Idag hälsar jag februari välkommen, och trots att det är en vintermånad känner jag en tidig vårkänsla. Efter en blöt och lerig tid är det frost på marken, men den tar tinat bort fläckvis. Vårens blommor börjar äntligen titta fram i gräsmattan, och sträcker sig mot det efterlängtade solskenet. Det har varit grått och mörkt så länge att jag blir alldeles upprymd inombords av dessa tidiga små vårtecken. Det må vara hänt att de likaväl kan täckas av snö när som helst. Men just nu – efter en lång period av trötthet – ger de mig ny energi som jag så väl behöver.

Vissa saker har gnagt rejält på energin, som t ex att min mans stora operation ställdes in igen. För vilken gång i ordningen har jag tappat räkningen på. Ovisshet om när den ska ske är inte rolig, för han behöver den verkligen. Därutöver ställer livet till sig alltmera ju längre väntan blir. För vi hade hoppats på att han skulle hinna läkas, och att vissa saker ska fungera bättre innan förändringarna i livet ska börja verkställas.

Men igår kom iallafall ett väldigt positivt besked om något helt annat, som gjorde mig sprudlande glad. Idag kom dessutom ytterligare ett sådant. Så två glada besked plus vårblommor och solsken har piggat upp mig ordentligt. Våren och sommaren kommer att bli utmanande, tuffa och slitsamma tider. Men det finns ett mål i sikte, och bollen är i rullning – även om den rullar långsamt än. Och om det är något jag är så är det målmedveten, när jag sätter den sidan till.

Jag önskar alla en fin februari!