Vara på väg

Tänk att tiden kan gå så fort och så långsamt på en och samma gång. Å ena sidan rusar dagarna fram i en sån fart, att veckorna tar slut lika fort som dom börjar. Å andra sidan växer sig otåligheten starkare för varje dag, för att det jag drömmer om inte kan hända fort nog. Listan på vad som måste göras för att hela drömmen ska bli verklighet är lång och växande. Det ena steget leder till det andra, men det tillkommer nya saker hela tiden för att kunna gå vidare. När jag följer upp allt, bockar av och planerar in nya saker kan totalen ibland kännas nästan överväldigande. För det är otroligt mycket som måste bli gjort inom förhållandevis kort tid – och med begränsade resurser – om det inte ska bli mindre roliga konsekvenser.

Men jag fokuserar envist på vad som kan göras här och nu. Imorgon kommer ett nytt här och nu, och det tar jag då. Som vanligt hänger tyvärr vårdens oförmåga och brister som ett mörkt moln över hela projektet. För hur mycket man än planerar, så sätter den ständigt krokben på allt. Men det går inte att gräva ner tankarna i det heller, utan det gäller att lösa situationer som kan uppstå om och när dom kommer. Att oroa sig är som att gunga gungstol – det ger en sysselsättning men leder ingenstans.

Längtan efter vad som komma skall är så intensiv, för när jag är färdig med något så är jag verkligen helt och oåterkalleligt 100% klar. Ett kapitel i livet sjunger äntligen på sista versen, och det ska bli så underbart när sista tonen har ebbat ut. Varje dag är som ett långsamt och efterlängtat farväl. Nu väntar ett nytt kapitel, och det känns så spännande och roligt att jag nästan blir euforisk bara av att tänka på det. Det är dags att fullt ut leva i samklang med själens innersta längtan.

Det här året är de stora förändringarnas år. Det är förvisso väldigt mycket som har förändrats de senaste åren, men i år är det tänkt att bli positiva och planerade förändringar – istället för sånt som drabbar en som dråpslag. Det är mycket som ska ske, och därmed mycket att göra. Men det ska bli både spännande och skönt att lägga sånt som är uttjänt till historien. Stagnerade situationer är inget som jag vill klänga mig fast vid, för livet är för kort för det. Detsamma gäller egentligen det mesta. En rensningsfas är inledd, och i den är det tanken att så mycket som det går av sånt som inte bidrar med någon form av glädje eller nytta i livet ska bort.

Bland det som inte får vara kvar i mitt liv, är personer som försöker bestämma över mig på något sätt. Jag har förvisso rensat bort såna människor ur mitt liv tidigare genom åren, men det dyker upp nya. Detsamma gäller personer som bara ser mig som någon man kan ha nytta av, eller som ser mig som en reserv när inte roligare sällskap finns till hands. Den som inte respekterar mina gränser har heller ingen plats i mitt liv. Ett nej är ett nej, och man ska inte behöva förklara och repetera detta gång på gång.

Det kanske låter som att jag har hamnat i någon slags livskris. Men nej, så är det inte. Jag har ändrat och rensat i livet förr, och nu är det dags igen. Man behöver rensa, för det är både nyttigt och nödvändigt. När det gäller relationer som inte känns bra, handlar det för mig personligen om att respektera och värna om mig själv och mitt välmående. Jag ser ingen anledning att underhålla relationer som gör mig besviken eller frustrerad.

Men hursomhelst skrev jag egentligen inte det här inlägget för att ondgöra mig över relationer som inte ger något positivt. Ibland drar tankarna helt enkelt iväg mitt i skrivandet. Jag rensar bland allt möjligt nu. För att förtydliga lite, är det väl bäst att jag berättar att alla som lever med mig här på gården kommer att fortsätta med det. Vad förändringarna i övrigt handlar om kan jag inte berätta än, mer än att det handlar om att uppfylla drömmar som varit efterlängtade i många år.

Bilderna är tagna en solig februaridag på Omberg.

Ha det så gott!

Förändring kan vara skrämmande för många. Men för mig är den efterlängtad. Förr gjorde jag regelbundet stora förändringar i livet, och brukade leva efter talesättet att ”det växer inte mossa på rullande stenar”. Det talesättet har jag lämnat bakom mig, som så mycket annat av det som brukade vara mitt liv. Jag brukade se mig själv som en livsnjutare, för att jag gjorde mitt bästa för att ta vara på min nästan obefintliga fritid. Men så fick jag lära mig för några år sedan att hela livet faktiskt räknas, och inte endast de stunder som jag fick pressa in i livspusslet med skohorn. Vissa livsläxor är dyrköpta, men smakar otroligt gott när dom väl sitter på plats.

Nu har förändringens vindar börjat blåsa igen efter några stillsamma år, och de är så välkomna. Det finns både positiva och negativa sidor av vissa saker och situationer. Ibland känns kompromissen som en hyfsad väg, men det är bara så länge det positiva väger över. När det inte längre gör det går skavet från klåda till sveda till outhärdlighet. När det sedan samlas mer än en sak i den tratten går det inte att fortsätta på den inslagna vägen längre. Så nu är en annan väg funnen, och jag är så glad och förväntansfull. Planen kommer att ta lite tid att förverkliga, men den är nu ett faktum och inte bara en dröm. Den har redan satts i rullning.

Jag vet att jag uttrycker mig kryptiskt, men för stunden får det vara så. Jag kan inte berätta mera nu, utan det kommer när det är dags.