Förändring kan vara skrämmande för många. Men för mig är den efterlängtad. Förr gjorde jag regelbundet stora förändringar i livet, och brukade leva efter talesättet att ”det växer inte mossa på rullande stenar”. Det talesättet har jag lämnat bakom mig, som så mycket annat av det som brukade vara mitt liv. Jag brukade se mig själv som en livsnjutare, för att jag gjorde mitt bästa för att ta vara på min nästan obefintliga fritid. Men så fick jag lära mig för några år sedan att hela livet faktiskt räknas, och inte endast de stunder som jag fick pressa in i livspusslet med skohorn. Vissa livsläxor är dyrköpta, men smakar otroligt gott när dom väl sitter på plats.

Nu har förändringens vindar börjat blåsa igen efter några stillsamma år, och de är så välkomna. Det finns både positiva och negativa sidor av vissa saker och situationer. Ibland känns kompromissen som en hyfsad väg, men det är bara så länge det positiva väger över. När det inte längre gör det går skavet från klåda till sveda till outhärdlighet. När det sedan samlas mer än en sak i den tratten går det inte att fortsätta på den inslagna vägen längre. Så nu är en annan väg funnen, och jag är så glad och förväntansfull. Planen kommer att ta lite tid att förverkliga, men den är nu ett faktum och inte bara en dröm. Den har redan satts i rullning.

Jag vet att jag uttrycker mig kryptiskt, men för stunden får det vara så. Jag kan inte berätta mera nu, utan det kommer när det är dags.