En kamp utan dess like
Så är det redan oktober, och jag tittar in för en uppdatering. Sen en tid tillbaka har skrivandet handlat om helt andra saker än bloggen. Det har istället handlat om en kamp utan dess like för att min man ska få vård. Jag har haft fullt upp med att leta efter specialiserade och kompetenta vårdgivare i andra regioner att skriva egna remisser till. Tyvärr har det efter denna långa tid av hemska plågor visat sig att han har blivit ljugen för rakt i ansiktet. Detta om ett allvarligt fel begånget av den som opererade honom efter olyckan. Då han gång på gång sökt hjälp för konsekvenserna av felet har kirurgen och hans kollega låtsats att allt är rätt gjort. När han sedan fått följdskador och försämrats på allvarliga sätt som konsekvens och sökt hjälp, har han råkat ut för kvacksalvare istället. Milde tid så mycket tid och kraft det tar att kämpa för att få vård. Jag har letat efter rätt specialister, ringt samtal efter samtal och blivit bollad hit och dit. Nu har jag skickat remisser och en återstår att färdigställa och skicka. En är redan avvisad tills vi kan få en betalningsförbindelse utfärdad för operationer. Så nu gäller det att någon tar på sig att hjälpa honom. För det sk ”fria vårdvalet” existerar inte när det gäller avancerad kirurgi och skador som vållats i en annan region. Bara att tänka på hur maktlös man är som skadad och vårdskadad gör mig sömnlös.
För att balansera upp den stressande situationen försöker jag ta mig mera tid för ridningen. Jag har motvilligt fått prioritera ner den, för dygnets timmar räcker inte till allt. Renoveringen, gårdssysslorna och studierna tar mycket tid, och vårdkampen tar galet mycket sådan. Men jag har insett att det inte funkar att dra ner på det som ger mig mest energi. Så något annat får hamna på efterkälken istället. Att umgås med hästarna är ett balsam för själen. Det kvittar hur mycket som j-vlas i livet – när jag är med dom är det som om tiden stannar. Dom lever i nuet och sprider ett välbehövligt lugn.
Nu är iallafall den vackra delen av hösten här, och naturen är bästa platsen att ladda batterierna. Jag älskar trädens starka färger, och tar verkligen in hur vackert det är varje dag.
Men jag är inte glad åt att mörkret tar över alltmer av kvällarna. Jag har så mycket att göra utomhus, så jag kan inte bara sitta vid stearinljus iförd myströja och dricka te. Här är dessutom gott om älgar – bokstavligen runt husknuten. Jag har stor respekt för dom när dom står och glor på mig med lysande ögon i pannlampans sken. Nedan kan en av dom beskådas när den med bestämda steg går för att palla äpplen precis utanför stallet. På dagtid ser man dom iallafall lite lättare.
Jag rundar av här med bilder på rosor som lyser upp kvällsmörkret och på trädens vackra färger. Ha det så bra tills vi ses igen!
18 svar på ”En kamp utan dess like”
Va sjukt – ljugen rakt upp i ansiktet när det gäller nåt allvarligt som hälsan & op & liknande. Usch.
Ja det är verkligen sjukt! Jag kan inte begripa hur man kan göra så mot en människa som plågas och lider. Blir arg så jag kokar när jag tänker det.
Fy det låter verkligen som en kamp för er. Vet ju att något hände er där för med din make, och begriper inte hur saker kan få fortgå utan att han får hjälp. Ser i alla fall otroligt underbart ut med hästarna.
Nej det är fullständigt obegripligt att vården kan låta en människa plågas i åratal utan att ens vilja hjälpa till, eller erkänna sina misstag. Det skamligt. Det känns som att leva i ett u-land.
Så tråkigt då man blir bollad hit och dit och ingen tar ansvar. Hoppas verkligen det löser sig för er. Vackra bilder du bjuder på, här gick det från sommar direkt till fulhöst. Jag som älskar den vackra hösten.
Tack så mycket! Fy så trist med fulhöst redan. Ja ansvar verkar vara det sista man vill ta inom vården. Det bästa är väl om man dör så man inte kommer och stör och kostar pengar.
Det är tur att du har hästarna som kan ge dig den energi som du är i behov av. Djur kan ge en så mycket utan att kräva så mycket tillbaka. Umgås hellre med djuren än människan, för att djuren är iallafall ärliga.
Ja djur ger så otroligt mycket, och är så lätta att umgås med. Man drabbas definitivt aldrig av någon oärlighet från dom.
Men vilken tuff situation. Så jobbigt att inte få hjälp. Tänker att det från kirurgernas sida sannolikt gått prestige i det hela. De vill inte erkänna eller ta ansvar. Hoppas verkligen att det ordnar sig med allt.
Ja att vara ute hos hästarna är verkligen balsam för själen. Men lite läskigt att ha älgarna så nära inpå knuten. Påminner mig om när jag hade praktik ute i ett stall och jag skulle ut och rida. Det bumlade ut en älg bara ett par meter från mig och ponnyn jag satt på. Nobel hette ponnyn och han blev precis lika rädd som jag.
Tack! Ja det måste ha gått prestige i det hela. Men det är så otroligt sjukt dåligt att det drabbar någon som plågats och lidit länge. Var finns viljan att hjälpa? Empatin?Ansvarskänslan? Jag kan inte ens skriva i ord vad jag fantiserar om att göra med dessa ljugande gubbgrisar och andra kvacksalvare som stjälper istället för att hjälpa.
Ja det är väldigt läskigt att ha älgarna så tätt inpå sig. Dom går inte alltid undan heller, och jag är rädd att reta upp dom när jag försöker skrämma iväg dom. Äpplen är hårdvaluta i deras värld. Hästarna är också osäkra på dom, så inte roligt när dom huserar överallt omkring oss. Förstår att ponnyn du red blev rädd.
Så otroligt frustrerande för er, vården ska hjälpa inte skapa mer problem och skada! Och som det tyvärr heter så måste man vara frisk för att orka med att strida med vården, så måste man vara frisk! Det är hemskt 😣 Jag lider verkligen med er!
Förstår att för att hålla dig frisk/mentalt ok att hästarna och Frnrisulven blir dina stöttepelare! Skickar så mycket kärlek jag kan, för att du ska orka för dig själv och din mans skull 🥰❤️
Tack så mycket snälla rara du!🥰❤️Jag det är verkligen frustrerande. Men det är bara att konstatera att inte alla som jobbar inom vården har dragits dit av ett kall att hjälpa människor. Inget av misstagen dom har gjort har dom velat ta ansvar för. Man måste vara en fullfjädrad krigare för att lyckas få hjälp.
Ja alla djuren ger verkligen ett stöd utan att dom ens är medvetna om det.
Man ska inte vara sjuk. För man blir sjukare av allt som är runt omkring. Jag vet inte vad jag ska säga om allt ni har fått gått igenom. Du är en krigare!! 💪❤️.
Så bra att något i ditt liv ger dig ork & energi. Som hästarna & naturen. Låter Såå härligt att rida ut bland alla härliga färgerna som är ute nu 🍁🍃🍂🌿🧡 😃. Även se vilda djur.
Ta hand om er & va rädda om er💕🤗
Tack!❤️ Man är så illa tvungen att vara en krigare. Lägger man sig platt får man ligga tills man ruttnar bort. Ja man blir sannerligen inte friskare av att bli motarbetad med argument som är så dumma att klockorna stannar.
Ja man måste ha något som ger energi också, och göra tid för detta hur mycket tiden än ska räcka till. Rida ut i naturen är bland det bästa som finns.
Ta hand om dig och var rädd om dig!🤗💗
Det tar mycket energi att kämpa för anhörigas rättigheter, och är någon sjuk och lider, blir man ju medlidande…
Fint att du kan balansera upp det här med att vara ute i naturen och t.ex. rida.
Väldigt vackra naturbilder också.
Tack så mycket! Ja du har så rätt i att man blir medlidande. Det är inte lätt att alltid se någon lida. Det känns verkligen. Så det är otroligt viktigt att inte sätta det som ger energi åt sidan. Engelsmännen har ett bra talesätt: ”You can’t pour from an empty vessel”. Det stämmer till 100%.
Uuuscch å fy minns när jag också var i den vevan då jag var sjukskriven då man nästan måste ha på papper i detalj och böna och be för de ska förstå ens mående, det är hemskt., Hoppas att det löser sig snart för er så din man får bästa vård. Sköt om er
Det är en sådan energislukare att behöva jaga och kämpa för vård, vare sig det är åt en själv eller nära och kära.
Tur att du har hästarna och naturen så nära inpå, nja kanske inte älgarna då.