Vissa dagar ler solen med hela ansiktet mot en, och idag var det en sådan dag. Äntligen har något hänt på vårdfronten! Ett oväntat telefonsamtal från ett sjukhus fick glädjen att spruta ur öronen, för kvinnan som ringde berättade att hon har ordnat så min man ska få träffa en specialist på ett annat sjukhus. Hon ville ringa direkt och berätta så vi skulle få bli glada till helgen. Så omtänksamt, och vi kunde inte tacka henne nog. Det kommer inte bli så lång väntan heller som tur är.  Självklart vet man inte ett dugg om vad den här specialisten kommer säga. Det var trots allt specialister som ljög oss rakt i ansiktet ända sedan min man opererades efter olyckan. Men det gäller att våga hoppas, att låta glädjen få bubbla, och ha tillit till att den här gången kommer han få hjälp att bli bättre.

Idag hände också något annat apropå det här att våga hoppas. Om allt går som jag vill kommer jag kunna återgå till något som var en stor del av mitt liv innan min sjukdom slog stora delar av det i spillror. När man plötsligt förlorar det man brann så intensivt för blir tomrummet nästan ofattbart. Jag lever ett annat liv nu där jag har odlat andra intressen, och är väldigt tacksam för vad jag har. Men sorgen och saknaden har ändå inte bleknat bort, utan finns djupt inom mig – hur tillfreds jag än är i övrigt. Minsta påminnelse om vad som var svider rejält inom mig. Senaste tiden har kallet att ta tillbaka den delen av livet ropat allt högre på mig, och nu kan jag inte längre stå emot att försöka. Idag öppnades en dörrspringa som kan leda tillbaka till det jag gjorde. Blotta tanken får mig att jubla inombords. Om det blir så ska jag hoppa runt och dansa och skrika högt av lycka. Jag må vara ringrostig och vägen är lång, men går det vägen har jag möjlighet att försöka. Jag kan inte berätta något än, för planerna är i sin linda. Men jäklar så galet lycklig jag skulle bli!

Nu rundar jag av här, och även om andra stycket mest är kryptiskt är jag så glad att kunna skriva något positivt. För det har nog varit lite magert med sån läsning i min blogg ett tag känner jag. Åtminstone efter mina mått mätt. Oavsett hur det går tänker jag frossa i mina drömmar om framtiden, för hoppet och glädjen finns här och nu.

Ha en riktigt härlig helg!