Vara på väg

Så börjar ännu en dag i trötthetens tecken att sjunga på sista refrängen. Jag hoppades på lite god sömn efter ovädersnatten, men tji fick jag. Den annalkande fullmånen har verkligen lyckats hålla mig vaken, och jag har inte ens fallit i den utmattades hårda sömn. Men den kommer väl. Idag var jag rentav yr i bollen av trötthet, men lyckades iallafall att ta mig iväg och luncha med en vän. Det var trevligt att komma iväg och socialisera en stund. Hade tänkt packa när jag kom hem men så blev det inte. Jag får väl vara extra flitig imorgon istället. Nedan kan sömntjuven beskådas.

Ikväll kom vi att prata om när klockan ska ställas om. Jag tycker att det är ett riktigt drygt påfund. Ja egentligen tänkte jag fulare ord, men avstår från att sätta dom på pränt. Mörkret faller på tok för tidigt även om man inte ställer om klockan. Man kanske kan tycka att en timme hit eller dit inte spelar någon roll. Och för många är det nog så. Men när man bor på landet och har jobb att göra utomhus – eller vill vara ute i skogen och rida – ja då betyder den där ljusa timmen vid slutet av dagen väldigt mycket. Det känns som man blir bestulen på ovärderligt dagsljus.

Men det är som det är. Det gäller att ständigt ha en pannlampa laddad, så man ser vad man gör. Nedan kan jag beskådas med en av pannlamporna.

Jag behöver ha minst två stycken ifall jag glömmer att ladda en, eller ifall en inte funkar. För det slutar dom alla att göra när det passar som sämst – oavsett prisklass. Så visar jag även min fina vintermössa. Tänkte att eftersom hatten fick ett eget inlägg, kan jag ju vara lite rättvis mot mössan 😉

Men nu när jag har klagat på mörkret tänkte jag avsluta i positiv anda. Så jag visar en bild på höstmys till maten.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Idag har jag känt mig ganska vissen, för jag var vaken inatt. Blåsten väsnades och låg på så att det blev kallt i rummet. Dessutom kände jag av fullmånen som närmar sig, och bara den är tillräcklig för att göra mig sömnlös. Det fanns en tid då jag kunde nattsudda och ändå känna mig hyfsat pigg under dagen. Men så är det inte längre. Så idag har det mesta gått segt att göra, och jag frös när det regnade hårt på tvären.

Min tanke var från början att inte skriva något blogginlägg idag. Men konstigt nog fick jag plötsligt på kvällskvisten lust på att göra ett annorlunda inlägg – för att vara jag.  Det handlar nämligen om ett nytt favoritplagg, nämligen en hatt. Inte en sån där fin som man har på sig när man sitter i en droska och vinkar med behandskad hand. Nej det är en rejäl engelsk hatt som är regn- och vindtät. En riktig klippa i vedervärdigt väder. Jag har annars bara burit cowboyhattar, vilka jag tycker är mer estetiskt tilltalande. Ja så förstås solhatt som barn. Hursomhelst så vill jag egentligen inte se ut som en liten engelsk dam, men den här hatten är så praktisk att jag gör det ändå. Dessutom tar jag nu ett stoort kliv utanför min comfort zone, och visar några bilder på mig själv iförd denna hatt.

Med denna extremt sällsynta överdos av bilder på mig själv rundar jag av inlägget, och lägger mig och skäms i soffan 😉

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Idag hade jag inga andra planer än att ta det väldigt lugnt. Helgen var extremt arbetsam, och avslutades med många timmar bakom ratten. När jag vaknade var jag rentav tröttare än när jag gick till sängs igår. Dock fanns det ett ärende att göra, nämligen att åka till en byggnadsvårdsbutik och hämta några undanlagda rullar fönstervadd. Den har visat sig vara svår att få tag på. Så när den här butiken efter mycket rundringning visade sig ha sådan, var det bara att slå till. Det visade sig dock att ärendet skulle komma att förena nytta med nöje. För det var en väldigt trevlig butik, med många intressanta föremål för den som inreder en gammal bostad.

Där fanns sån inredning som gör att en gammal bostad ser genuin, tidsenlig och hemtrevlig ut. För att nämna några saker så fanns många sorters knoppar, krokar, hängare, skåpsbeslag, dörrhandtag och hyllkonsoler. Det är såna detaljer som är pricken över i när man vill inreda i tidsenlig stil. Jag vet inte hur många gånger jag kände att ”Åh en sån vill jag ha!”. Inte minst när jag såg gjutjärnskroken som såg ut som en liten hundrumpa med svansen som krok. Du kan se den uppe i högra hörnet på andra bilden nedan.

Bland textilierna fastnade jag allra mest för ullfiltarna som var väldigt vackra och mysiga. Dock har jag ganska många filtar (men ingen så fin) så det lär inte bli något filtköp på mycket länge.

Jag hittade en del saker jag vill ha i lådorna du kan se på bilden nedan.

Det fanns också intressanta böcker och tidskrifter. Så nu har jag lagt ännu en bok till min önskelista, Ödehus – från ruckel till pärla. Det är fantastiskt vad man kan åstadkomma med hus som ser hopplöst förfallna ut, när entusiasmen och ihärdigheten finns.

Jag hittade också ett kökskakel som jag fastnade lite för. Det kan helt klart passa, men jag kommer kolla runt mera innan jag bestämmer mig.

Så sist men inte minst – vid de här burkarna med tvålar fastnade jag allra längsta tiden. Jag älskar goda dofter, och kan provlukta hur länge som helst.

Efter mycket beslutsvånda fick två lavendeltvålar följa med mig hem. Jag hade egentligen tänkt välja två olika dofter, men lavendeln luktade överlägset underbart. Så då valde jag inte två dofter bara för sakens skull.

Ja då har du fått hänga med mig på lite shopping idag. Nu ska jag lägga mig på rygg i soffan en stund innan stallet ska göras iordning för kvällen.

Ha det gött tills vi ses igen! 🙂

Idag tänkte jag berätta att jag har ägnat mig åt en ny sorts vinterförberedelse. Iallafall ny för mig, för det var ingen ovanlig syssla förr i tiden – snarare tvärtom. Jag har nämligen förberett några fönster för vintern. Det är såna gamla fönster som består av ett yttre fönster och ett inre sådant, som man tar bort på sommaren och sätter tillbaka på vintern. Jag har nu fått erfara att det är ett himla pyssel med såna fönster. Men det blev ännu mer att göra än vad det normalt sett är, pga att de gamla fönstren inte har fått någon omvårdnad på mycket länge. De behöver renoveras, dvs skrapas/slipas, kittas och målas. Men det hinner jag inte i år. Så jag har tvättat dom riktigt rena och satt ihop delarna enligt konstens alla regler.

När man ska sätta tillbaka innerfönstret börjar man med att lägga fönstervadd nertill i fönstret. Det gör man för att slippa kondens på ytterrutans insida, samt för att minska drag från fönstren. Man kan också dekorera vadden med t ex torkade eterneller, men såna hade jag inga. Så det blev bara vitt ”fluff” nertill i fönstren.

När innerrutorna är tillbakasatta är det dags att täta springor mellan fönster och karm med fönsterremsor. Det gör man för att slippa drag och fukt. Fönsterremsorna finns som rullar, och man klipper själv så långa bitar man behöver. De ser ut som tunn papperstejp, och har lim på ena sidan. Men man måste aktivera limmet genom att doppa remsan några sekunder i vatten. Därefter kan den fästas runt fönstren. De blir förstås väldigt blöta, så man får ha en disktrasa och en kökshandduk till hands. Då kan man snabbt torka bort överskottsvatten som kan droppa när man stryker fast remsorna.

Nedan kan beskådas ett par fönster som jag är klar med. Med tanke på hur mycket tid det tog är det knappt att jag vill ta bort rutorna i vår;) Men när man vill ta bort dem blöter man fönsterremsorna med vatten så lossnar dom.

Jag blev tyvärr inte klar med alla fönstren, så kan någon gissa vad jag gör imorgon;)

Nu rundar jag av här, och önskar alla en fin helg 🙂

Ja då är tidpunkten passerad då dag och natt är lika långa, nämligen höstdagjämningen. Det var en dag som bjöd på stora kontraster. Den började soligt och fint, och fortsatte sedan med sån värme att jag gick klädd i t-shirt ett litet tag. Men jistanes så ruggigt och kallt det blev på kvällen.

Jag brukar ju berätta om mina vår- och sommarpremiärer. De känns alltid mera lustfyllda att checka av, som olika slags framsteg i livet. Det finns en känsla av äntligen när olika saker infaller i tur och ordning. Så är det inte med höstens premiärer får jag väl lov att säga. De är oftast av en mer praktisk och/eller nödvändig natur.

Den första och största premiären är att hästarna nu är installade igen. Nätterna har varit ganska ljumma, men nu börjar dom bli kallare samtidigt som vädret är så oberäkneligt. Så nu får dom vara inne om nätterna igen, och sova i den mjuka torven. Så det har därmed även blivit höstens premiär för mockning i stallet istället för i hagen. Jag har också haft premiär med att använda de tjockare stallkläderna. För nu fryser jag återigen om kvällarna. Softshellbyxor och fodrad jacka med stickad tröja under, var vad som gick åt för att få tänderna att sluta skallra igårkväll.

När det var läggdags var jag så frusen att det blev premiär för den tjocka lurvpyamasen. Under den hade jag en långärmad tröja, och så tog jag på mig dubbla tjocka sockor.

Det fick också bli en lurvig filt under det tjocka täcket med flanellpåslakan. Frågan är om jag var riktigt frisk när jag gick och la mig, eller om jag hade feber. För vem som helst hade nog klarat stark kyla i den munderingen. Visst var det svalt i huset, men min man var inte påpälsad. När jag vaknade på morgonen var jag dock genomsvettig, och kastade av mig såväl täcke som filt och den lurviga tröjan. Sen låg jag och njöt en liten stund av morgonsolen genom fönstret:)

Sist men inte minst så bjöd höstdagjämningen på en synnerligen ovälkommen premiär, nämligen frost. Det fanns ingen glädje i att upptäcka den på min bil. Men det är som det är.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Det är ju en himla tur att man inte kan rosta, för då skulle man vara rätt så brunblommig nu. Eller att man inte kan smälta, för då skulle man ha lösts upp som en sockerbit i kaffet. För fy tusan vad det regnar nuförtiden. Det värsta är att regnet är så lömskt. Så länge jag gör nåt inomhus kan solen stråla så lockande in genom fönstren. Så jag ger mig ut i hopp om en skön stund med hundrastning eller hästpyssel.

Men jag hinner aldrig gå långt hemifrån förrän himlen öppnar sig. Det påminner om när vi var i Skottland. Jag hinner dock vanligen bli dyngsur när jag skyndar hemåt. Himlen öppnar sig alltid så troget, att jag börjar undra om det är jag som drar till mig regnet. Isåfall borde jag kanske bege mig till uttorkade snustorra länder, där folk bönar och ber om att få några droppar vatten från himlen.

Men men, det är som det är. Jag måste ut i ur och skur så som det är när man har djur. Det rimmade väl bra;)  Om det inte vore för att jag blir så svettigt av att gå i regnkläder för jämnan, skulle jag göra det så fort jag kliver utanför dörren. Men istället låter jag solen lura mig gång på gång. Tur att jag har torra ombyten som väntar när jag kommer in igen.

I skrivande stund står jag i skydd mot regnet och sätter dessa ord på pränt. Jag har väntat en stund på att senaste skuren ska ebba ut, men det verkar ta sin tid.  Så nu ska jag in igen. Det blir att småspringa genom regn och vattenpölar, och hoppas att jag inte halkar och blir sittande nånstans i lervällingen. För här finns en rikedom av kletig lera.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Så är det här igen, det som jag aldrig längtar efter – mörkret. Tiden är kommen då jag återigen har fått ta pannlampan i bruk. Det känns som att mörkret kom fortare i år än det brukar. Det var inte många dagar sen jag jobbade på för fullt utomhus sent om kvällarna med hagarna. Nu hinner man knappt svälja sista tuggan av middagen innan det är mörkt.

Det är nästan lite läskigt att tiden går så fort. Så nu får det bli att greja inomhus om kvällarna istället. Det finns väldigt gott om sysselsättning där också. Egentligen skulle jag vilja följa känslan i kroppen och börja ta det lugnare vartefter mörkret gör mig tröttare. Men det finns inte tid att lägga mig på latsidan nu. Jag får förhoppningsvis ta det lite lugnare när vintern kommer. Innan dess ska allt bli klart för att genomleva den. Nedan kan ett av vinterns kommande projekt beskådas. Det är stora salen som ska göras iordning. Hittills har jag som omväxling roat mig lite med att riva bort gamla tapeter i flera lager, samt kastat ut plastmattan som låg över det gamla trägolvet som ska slipas i vinter.

Det är samma rum som den finaste kakelugnen står i, och nedan kan den beskådas ihop med den gamla tapeten, och den nya gnistplåten av mässing som beställdes av en plåtslagare. Han tillverkade den efter en mall som jag fick rita på papper först. Det har redan eldats några mysbrasor, för det är så härligt att höra elden spraka i kakelugnen när mörkret faller.

Förresten, när jag var hemma senast och packade samt tog med ett gäng kartonger, hittade jag en gammal bortglömd tekanna. Jag köper nästan alltid portionspåsar med te, och använder tekula till löst te. Men nu tänker jag börja använda den gamla kannan, för kanske kan den hjälpa till att skapa en känsla av höstmys. Första koppen te blev av älggräs som växte vid hagen. Älggräs kallas också naturens aspirin, och jag har känt mig lite tung i huvudet några dagar.

Så det fick bli en kvällskopp till tända ljus. Jag får väl erkänna att jag nog la i lite för mycket älggräs i kannan, eller så lät jag det stå och dra för länge. Teet blev nämligen så beskt att tungan nästan krullade ihop sig. Men det luktade väldigt gott, och jag är inte tung i huvudet längre. Så nöjd trots smaken delar jag med mig av några bilder på testunden.

Nu är det dags att runda av inlägget. Så jag avslutar med en mindre smickrande bild på mig själv, trött och nedkrupen under täcket för att titta på nån serie. Och om någon undrar varför jag glänser som ett nypolerat pressbyråäpple, så är jag frikostigt insmord med en fet och närande nattkräm;)

Ha det så bra! 🙂