I mörka tider kan det kännas långt till våren. När kylan biter i kinderna kan värmen kännas långt borta. Då iskallt regn faller över is och snö, kan solskenet verka avlägset. Men hur lång och seg en vinter än känns, så kommer våren tillbaka. För varje dag stannar ljuset någon minut längre.

Om ett par tre månader kommer jag återigen dricka kaffe sittande mot en solvarm husvägg. Jag kommer äta glass som smälter i skålen, och fåglarna kommer kvittra medan jag kisar mot solen. Jag kommer ha kortbyxor på mig, och mina vita ben kommer bli bruna igen. Gräset kommer kittla mig under fötterna när jag går barfota i trädgården, och jag kommer gå utan strumpor i sommarskorna. Syrénernas doft kommer fylla sommarnatten, och återigen kommer jag vilja att tiden ska stanna.

I hagen kommer hästarna att frusta. Tuggor av frodigt gräs kommer repas av ivriga munnar, och flugor kommer köras iväg av viftande svansar. Ett stilla lugn kommer lägras under blå himmel, och ett frasande ljud kommer höras när fyrfota vänner vandrar i vildvuxet gräs. Soluppgångar och solnedgångar kommer avlösa varandra, och slösa med sin storslagna skönhet.

Efter mörker kommer ljus, och efter kyla kommer värme. När det varit tungt blir det lättare, och efter sorg kommer glädje. Förr eller senare.