Milde tid så trött jag har varit ett par dagar. Jag har en akilleshäl, och det är min sömn. Den är så otroligt ömtålig, och har så alltid varit. Jag har nästan alltid svårt att somna när jag går och lägger mig, och vaknar av minsta lilla ljud. Då jag vaknar kan det ta lång tid att somna om. När sömnen börjar lysa med sin frånvaro flera timmar varje natt får det snart konsekvenser. Det första jag märker är förstås en tilltagande trötthet, och sedan yrsel då och då. Efter ett tag börjar humöret att naggas i kanten, och går det tillräckligt långt så kommer hjärntröttheten tillbaka. Så det är väldigt viktigt att jag får ihop tillräckligt med sömn.

Nu har det gått sex veckor med alldeles för lite av både sömn och återhämtning, och det känns. Jag visste att det skulle bli såhär, för det är inte första gången som en liten lurvboll har flyttat in. Dessutom har den lilla varit sjuk i omgångar, och då har det blivit ännu mindre sömn och vila. Men hur medveten man än är i förväg om vad som väntar, så kommer de där stunderna då tröttheten lägger sig som en tung filt över en. Hur mysigt och gosigt man har det så är sömnbrist något mycket kännbart.

Så det gäller verkligen att känna var gränsen går, så att orken får möjlighet att räcka till. Igår blev det att endast göra det som var absolut tvunget. Nu känns det lite bättre även om energin inte har hunnit återvända än. Observera att jag skriver inte för att klaga av mig. Jag konstaterar bara att jag hamnade i en dipp som jag visste skulle komma. Ibland är det så att det man vill kommer med ett pris. Jag visste att den här gången skulle priset – för en begränsad tid – bli min sömn och ork.

Nu ska jag försöka samla ny energi. Idag satte jag mig och skapade en stund mellan sysslorna medan lillpluttan sov. Det var så välbehövligt. Skapandet – oavsett om det är med pärlor eller penslar – ger mig sådan inre frid. Och om det är något som gör en uthållig så är det just att känna sådan. När känslor av stress sätter klorna i en så går det lätt utför. Så jag ska även se till att försöka meditera mera, för det gör väldigt stor skillnad för måendet. Jag brukade göra det en stund varje dag, men det har ramlat mellan stolarna mellan dagens alla sysslor.

Jag är tacksam för att jag numera både lyssnar till kroppens signaler, och gör något åt dom. Jag vet att saker kommer bli både lättare och jobbigare på olika sätt än vad dom är nu. Men sömntimmarna kommer tack och lov bli flera, likväl som de ljusa timmarna blir det – lite för varje dag.

Jag önskar alla en fin vecka! 🙂