Vara på väg

Ja då är en ny vecka igång för fullt, efter att den föregående passerade i rasande fart. Det känns som om månadsskiftet springer emot mig. Jag ser verkligen fram emot dagen då det är färdigt med allt packande, rensande och åkande med saker till nya stället. Men nu är det inte lång tid kvar, så det är bara att hålla ut. Förra veckans tur i regnigt väder var dock den sista med övernattning. Vilket tyvärr kommer innebära att det fortsättningsvis inte går att komma undan lång körning i mörker på vägen hem. Det är inte roligt med tanke på djur som kommer ut på vägarna. Jag har redan krockat med en älg under en längre körning i tjänsten, och den upplevelsen vill jag inte ha en repris på. Sviterna efter krocken får jag leva med resten av livet. Det är dessutom skönt att övernatta efter en lång dag, äta frukost i godan ro, och pyssla lite innan det är dags att åka tillbaka igen. Jag hade egentligen inte tänkt att visa den osmickrande bilden nedan på mitt yrvakna jag, men strunt samma.
Apropå att pyssla så har jag t ex spikat upp tavlor trots att väggarna ska tapetseras och målas. Det går ju bara att göra ett rum i taget, och då kan tavlorna lika gärna hänga uppe så länge istället för att stå i kartonger. Nedan kan hallen beskådas med några tavlor som jag har målat.

Det här att ge sig av från ett gårdsliv har sannerligen lyft fram i dagen hur mycket man har samlat på sig genom åren. Jag visste att det var mycket, men det ordet är verkligen otillräckligt för att beskriva hur galet mycket som har blivit undanstoppat i gömmorna. Det är ju inte ”bara” ett stort hus att tömma, utan dessutom ett antal andra byggnader. Jag kommer fortsättningsvis anstränga mig för att inte att vara en sån hamster som jag har varit.

Jag avslutar med en mulen vy längs vägen. Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

I år har jag drabbats av en starkare längtan efter julen än någonsin förr. Ja bortsett från när jag var barn förstås. Delvis för att jag längtar efter att ha det mysigt omkring mig efter en lång tid i otrivsam röra. Men största orsaken är att jag längtar efter lugnet, friden och den härliga stämningen. För mig har julen aldrig handlat om stress, shoppinghysteri och allmän överkonsumtion. Nej den är en tid för att ta det lugnt och njuta av livet. Efter en lång tid med fullt upp alla dagar i veckan känns det som att det kommer bli ännu skönare att ta time out och fira jul i år. Vi kommer förvisso ha hantverkare som gör jobb i huset i december, men de ska vara klara innan jul med det som är planerat.

Jag brukar inte byta gardiner till jul, men i år kommer jag att hänga upp julgardiner i köket. Det finns inte tid att renovera köket innan jul, så då tänkte jag att det blir iallafall mycket mysigare med julgardiner i fönstren. Det finns två stora fönster i köket, så igår köpte jag fyra gardinlängder. Milde tid så jag längtar efter att hänga upp dom och ställa fram adventsljusstakarna. Det är nästan så att det kliar i fingrarna.

Men men, allt har sin tid, och än är inte ens fulhösten här till fullo. Det finns fortfarande kvar lite fägring att vila ögonen på här och där utomhus. Jag gillar inte att ”tjuvstarta” med julpyntandet, och blev nästan förfärad när jag såg en adventsljusstake i ett fönster igår 😉 Det känns bättre att längta ett tag, och att sen få tillfredsställa sin längtan. Så jag ska istället fortsätta att njuta av att se färgsprakande löv så länge de finns kvar 😀

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Idag åkte vi iväg för att kolla på soffor. De två som nu pryder hemmet har hunnit fylla år väldigt många gånger, så det kändes inte slösaktigt att förnya sig när det händer så sällan. Så det blev att besöka tre butiker som ligger inom nära avstånd för att titta och provsitta. Ja även provligga faktiskt eftersom vi sällan sitter och tittar på tv.

Men butiksbesöken blev inte direkt något nöje. Jag vill få titta och prova ifred, men säljarna var lika efterhängsna som dom brukar vara på en turkisk basar. Personligen tycker jag att det är urjobbigt när någon rantar efter en hela tiden och tvingar på en sitt evinnerliga säljsnack. Jag vill titta, känna efter och fundera ifred. Men det var inte ens det värsta. De var nämligen riktigt ordentligt genomförkylda också, och snorsnörvlade, rosslade och harklade sig när dom nötte mina öron med sitt tjat. Detta må vara äckligt att läsa, men det var ännu äckligare att uppleva. För som läsare slipper man åtminstone känna lukten av deras bacill- eller virusspäckade andedräkt.

Vad hände med det här att stanna hemma när man är sjuk?! För att inte smitta andra. Jag har inte lust att bli sjuk nu när jag har så galet mycket att göra. Ja inte annars heller för den delen. Det är ju för tusan fullständigt hänsynslöst att springa efter folk när man är i det skicket som dessa säljare var.

Så hur gick det då med att hitta nya soffor? Tja, vi konstaterade att de vi har – trots sin aktningsvärda ålder – ändå är både finare och skönare än det nya utbudet. Det lönade sig bevisligen att köpa bästa kvaliteten för många år sen. Så de får pryda även nästa hem.

Ha en härlig helg tills vi ses igen!

Den som läser min blogg kan väl knappast ha undgått att jag håller på att rensa bland mina ägodelar. Det känns som ett evighetsjobb, men det börjar gå bättre.  ”Separationsångesten” släpper taget om mig mer och mer för varje dag. Jag har konstaterat att jag har ändrat mig väldigt mycket på vissa sätt under senaste åren. Det märks tydligt när jag går igenom mina saker. Förr samlade jag på allt möjligt. Jag funderade inte särskilt mycket på om jag verkligen behövde det jag köpte. Det var förvisso så att jag även köpte saker jag behövde när jag behövde dom. Men mycket som inhandlades var för att jag ”villhövde” något som t ex var fint att titta på.  Jag tyckte väldigt mycket om prydnadssaker och att pynta i hemmet.

Det är väl inte så att jag inte köper saker längre. Men det intresserar mig inte på samma sätt som förut. Det jag köper är oftast något jag behöver till mina hobbies och intressen, som t ex målarfärger, pärlor, böcker och funktionskläder. Eller så köper jag sånt som djuren behöver ha. Jag har blivit trött på att ha en massa saker som står överallt, och har varken tid eller lust att damma bland en massa grejer. På något märkligt sätt så känner jag mig mera fri för varje sak jag skänker bort. Men vissa saker betyder fortfarande mycket för mig, som t ex glasen jag berättade om i ett tidigare inlägg. Så även bröllopsservisen, varav en tallrik kan beskådas nedan.

Det finns också en del prydnadssaker som jag kommer behålla för att jag tycker mycket om dom. En av dessa är ett Fabergéägg som jag fick när jag fyllde jämnt för åratal sen.

Men nog om saker nu, nu ska jag sjunka ner i soffan en stund.

Ha en härlig ny vecka! 🙂

Förra gången jag skrev så berättade jag om hur påfylld jag kände mig av att åka till Omberg. Men det var ingenting jämfört med hur lycklig jag kände mig av att vistas ett par underbara dagar på min nya plats i livet. Senaste dagarna har jag varit där med saker som en del i förberedelserna inför det nya livet som närmar sig. Jag har återigen konstaterat hur rätt beslutet var att göra den här stora livsförändringen.

Under sommaren arbetade jag hårt nästan varje dag, och hade huvudet fullt av planering för att hålla deadlines. Så även om det blev några korta avbrott för dopp i sjön eller en stund med boken i solskenet, hann jag inte känna så mycket mer än förväntan – och en del frustration över vissa hantverkare. Men den här gången hade jag mest pyssliga saker att göra, som att packa upp saker och ställa in i skåpen.

Jag kunde verkligen ta in lugnet och skönheten på platsen på ett helt annat sätt. Naturen är så otroligt vacker att jag blir fullständigt hänförd, ja jag kan inte se mig mätt. I vinter kommer jag att beskära träden som delvis skymmer utsikten, och då kommer den att bli ännu vackrare.

Bara en sån sak som att vakna upp på morgonen och se dimman lätta över berget är helt underbart. Jag tänkte inte på att fota när den var tätare, men det blev ett par foton när dimman mestadels hade lättat.

Visst är det mycket kvar att göra i huset, men det handlar till stor del om ytskikt. Att sätta sin egen prägel med tapeter och färger, och att göra om en del av praktiska skäl. Det finns också sånt som behöver renoveras, men när vi väl är på plats kan tempot sänkas. Men jag älskar huset redan som det är, så allt kan bara bli bättre. Något som är helt fantastiskt är att huset i grunden är av samma modell som det underbara huset jag lämnar. Det ser rentav bättre ut i sitt nuvarande skick än vad huset jag lämnar gjorde innan det renoverades. Dessutom är det större, så jag ser redan för min inre syn hur fantastiskt det kommer bli. Det är i nuläget klart vilka tapeter som ska sättas upp i ett par av rummen, varav matsalstapeten ligger och väntar i en kartong.  Färgen som jag ska måla i rummet som ska bli min ateljé står också och väntar på att få pryda väggarna.

Trots enkelheten och att det mesta i huset utom badrummet är väldigt ålderstiget, så är det så mysigt att vara där. Jag njuter av att slå mig ner vid tända ljus och dricka en kopp kaffe. Tända ljus är förvisso mysiga att se oavsett var man placerar dom, så det blev några sådana på sovrumsbyrån också. De fick lysa upp några av alla tavlorna som åkte med den här gången.

Innan hemfärden spikade jag upp tavlor på väggarna i olika rum. Dom kan lika gärna vara upphängda i väntan på tapetseringen.

Sist men inte minst så planterade jag ännu en rosbuske. Så på bilden nedan kan beskådas vad jag hoppas ska blomma nästa år utanför mitt blivande gemak. Det är två rosbuskar och en Klematis. De som jag planterade tidigare syns knappt inte på fotot. För rosen har tappat löven, och lilla Klematis är nästan gömd under vintertäcket av lönnlöv.

Nu längtar jag efter nästa tillfälle att åka dit igen.  Jag får erkänna att jag är ganska less på att leva i röran som återstår av vad som var ett trivsamt hem. Kartonger, tidningspapper och bubbelplast som sällskapar med påsvis av sånt som ska skänkas bort är inget nöje att se. Det känns så stagnerat att vistas i det gamla när det nya väntar. Jag vill vidare nu. Men men, tålamod är en dygd sägs det, så jag fortsätter att rensa och packa.

Nu är det dags att runda av det här inlägget, och jag önskar dig en trevlig helg! 🙂

Dagarna rullar vidare med oförminskad fart, och består av ändlösa bestyr. Jag packar, skänker och slänger, men det finns ändå massor kvar att hantera. Jag försöker att sålla hårdare än förr, och en del saker som har åkt med till olika platser genom åren, har jag motvilligt sagt adjö till. Det är lite svårt att skiljas från saker som är förknippade med vissa minnen. Då menar jag positiva sådana förstås, för sånt som väcker dåliga minnen har jag inte svårt att göra mig av med. Dock har jag inte så många saker av just den sorten, vilket i och för sig är glädjande.

Vissa saker kräver väldigt mycket omsorg att packa, som t ex kristallglasen. Om de går sönder går det inte att köpa nya, för de tillverkas inte längre. De är munblåsta och handgraverade, och var hemskt dyra när vi fick en uppsättning i bröllopspresent. Sen följde flera som födelsedagspresenter under ett antal år. De är så vackra, och det känns alltid lite festligt att dricka ur dom. Nu har jag packat så många som jag har kartonger till, och ska klura på hur jag ska packa resten. Tur att man inte behöver vara lika rädd om alla saker, för då vete sjutton hur lång tid det skulle ta att bli klar. Nedan kan champagneglas, rödvinsglas och grogglas beskådas. Därtill finns vitvinsglas, cocktailglas och likörglas, och det finns minst 12 stycken av varje sort. Så de tar sin tid att packa.

Just nu tryter motivationen lite. Jag är trött och skulle vilja checka ut från allt jobb i åtminstone ett par dagar. Jag vill slå mig ner vid staffliet och måla, sätta mig och skapa smycken, och sist men absolut inte minst ge mig ut på långa sköna ridturer istället. Men så tänker jag att det här att packa är ju rena semestern jämfört med allt tungt arbete jag höll på med hela sommaren. Att vira in saker i papper eller bubbelplast är ju inte det minsta ansträngande jämfört med t ex betongarbetena eller att slå ner alla stolpar till hagarna.
Jag tror att det är det allt tidigare fallande mörkret som börjar suga motivationen ur mig, för så är det alltid om hösten. I somras jobbade jag ju på som en Duracellkanin hur länge som helst på kvällarna. Dock har jag som alltid siktet inställt på målet, så en tillfällig motivationsdipp kan inte stoppa mig.

Men oavsett hur fullspäckade dagarna än är så kommer jag iallafall ut på promenader. Det gör gott med friskluft, och nu är det sådär höstvackert ute. På andra sidan jobbpuckeln kan jag rida och skapa så mycket jag vill, och det ska bli underbart. Det är den vetskapen som gör allt arbete mödan värt:) Nu avrundar jag detta inlägg med en bild jag tog igår då det var bättre väder.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂