Så är det påsk igen

Så är det påsk igen

Kommentarer 12 kommentarer

Ja så är det påsk igen. Jag har ställt fram lite påskpynt på matbordet, men i övrigt märks det inte mycket av denna högtid här på gården. Som barn väntade jag med stor iver på årets påskägg, och det får väl erkännas att jag fortsatte frossa ur sådana en bra bit in i mitt vuxna liv. Ja kanske större delen av det faktiskt. Men jag slutade med godis och socker överhuvudtaget 2022, så nu är det nöjet över. Av hälsoskäl kan väl tilläggas, för jag brukar inte vara missunnsam mot mig själv.

Av någon anledning har påsken aldrig blivit en stor högtid för mig. När jag växte upp pyntade vi betydligt mera, och påskris med färgglada fjädrar och små ägg i var väldigt viktigt att ha på köksbordet. Påskmiddagen var nästan som en julmiddag, men så skulle det vara. Men jag känner inte längre för den sortens överdådiga måltider. Eller jag ser helt enkelt ingen mening med dom längre. Något gott och enkelt räcker bra för mig numera.

Jag har inte heller något intresse av att ”sitta av” släktmåltider. Den dagen jag beslutade mig för att avstå från dessa tilldragelser var en lättnadens och befrielsens dag. Det är så mycket man gör bara för att man förväntas göra det, men som i bästa fall inte ger någonting. I sämsta fall känns det bara jobbigt och man vill att det ska vara över fortast möjligt. Så var det för min del vad det beträffar släktsammankomsterna, men det var längesen jag lyckligtvis gjorde mig fri. Varför ska man slösa värdefull livstid på människor man inte har det minsta lilla gemensamt med. Med det resonemanget har jag skalat bort en hel del slöseri med livstiden.

Påsken har mest blivit en helg för att njuta av naturen och av att det är vår. En tid att ta det lugnt och göra vad man har lust med, utan att passa tider förutom när fyrfotingarna ska ha mat. Det är så skönt att inte känna förpliktelser, utan i godan ro bara finnas till och planlöst göra vad man vill.

Så med detta sagt om min syn på påsken, önskar jag alla en fortsatt Glad Påsk! Hur man än väljer att fira den 🙂

 

Tillägg efter publicering: Jag fick mycket snabbt en kommentar som jag uppfattar som väldigt dum och tillrättavisande. Det är inte upp till andra att tala om för mig vad man kan och inte kan göra. Det finns mycket goda anledningar till svåra beslut som jag har tagit. Var och en får göra vad man tycker passar en själv bäst, och vad man mår bäst av. Så även jag.

3
Den blomstertid nu kommer

Den blomstertid nu kommer

Kommentarer 24 kommentarer

Ja egentligen är den ju redan här. Men plötsligt fick jag den gamla psalmen i huvudet, och kom att tänka på forna tiders skolavslutningar då man högtidligt och förväntansfullt sjöng den i kyrkan. Det var en alltid lika efterlängtad dag, då man visste att ett helt sommarlov låg framför en. Dock är det lika underbart att nu som vuxen veta att sommaren närmar sig.

I år försöker jag få lite ordning i trädgården. Den har mest fått sköta sig själv de allra senaste åren, för det har varit annat som har prioriterats efter att olyckan förändrade livet. Så det är mycket att göra för att få den någotsånär prydlig igen. Men jag tar lite i taget. Det bästa med att låta grönskan vara i fred är att blommor sprider sig överallt. Så i både gräset och vildvuxna rabatter frodas alla möjliga sorters blommor.

Nu har även träden börjat blomma, och först ut är plommonträdet. Men körsbärsträden och äppelträden är också på gång. Nu har jag iallafall klippt klart alla rosbuskar utom en vild som har växt sig makalöst stor. Det är mycket annat också som har fått sig en frisering av sekatören, men det är betydligt mera kvar att göra än vad jag hittills har gjort. Inte minst ogräsrensning, för på den fronten tycks jag alltid vara i underläge.


Men allt behöver inte vara perfekt. Det är ingen slottspark jag har runt huset. Så jag pysslar med växterna i min takt, och gläds åt allt som får sin omtanke vartefter. Idag bjuder jag på några blandade blomsterbilder från trädgården.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på våren!

0
Så lätt att bli förgiftad

Så lätt att bli förgiftad

Kommentarer 24 kommentarer

Den som bara läser rubriken till det här inlägget, kanske kan tro att det handlar om dålig mathygien. Men så är det inte. Nej det handlar om att det är så lätt att bli förgiftad av såväl nyheter som sociala medier. Det var längesen jag slutade att titta på nyheterna, för jag stod inte ut med att matas med allt obligatoriskt elände. Nyheterna präglas av våld, död, ekonomiska-, politiska-, och hälsomässiga skräckscenarion, och miljömässiga undergångsprognoser samt katastrofer. Jag tänker inte göra listan längre, för den som inte är blind, döv och lobotomerad förstår vad jag menar. Jag är inte heller särskilt närvarande på sociala medier. För jag vill inte bli matad med elände den vägen heller, via allt som delas och kommenteras med varierande grad av stridslystenhet. Folks beteenden kan urarta på de grövsta sätt i hätska debatter om allt från politik till huruvida hästar ska ha täcke eller inte.

När jag slutade titta på nyheter och minimerade min närvaro på sociala medier, blev jag mycket lättare till sinnes. Jag blev fri från bombardemanget från energitjuvar, och hjärnan fick en helt annan möjlighet att ägna sig åt tankar på sånt som gagnar mig och mitt liv. Ockupanterna flyttade helt enkelt ut från de gråa vindlingarna, och jag kände mig avgiftad och fri.

Men så för veckor sedan, när jag blev sjuk och plötsligt måste ägna massor av tid åt att bara vila, började jag engagera mig i vad som händer i vår galna värld. Jag började först att titta sporadiskt. Men vartefter den ena gravt störande eller djupt oroande nyheten efter den andra serverades, blev behovet av att hålla koll och få veta mera allt större. En dag insåg jag plötsligt att jag hade låtit mig bli lika uppslukad som jag var en gång i tiden. Jag som brukar vara optimistisk och tänka att saker löser sig, började plötsligt att tänka dystra och oroade tankar. Framtidsplanerna som jag håller på att förverkliga började solkas ner av tvivel. Tänk om det här och det här inträffar! Då kommer det där och det där gå åt skogen.

Det är inte likt mig att vara sådan. Jag insåg tack och lov innan det gick för långt att jag hade blivit förgiftad igen. Det är inte så att jag eftersträvar att vara verklighetsfrånvänd. Men nyheterna jag råkar höra om jag sätter på radion ibland, eller artiklarna som dyker upp i mitt FB-flöde då jag ibland tittar in där – de är tillräckliga. Så nu har jag återgått till min väl beprövade och fungerande strategi. Jag har sedan några dagar inte alls intresserat mig för nyheter, och lyckligtvis gick det snabbt att bli avgiftad. I frånvaro av domedagsröster som med djupt allvar förmedlar dagens alla hemskheter, och utan att läsa om allt elände känns livet genast ljusare igen. Drömmar ska såklart bli verklighet, och tankarna upptas av det egna istället för av en galen värld. Oro och pessimism är som bortblåsta, och siktet är som det ska vara ställt framåt enligt den egna kompasskursen. Hur galen världen än må vara, så lever jag här och nu. Och på min lilla gård – på en egen liten plats i världen – är allt som vanligt.

1
Ännu en vårpremiär och en kur

Ännu en vårpremiär och en kur

Kommentarer 14 kommentarer

Igår inträffade ännu en vårpremiär, nämligen bokläsning på balkongen. Det var förvisso första gången som jag vistades på balkongen detta år, så bara det var väl en premiär i sig. Det var ganska varmt i solen, och lä dessutom. Så jag klädde på min sjuka lekamen ordentligt, och la mig på solstolen med min bok. Jag får erkänna att det gick otroligt trögt att läsa, för huvudet värkte och skriften i boken är nog bland den minsta som har gått i tryck. Men några sidor klarade jag av. Det var väldigt skönt innan balkongen föll i skugga, för då blev det kallt igen. Tro dock inte att solstolen togs fram igår. Nej solstolarna har stått kvar på balkongen sen förra säsongen. Så slarviga kan vi vara i det här hushållet ibland. Men dom är ju av plast så dom ruttnar ju iallafall inte;)


Idag är det dagen då min hälsa förhoppningsvis ska vända till det bättre. Jag har varit hos doktorn för undersökning och provtagning, och det resulterade i en rejäl antibiotikakur för mina bihålor och luftvägar/lungor. Så efter elva dagar som jag har mått riktigt skitdåligt (ja jag vet att det inte är det finaste ordvalet) har jag nu börjat min kur. Jag ser fram emot att kunna ta tag i allt som släpar i planeringen, och naturligtvis även mot att kunna njuta av våren. Idag har den förvisso tagit en paus, så täckjackan är välbehövlig. Men snart är det säkert skönare ute igen.

Jag önskar alla en fin fortsättning på veckan! 🙂

1
En riktig tråkfia

En riktig tråkfia

Kommentarer 22 kommentarer

När man har en valp i huset kan det stundtals gå ganska vilt till. Luna vill förstås leka och busa, och eftersom jag är rätt så barnslig kan vi liva om ordentligt ibland – ja eller rättare sagt varje dag;) Men senaste dagarna har jag varit en riktig tråkfia. Jag är sjuk, och det har bl a kläggat igen luftvägarna. Så jag kan inte springa omkring och leka, för jag får inte luft. Husse kan inte springa överhuvudtaget pga olyckan, så det är jag som brukar bidra med den nu saknade fartfyllda underhållningen.

Men vårat lilla busfrö gör förstås sina egna försök att skapa lite action i tillvaron. Ett sätt är att fara omkring och tuta med sina leksaker. Ett annat sätt är att gosbusa. Då ligger man på rygg och omväxlande kramas och sparkar hej vilt. Så kan man också försöka pricka in ett och annat bett i mattes fina foppatofflor. Jag brukar försöka avstyra vandalismen av alla sorters tofflor med att påtala att dom är antika. Denna upplysning hjälper dock inte alltid;)


Nu ska jag fortsätta att försöka vila mig frisk, så jag kan sluta att vara en tråkfia.

Jag önskar alla en fortsatt trevlig helg!

 

2
Inte som jag hade tänkt mig

Inte som jag hade tänkt mig

Kommentarer 22 kommentarer

Tänk att det är vårdagjämning idag! Nu är dag och natt lika långa, och det är astronomiskt sett äntligen dags att säga adjö till vintern. Jag välkomnar våren, och det känns så underbart att äntligen kunna göra det. Solen strålar från en klarblå himmel, men det blåser bitande kallt. Så det ser ut som vår, men känns inte riktigt så. Fram till sommarsolståndet kommer dagarna bli i genomsnitt 4 minuter längre per dygn, och varje minut är lika välkommen. När man som jag vill vara ute i skogen och rida om kvällarna, känns det extra bra att märka att ljuset dröjer sig kvar.

Jag hade planerat att fira denna dag, men det blev inte som jag hade tänkt mig. Tyvärr har jag  inte blivit friskare sen jag skrev sist, utan är ännu sämre och kraxar värre än en kråka. Minns inte när jag var så fullproppad med mediciner senast för att ta mig igenom en dag. Influensan (eller vad det nu är) har spridit sig frikostigt i min lekamen, och gett mig värk lite överallt. Huvudvärken går inte ens att få bort med värktabletter. Bihålorna är igensatta och luftrören likaså. Den välbehövliga nattsömnen förstörs av hosta, och jag halvsitter i sängen för annars blir den ännu värre.

Igår åkte vi trots min urusla hälsa iväg en sväng på utflykt med picknick. Även om det var väldigt fysiskt påfrestande, så var det trevligt att komma hemifrån lite också. Vi tog husbilen och satt i den och åt. Det var mysigt, och Luna var för första gången med i den också. Tyvärr blev jag ännu sämre efter utflykten, så måtte det vända snart. Annars tvingas jag väl att söka läkarhjälp.

Men hursomhelst så skrev jag inte detta inlägg för att beklaga mig i evigheter. Tänkte bara skriva om det stora glädjeämnet att det är vårdagjämning, samt om att jag fortfarande är sjuk.

Jag önskar alla en härlig dag!

1
Som en kraxande kråka

Som en kraxande kråka

Kommentarer 14 kommentarer

Så tittar snörvlande jag in här och tänkte oja mig lite. Jag har nämligen råkat ut för vad man lite skojsigt kan kalla en riktig mansförkylning, och låter som en kraxande kråka. Det här att ge sig iväg och roa sig kan bjuda på mer än nöjen. Iallafall då det råkar finnas riktigt genomförkylda personer i folksamlingen – vilket det gjorde. Så jag har känt mig lite sämre för varje dag, och skulle helst bara vilja bädda ner min värkande lekamen. Men det går ju förstås inte för sig – inte på heltid iallafall.

Lyckligtvis är husapoteket välutrustat. Så jag kan lindra värken i huvudet, kroppen och halsen samt få skaplig bukt med hosta och megasnuva. Emellanåt pälsar jag på mig ordentligt mot den iskalla blåsten, och går ut och serverar hästarna hö samt rastar Luna. Även om jag känner mig riktigt risig och trött, så gör det gott att gå ut en liten stund ibland. Friskluft mår man bra av, fast jag får väl erkänna att vindarna är onödigt friska. Hårda och bitande är väl en sanningsenligare beskrivning.

Luna spanar på hästarna som äter en bit bort där det inte blåser lika mycket.

Nu ska jag bädda ner mig i soffan under den lurviga filten.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Godnattstund i stallet.
Sista kvällsrastningen i fullmånens sken.
0
En underbar upplevelse

En underbar upplevelse

Kommentarer 10 kommentarer

Igår var jag iväg på något väldigt speciellt, nämligen en konsert på Omberg med Yawanawá-folket. Det var verkligen en underbar upplevelse. De kommer från Amazonas djungel i norra Brasilien, och har rest till Sverige för att sprida medvetenhet om sitt folk, sitt rika kulturella arv och sina traditioner. Yawanawástammen (Vildsvinsfolket) har med nöd och näppe undkommit utrotning. Det finns ca 1200 människor i stammen, och de bor i 12 byar. Några av dem turnerar i Europa för att sprida medvetenhet kring de Brasilianska ursprungsfolkens utmanande situation, samt för att samla in pengar till projekt i byarna. Jag tycker att det är väldigt intressant att få lära mig hur människor lever på andra platser på jorden vi delar med varandra. Jag visste inget om deras musik innan jag åkte hemifrån, men kan säga att jag blev inte besviken. Den var fantastisk, och Yawanawá-folket var ena riktiga glädjespridare.


Det blev en lugn början på kvällen i väntan på att Yawanawás skulle göra entré. De höll på att göra sig fina med ansiktsmålningar och allt, och vi fick veta att de inte lever efter tiden som vi gör. Så vad klockan är spelar alltså ingen roll som jag förstod det.

Men efter ett tag kom de ut till sin förväntansfulla publik. Yawanawástammen har sitt egna språk, och talar också portugisiska. Så en svensk man översatte portugisiskan när de hälsade och talade till oss i tur och ordning. Stammens hövding var med och han talade först.

Sedan fick vi delta i en kakaoceremoni. Den har inte koppling just till Yawanawá-folket fick vi veta, utan kommer från Inka- och Mayafolkets traditioner. Men det var en fin ceremoni. Alla fick varsin mugg med ceremoniell kakao, och sen satt vi med den en stund och kände in eller mediterade över våran intention – avsikt – med ceremonin. Hövdingen sa en bön, och så drack vi den varma kakaodrycken. Den gav mig en oväntat stark positiv och harmonisk känsla inombords.

Sen var det dags för musiken, och den var verkligen fantastisk. De började med några lugna sånger som var så vackra att jag fick tårar i ögonen. Sen ökade tempot, och folk reste sig och dansade. Stämningen var så varm och glädjefylld, och nästan alla dansade till den medryckande musiken. Tillsist fick vi prova på  Yawanawás lekar, som var som ringdanser med sånger vi fick lära oss.

Hövdingens son pratade efter spelningen om tacksamhet, och bad alla att reflektera en stund över vad man är tacksam över. Den biten var lätt, för det gör jag nästan varje dag. Så fick vi en stund att ställa frågor, och det blev alla möjliga sådana. De fick t ex berätta vad deras olika ansiktsmålningar har för syfte eller betydelse. De kan t ex vara för beskydd eller symbolisera olika kraftdjur.

Så kvällen var en underbar upplevelse, fylld av musik, dans, berättelser, glädje och gemenskap. Såna kvällar vill jag gärna ha flera av! 😀

1
Kreativiteten bubblar över

Kreativiteten bubblar över

Kommentarer 14 kommentarer

Jag har konstaterat att jag har ett beroende som nästan är ohanterligt starkt. Det känns bokstavligen som om kreativiteten bubblar över om jag inte kan bejaka den. När jag var en värsta sortens sockerråtta – och smaskade i mig kakor, godis och glass varje dag – trodde jag att det var ett oöverkomligt begär. Men det var det inte. Den dagen läkaren talade om för mig att jag hade för högt blodsocker, slutade jag direkt med allt det ovannämnda. Det är snart 3 år sedan, och det går hur bra som helst. En stunds god smak i munnen ska inte få ta livet av mig, för det är det inte värt.

Men nu när jag har så mycket att göra med livsprojektet (som jag kallar det), suger det ständigt i skapartarmen. Det känns precis som förr när sockersuget tog i ordentligt. Fast nu är det istället ett starkt sug efter pärlor, penslar, färger och skrivande. Jag försöker att flika in en stund av skapande då och då, för det ger mig välmående. Om det är något jag har lärt mig av hälsokraschen för några år sen, så är det att skapa balans i livet. Så även om både smycken och framförallt tavlor är ofärdiga länge, ger det nödvändig avkoppling att slå mig ner en stund och bejaka kreativiteten.

Oljemålningarna tar alltid mycket tid att skapa, och nu känns det som de aldrig blir klara. Men staffliet står alltid uppställt med någon ofärdig målning. Då kan jag slå mig ner en stund när det passar med övriga sysslor. När jag sätter på vacker musik och stryker färg på duken, känns det som om själen dricker av den ljuvaste näringsdryck man kan tänka sig.

Det är väldigt mycket kvar att göra med denna målning, men det får ta den tid det tar 🙂

Akvarellblocket och färgerna har också en egen plats där jag kan slå mig ner en stund när det passar.

Likaså ligger påbörjade smycken och material lättillgängliga i ”skaparhörnan”, så att jag kan koppla av med dom en stund ibland. Bara att känna materialet mellan fingertopparna ger själen ro.

Jag räknar med att om allt går bra, blir en stor del av livsprojektet genomfört innan årets slut. Och även om det kommer fortsätta kräva mycket arbete, kommer jag sen få mera tid till skapandet igen.

Ha det så gott!

2
En intensiv vecka och tre premiärer

En intensiv vecka och tre premiärer

Kommentarer 18 kommentarer

Så är det måndag igen efter en strålande fin helg. Förra veckan var intensiv och prövande, så jag hoppas att den här blir lite lugnare. Vissa milstolpar i livsprojektet är större än andra, och förra veckan skulle en stor sådan gå i hamn enligt planeringen. Men det här att göra affärer är inte alltid det smidigaste, när någon hela tiden i sista stund kommer med nya krav. Lägger man sedan till diverse fulknep som man får upptäcka vartefter, har man alla ingredienser som behövs för en praktfull huvudvärk. Men i fredags blev förhandlingarna klara för den här gången. Så nu vill jag se att saker rullar vidare utan nya överraskningar. Dock har jag högerarmen i bandage efter en skada, så vissa saker går inte som jag tänkt mig.

Lyckligtvis var det iallafall äntligen vår i helgen. Det är redan kallare igen, men det har varit härligt och livgivande att få njuta av solsken, naturens dofter, vårblommor och fågelsång. Den här helgen blev det tre mycket efterlängtade premiärer. Att dricka kaffe samt att läsa bok utomhus i solstolen, och att ha på mig sommarjacka (mitt på dagen). Den här boken började jag läsa förra året, men det tog stopp efter 250 sidor – trots att jag tycker om den. Så nu kör jag vidare. Det är 752 sidor kvar, så den lär räcka ett tag till;)


Jag har förstås i sedvanlig ordning dokumenterat vårens framåtskridande, så idag bjuder jag på några bilder från helgen. Än är det snödroppar och vintergäck som blommar frikostigt i trädgården. De växer lite överallt, och den här våren är Luna med och fotar blomsterprakten. Hon är nu 5 månader gammal, och jag försöker med varierande framgång få henne att förstå att man inte ska trampa ner blommorna:D


Nu ska jag fortsätta med dagens sysslor, och idag blir det inte i sommarjackan.

Ha det så gott tills jag dyker upp här igen 🙂

2