Hoppas att ingen satte kaffet i halsen nu, eller nåt annat lika obehagligt. För den gräsliga rubriken är vad jag sa åt min egen hjärna igår. Den började spinna iväg med en massa sura tankar som för en stund var lite svåra att tygla. För hur tålmodig jag än lägger mig vinn om att vara, så kan faktiskt tålamodet tryta någon gång.

Hösten verkar helt enkelt inte vara min tid. Ännu en höst har jag råkat för ut nåt skit rent ut sagt, dvs en skada. Förra hösten var jag opererad efter flygturen nerför trappan. Den här hösten är det ryggen. Det ska ätas tabletter och vilas till leda. Men så sa jag åt min gnälliga hjärna på skarpen att ryggen börjar ju faktiskt bli bättre. Den här hösten kommer jag inte gå som en enarmad bandit i månader. Så min bångstyriga hjärna gav motvilligt med sig efter ett tag?

Hursomhelst, för att muntra upp mig åkte vi på en söndagsutflykt i det vackra vädret. Det blev en tur till Övralid och Verner von Heidenstams hem. Tyvärr var det ingen visning när vi kom dit. För den som inte känner till det kan jag berätta att han fick nobelpriset i litteratur 1916. Min trilskande hjärna ville först ogärna släppa tanken på hur underbart det kunde ha varit att gunga fram i sadeln på en fyrfota vän bland färgskiftande träd. Men jag fick tyst på den, och vi fick en skön dag. Det blev picknick med toscabullar till ljudet av bräkande får. Utsikten var så hänförande att det var oundvikligt att njuta.

Idag delar jag med mig av några bilder från utflykten, och önskar alla en härlig dag!?