Vara på väg

Så är den här igen – den där dagen då sommaren sjunger på den allra sista versen. Åtminstone enligt almanackan. Jag älskar sommaren så innerligt, och får göra mitt bästa för att mota bort vemodet när den tar slut. Men än är det lyckligtvis varmt och grönt ute, så jag tänker fortsätta tänka att det är sommar tills hösten börjar göra sig påmind. För i veckan som kommer väntas riktigt varma dagar.

Den här sommaren har varit speciell på många sätt.  Stora livsförändringar planeras, och mycket tid har gått åt för att undersöka hur de kan genomföras. Vägar som verkade framkomliga visade sig efter stora förhoppningar inte vara det. Fantastiska förhoppningar både växte till sig och förvandlades till intet, och det känns tomt när drömmar går i kras. Men det bästa med drömmar är att man kan väcka liv i dom igen på andra sätt när den första besvikelsen har lagt sig. Det är inte min grej att hänga läpp, utan det blir nya tag och sökandet fortsätter. Att ge upp finns inte på min världskarta.

Den här sommaren har jag och min man försökt uppleva lite livsnjutning, inför nästa stora operation som varit planerad sedan början av sommaren. Det har varit härligt att åka iväg med husbilen,  men det kom med ett pris. För nu är han ännu sämre igen och har fruktansvärt ont. Efter olyckan fick vi köpa en väldigt bra säng för att han ska kunna ligga ner utan alltför hemska smärtor. Men den går ju inte att ta med i husbilen. Vi köpte ny madrass till husbilssängen, men det räckte inte. Metalldelarna som han är ihopskruvad med verkar inte funka för honom, och snart ska han öppnas upp igen. Så det blev lite näring för själen och förvärrad plåga för kroppen. Men vi är ändå glada att vi fick se lite annat än vyerna kring gården.

Jag har också varit i England, och det var så efterlängtat. Jag älskar det landet, och skulle mer än gärna bo där. Men efter Brexit är det som att ta sig igenom ett nålsöga om man vill flytta dit. Jag hade en härlig tid i Glastonbury, och firade bland annat Lammas där.

Nu ska jag ta vara på denna sista augustidag. Solen skiner från en klarblå himmel och fåglarna kvittrar. Jag ska fila vidare på ett kreativt projekt som ger mig mycket glädje, och som förhoppningsvis är en del av vägen mot min framtid.

Jag önskar alla en härlig sommardag! 😀

Milde tid vad sommaren går fort. Den har hittills varit innehållsrik, men det har inte satt spår i min blogg. Jag har helt enkelt drabbats av vanlig hederlig skrivkramp. Ju mer det har bunkrat upp sig sånt som skulle ha kunnat komma på pränt, desto högre har tröskeln blivit att komma igång och skriva. Sen är det också så att det pågår saker i mitt liv som jag inte vill skriva öppet om. Det väldigt privata är ofta sammanflätat med det jag kan vara öppen om, så det blir ibland lite svårt att bena isär saker. Som om inte detta är nog så har jag dragit ner ytterligare på min närvaro på sociala medier. Jag vill vara närvarande i verkligheten, och ge min uppmärksamhet till det och de jag har omkring mig. Men nu vill jag bryta tystnaden i bloggen.

Den här sommaren har husbilen kommit till användning lite mera, och det har varit härligt. Vi gav oss iväg under den regnigaste perioden av sommaren, men åkte helt enkelt dit vädret var hyfsat bra. Det är något alldeles speciellt med att äntligen efter alla förberedelser rulla iväg från gårdsplanen. Särskilt när man som vi har varit väldigt begränsade dom senaste somrarna. Min man är fortfarande begränsad i vad han kan göra, och plågas av svåra smärtor i väntan på nästa operation. Men den här sommaren kunde han åtminstone ta sig ut lite mer från bilen och titta på lite saker. Dock har jag fått promenera ensam på kvällarna, för så långt har han inte kunnat gå.

Första kvällen när man slår sig till ro med tända ljus inför natten, och första morgonen man vaknar och äter frukost är alltid extra speciella. Sen kommer man fort in i husbilslivet. Nedan kan jag beskådas med en kopp te. Jag dricker nästan aldrig te hemma, men av någon anledning gör jag det gärna i husbilen. Men bara på kvällen, för på dagtid är jag en inbiten kaffedrickare.

Vi började med att åka till Hova där det var Riddarvecka. Där hittade vi tillsist en mysig ställplats i en trädgård. Vi besökte marknaden och det fanns allt möjligt trevligt att se. Jag gjorde ett par riktiga fynd. Ett av dessa var en klänning som jag fick i present. Nedan kan jag beskådas när jag provade klänningen utanpå mina kläder såsom tröja och jeans. Kände mig som en stoppad korv, men klänningen passar jättebra när jag inte bär full mundering under den. Den har redan kommit till användning, och lär så göra flera gånger 🙂

Ja det blev faktiskt en klänning till, för när jag hade knölat mig i den så kunde jag inte motstå den heller. Den passar också jättebra utan tröja och jeans under, och har också kommit till användning i sommar. Mer om detta vid ett annat tillfälle 🙂

Vi blev inte kvar så länge i Hova, för regnvädret kom över oss. Så det blev att avnjuta en kopp kaffe och studera väderprognosen. När det var gjort bestämde vi oss för att åka och besöka ett slott. Det är så himla härligt att kunna bestämma sig i stunden för vad man vill göra. Frihet är bland det bästa som finns. Men mer om slottsbesöket en annan gång. Jag kan ju inte skriva ifatt drygt två månader i ett inlägg 😉

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂