vara i tystnad med människor som man hade haft trevligt med stunden innan. Det fanns inga regler om att vi inte fick titta på varandra eller kommunicera på andra sätt än med ord. Det kan vara så på en tyst retreat att man ska undvika all kontakt, men så var det inte på den här. Men ändå vågade de flesta inte ens titta på varandra eller ens sitta bredvid varandra vid matbordet. Och att hälsa genom att nicka eller vinka till varandra var inte tänkbart ens på morgonen. Jag gjorde det rent reflexmässigt, och kände mig dum när jag inte fick någon sorts hälsning tillbaka. Det slog mig hur språklöst, osocialt och torftigt människans umgänge blir utan ord jämfört med djurens. Själv har jag ända sedan barndomen umgåtts med djur, och trots att de aldrig säger ett ord kommunicerar de alltid med varandra och med mig. Det känns aldrig krystat och konstigt att umgås med djur, utan helt naturligt och socialt.

Det verkar vara så att många har svårt för att vara i tystnad bland andra och umgås med sina tankar. Personligen tycker jag att det är skönt med tystnad och att tänka i lugn och ro. Jag är van vid att vara ensam och fundera och bearbeta saker för mig själv. Så den biten blev jag inte det minsta illa till mods av. Men jag valde att gå iväg för att slippa känna av den knepiga energin från de som våndades. Det var en lättnad att sitta vid sjön och slippa känna den tryckta stämningen.

När tystnaden bröts blev det trevligt och lättsamt igen. De lediga stunderna fylldes av härliga samtal om allt möjligt i stort och smått. Någon hade jag kunnat fortsätta prata med flera dagar i sträck, och det kändes tråkigt att skiljas åt vid hemfärden. Sedan jag kom hem har jag haft många funderingar, men dom får jag ta i ett annat inlägg, för det är dags att runda av här.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Medeltidsdagar på slottet

juli 3, 2023 Lillalena Kommentarer 34 kommentarer

Så har det varit medeltidsdagar på Vadstena Slott, och vi åkte dit för att känna atmosfären av svunna tider. Jag var väldigt sugen på att gå på medeltidsmarknad, för utbudet består till största delen av fint hantverk och historiska föremål. Men så är det ju kul att se riddare i action också.

Jag hittade alla möjliga fina saker som jag ville köpa, och lyckades tack och lov sansa köplusten lite 😀 Men jag köpte först två runor av keramik som jag ska använda i halsband.

Så hittade jag ett marknadsstånd där en gammal farbror gjorde olika föremål av läder. Han gjorde bl a olika masker, och en av dessa fastnade jag så mycket för att den fick följa med hem. Jag råkar tycka väldigt mycket om udda föremål, men är helt ointresserad av vad som råkar vara trendigt för stunden. Så nu hänger masken på en vägg här hemma.

Det hölls olika guidade visningar av slottet hela dagarna, men den vi hade tänkt gå på var full. Så vi gick och tittade lite på egen hand.

Det fanns också en utställning av vackra kläder. Som jag förstod det av skyltarna hade de använts i olika operaföreställningar.

Det var en välfyllt program under helgen, och många aktiviteter för barn på borggården. Så det kan ju vara ett tips för familjer som vill göra något roligt tillsammans, att åka dit nästa gång det är medeltidsdagar. Där fanns också t ex gyckare och musiker, och det var roligt att se så många med medeltidskläder på sig. Nedan kan beskådas ett mindre bra foto av programskylten.

Ja det var allt för den här gången! Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren 🙂

Den svettiga delen av lantlivet

juni 27, 2023 Lillalena Kommentarer 28 kommentarer

Det här att bo på landet har alla möjliga sidor. Man får njuta av härliga dagar i prunkande grönska när det är vår och sommar. Har man dessutom djur så behöver man inte lägga en krona på ett gymkort. I det dagliga livet finns all fysisk träning en kropp kan behöva. Visst finns det dom som har maskiner till det mesta, men så är inte fallet hemma hos mig. Dock har vi en fyrhjuling, och den används flitigt t ex när vatten ska köras ut till hagarna, eller med plog för att röja snö på vintern.

Idag har den dock kommit till användning till ett annat riktigt slitsamt arbete, nämligen att köra ut material för att stängsla ett nytt bete åt hästarna. Förra året såddes det nya betet, och nu är det dags att ta det i bruk. Torkan har äntligen tagit slut, och gräset är grönt igen. När stolparna skulle sättas i marken var det nästan omöjligt att få ner dom, för lerjord är stenhård när den blir torr. Så det blev att förborra hålen med bergsborr och ibland att hugga med ett järnspett i marken. Nu får det vara färdigt för idag, för nu är kroppen trött och jag känner mig som Raskens lilla Ida. Det blir på’t igen imorgon. Uppskattningsvis kommer hagen vara klar i övermorgon. Nedan kan jag beskådas på fyrhjulingen. Nu har jag berättat lite om den svettiga delen av lantlivet, och nu ska jag pusta ut 🙂

Ha det så bra tills vi ses igen! 😀

Dagar av firande

juni 26, 2023 Lillalena Kommentarer 24 kommentarer

Så har den allra ljusaste tiden av året inträffat, och det är nu jag skulle vilja stanna tiden. Jag älskar dessa långa ljusa nätter, och har väldigt svårt för att gå och lägga mig om kvällarna. Tänk att kunna vara vaken dygnet runt! Det jag tycker bäst om med nätterna är att det är tyst och stillsamt ute. Dessutom känns blommornas dofter ännu starkare. Men hursomhelst så har det under senaste tiden varit dagar av firande.

Jag började fira midsommar redan vid sommarsolståndet den 21/6. Vi var ett stort sällskap på ett sjuttiotal personer som samlades på Omberg för att fira. Vi hade knytis, och det blev en jättestor buffé när så många hade med sig mat. Vi umgicks, mediterade, sjöng, dansade, och så något som jag hade sett mycket fram emot – trummade. Det blir väldigt häftigt när man är många som trummar tillsammans. Något som jag personligen uppskattade väldigt mycket var att mobiltelefonerna var undanlagda. Det var ingen mottagning där vi var, så man slapp det här att så många tittar mer på sin telefon än på människorna i sällskapet. Någon tog iallafall en bild över matbordet och delade. Så den visar jag nedan i beskuren form, för jag vill inte dela bilder med deltagare på utan att be om lov. Men en så smaskig buffé kunde jag inte låta bli att föreviga 😀

Det har också blivit firande på Midsommarafton. Vi åkte till sjön med picknickmat som vi åt i strålande solsken. När vi dukade upp maten på bordet insåg vi att vi inte hade med oss några tallrikar. Men det gick bra ändå, och gott var det. Nedan sitter jag plockar fram mat.

Dagen efter blev det födelsedagsfirande för då fyllde min man år. Jag hade åtminstone tänkt dela med mig av en bild på tårtan, men så blev det inte. Ibland är man helt enkelt flitigare med att äta än att fotografera 😉

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

Ett semestertips på Öland

juni 19, 2023 Lillalena Kommentarer 28 kommentarer

Idag tänkte jag dela med mig av ett semestertips, nämligen att besöka Eketorps Borg på södra Öland. Jag har velat se den borgen i åratal, och förra sommaren blev det en tur. Jag älskar att besöka historiska platser, och den här borgen är landets enda helt undersökta och återuppbyggda fornborg med hus från både järnåldern och medeltiden. Man har återskapat både muren och husen direkt ovanpå fornlämningarna. Den är ett levande museum, där man kan besöka hus och verkstäder, och delta i olika forntida aktiviteter och lekar. Där finns människor som utför olika sysslor, och man får vara med och prova på hur man levde förr.

Här står jag och ser munter ut i en dörröppning till ett av husen. Det är så intressant att se hur man levde förr. Man inser snabbt hur otroligt bekvämt livet är i modern tid.

Borgen byggdes i tre faser. Eketorp 1 uppfördes på 300-talet av ett 20-tal hushåll som gick samman . Brunnen har funnits ända sedan den tiden och ger fortfarande vatten.

Det finns fähus att gå in i, så man får se hur djuren levde med människan i forna tider. Dessutom finns det får som betar i borgen. Ett var väldigt sällskapligt och ville bli klappat av besökarna, och jag blev avis för att jag inte stod i främsta ledet vid staketet;)

Vid utgrävningarna 1964-73 hittades ca 26000 föremål, så det finns en hel del att titta på i museet. Det är fantastiskt vilken hantverksskicklighet man får beskåda.

Silverringen nedan är fotad i butiken, och en sån köpte jag åt mig själv. Den är en avgjutning av originalet, och det finns även andra fina vikingasmycken att köpa om man vill.

Om man inte lyckas pricka in tiden för en guidad visning, så finns det massor av intressanta och lärorika informationsskyltar att läsa.

Ja här finns mycket att se och göra för både stora och små. Jag gick som vanligt in för att fota så folkfritt som möjligt, så det var inte alls så ödelagt i borgen som bilderna kan ge intryck av.

Om du vill söka information inför ett besök i sommar så finns en länk här:

https://www.eketorpsborg.se/

Jag önskar dig en härlig sommar!

En fest för ögonen

juni 12, 2023 Lillalena Kommentarer 32 kommentarer

Så är den äntligen här, den efterlängtade tiden då pionerna blommar. När man som jag älskar både blommor och starka färger, är det en fest för ögonen. Vi har pioner på olika platser i trädgården, och de som växer intill husväggen slår ut först. Sen kommer de andra vartefter. Jag förundras som alltid när jag ser sommarens fägring över att naturen skapar så mycket skönhet. Som vanligt har jag dokumenterat det vackra med min telefon, så att jag kan dela med mig av blomsterprakten till mina läsare.

Det finns en slags trygghet i naturens cykler. Även om jag får erkänna att jag inte uppskattar dom alla lika mycket, så känns det skönt att veta att vissa saker är förutsägbara i en föränderlig och på många sätt galen värld. Vad som än händer omkring oss människor i stort som smått, så lever naturen sitt eget liv. Grönskan och blommorna behöver inte vänta på varken lön eller bättre tider för att slå ut, och vi människor kan njuta fritt av fägringen vi ser omkring oss.

Den här sommaren är väldigt speciell. Det är så mycket nytt och spännande på gång i livet, samtidigt som konsekvenserna av olyckan förra våren fortfarande påverkar väldigt mycket. Det nya livet vävs ihop med nya förutsättningar, och jag blickar framåt med förväntan mot möjligheter istället för begränsningar och vad som gått förlorat. Varje gång livet delar ut sina feta dråpslag, får man samtidigt en möjlighet att se och uppskatta det man har kvar. Man får en möjlighet att fördjupa sin tacksamhet.