Browsed by
Kategori: Livsnjutning

Äntligen

Äntligen

Kommentarer 20 kommentarer

Äntligen lite sommarkänsla igen! Just dom orden tänkte jag när jag slog mig ner i solstolen med min evighetslånga bok. (Ja det är samma tegelsten som varit med på bilder förr, men sporadisk läsning av ca 1000 sidor räcker länge åt mig). Det har fallit lite väl mycket regn senaste tiden, och kvällarna har varit kyliga. Men än är det ju mycket kvar av augusti, så man lär väl få njuta av flera somriga dagar. Jag har inget emot att det är svalare när jag arbetar eller sover. Bastuvärme vid läggdags förstör vanligen min ömtåliga sömn. Men regnet är jag helt ärligt väldigt less på. Inte minst för att hagarna blir leriga.

Hursomhelst kom halva bikinin äntligen till användning igen, och jag hann läsa ett tag innan svalkande moln samlade ihop sig framför solen. Jag hann rentav ligga en stund och bara blunda och njuta av värmen. Det gäller att passa på att suga i sig sommarnjutning när tillfälle bjuds. Det kommer snart en tid då jag längtar tillbaka till stunder som denna.

Jag håller envist alla tankar på hösten och nästkommande årstid på avstånd så gott jag kan. Jag vill helst inte ens glänta på dörren till min hjärna och riskera att dom smiter in. Men när vi åkte hem ikväll efter en spontan middagstur till ett ställe med goda hamburgare, överrumplades jag av ovälkomna tankar. Jag satt och tittade ut över sjöns glittrande vatten och grönskan runtomkring den, när jag plötsligt för min inre syn såg allt som ett vitt landskap och fruset vatten. Så slog det mig att det här klockslaget under den årstiden kommer det ha varit kolsvart utomhus i timmar.

Nåväl, jag motade snabbt bort dom tankarna, och nu får det vara färdigordat om detta ämne. Idag har jag lapat sol och gått i shorts igen (och mina mycket fula skor som fick mig att tveka att publicera inläggsbilden) och det är veckor kvar av sommaren! 🙂

Jag önskar alla en fin ny vecka!

0
Något mycket ovanligt

Något mycket ovanligt

Kommentarer 20 kommentarer

Sommaren springer som alltid med raska steg, och jag vill som vanligt bromsa in tiden. I år har jag fått uppleva något mycket ovanligt, nämligen en varm sjö – och då menar jag varm på riktigt. Nästan som i badkaret. Jag trodde knappt att det existerar såna i det här landet. Jo jag vet att det finns dom som tycker det är varmt i vattnet även när det är nära fryspunkten. Men när gåshuden sprider sig över kroppen och tänderna klapprar, är det inte sannerligen inte varmt. Senaste dagarna har dock jag som är en äkta badkruka faktiskt svalkat mig i sjön efter dagens hårda slit. Det har varit tufft att arbeta så mycket fysiskt hettan, ja ibland har jag nästan känt mig konstig i vad som har känts som medelhavsvärme. Men behovet av svalka har bidragit till att jag har lyckats doppa mig flera gånger.

Apropå det här att arbeta och slita hårt fysiskt, så är det iallafall bra mycket skönare än att jobba  stillasittande med högtryck i hjärnan under ständigt långa dagar. Men som alltid gäller det att hålla balans i tillvaron. För det kan bli för mycket oavsett vem eller vad som driver en. Likväl som en arbetsgivare kan få en att duka under pga fullständigt övermäktiga krav, så kan ett eget spännande livsprojekt trötta ut en ordentligt ibland. Jag blir förvisso starkare och starkare av allt fysiskt krävande arbete.  Men det gäller att inte låta tankarna börja snurra kring hur lite tid det egentligen finns för att åstadkomma så väldigt mycket.

Jag planerar och följer upp allt minutiöst, och håller fokus så gott det går på det jag gör för stunden. Saker går så sakteliga framåt. Men som alltid dyker det upp sånt som måste hanteras. Saker som tar tid, kraft och och ofta kostar en del rent ekonomiskt. Det skulle vara bra om man kunde planera med facit i handen, men hur man än anstränger sina små grå kan man ju inte förutse allt. Man kan bara göra så gott man kan för att ligga steget före, och få ihop helheten i tur och ordning på ett bra sätt.

Ikväll bjuder jag på några bilder på solnedgången häromkvällen. Jag har alltid älskat  att se solen gå ner, och hur mycket det än finns att göra så är det en stund av fullständig frid och harmoni.

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar! 🙂

1
Innan det brakade loss

Innan det brakade loss

Kommentarer 18 kommentarer

Idag blev det något så ovanligt som en stund på stranden. Jag tänkte först skriva en dag på stranden, men insåg att det vore att ta i. Men hursomhelst var det otroligt nog årets första vistelse på stranden i bikini. Jag har nämligen varit där betydligt mera påklädd på kvällstid och promenerat.

Jag önskar att jag som är en äkta badkruka hade varit snabb och beslutsam att ta årets första dopp. Men det hann jag inte innan det brakade loss. För innan jag hann göra mig mentalt förberedd på att blöta ner hela kroppen, bytte himlen skepnad från strålande solsken till mörka täta moln. Det började snart mullra på himlen, och de få sakerna som medtagits plockades skyndsamt in i bilen. Kort därpå stod regnet som spön i backen, och åskan bröt ut – tack och lov på avstånd. Men innan dess var det riktigt skönt en stund, och en fröjd för ögonen också.

Vattnet var faktiskt ganska ljummet, så det kunde ha varit lätt att doppa sig. Men det var så långgrunt att man fick gå hur långt som helst för att väta halva vaderna. Och när man väl hade kommit så långt ut i sjön var vattnet kallt.

När man ser mina bilder kan man kanske tro att det var folktomt på stranden. Men det var det inte. Dock avskyr jag att trängas med folk på stranden med allt vad det innebär. T ex så finner jag det evinnerliga skrikandet på stränder nästintill outhärdligt. Jo jag vet att barn ska ha roligt. Men måste dom gallskrika hela tiden som om dom hade en mördare med kniven i högsta hugg efter sig? Så jag gick tills ensamheten nästan infann sig, och decibeltalet från ljudmattan sjönk till mindre hörselskadande nivåer. Sen slog jag mig ner med min bok.

Det blev en skön stund, och jag har ju alltid sagt att man ska njuta så länge det varar. I det här fallet hann jag läsa flera sidor, i väntan på att kroppsvärmen skulle mana mig ut i vattnet för att doppa mig. Men så långt kom jag ju som sagt inte.

Jag önskar alla härliga soliga dagar 🙂

2
Tänk att den äntligen är här

Tänk att den äntligen är här

Kommentarer 12 kommentarer

Tänk att den äntligen är här – den underbara tiden då kvällarna och nätterna är ljusa. Tiden må ha sprungit ifrån mig den här våren och sommaren, men nu njuter jag av ljuset i fulla drag. Jag som är aktiv utomhus om kvällarna året runt både älskar och behöver ljuset av rent praktiska skäl. Det här att kunna gå ut när som helst och se allt omkring sig, är för mig en lyx som stadsbor kanske inte ens tänker på. Gatubelysning gör ju världen utanför bostaden synlig året runt. Jag är dock inte ute efter att klaga, för livet bortom belysningar är självvalt. Men ljuset är ändå något som jag verkligen törstar efter en stor del av året.

Den här tiden skulle jag vilja vara vaken dygnet runt, och ta vara på så mycket jag kan av ljuset. Jag vill njuta av de ljumma sommarnätternas stillhet och magi. För även om livets sysslor börjar på morgonen, så är jag en kvälls- och nattmänniska. Det är något speciellt med natten. Det är så fridfullt ute när andra människor sover. Inga ljud hörs från bilar på vägen eller från bullrande maskiner och gräsklippare. Ej heller hörs människor som spelar hög musik, gallskriker i poolen, eller pratskriker i mobiltelefonen på andra sidan trädgårdshäcken. Känslan av att vara ensam i världen för en stund när dagens ljudmatta har lagt sig är befriande. Det låter kanske paradoxalt, men jag älskar ljuden som finns i tystnaden. Nattens ljud är vilsamma, avkopplande, njutbara och ofta subtila.

Idag visar jag några bilder som jag har tagit under en väldigt sen kvällspromenad. Åh så jag njöt av vyerna omkring mig:)

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar!

1
Den som väntar på nåt gott

Den som väntar på nåt gott

Kommentarer 10 kommentarer

Jag brukar säga att den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge. För personligen upplever jag det så. Men i år blev inte väntan på husbilslivet olidligt lång iallafall.  Livet i rullning brukar ytterst sällan börja innan juli, men i år blev det en tidig premiär. Dock beror det huvudsakligen på att jag arbetar vidare med livsprojektet från bilen. Även om mina dagar inte består av semestervila så är det ändå väldigt mysigt att bo i husbilen, och jag sover så gott om nätterna. Det blir ett miljöombyte som kan behövas för att få förnyad energi och orka hålla igång med allt.

På köksbordet har jag en bra belysning, och även ett par färgglada krukväxter. Med i bilen finns även dator och wifi, samt dagboken där jag dokumenterar vad som sker. Dock ligger jag lite efter med skrivandet i den.


Vissa saker känns som semester, som t ex måltiderna. Oavsett om det är frukost, lunch eller middag som tillagas och äts, så har jag semesterkänsla i de stunderna. Nedan kan beskådas framdukning av frukost inför förväntansfulla ögon, tillagning av en enkel omelett, och förtäringen av densamma ute i den lummiga grönskan.

Så blir det förstås promenader vilket är skönt, även om jag arbetar väldigt mycket fysiskt. En sak är säker – att något gymkort behöver jag inte lägga pengar på;)

Jag rundar av det här inlägget med en blomsterbild. Det är verkligen en helt underbar tid nu, och jag önskar alla en fortsatt fin sommarvecka på väg mot midsommar! 🙂

3
Lite välbehövlig vila

Lite välbehövlig vila

Kommentarer 28 kommentarer

Så har det gått ett par veckor sen förra inlägget. Det har egentligen funnits hur mycket som helst att skriva om, men jag har inte haft tid. Senaste tiden har det varit hårt arbete från morgon till sen kväll bl a för att hålla en viktig deadline. Jag visste att det skulle vara väldigt mycket att göra, men som vanligt uppstod det ännu mera saker på listan. Planeringen har varit övermäktigt fullspäckad, och det kommer den fortsätta vara ett bra tag till. Nya deadlines och milstolpar står på tur, så det blir att ligga i ordentligt ett bra tag framöver. Hittills har saker blivit färdiga när dom ska, men det har tagit på krafterna.

Så igår hade jag en väldigt stillsam dag. Milde tid så skönt det var med lite välbehövlig vila. Det var äntligen varmt och skönt väder, så först blev det att slappa stund i solsängen på balkongen med en guidad meditation i hörlurarna. Den här meditationen tycker jag är underbar att lyssna på för den gör mig så upprymd, så jag delar en länk i slutet av inlägget. För att toppa livsnjutningen tände jag en favoritrökelse, och låg och njöt intensivt mycket i solskenet. När balkongen föll i skugga tog jag med mig min bok ut på trappen och läste med Luna som bokstöd. Hon tog sin uppgift på stort allvar, och satt nästan lite högtidligt med boken på ryggen. Det kanske är bäst att tillägga att hon inte är tvungen att agera bokstöd, utan hon tycker om att sitta tätt intill när jag läser 😉

Det blev förstås också att sällskapa med Lilla Mannen och Pari ute i hagen, vilket är en skön avkoppling. Dom har en förmåga att sprida sånt lugn omkring sig att det nästan känns som om tiden stannar i deras närhet. Men ibland – som igår – är dom väldigt lekfulla, och nedan kan beskådas när dom busar i hagen.

Idag har jag dock återgått till allt som planeringen bjuder, men tänker ha en lugn och skön kväll.

Här kommer meditationen om någon vill lyssna på den. Den är på engelska, men jag upplever den som lättlyssnad. Man behöver inte nödvändigtvis lyssna på den på morgonen, men den är ett skönt sätt att få en bra start på dagen om man så vill 🙂

https://youtu.be/Sq4t4BXlSL0

Nu rundar jag av detta inlägg, och jag önskar alla en härlig helg! 🙂

3
Det närmar sig

Det närmar sig

Kommentarer 14 kommentarer

Milde tid så dagarna rusar iväg nu. Det närmar sig en av de stora milstolparna i livsprojektet, och det finns hur mycket som helst att göra. Därtill är inte energin riktigt återställd efter min långa sjukperiod. Men det är så spännande och jag känner väldigt stor förväntan. Våren och att solskenet har återvänt gör också sitt till för att komma igen och tillbaka på banan. Jag blir så upprymd av att se grönskans explosiva kraft, och höra fåglarnas muntra sång.

Huvudet är fullt av både planer och fantasier, och båda delarna behövs. Strategi och genuin vägledning från mitt inre samsas bra med varandra. Det som är unikt med den här av alla livets förändringar är att den sker helt utifrån den inre kompassen, och helt utan påverkan av yttre omständigheter. Vad andra anser att man kan, bör eller måste göra är 100% ointressant. Var och en har sin väg att vandra, och om man håller fokus på möjligheter istället för svårigheter så går det bättre. Kanske lättare sagt än gjort, men icke desto mindre sant.

Men jag är också en sann vän av livsnjutning, så mitt i allt som sker lägger jag in såna stunder också när tillfälle bjuds. Det är otroligt viktigt. En stunds bokläsning när solen värmer mot väggen ger avkoppling och inre frid. Något som det har blivit mindre av är mitt skapande. Men jag ska försöka ta mig tid med det också. För det är ett behov jag har, och som ger mig sånt välmående. Den största puckeln av arbete är inte ens här än, så det gäller att värna om sin energi långsiktigt. Det är en läxa som jag lärde mig den hårda vägen, och den vägen har jag lovat mig själv dyrt och heligt att inte vandra igen.

Nu ska jag köra vidare med resten av dagens sysslor.

Jag önskar alla en härlig helg! 🙂

1
En underbar upplevelse

En underbar upplevelse

Kommentarer 10 kommentarer

Igår var jag iväg på något väldigt speciellt, nämligen en konsert på Omberg med Yawanawá-folket. Det var verkligen en underbar upplevelse. De kommer från Amazonas djungel i norra Brasilien, och har rest till Sverige för att sprida medvetenhet om sitt folk, sitt rika kulturella arv och sina traditioner. Yawanawástammen (Vildsvinsfolket) har med nöd och näppe undkommit utrotning. Det finns ca 1200 människor i stammen, och de bor i 12 byar. Några av dem turnerar i Europa för att sprida medvetenhet kring de Brasilianska ursprungsfolkens utmanande situation, samt för att samla in pengar till projekt i byarna. Jag tycker att det är väldigt intressant att få lära mig hur människor lever på andra platser på jorden vi delar med varandra. Jag visste inget om deras musik innan jag åkte hemifrån, men kan säga att jag blev inte besviken. Den var fantastisk, och Yawanawá-folket var ena riktiga glädjespridare.


Det blev en lugn början på kvällen i väntan på att Yawanawás skulle göra entré. De höll på att göra sig fina med ansiktsmålningar och allt, och vi fick veta att de inte lever efter tiden som vi gör. Så vad klockan är spelar alltså ingen roll som jag förstod det.

Men efter ett tag kom de ut till sin förväntansfulla publik. Yawanawástammen har sitt egna språk, och talar också portugisiska. Så en svensk man översatte portugisiskan när de hälsade och talade till oss i tur och ordning. Stammens hövding var med och han talade först.

Sedan fick vi delta i en kakaoceremoni. Den har inte koppling just till Yawanawá-folket fick vi veta, utan kommer från Inka- och Mayafolkets traditioner. Men det var en fin ceremoni. Alla fick varsin mugg med ceremoniell kakao, och sen satt vi med den en stund och kände in eller mediterade över våran intention – avsikt – med ceremonin. Hövdingen sa en bön, och så drack vi den varma kakaodrycken. Den gav mig en oväntat stark positiv och harmonisk känsla inombords.

Sen var det dags för musiken, och den var verkligen fantastisk. De började med några lugna sånger som var så vackra att jag fick tårar i ögonen. Sen ökade tempot, och folk reste sig och dansade. Stämningen var så varm och glädjefylld, och nästan alla dansade till den medryckande musiken. Tillsist fick vi prova på  Yawanawás lekar, som var som ringdanser med sånger vi fick lära oss.

Hövdingens son pratade efter spelningen om tacksamhet, och bad alla att reflektera en stund över vad man är tacksam över. Den biten var lätt, för det gör jag nästan varje dag. Så fick vi en stund att ställa frågor, och det blev alla möjliga sådana. De fick t ex berätta vad deras olika ansiktsmålningar har för syfte eller betydelse. De kan t ex vara för beskydd eller symbolisera olika kraftdjur.

Så kvällen var en underbar upplevelse, fylld av musik, dans, berättelser, glädje och gemenskap. Såna kvällar vill jag gärna ha flera av! 😀

1
En intensiv vecka och tre premiärer

En intensiv vecka och tre premiärer

Kommentarer 18 kommentarer

Så är det måndag igen efter en strålande fin helg. Förra veckan var intensiv och prövande, så jag hoppas att den här blir lite lugnare. Vissa milstolpar i livsprojektet är större än andra, och förra veckan skulle en stor sådan gå i hamn enligt planeringen. Men det här att göra affärer är inte alltid det smidigaste, när någon hela tiden i sista stund kommer med nya krav. Lägger man sedan till diverse fulknep som man får upptäcka vartefter, har man alla ingredienser som behövs för en praktfull huvudvärk. Men i fredags blev förhandlingarna klara för den här gången. Så nu vill jag se att saker rullar vidare utan nya överraskningar. Dock har jag högerarmen i bandage efter en skada, så vissa saker går inte som jag tänkt mig.

Lyckligtvis var det iallafall äntligen vår i helgen. Det är redan kallare igen, men det har varit härligt och livgivande att få njuta av solsken, naturens dofter, vårblommor och fågelsång. Den här helgen blev det tre mycket efterlängtade premiärer. Att dricka kaffe samt att läsa bok utomhus i solstolen, och att ha på mig sommarjacka (mitt på dagen). Den här boken började jag läsa förra året, men det tog stopp efter 250 sidor – trots att jag tycker om den. Så nu kör jag vidare. Det är 752 sidor kvar, så den lär räcka ett tag till;)


Jag har förstås i sedvanlig ordning dokumenterat vårens framåtskridande, så idag bjuder jag på några bilder från helgen. Än är det snödroppar och vintergäck som blommar frikostigt i trädgården. De växer lite överallt, och den här våren är Luna med och fotar blomsterprakten. Hon är nu 5 månader gammal, och jag försöker med varierande framgång få henne att förstå att man inte ska trampa ner blommorna:D


Nu ska jag fortsätta med dagens sysslor, och idag blir det inte i sommarjackan.

Ha det så gott tills jag dyker upp här igen 🙂

2
Frid, lugn och förundran

Frid, lugn och förundran

Kommentarer 14 kommentarer

Senaste tiden har jag funderat lite extra på vilken speciell känsla det ger att vara ute när solen går ner. Jag far ju ut och in från morgon till kväll, och upplever alla sorters ljusförhållanden – och även mörkret förstås. Men det är något väldigt speciellt med ljuset den här tiden. Bortsett från dagar och kvällar då det stormar över slätten, så känns det nästan som om naturen håller andan. Eller som om den i stilla ro förbereder sig för att somna inför natten. Fast sover gör den ju inte helt och hållet. Många djur är aktiva om natten, och ibland hör jag t ex ugglan hoa i mörkret.

Den här tiden av året går solen som bekant ner tidigt. Det brukar börja märkas när jag har serverat hästarna eftermiddagshö, och Luna ska ut på promenad. Först färgas slätten av ett varmt ljus, som kan ha olika nyanser varje dag. Det är ett mjukt och magiskt ljus, som får känslor av inre frid och lugn att växa till sig inombords. Vartefter tiden går så blir himlens färger allt starkare och intensivare, och min förundran växer. Varje solnedgång och skymning ser olika ut, men skönheten är alltid hänförande.

Även dagar då jag kanske helst egentligen skulle ha velat sitta inomhus och kura, känner jag denna stora förundran. Jag älskar att vara ute i naturen med djuren, men man kan ju ändå ha sina ruggiga dagar. Men att vara utomhus i friska luften och beskåda himlens vackra skådespel tillsammans med mina fyrfota vänner, gör mig alltid väl till mods.

Jag tänker med tacksamhet på att jag numera har möjlighet att uppleva naturens magiska stunder. Under många år var det nämligen inte alls så.



Tyvärr har jag knappt inga bilder på Luna i solnedgången, för mobilkameran lyckas inte fånga denna lilla svarta buse med skärpa när hon far omkring. Men den här bilden får duga:)


Hursomhelst tänkte jag bara dela med mig av några tankar om solnedgångs- och skymningsljuset, och så några bilder förstås. Det känns bra att under årets mörkaste tid ägna tankar åt ljuset, frid, lugn och förundran.

Jag önskar alla en fortsatt härlig upptakt mot julafton:)

0