Igår var jag iväg på något väldigt speciellt, nämligen en konsert på Omberg med Yawanawá-folket. Det var verkligen en underbar upplevelse. De kommer från Amazonas djungel i norra Brasilien, och har rest till Sverige för att sprida medvetenhet om sitt folk, sitt rika kulturella arv och sina traditioner. Yawanawástammen (Vildsvinsfolket) har med nöd och näppe undkommit utrotning. Det finns ca 1200 människor i stammen, och de bor i 12 byar. Några av dem turnerar i Europa för att sprida medvetenhet kring de Brasilianska ursprungsfolkens utmanande situation, samt för att samla in pengar till projekt i byarna. Jag tycker att det är väldigt intressant att få lära mig hur människor lever på andra platser på jorden vi delar med varandra. Jag visste inget om deras musik innan jag åkte hemifrån, men kan säga att jag blev inte besviken. Den var fantastisk, och Yawanawá-folket var ena riktiga glädjespridare.

Det blev en lugn början på kvällen i väntan på att Yawanawás skulle göra entré. De höll på att göra sig fina med ansiktsmålningar och allt, och vi fick veta att de inte lever efter tiden som vi gör. Så vad klockan är spelar alltså ingen roll som jag förstod det.

Men efter ett tag kom de ut till sin förväntansfulla publik. Yawanawástammen har sitt egna språk, och talar också portugisiska. Så en svensk man översatte portugisiskan när de hälsade och talade till oss i tur och ordning. Stammens hövding var med och han talade först.

Sedan fick vi delta i en kakaoceremoni. Den har inte koppling just till Yawanawá-folket fick vi veta, utan kommer från Inka- och Mayafolkets traditioner. Men det var en fin ceremoni. Alla fick varsin mugg med ceremoniell kakao, och sen satt vi med den en stund och kände in eller mediterade över våran intention – avsikt – med ceremonin. Hövdingen sa en bön, och så drack vi den varma kakaodrycken. Den gav mig en oväntat stark positiv och harmonisk känsla inombords.

Sen var det dags för musiken, och den var verkligen fantastisk. De började med några lugna sånger som var så vackra att jag fick tårar i ögonen. Sen ökade tempot, och folk reste sig och dansade. Stämningen var så varm och glädjefylld, och nästan alla dansade till den medryckande musiken. Tillsist fick vi prova på  Yawanawás lekar, som var som ringdanser med sånger vi fick lära oss.

Hövdingens son pratade efter spelningen om tacksamhet, och bad alla att reflektera en stund över vad man är tacksam över. Den biten var lätt, för det gör jag nästan varje dag. Så fick vi en stund att ställa frågor, och det blev alla möjliga sådana. De fick t ex berätta vad deras olika ansiktsmålningar har för syfte eller betydelse. De kan t ex vara för beskydd eller symbolisera olika kraftdjur.

Så kvällen var en underbar upplevelse, fylld av musik, dans, berättelser, glädje och gemenskap. Såna kvällar vill jag gärna ha flera av! 😀