Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men rätt så bra ändå. Igår var det helt fantastiskt väder, så jag bestämde mig för att sitta utomhus och skriva. Jag ville sitta nånstans i solen och tanka energi medan jag duttade på min telefon. Det tar ju sin modiga tid att dansa pekfingervalsen på displayen, och då kan en njutbar omgivning lindra spirande irritation när jag duttar fel hela tiden?

Men var skulle jag sitta? Jag ville gärna komma undan vinden lite, för även om den inte var kylig, så blir det kallt i längden att sitta stilla i blåsten. Då kom jag på snilleblixten att gå och sätta mig på ett gammalt brunnslock bakom stallet. Lilla Mannen och Tempis var i stallhagen, och det kunde ju vara trevligt att ha lite sällskap tänkte jag.

Men arabpojken och appaloosapojken hade inga planer på att låta mig skriva. Om man kommer och sätter sig i hagen ska man vara sällskaplig minsann. Och är man det inte så så blir man tillrättavisad på diverse olika sätt.

Första åtgärden mot mattes osällskaplighet var att försöka bita i telefonen. Så jag fick övertyga de båda filurerna om att ajabaja så gör man inte!!! Nästa sätt att påkalla uppmärksamhet var att nosa runt på mig och rycka lite här och där i kläderna. När det inte hjälpte var nästa åtgärd att tigga mulpussar. Om man sätter mulen precis framför ansiktet på matte kan hon inte låta bli att pussas, och de redan nästan sönderpussade mularna fick säkert femtio pussar till.

De båda busarna var därmed nöjda – men inte länge. För matte gjorde ett nytt försök att skriva. Då bestämde de sig för att ställa sig framför henne och stirra henne stint i ögonen.  För då kan hon inte låta bli att titta tillbaka. Dock var de lite oeniga om vem som skulle stå mig allra närmast och stirra. Så medan dom förde sina diskussioner med viftande öron försökte jag skriva.

Men solen värmde gott på pälsarna, och grabbarna somnade framför mig på stående fot. Så blev det nånting skrivet? Nja…inte mycket!? Jag hade hunnit bli kall och kände att jag ville gå in igen.

Så vad lärde jag mig av detta? Jo, att jag inte ska tro att jag kan få något gjort i sällskap av Lilla Mannen och Tempis. Men gulligt sällskap fick jag iallafall?