Minns du från fysiklektionerna i skolan att för varje kraft finns en motkraft? Det verkar som att nåt liknande gäller även i mänskliga relationer. För om man hoppas ”för mycket” eller är ”för optimistisk” finns det alltid någon som vill ställa ens tänkande tillrätta och hålla en tillbaka. Man måste skyddas mot en framtida besvikelse. I mitt fall handlar det om att få mig att ”acceptera” att ”du kanske aldrig blir helt frisk”, ”dina skador kanske inte läker på ett bra sätt”, ”du kommer kanske aldrig att kunna göra det du gjorde förr”, ”du kommer aldrig bli som förr igen”, ”du kommer inte klara det du klarade förr”, osv bla bla bla. Men nu är jag trött på denna pessimism.

Varför är det så viktigt att ta ifrån mig mitt hopp? Varför är det så viktigt att förminska och leta fel på mina drömmar?

För det är såhär: Jag blir inte friskare av att förutsätta att jag för alltid kommer vara sjuk. Saker går inte bättre för att jag målar f-n på väggen inför allt som ska hända, istället för att tänka och hoppas att det ska gå bra. Mina drömmar går inte i uppfyllelse av att jag tänker att allt är omöjligt.

Varför skriver jag det här? Jo, för att det är tröttsamt att bemötas med pessimism när jag kämpar för att göra framsteg eller berättar om mina drömmar. Jag vill inte bli ifrågasatt för vad jag vill, tänker, drömmer, klarar osv. Jag vill inte höra längre att vissa tror sig känna mig bättre än vad jag känner mig själv.

Jag vet att jag just nu är begränsad på olika sätt. Men i mina framtidsdrömmar är jag frisk igen, och gör det som jag vill göra. Jag tänker inte ”om” utan ”när” jag blir frisk. Jag har operationer kvar att göra, men vill tänka att dom går bra. Högerhanden är kass och värker efter skadan och operationen. Jag kan varken greppa saker ordentligt eller räta ut den helt. Men jag tänker kämpa och träna tills saker jag vill göra fungerar! Idag skrittade jag ut en kort runda i skogen med Lilla Mannen. Inte ensamma, och jag fick den hjälp jag behövde med det praktiska fixandet. Det var helt underbart att skritta i skogen efter månader av längtan!❤️ Det var ett stort framsteg!

Jag vill slippa pessimism. Jag hoppas, drömmer och kämpar! Jag har aldrig gett upp förut trots att livet har gett mig många riktigt feta smällar, och jag tänker inte göra det nu heller!

Bilderna på Lilla Mannen är tagna vid en utflykt en kort tid innan jag skadade mig?