Vara på väg

Visst är det väl fantastiskt bra att det talesättet finns? Inte för att jag vill uppmuntra till att aldrig göra saker i tid, utan för att man får möjligheten att känna sig så härligt ursäktad när man inte har lyckats göra det man ska när man skulle ha gjort det. Allt är ju relativt förstås, men för det mesta är ju sent bättre än aldrig – förutom när det är för sent förstås!

Torsdagen bjöd på ännu en strålande och varm dag. Som gjord för att vara ute pyssla med något av allt som behöver göras. Jag hade gärna fortsatt att klippa buskar, men handen var totalt överansträngd. Stel och värkande som den var fick den ledigt från sekatören. Den som undrar vad som hänt med handen kan läsa om det i länkar längst ner i inlägget. Så det blev först att fota lite, vilket inte ville sig. Blommor som fladdrar i vinden är svårfångade på bild, men fina att titta på iallafall.

Det blev förstås umgänge och mys med mina fyrfota vänner också. Lilla Mannen skulle få jobba avsuttet på ridbanan, vilket han tycker är jätteroligt medan jag känner mig lite som en cirkusdirektör 😀 Men det ville sig inte riktig som det var tänkt. Han brukar jobba på så energiskt, för han älskar att visa sig duktig inför matte. Men denna dag var han lite slö, och dessutom nyfiken på grävmaskinen precis intill ridbanan. Men vi hade det trevligt tillsammans ändå.

Så till det som ÄNTLIGEN blev gjort – bättre sent än aldrig! 😀 Årets första fröer är nu sådda. Inte alla, utan första sålådan som finns att beskåda nedan. När jag hade bestämt mig för att börja odla lite igen efter åren som gått sen jag slutade, så blev det ingen snabb start. Jag köpte fröer och såjord. Men glömde planteringsjorden. Sen visade det sig att någon elak liten mus hade tagit sig in i flygeln och gnagt hål lite här och där på sålådorna. Så irriterande! Men efter mycket rotande hittade jag några som var användbara tack och lov. Det var pilligare än vad jag hade tänkt mig att så de små fröna med hjälp av en hand som inte har full motorik, men skam den som ger sig. Jag vet inte hur andra brukar göra, men om någon undrar varför jag behöver planteringsjord när jag sår fröer så är det för att jag börjar med att lägga sådan i krukorna innan såjorden. Det är den som syns nedan. Därefter lägger jag i lite såjord, placerar fröerna på jorden, och täcker med lite såjord (de som ska täckas förstås). Jag tycker att plantorna blir kraftigare på det här sättet innan det är dags för delning, för dom får ju lite mera näring underifrån när rötterna växer ner i planteringsjorden. Nu återstår att så resten av fröerna. Hoppas bara att jag inte har gjort bort mig när jag köpte så billiga fröer av ett fabrikat som jag aldrig tidigare har använt. Förr använde jag mig ofta av egna fröer också, och dom brukade ha bra grobarhet.

Idag är det mulet och förskräckligt blåsigt, men det är dags för månadens loppisbesök igen! Det ska bli roligt, och jag hoppas förstås på att hitta något riktigt bra fynd.

Jag önskar alla en härlig fredag! 🙂

https://varapavag.se/2018/09/17/nar-olyckan-ar-framme/

https://varapavag.se/2018/09/18/en-dag-med-undersokningar/

https://varapavag.se/2018/09/19/precis-det-jag-inte-ville/

Ibland funkar det att vara lat, och ibland straffar det sig. Det sistnämnda hände mig i helgen, då min lathet orsakade att jag fick ett antal blödande och svidande sår på händerna! Det var så att jag plötsligt upptäckte att några rosbuskar hade börjat växa, och insåg att det redan var dags att beskära dessa buskar. Upptäckten gjordes när jag under torra grenar och vissna löv såg några klosterliljor som jag ville fota.

Jag hittade snabbt en sekatör som hade legat bortglömd på bänken på farstukvisten hela vintern. Mirakulöst nog hade den inte blivit uppäten av rost. Vad jag dessutom borde ha gjort var att gå in och hämta ett par handskar, men nej det orkade jag inte. Jag lovade mig själv att vara försiktig, och skred raskt till verket med att beskära. Kort därefter satt den första taggen som ett blodprov i mitt ena pekfinger, och den följdes snart av andra taggar här och där.

Tillsist – några buskar senare – avbröt jag stolleprovet. Det sved, blödde och gjorde ont i händerna, och det var dags att försöka fota blommorna. Blåsten var så hård att jag nästan fick stoppa stenar i fickorna för att inte virvla iväg över bygden, och blommorna fladdrade omkring näst intill hysteriskt. Det var nästan omöjligt att fota med skärpa, och där jag lagt mest jobb med sekatören blåste det värst. Men här kommer iallafall några blandade blomsterbilder från trädgården.

Jag hittade även ett par krokusar bland skrumpna gamla äpplen under ett äppelträd, och förevigade dessa i blåsten.

Som tur var blev det även en ridtur på söndagen, och den var lyckligtvis behagligare än trädgårdsarbetet – trots blåsten! 😀 Lilla Mannen poserade snällt för en bild efter en tur i mycket kuperad terräng.

Jag fick förresten sovmorgon också, och det gillade inte John Blund som gav sig iväg på rymmen. Så det blir att räkna får ett tag i hopp om att bli sömnig.

Jag önskar alla en härlig ny vecka! 😀