Vara på väg

Idag skulle jag gärna ha velat fira, om det inte vore för att jag är för trött. Det blev en väldigt lång dag igår, efter på tok för lite sömn. Men det kommer ju flera dagar som tur är. Hursomhelst är nu den stora milstolpen jag skrev om tidigare i mål. En del av allt jag ägnat mig åt ett tag är en fastighetsaffär som nu äntligen är klar. Så nu är man ägare till fastigheten som ska leda vidare till nya efterlängtade möjligheter i livet. Mina drömmar kan nu förverkligas. För att komma vidare till dessa rullar livsprojektet vidare. Det återstår väldigt mycket att göra, men nu är grunden på plats att utveckla. Läget är fantastiskt fint och det finns gott om plats. Men först måste allt göras iordning, och det kommer att ta sin tid.

Igår var det möten med två av av alla företagen som ska utföra en del av jobben som måste göras. Men det kommer inte bli att jag kan rulla tummarna för den skull, för allt jag kan göra själv kommer jag också att göra. Men det är en fantastisk känsla när man kan gå från att fantisera om vad man vill göra, till att faktiskt skrida till handling. Allt kräver sina förutsättningar, och om man inte har dessa gäller det att skapa dom. Önsketänkande räcker sällan hela vägen – eller någonstans överhuvudtaget. Nu återstår att köra vidare enligt planeringen, som alltjämt är fullspäckad. Den leder bl a till något som jag har önskat mig ända sedan barnsben – ja redan då jag skolkade från lekis – nämligen frihet. Det är inte mycket som smakar godare, och jag kan redan känna smaken på tungan:)

En annan dröm är att jag vill driva en verksamhet som jag inte tänker berätta om just nu. Men den kommer jag att kunna ägna mig åt så småningom. Ytterligare en dröm är att bli så självförsörjande som möjligt på olika sätt. Som t ex att minska beroendet av el och bli helt fri från vissa andra tunga utgifter. Så kommer det att bli. Jag kommer inte att skriva en hel novell i detta inlägg, utan jag berättar bit för bit vartefter.

Ja det är en del av allt jag håller på med, och mycket annat är det också. Men det är andra milstolpar som står på tur. Nu får det bli en lugn kväll.

Jag önskar alla en härlig helg med en bild på Luna som nosat sig trött i skogen som man numera också äger:)

Det här att göra riktigt stora livsförändringar är helt klart otroligt arbetsamt. Ibland känns det som hela våren drunknar i arbete, och sommaren och hösten lär göra detsamma. Faktum är att det är väl så det är nu, och ett bra tag framöver. För hur mycket jag än bockar av i planeringen är det mycket mera kvar att göra. Men det är så planeringen ser ut. Det är en lång och bitvis otroligt krävande väg att vandra. Men jag har – som alltid när det gäller att driva riktigt stora projekt  – mitt sikte inställt på målet, och följer den röda tråden dit. Det jag behöver göra är att hålla koll så att inte hälsan tar stryk igen av så mycket arbete.

Men imorgon ska en av de största milstolparna gå i hamn, och klockan ringer innan ens tuppen har vaknat. Nu ska jag försöka somna, vilket borde vara lätt efter en så lång och slitsam dag. Men jag är väl som ett barn kvällen innan julafton. Jag får ställa stekpannan på nattduksbordet och tjonga till mig själv i huvudet med den om jag inte har somnat inom några minuter.

Nu önskar jag alla en god natt:)

Just nu är jag inne i en fas av rensning. Jag har alltid tyckt att det är en befrielse att rensa, men av någon anledning blir det sällan gjort. Lägger man då till att jag har samlat på allt möjligt genom åren, så finns det en hel del att röja i. Det största motståndet mot att rensa ligger hos mig i att det mesta kan vara bra att ha. Man vet aldrig när det och det kommer till användning, och vissa saker väcker minnen jag vill bevara. Jag har definitivt tröttnat på att spara på saker, men ändå är rensningen svår – trots att den är befriande. Motsägelsefullheten är uppenbar.

Jag har mycket saker som jag skulle vilja sälja, men i det fallet är det ännu svårare att få tummen ur. Det är allt från bra kläder som jag inte använder till hästutrustning som inte passar längre. Jag har rentav en väldigt fin bil som jag älskar, men som väldigt sällan kommer till användning. Men jag tycker det är sååå jobbigt och tråkigt att sälja saker. Därtill kan man behöva stå ut med väldigt besvärliga människor som hör av sig om annonserna. Vissa förväntar sig ett billigt nyskick på begagnade saker, och vad det gäller bilar har fräckheten inga gränser. Det är en skymf mot min fina Pärla om någon sniken människa hör av sig och ger skambud utan att ens ha sett den.

Men hursomhelst är det nödvändigt att göra den här rensningen. Jag har hela mitt liv haft en oerhörd längtan efter frihet, och en del i att skapa så mycket det bara går av sådan är just att rensa. Jag känner mig inte fri när det är belamrat i vartenda utrymme där det går att förvara något. Just nu håller jag på att rensa i mina bokhyllor. Jag har ett antal sådana, och planerade en gång i tiden att ha ett bibliotek. Men nu har jag skrotat den drömmen, och sparar endast böcker som jag inte har läst eller vill läsa om. Jag kommer också att spara en hel del böcker från mina studier, som t ex alla mina juridikböcker.

Men nu är det ryggläge på soffan som väntar en stund innan hästarna ska komma in. Kan tillägga att jag har valt bort att visa bilder på mina rensningar, för det är ingen vacker syn;) Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan!

Den som bara läser rubriken till det här inlägget, kanske kan tro att det handlar om dålig mathygien. Men så är det inte. Nej det handlar om att det är så lätt att bli förgiftad av såväl nyheter som sociala medier. Det var längesen jag slutade att titta på nyheterna, för jag stod inte ut med att matas med allt obligatoriskt elände. Nyheterna präglas av våld, död, ekonomiska-, politiska-, och hälsomässiga skräckscenarion, och miljömässiga undergångsprognoser samt katastrofer. Jag tänker inte göra listan längre, för den som inte är blind, döv och lobotomerad förstår vad jag menar. Jag är inte heller särskilt närvarande på sociala medier. För jag vill inte bli matad med elände den vägen heller, via allt som delas och kommenteras med varierande grad av stridslystenhet. Folks beteenden kan urarta på de grövsta sätt i hätska debatter om allt från politik till huruvida hästar ska ha täcke eller inte.

När jag slutade titta på nyheter och minimerade min närvaro på sociala medier, blev jag mycket lättare till sinnes. Jag blev fri från bombardemanget från energitjuvar, och hjärnan fick en helt annan möjlighet att ägna sig åt tankar på sånt som gagnar mig och mitt liv. Ockupanterna flyttade helt enkelt ut från de gråa vindlingarna, och jag kände mig avgiftad och fri.

Men så för veckor sedan, när jag blev sjuk och plötsligt måste ägna massor av tid åt att bara vila, började jag engagera mig i vad som händer i vår galna värld. Jag började först att titta sporadiskt. Men vartefter den ena gravt störande eller djupt oroande nyheten efter den andra serverades, blev behovet av att hålla koll och få veta mera allt större. En dag insåg jag plötsligt att jag hade låtit mig bli lika uppslukad som jag var en gång i tiden. Jag som brukar vara optimistisk och tänka att saker löser sig, började plötsligt att tänka dystra och oroade tankar. Framtidsplanerna som jag håller på att förverkliga började solkas ner av tvivel. Tänk om det här och det här inträffar! Då kommer det där och det där gå åt skogen.

Det är inte likt mig att vara sådan. Jag insåg tack och lov innan det gick för långt att jag hade blivit förgiftad igen. Det är inte så att jag eftersträvar att vara verklighetsfrånvänd. Men nyheterna jag råkar höra om jag sätter på radion ibland, eller artiklarna som dyker upp i mitt FB-flöde då jag ibland tittar in där – de är tillräckliga. Så nu har jag återgått till min väl beprövade och fungerande strategi. Jag har sedan några dagar inte alls intresserat mig för nyheter, och lyckligtvis gick det snabbt att bli avgiftad. I frånvaro av domedagsröster som med djupt allvar förmedlar dagens alla hemskheter, och utan att läsa om allt elände känns livet genast ljusare igen. Drömmar ska såklart bli verklighet, och tankarna upptas av det egna istället för av en galen värld. Oro och pessimism är som bortblåsta, och siktet är som det ska vara ställt framåt enligt den egna kompasskursen. Hur galen världen än må vara, så lever jag här och nu. Och på min lilla gård – på en egen liten plats i världen – är allt som vanligt.