Browsed by
Etikett: Arab

Premiär

Premiär

Så sitter jag för första gången år 2019 i kortbyxor igen, och hjälper solen att lysa upp trädgården med mina vita ben. Det är hett i lä mot den solstekta husväggen, och fåglarnas glada sång är en smula sövande att lyssna på. Det är äntligen premiär både för att fika ute, och att sitta i sommarkläder. Jag tänkte skriva några rader medan jag avnjuter en kopp kaffe och några kex. Det var ju några dagar sen jag skrev sist, men det har inte funnits en gnutta ork till övers när jag har gjort mina dagliga sysslor. Så jag har vilat mitt trötta huvud i hopp om att piggna till snart.

På fönsterbrädorna sker det små framsteg iallafall. Solen värmer rejält, så det gäller att inte glömma att vattna. Då kan man få se trötta små plantor i krukorna. Dom är i nuläget i väldigt olika stadier. Några har börjat blomma, som Petunian nedan, medan andra precis har grott. Törs knappt tänka på hur många det blir när jag börjar plantera isär dom…?

Några Lobeliaplantor såg rätt så rejält hängiga ut av törst häromdagen, men har repat sig fint nu. Det finns fullt av små knoppar som är redo att slå ut!?

Jättetagetesen växer så det knakar, och det är dags för omplantering nu.

Det har också varit premiär för en kvällstur i sommarjacka. Varma och ljusa kvällar var det ett tag sen man var bortskämd med, och det var helt underbart att få uppleva en sån igen!

Så är det ju påskhelg nu också, och även om jag inte firar denna högtid lika intensivt som julen, så går den ju inte obemärkt förbi. Idag blev det ett litet påskpynt på fikabrickan. Min syster gjorde den lilla hönan med sina kycklingar. Den är gjuten i gips och målad. Väldigt gullig tycker jag!?

Jag önskar alla en riktigt glad och härlig påsk!?

0
På tur samt fyndat igen!

På tur samt fyndat igen!

Tur är ju något som man kan ha, och något man kan ta. Jag har haft och gjort båda delarna de två senaste dagarna, och känner mig nöjd som en katt som slickat sig mätt på grädde!?

I förrgår tog vi en tur på Omberg. Det var en helt perfekt dag att lasta hästarna, åka iväg och rida ut i naturen. Soligt, vindstilla och vackert! Att rida längs Vättern och på vindlande skogsstigar var verkligen ett balsam för själen. Det går knappt att beskriva känslan av frid när man såg blänkande vatten och mängder av blåsippor, medan fåglarna sjöng och hovarna klapprade mot marken. Jag hade dock på mig för tjocka kläder. Luften var kylig då vi åkte hemifrån, och det kan vara kallt vid Vättern. Men termobyxor, långkalsonger, täckjacka och tjock säkerhetsväst värmde mer än nödvändigt? Nedan står jag och sadlar Lilla Mannen.

Lilla Mannen och Tempis står påklädda och klara för att ge sig ut på tur. Jag älskar den förväntansfulla blicken!?

Nu märks det verkligen att ljuset stannar kvar allt längre på kvällarna. Bilden nedan tog jag från bilen på väg hem kl 19. Solen strålade fortfarande för fullt! När vi kom hem var min sista energignutta slut. Jag somnade som en stock och sov hårt i många timmar.

Så till tisdagens fynd!? Efter besöket på vårdcentralen skulle jag bara åka och handla lite. Ingen storhandling, utan bara några nödvändiga saker att ha i kylskåpet och skafferiet. Men vad hände? Jo, det råkade säljas trädgårdsväxter och fröer i affären, och jag hade sån tur att det var häpnadsväckande låga priser! Att låta bli att köpa något var lika omöjligt som när man står vrålhungrig vid godiset i affären!? Så nedan kan beskådas mina fynd till trädgården! Som medpassagerare i bilen syns en Klematis vid namn Justa.

Jag har ju insett att det kommer ta tid innan fröna jag sått är färdiga plantor, så för att få se några blommor i närtid köpte jag några Petunior och Lobelior för hela 3,50 kr/st. Det tyckte jag var riktigt billigt!?

Sen släppte köpspärrarna totalt! Fröpåsar för 2 kr/st gick inte ens med bästa vilja att motstå, och jag fick med mig inte mindre än tio påsar hem! Man kan ju faktiskt så bara några stycken frön ur varje påse…? Vilka sorter det blev kan beskådas nedan.

Kvällen har gått i vilans tecken, och nu hoppas jag på en fortsatt bra vecka!

Jag önskar alla en härlig onsdag!?

0
Bättre sent än aldrig

Bättre sent än aldrig

Visst är det väl fantastiskt bra att det talesättet finns? Inte för att jag vill uppmuntra till att aldrig göra saker i tid, utan för att man får möjligheten att känna sig så härligt ursäktad när man inte har lyckats göra det man ska när man skulle ha gjort det. Allt är ju relativt förstås, men för det mesta är ju sent bättre än aldrig – förutom när det är för sent förstås!

Torsdagen bjöd på ännu en strålande och varm dag. Som gjord för att vara ute pyssla med något av allt som behöver göras. Jag hade gärna fortsatt att klippa buskar, men handen var totalt överansträngd. Stel och värkande som den var fick den ledigt från sekatören. Den som undrar vad som hänt med handen kan läsa om det i länkar längst ner i inlägget. Så det blev först att fota lite, vilket inte ville sig. Blommor som fladdrar i vinden är svårfångade på bild, men fina att titta på iallafall.

Det blev förstås umgänge och mys med mina fyrfota vänner också. Lilla Mannen skulle få jobba avsuttet på ridbanan, vilket han tycker är jätteroligt medan jag känner mig lite som en cirkusdirektör 😀 Men det ville sig inte riktig som det var tänkt. Han brukar jobba på så energiskt, för han älskar att visa sig duktig inför matte. Men denna dag var han lite slö, och dessutom nyfiken på grävmaskinen precis intill ridbanan. Men vi hade det trevligt tillsammans ändå.

Så till det som ÄNTLIGEN blev gjort – bättre sent än aldrig! 😀 Årets första fröer är nu sådda. Inte alla, utan första sålådan som finns att beskåda nedan. När jag hade bestämt mig för att börja odla lite igen efter åren som gått sen jag slutade, så blev det ingen snabb start. Jag köpte fröer och såjord. Men glömde planteringsjorden. Sen visade det sig att någon elak liten mus hade tagit sig in i flygeln och gnagt hål lite här och där på sålådorna. Så irriterande! Men efter mycket rotande hittade jag några som var användbara tack och lov. Det var pilligare än vad jag hade tänkt mig att så de små fröna med hjälp av en hand som inte har full motorik, men skam den som ger sig. Jag vet inte hur andra brukar göra, men om någon undrar varför jag behöver planteringsjord när jag sår fröer så är det för att jag börjar med att lägga sådan i krukorna innan såjorden. Det är den som syns nedan. Därefter lägger jag i lite såjord, placerar fröerna på jorden, och täcker med lite såjord (de som ska täckas förstås). Jag tycker att plantorna blir kraftigare på det här sättet innan det är dags för delning, för dom får ju lite mera näring underifrån när rötterna växer ner i planteringsjorden. Nu återstår att så resten av fröerna. Hoppas bara att jag inte har gjort bort mig när jag köpte så billiga fröer av ett fabrikat som jag aldrig tidigare har använt. Förr använde jag mig ofta av egna fröer också, och dom brukade ha bra grobarhet.

Idag är det mulet och förskräckligt blåsigt, men det är dags för månadens loppisbesök igen! Det ska bli roligt, och jag hoppas förstås på att hitta något riktigt bra fynd.

Jag önskar alla en härlig fredag! 🙂

 

https://varapavag.se/2018/09/17/nar-olyckan-ar-framme/

https://varapavag.se/2018/09/18/en-dag-med-undersokningar/

https://varapavag.se/2018/09/19/precis-det-jag-inte-ville/

0
Lite blodvite

Lite blodvite

Ibland funkar det att vara lat, och ibland straffar det sig. Det sistnämnda hände mig i helgen, då min lathet orsakade att jag fick ett antal blödande och svidande sår på händerna! Det var så att jag plötsligt upptäckte att några rosbuskar hade börjat växa, och insåg att det redan var dags att beskära dessa buskar. Upptäckten gjordes när jag under torra grenar och vissna löv såg några klosterliljor som jag ville fota.

Jag hittade snabbt en sekatör som hade legat bortglömd på bänken på farstukvisten hela vintern. Mirakulöst nog hade den inte blivit uppäten av rost. Vad jag dessutom borde ha gjort var att gå in och hämta ett par handskar, men nej det orkade jag inte. Jag lovade mig själv att vara försiktig, och skred raskt till verket med att beskära. Kort därefter satt den första taggen som ett blodprov i mitt ena pekfinger, och den följdes snart av andra taggar här och där.

Tillsist – några buskar senare – avbröt jag stolleprovet. Det sved, blödde och gjorde ont i händerna, och det var dags att försöka fota blommorna. Blåsten var så hård att jag nästan fick stoppa stenar i fickorna för att inte virvla iväg över bygden, och blommorna fladdrade omkring näst intill hysteriskt. Det var nästan omöjligt att fota med skärpa, och där jag lagt mest jobb med sekatören blåste det värst. Men här kommer iallafall några blandade blomsterbilder från trädgården.

Jag hittade även ett par krokusar bland skrumpna gamla äpplen under ett äppelträd, och förevigade dessa i blåsten.

Som tur var blev det även en ridtur på söndagen, och den var lyckligtvis behagligare än trädgårdsarbetet – trots blåsten! 😀 Lilla Mannen poserade snällt för en bild efter en tur i mycket kuperad terräng.

Jag fick förresten sovmorgon också, och det gillade inte John Blund som gav sig iväg på rymmen. Så det blir att räkna får ett tag i hopp om att bli sömnig.

Jag önskar alla en härlig ny vecka! 😀

0
Det som göms i snö

Det som göms i snö

Har ni hört det gamla talesättet? Det som göms i snö kommer fram i tö. När man lever på en hästgård blir det väldigt konkret. Så länge snön faller och fylls på är det vitt och fint i hagarna. Det ser så fräscht ut att man njuter av blotta anblicken.

Men så töar snön bort, och då är det inte lika fint. Leran som trampades upp när höstregnet föll kommer fram igen, och som grädde på moset massor av bajshögar. Det är ju en himla tur att hagarna städades innan vintern, för det kunde ha varit ännu värre. Men helt klart har städbehovet uppstått igen. För likväl som det behöver städas inomhus (om än motvilligt?) så behöver det städas utomhus.

Hästarna tycker att städning är väldigt intressant, och hjälper glatt till att göra den extra tidskrävande. Man kan försöka välta skottkärran, eller bara stå ivägen rätt och slätt!? Bajsdammsugning är så spännande att det inte går att lämna varken fyrhjulingen eller dammsugaren ifred. Hela ekipaget måste undersökas minutiöst, och helst provsmakas här och där också.

Idag visar jag några bilder på en städning av ena hagen i somras. Det var bara Busfröken som inte intresserade sig, men resten av gänget var ivägen så gott dom kunde!?

Vill någon kanske hyra min ineffektiva lilla städpatrull??

0
Att påminna sig själv

Att påminna sig själv

I mörka tider kan det kännas långt till våren. När kylan biter i kinderna kan värmen kännas långt borta. Då iskallt regn faller över is och snö, kan solskenet verka avlägset. Men hur lång och seg en vinter än känns, så kommer våren tillbaka. För varje dag stannar ljuset någon minut längre.

Om ett par tre månader kommer jag återigen dricka kaffe sittande mot en solvarm husvägg. Jag kommer äta glass som smälter i skålen, och fåglarna kommer kvittra medan jag kisar mot solen. Jag kommer ha kortbyxor på mig, och mina vita ben kommer bli bruna igen. Gräset kommer kittla mig under fötterna när jag går barfota i trädgården, och jag kommer gå utan strumpor i sommarskorna. Syrénernas doft kommer fylla sommarnatten, och återigen kommer jag vilja att tiden ska stanna.

I hagen kommer hästarna att frusta. Tuggor av frodigt gräs kommer repas av ivriga munnar, och flugor kommer köras iväg av viftande svansar. Ett stilla lugn kommer lägras under blå himmel, och ett frasande ljud kommer höras när fyrfota vänner vandrar i vildvuxet gräs. Soluppgångar och solnedgångar kommer avlösa varandra, och slösa med sin storslagna skönhet.

Efter mörker kommer ljus, och efter kyla kommer värme. När det varit tungt blir det lättare, och efter sorg kommer glädje. Förr eller senare.

0
Mansförkylning och pedikyr

Mansförkylning och pedikyr

Ni må tro att det har varit synd om mig i några dagar minsann! Jag har varit rena manifestationen av ett snörvlande lidande!? Var på vippen att skriva ett värre ord, men drabbades av plötslig hänsynsfullhet!? Men hursomhelst, om någon hade sett mig resa mig upp från soffan med en påse över huvudet, skulle jag lätt kunna misstas för att vara minst nittio år!

Men men, livet på landet rullar vidare – med eller utan baciller. Jag har kravlat mig fram ur filthögen med jämna mellanrum, för mina fyrfota vänner ska ju ha hö och vatten. Påsar och kannor ska kånkas ut i hagarna. Som grädde på moset fick jag skotta mig in i stallet på morgonen häromdagen, för snön hade rasat ner från taket. Sen fick jag skotta fram matplatserna i hagarna för att kunna dela ut lunch.

Så något bloggande har det inte funnits ork till när jag stönande krupit in under filtarna mellan gårdssysslorna. Jag har bara orkat titta in hos en och annan när ögonlocken inte varit stängda.

Men pedikyren då? En sån har jag väl gjort mig förtjänt av? Jo förvisso, men det var inte jag som fick den, utan mina kära fyrfota vänner. Idag kom hovis för att fixa fossingarna på hela gänget. Så det var bara att klä sig varmt och släpa ut sin onda lekamen i stallet. Nu är jag inne igen med stelfrusna fingrar och tår. Åååh så skönt det ska bli att krypa ner under filtarna!

Jag önskar alla en fortsatt bra dag!?

0
Nu får det räcka faktiskt!

Nu får det räcka faktiskt!

Ja jag vet att jag har sagt att jag är glad åt snön, men någon måtta får det gärna vara! I helgen har den vräkt ner, samtidigt som det har blåst. Plogbladet är trasigt och måste svetsas, vilket inte blivit av för det måste fraktas till en verkstad. Hade kunnat lösa det här hemma om man haft en svets. Så det blev att jaga efter en snöslunga. Det går liksom inte att handskotta på en hel gård.

På lördagen byltade vi på oss rejält med kläder. Sen gav vi oss ut och red över fälten i blåsten innan snöfallet drog igång för fullt. Det var en upplevelse må jag säga. Vinden tjöt i hjälmbågarna och bet i kinderna. Hästarna blir lite extra alerta då.

Som grädde på moset var det några som körde cross hej vilt i snön, och när vi red förbi en gård kom en hel skara skrikande barn springande mot oss. Det var kalas, och att få syn på hästar var visst sanslöst kul! Därefter var det stackars rådjur som kämpade för att hoppa upp ur de snöfyllda krondikena, och tillsist passerade vi en gård med hästar som sprang och busade för fullt i hagen.

Tempis taggade till rejält och ville få vara med och busa, men han höll sig i skinnet. Lilla Mannen skötte sig exemplariskt med sin ömtåliga matte i sadeln. Folk har så mycket fördomar om arabhästar utan att begripa vad dom pratar om. Jag vet att inte alla kan ge sig ut i hård vind över öppna fält med så mycket som händer runtomkring, och hästen lugnt och fint bär sin skadade matte – utan ett försök att busa eller springa!❤️

Suddiga bilder tagna med stelfrusna fingrar!?

Efter denna läsning kanske du undrar varför inläggsbilder är tagna inne i huset? Jo det är för att just nu njuter jag mest av att se snön genom fönstren!? Jag tycker att det får räcka med snö och vinter nu!

Jag önskar alla en härlig dag!?

0
En doft av vår

En doft av vår

Har min näsa blivit helt knasig, eller luktar det verkligen vår i luften? Jag har känt vårdoften hela helgen! Gräset i trädgården är grönare än i somras, och när regnet faller på den knappt frusna marken luktar det som om grönskan är redo att vakna till liv igen. Tänk om påskliljor och tulpaner börjar titta fram under de vissna löven! Några solglimtar och lite fågelkvitter gör illusionen av vår nästan perfekt.

Hursomhelst har helgens väder varit behagligt. Jag har varit makalöst trött, men har ändå tagit mig ut och ridit. Det är ganska konstigt egentligen, att innan jag sitter i sadeln kan jag vara så trött att jag undrar om jag ska ramla ur den. Men så länge jag rider är det som om jag får energi från hästen. När jag kliver av igen är jag åter lika trött, och nu ligger jag på sängen och känner mig så urlakad att det värker i kroppen.

Men det finns ingenstans jag hellre vill vara än i sadeln, så hursomhelst är jag otroligt glad att jag kan rida igen!? Bättre kan en helg inte bli!

0
Livsnjutning när den är som bäst

Livsnjutning när den är som bäst

De senaste dagarna har inte endast fyllts med god mat och trevligt umgänge, utan vi har också åkt iväg på en härlig utflykt. Om det är något jag verkligen älskar, så är det att åka iväg och rida i storslagen natur. Skog och vatten är de bästa platserna för batteriladdning, och när man dessutom sitter i sadeln på sin fyrfota bästis kan det inte bli bättre! 😀 På juldagen lastade vi hästar och åkte till naturreservatet Omberg. Där finns riktigt gammal trollskog, samt hur mycket stigar och vägar som helst, varav vissa följer Vättern med en hisnande utsikt. Med jämna mellanrum finns rastplatser där man kan beundra utsikten, och slå sig ner vid bord och bänkar och fika om man vill.

Jag är såpass bra nu efter fallet nerför trappan att jag kan ”åka häst”. Jag saknar fortfarande full rörlighet och motorik i en del av min opererade högra hands fingrar. Dessutom behövs inte mycket för att handen ska göra riktigt ont. Men min genomsnälla arabhäst Lilla Mannen tar hand om mig på bästa sätt, och han bar mig lugnt och fint längs stigar och vägar! 🙂 Han må kunna springa nästan hur fort som helst, men han är också en genomsnäll lunketuss som bara gör det jag ber honom om! 😀

Vi red längs vattnet när solen gick ner, och det var så vackert att det nästan var en andlig upplevelse. Tyvärr kunde jag inte fota alla underbara vyer, för jag var tvungen att fokusera på ridningen. Det var bitvis halt på vägen som var väldigt kuperad, och det gled lite under hovarna ibland trots broddarna. Dessutom mötte vi bilar då och då på den trånga vägen, och det stupade ibland rätt rejält ner mot vattnet på den sidan vi red. Så det var fokus i nuet som gällde. Vi hade också med oss en kaffetermos och lussebullar och det smakade riktigt gott efter en rejäl nypa friskluft! 😀

Jag tog några bilder när det passade sig, och med dessa önskar jag alla en riktigt God Fortsättning! 😀

0