Browsed by
Kategori: Resor

Med husbilen till Öland

Med husbilen till Öland

Kommentarer 20 kommentarer

I somras bloggade jag knappt inte alls. Det fanns mycket jag kunde ha skrivit om, men jag hade inte ork. Sommaren blev väldigt annorlunda pga att maken skadades svårt i en olycka i våras, och blev begränsad både funktionsmässigt och av svåra smärtor. Vi gjorde försök att åka iväg med husbilen, men fick vända hem pga att han hade för ont. Men när vi i augusti gjorde ett nytt försök, lyckades vi äntligen åka med husbilen till Öland ett antal dagar. Det var otroligt efterlängtat, och som vanligt kände vi den där underbara känslan av frihet när vi rullade iväg. Vi fick åka kortare sträckor än förr, och min man fick ligga till sängs väldigt mycket. Men man har ju sängen med sig.

Första frukosten i husbilen känns alltid speciell.

Det kändes också extra speciellt att åka över Ölandsbron, eftersom vi inte kunnat räkna med att ta oss någonstans.

En av de första sevärdheterna vi besökte var Långe Jan på Öands södra udde. Det är landets högsta fyr med en höjd på 42 meter. Vill man gå upp i fyren så är det 197 trappsteg, men vi gick inte upp. Min man kunde inte, och jag avstod för det blåste riktigt kalla vindar den dagen. Tänk att fyren tändes för första gången den första november 1785. Jag skulle gärna ha velat resa tillbaka i tiden, och se hur det såg ut på platsen då.

Det var en solig och väldigt vacker dag, och av bilderna skulle man kunna tro att det var varmt och skönt.

Jag ville ha ett foto med mig och hela fyren, men så blev det inte riktigt😂

Här står jag och är allmänt stelfrusen. Jag borde ha klätt mig betydligt varmare😅

När vi lämnade södra udden blev vi stoppade av ett nyfiket får. Hon gjorde sig ingen brådska att flytta på sig, så vi fick snällt vänta tills hon tittat klart😂

Ja det var allt för den här gången. Jag berättar mer om våran husbilsresa i ett annat inlägg.  Om någon undrar vad som hände i våras, så finns en länk till inlägget här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

Ha det så bra!😊

0
En badkrukas bästa sommar

En badkrukas bästa sommar

Kommentarer 32 kommentarer

Milde tid så längesen det var jag skrev! Men bättre sent än aldrig – hoppas jag – när andan nu faller på att dela med mig av ett mirakel. Jag har badat! Gång på gång på olika ställen, och utan att pinas och våndas. Alla som känner mig vet att jag är hopplös när det gäller att bada i hav och sjöar – såvida det inte handlar om t ex mycket varmt vatten i Medelhavet. Men i år har jag badat såväl i hemtrakterna som under husbilsfärden i Skåne.

I år har jag njutit av långa och sköna bad i bl a Falsterbo, Sandhammaren och Löderup. Stränderna där är helt underbara, och havet vars vatten brukar kännas nästan fruset har haft en behaglig temperatur. Jag har bara behövt sjåpa mig några minuter innan doppet. Det är rekord! Därefter har jag legat länge i vattnet och plaskat som en barnunge. Särskilt när det har varit vågor i vattnet.

Det bästa är att det är mycket sommar kvar, och än väntar flera sköna dagar med sol och bad. Det känns gött – ja riktigt gött att veta. Det gäller att likt en ekorre samla goda minnen av njutning inför den mörka vintern. Stunder att tänka tillbaka på med vemod och längtan, och med hopp inför nästa sommar. Tiden går så fort så det gäller att suga i sig varje härlig minut. Det sparas minnen av vågornas rogivande brus, av solens värmande strålar, av vattnets friska svalka, av sand mellan tårna, av långsam läsning i min spännande bok, av picknick på stranden, av insekters surrande, av den sköna tröttheten efter en dag med sol och bad, samt av vilsamma tupplurar i skuggan. Känslan av frihet är underbar och beroendeframkallande, och jag känner mig nästan som fåglarna som till synes bekymmerslösa svävar fram i solskenet.

I år är sommaren riktigt bra – precis som jag vill att den ska vara. Jag hoppas att du också njuter av den! 🙂

0
Var tog jag vägen?

Var tog jag vägen?

Kommentarer 26 kommentarer

Försvann jag den där kvällen vid spökslottet (som jag skrev om i förra inlägget)? Man skulle nästan kunna tro det. Dagar blev snabbt till veckor av tystnad. En lång tid av tystnad, som för varje dag bet sig fast lite hårdare. Sommaren har kommit och gått, och återigen ligger allt jag längtade efter bakom mig. Husbilen står parkerad på gården, och det njutbara livet i rullning är över för i år. Jag har inget emot att vara hemma igen, men det känns alltid vemodigt att lämna semestern bakom sig. Så även denna sommar, trots att vi lyckades pricka in de regnigaste veckorna för husbilsåkandet.

Den här semestern har jag inte skrivit många ord. Vi befann oss ofta där mobilen hade dålig eller obefintlig kontakt med omvärlden, så då fick det vara. Jag fotade som vanligt och tänkte att jag skriver sen. Eller imorgon. Eller när vi är nånstans med bättre täckning. Tillsist blev tröskeln att komma igång att skriva för hög. Men nu fick jag inspiration igen. En vänlig kommentar kan göra så mycket. Att få veta att det finns någon som saknar det man skriver värmer hjärtat och väcker den hårt sovande skrivlusten till liv.

I brist på inlägg från tiden i rullning delar jag med mig av några bilder jag tog. Nedan kan beskådas utsikten från bilen en vacker kväll på Öland.

Även detta år åkte vi till kraftplatsen Ale Stenar. Jag hade en helt fantastisk och oförglömlig upplevelse där i år.

Så delar jag en bild på min huslighet i husbilen? Av någon mystisk anledning tycker jag att matlagning är roligare i bilen.

Jag hade hoppats på sköna dagar på Skånes underbara sandstränder, men då det inte regnade blåste det ganska kallt. Så det blev som bäst en promenad med frusna fötter?

Det kan bli så att jag skriver och berättar lite i efterhand om vad vi har haft för oss. Jag ska i vilket fall som helst inte söva någon med att skriva ifatt allt i detta inlägg.

Jag önskar alla en riktigt fin helg, och håller tummarna att skrivlusten håller i sig!?

0
I väntan på ett spöke

I väntan på ett spöke

Kommentarer 42 kommentarer

För den som inte vet om det kan jag berätta att jag är barnsligt fascinerad av slott. Det är något magiskt med den sortens byggnader, och tanken på att att få syn på ett slottsspöke är otroligt spännande. Så när vi under söndagseftermiddagen kände oss mätta på Öland, blev nästa stopp ett spökslott. Vid kvart i tio på kvällen rullade vi in framför Bäckaskogs slott, och jag klev genast ut i den kalla kvällsluften. Tanken var att ta en promenad och känna in platsen. Helst av allt hade jag velat få sova en natt på slottet, men det får ske någon annan gång.

Jag gick omkring och tittade och fotade lite i det tilltagande mörkret.

Efter ett tag tändes lyktstolparna kring slottet, och en småkuslig stämning infann sig.

Längst bort till höger i bilden nedan syns husbilen på parkeringen.

Innan jag gick tillbaka in i bilen igen stod jag kvar utanför den, tittade mot slottet och lyssnade. En gestalt syntes i ett fönster, men var det ett spöke eller en människa? En klocka klämtade, och jag insåg att jag varit ute ett bra tag. För en stund kände jag mig som ett med naturen och vinden, och jag sände några förhoppningsfulla tankar om att få uppleva något spännande under natten.

Nu ska jag sova, och än så länge har jag i bilen inte upplevt något annat än ljudet av regn på taket. Men den som väntar på nåt gott…?

0
Det ljuva campinglivet och dess vedermödor

Det ljuva campinglivet och dess vedermödor

Kommentarer 24 kommentarer

Som rubriken antyder är campinglivet inte bara myspys denna ovanliga sommar. Så låt er inte luras av inläggsbilden, för den är från igår och nu är det värsta ovädret. Tanken var att köra dit vädret är bäst, men om nuvarande väder är det bästa vill jag knappt föreställa mig det värsta. Regnet bokstavligt talat vräker ner i skrivande stund, och det blåser så att bilen skakar. ”Hatten” som sitter på taket över fläktkanalen blåste bort ikväll, och vattnet rann in i övre köksskåpet och ner på bänken. Tallrikar mm fick snabbt rivas ut och stuvas om, skåpet torkas ur, och upp på det blöta taket i mörker och oväder och täcka över hålet med en plastpåse. Jag trodde jag skulle få hjärtsnörp fastän jag inte var med där uppe!?

Men igår slapp vi regn, och nedan kan ni beskåda den fina utsikten från köksfönstret.

Ingen ska påstå att det var varmt, men det gick att promenera upp kroppsvärmen. Det var iallafall vackert vid havet.

På kvällen gick vi på promenad igen och njöt av solnedgången över havet. En av livets ultimata livsnjutningar om någon frågar mig?

Såhär ensligt och precis intill havet skulle jag gärna bo. Men huset kunde få vara lite större?

Så åter till idag, då det blev en tur till norra udden och fyren Långe Erik. Väderprognosen varslade om regn kl 19, så vi tänkte att vi hade gott om tid att se fyren och ta en promenad. När vi kom fram satt vi i bilen och drack kaffe och åt kakor medan regnmolnen drog ihop sig i skyn. Jag hörde första dropparna på taket innan sista kaffeslurken var uppdrucken, så regnjacka och paraplyer åkte fram direkt. Först regnade det måttligt, men det blev snart värre. Jag tog en trist och grå bild, och så återvände vi raskt till bilen.

Vädret blev allt värre, så vi körde motvilligt in på en camping. Jag har försökt läsa en bok för att lära mig manifestera fram ett bättre väder??

Nu är det dags att säga godnatt. Regnet dundrar på taket, och bilen skakar av den hårda blåsten. Men imorgon ska solen titta fram igen enligt den opålitliga väderprognosen?

Ha det gött i höstsommaren!?

0
Så är man i rullning igen

Så är man i rullning igen

Kommentarer 32 kommentarer

Så tillbringas livet återigen på resande fot – eller säger man så när man förflyttar sig på hjul?!? Jag har sedan avresans första stund haft en låt envist fastklistrad i hjärnan, nämligen Thomas Ledins Genom ett regnigt Europa. Nu är vi förvisso i Sverige, men det är ju en del av Europa och regnar gör det. Inte hela tiden men då och då, och solen har gömt sig bakom molnen en stor del av tiden. Så låten gnager inte helt obefogat i hjärnan. Men i skrivande stund skiner solen.

Första natten tillbringades utanför Växjö, med utsikt över en sjö vars namn jag redan glömt. Regnet trummade på taket, och det var kallt – riktigt kallt! Men vi tände ljuslyktor med värmeljus, och klädde oss lite varmare än någonsin förr i husbilen.

Vi vaknade till en solig och vacker morgon och en något spartansk frukost. Vi skulle ha handlat under dagen, men så blev det inte för vi hade med oss lite mat hemifrån. Mjukosten hade frusit i kylskåpet men det gick att hacka loss bitar av den till mackorna? Så blev det lite saffransost på också. Knepig smak på ost.

Sen åkte vi till Kalmar med siktet inställt på Öland. Passade på att handla, och konstaterade att folk överlag skiter fullständigt i att hålla avstånd. Stackars alla som är i riskgrupp med tanke på den 99%-iga hänsynslösheten. Förutom en massa skyltar och påminnelser verkar Corona ha fallit i glömska hos dom flesta. Vi lämnade tacksamt stan och körde över bron till Öland.

Några mil senare befann vi oss i Sandvik. Nedan kan ni se den fina sommarhimlen?

Så var vi är äntligen framme vid havet. Vid den underbara ensligheten där man hör vågorna, vinden och fåglarnas sång.

Det var verkligen inte något utesittarväder, för det blåste hårt och kallt. Men en promenad blev det på kvällen. Nedan synes jag innan jag fick upp värmen i kroppen?

Jag var inte ensam om att vara frusen?

Vi var nästan ensamma på platsen.

Sen var det läggdags i bilen som gungade i blåsten.

Hoppas att alla har en härlig somrig dag!?

0
Snart avresa och en titt in i husbilen

Snart avresa och en titt in i husbilen

Kommentarer 26 kommentarer

Tänk att nu är det riktigt nära. Snart är det dags för avresa, och det känns nästan lite overkligt när vinden dånar i mörkret utanför fönstren och regnet piskar mot rutorna. Naturens krafter gör sig påminda som om det vore höst redan. Men det är sommar, och imorgon är det dags att ge sig av. Hästarna har under dagen lämnats hos en god vän, och även om det ska bli skönt att åka bort är dom redan saknade. Om det vore möjligt skulle dom gärna ha fått följa med.

Husbilen står packad framför huset. Imorgon ska kylskåpet fyllas på med mat, och de allra sista sakerna ska packas in. Ett exempel på såna saker är kuddarna. Inatt ligger dom i sängen. Imorgon flyttar dom ut i bilen. Andra saker som är sist ut i bilen är hygienartiklar som ska till badrummet. När jag la ut förra inlägget så hade Amanda https://nouw.com/amandizan lite funderingar i en kommentar angående bl a det här med tillgång till dusch. Eftersom det alltid är lika roligt med intresserade läsare, tänkte jag för ovanlighetens skull visa hur badrummet ser ut i husbilen?

Badrummet utgörs av hela bakre delen av bilen, så det är riktigt rymligt. Det finns flera förvaringsskåp för hygienartiklar, handdukar mm.

Där finns en duschkabin, och vattnet kommer från färskvattentanken. Det värms via värmepannan med gas eller el – om elstolpe finns tillgänglig. Vattentanken kan man fylla på många bensinmackar om man inte vill stå på camping eller ställplatser.

I badrummet finns också en rymlig garderob med dubbla dörrar, varav den ena är en spegeldörr. Så man kan ha koll på hur man klär sig mitt ute i skogen också?

Via spegeln skymtar också toalettdelen av badrummet fram bredvid duschkabinen. I denna del finns också plats att förvara saker.

Ja detta blev kanske ett lite annorlunda ”hemma hos-reportage”, men det kanske blir att visa något annat någon annan gång?

Jag önskar alla en fin och somrig dag! 😀

0
Mina bästa husbilsminnen från 2019

Mina bästa husbilsminnen från 2019

Kommentarer 56 kommentarer

Jag vet inte om det beror på den helkonstiga vintern, men plötsligt började jag längta extra mycket efter sommaren när jag låg nerbäddad för att kurera mig. Så jag tittade igenom förra sommarens semesterbilder i telefonen, och blev galet sugen på att rulla iväg med husbilen igen! Då fick jag en idé att jag skulle göra ett blogginlägg och sammanfatta förra sommaren,  och eftersom en bild säger mer än tusen ord tänkte jag dela med mig av ett gäng bilder! Här kommer några av mina sommarminnen:

Äventyret har börjat! Vi rullar in i Kullaberg på väg mot naturreservatet.

Vi är framme vid naturreservatet i Kullaberg, och utsikten är slående vacker.

Kvällspromenader på olika havsstränder ger en otrolig frihetskänsla.

Slottet Sofiero fick ett besök, och fotot nedan visar utsikten från en slottsbalkong.

Sofieros trädgårdar blev noggrant genomgångna.

Falsterbo var vackert, men det var kallt och stundtals regnigt ute. Det blev promenader istället för att bada.

Vädret var inte det bästa under sommaren 2019, så det blev att lyssna på regnet som trummade på taket ibland.

Så måste man ju äta och mumsa i tid och otid också! Men grönsaksstavar och dipp är väl nästan nyttigt eller?

Vi rullade omkring nästan planlöst, och här hade vi hamnat på en parkering i Lilleskog nära havet. Frukost intogs i bilen, och det enda som syns av den är en glimt av ett mjölkpaket.

Jodå, man kan mysa med tända ljus på sommaren också – varje kväll!

Vi är absolut inget för campingplatser, men någon gång blir det någon natt för att tanka och tömma vatten och andra praktiska saker. Här ligger jag i solstolen på ställplatsen i Kåseberga och jäser i sol och småkylig luft.

Så blev det naturligtvis mer än ett besök till kraftplatsen Ales Stenar.

Årets frosseri var de välfyllda bärbufféskålarna som slukades med god aptit på Eriksgården! Bärbuffé med glass, såser och maränger – det är mumma det! 😀

Årets vackraste sevärdhet var Bosjökloster. Här poserar jag för ovanlighetens skull på en bild! 😀

Färden gick även till Vejbystrand där vi otroligt nog lyckades bada i det kyliga havet. Nedan beskådas utsikten från husbilsfönstret.

Så en bild från Vejbystrand på någon som till och med är mera kameraskygg än vad jag är, nämligen maken.

Torekov fick också ett besök. Det råkade vara någon festival där också.

Så blev det ju inte att förglömma en del riktigt vildmarksliv också. Hovs Hallar bjöd på hisnande utsikt och utmanade stigar för en trötter en som jag 😀

Det blir mycket kvällsmys med tilltugg när man bor i husbilen, så det går åt att promenera en del…

Men frihet – det är livet på en pinne det! Ord räcker inte att beskriva hur himla gött det är! Här är Pärlan till höger i bilden.

Jag önskar alla som inte har somnat efter alla dessa bilder en härlig dag! 😀

0
Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Kommentarer 73 kommentarer

Jag brukar regelbundet besöka kraftplatser, och en av dessa – som brukar kallas Sveriges Stonehenge – är Ales Stenar vid Kåseberga i Skåne. Det var inte förrän i år jag lärde mig något om vad kraftplatser är för något, men jag har utan den vetskapen haft en stark dragning till sådana platser i åratal. För den som inte vet vad kraftplatser är, kan jag lite kort berätta att det är platser som har särskilda energier. Dessa kan vissa känna av på olika sätt, och man mår bra av att vistas på de här platserna. På t ex lotusblomman.nu kan den som har lust läsa om några av Sveriges kraftplatser.

Innan jag berättar om min upplevelse tänkte jag bara nämna några ord om Ales Stenar. Det är en fornlämning i form av en skeppssättning. Det äldsta belägget för namnet är Als Stene från år 1624. Datering av träkol från skeppsättningen visar att den uppfördes ca 500-1000 e. Kr. Ett av få fynd på platsen visar att den bl a har använts till begravning. Det var nämligen ett keramikkärl från 400/500-talen e. Kr, som innehöll brända människoben och träkol.

I år hade jag turen att det var fullmåne på gång när vi campade med husbilen i Kåseberga. Vi hade varit uppe bland stenarna på dagen, och det var som alltid skönt att vara där, ta in den speciella känslan, och blicka ut över havet. Jag har så länge jag kan minnas varit fruktansvärt höjdrädd, men vågade tillsist ändå sätta mig nära branten mot havet. Det var med skräckblandad förtjusning jag satt där, och kunde inte riktigt slappna av. Men jag njöt ändå av att se solen glittra i havet, och höra vågornas brus då de rullade in emot land.

Jag sitter och filosoferar högt över havet. Telefonen som bilden togs med gick sönder en stund senare, och bilderna blev så suddiga att branten knappt syns.

Vi återvände till stenarna vid solnedgången. Promenaden upp var jobbig, för jag hade ont i magen av något jag ätit under dagen. Men trots att vi gick dit för att se på fullmånen över havet, hade jag en tvingande känsla av att jag måste hinna fram innan solen gick ner. Så jag pinnade på med andan i halsen, medan solen snabbt sjönk i ett eldfärgat sken.

Det jag skriver nu kan verka helknäppt. Det var nämligen en mycket märklig upplevelse, som jag inte har lyckats skaka av mig… Jag kom upp, och tittade mellan stenarna mot branten och havet. Plötsligt var det som att se en film samtidigt som jag såg verkligheten. I ”filmen” såg jag en kvinna i lång svart klänning vid kanten av en hög klippa. Himlen var grå och dyster. Det var en annan plats, och en annan tid för längesen. Jag såg henne falla utför stupet ner mot havet. Samtidigt hade jag en förstummande känsla av att det var jag som föll över kanten i min svarta klänning. Sen försvann synen lika plötsligt som den kommit. Trots att det inte var verkligt var upplevelsen så stark att jag kände mig omtumlad ett bra tag efteråt. Samtidigt kändes det som om jag fått en förklaring till varför jag alltid varit så fruktansvärt höjdrädd.

När du nu har läst det här inlägget kanske du tänker att jag har förlorat förståndet. För en stund kändes det faktiskt så. Kanske borde jag låtit det här inlägget vara oskrivet. Men ibland vill orden ut hur konstiga dom än låter.

Har du någon gång varit med om något riktigt märkligt som du kanske tyckte var oförklarligt?

0
Varit på slottsbesök

Varit på slottsbesök

Kommentarer 82 kommentarer

Jag är nästan löjligt förtjust i att titta på slott, och pricken över i är om man kan gå på spökvandring. Någon sådan möjlighet bjöds det inte på vid besöket på Sofiero slott, men en guidad visning kryddad med mycket kunglig historia lyckades vi få slinka med på trots att gruppen var full. År 1866 flyttade prins Oscar och hans hustru Sophia av Nassau in i sitt nybyggda sommarslott, som då bara hade en våning. Vi fick via berättelser och bilder följa slottets utveckling, och de generationer av kungafamiljen som levde på slottet. År 1973 skänkte Gustaf VI Adolf egendomen till Helsingborgs stad. Den var då i skriande behov av renovering, och har rustats upp sedan dess.

På Sofiero anordnas det under säsongen olika evenemang och utställningar. När vi var där visades det i ett av rummen massor av gamla filmer från kungafamiljens liv. En del av de små filmerna visade kungabarnen som lekte och spelade bollspel med sin mor. Hon filmade en hel del, så det var oväntat mycket man fick se. Det var mysigt att få se glimtar från vardagen och glädjestunder från en svunnen tid. Jag fick intrycket att Margareta verkar ha varit en väldigt varm och lekfull person. Det pågick också en fin skulpturutställning.

Av vad vi fick se var det endast ett litet fåtal av rummen som var bevarade i ursprunglig stil. Vad jag förstod var dock inte alla möblerna de ursprungliga. Personligen skulle jag ha tyckt att det var finare om det som hade renoverats hade gjorts i tidsenlig stil. Jag fotade inte de tråkigt renoverade rummen. Nedan visar jag några enstaka bilder från rum där man kan se hur kungafamiljen hade det när dom bodde där. Det var inte lätt att få till bra bilder när rummen var fyllda av besökare, men jag gjorde så gott jag kunde?

Vacker utsikt genom ett fönster.

En skulptur föreställande Folke Filbyter på sin häst.

Så till min favoritavdelning för dagen. Runt slottet finns en stor park, och en del av den är fylld av blomrabatter. År 1905 fick kronprinsparet Gustav Adolf och Margareta från England Sofiero i bröllopsgåva. Bägge var mycket trädgårdsintresserade, och Margareta som var väldigt växtkunnig var uppväxt bland praktfulla engelska parker. De båda deltog i anläggandet av blomsterplanteringarna, och skapade sin trädgård på mindre än 15 år.

I en av rabatterna växte det kronärtskockor. Såna har jag bara sett små bitar av på tallriken, eller lite torra i butiksdiskar. Jag tyckte att de liknade gigantiska tistlar.

Det här huset var trädgårdsmästarens bostad.

Det fanns också andra saker att se, som t ex ett större växthus innehållande riktigt gamla vinrankor som det växte druvor på, och ett väldigt smalt växthus där det odlades meloner. Jag har alltid velat köpa rosor i Sofieros trädgårdshandel, men det blev inget köp av praktiska skäl. Inget kul att trängas med taggbuskar i husbilen?

Något som skulle ha varit vackert att se i full blom var rhododendronplanteringen, men då måste man vara tidigt ute på sommaren. Gustav VI Adolf lät plantera mer än 5000 plantor av mer än 400 sorter, så mina ögon skulle nog ha spruckit av njutning vid åsynen av en sådan färgprakt. Men jag fick verkligen mitt lystmäte av många goda dofter, för det såldes mängder av olika väldoftande tvålar i slottsbutiken.

Sofiero var ett trevligt utflyktsmål, där man kan få en intressant och avkopplande dag?

För den som är lika intresserad av slott och historiska platser som jag är och har missat inlägget om förra slottsbesöket, så länkar jag till detta nedan. Kika gärna in, för det är otroligt vackert!

https://varapavag.se/2019/07/20/en-vacker-och-intressant-sevardhet/

 

Ha en fortsatt härlig dag!

0