Tänk att det är vårdagjämning idag! Nu är dag och natt lika långa, och det är astronomiskt sett äntligen dags att säga adjö till vintern. Jag välkomnar våren, och det känns så underbart att äntligen kunna göra det. Solen strålar från en klarblå himmel, men det blåser bitande kallt. Så det ser ut som vår, men känns inte riktigt så. Fram till sommarsolståndet kommer dagarna bli i genomsnitt 4 minuter längre per dygn, och varje minut är lika välkommen. När man som jag vill vara ute i skogen och rida om kvällarna, känns det extra bra att märka att ljuset dröjer sig kvar.

Jag hade planerat att fira denna dag, men det blev inte som jag hade tänkt mig. Tyvärr har jag  inte blivit friskare sen jag skrev sist, utan är ännu sämre och kraxar värre än en kråka. Minns inte när jag var så fullproppad med mediciner senast för att ta mig igenom en dag. Influensan (eller vad det nu är) har spridit sig frikostigt i min lekamen, och gett mig värk lite överallt. Huvudvärken går inte ens att få bort med värktabletter. Bihålorna är igensatta och luftrören likaså. Den välbehövliga nattsömnen förstörs av hosta, och jag halvsitter i sängen för annars blir den ännu värre.

Igår åkte vi trots min urusla hälsa iväg en sväng på utflykt med picknick. Även om det var väldigt fysiskt påfrestande, så var det trevligt att komma hemifrån lite också. Vi tog husbilen och satt i den och åt. Det var mysigt, och Luna var för första gången med i den också. Tyvärr blev jag ännu sämre efter utflykten, så måtte det vända snart. Annars tvingas jag väl att söka läkarhjälp.

Men hursomhelst så skrev jag inte detta inlägg för att beklaga mig i evigheter. Tänkte bara skriva om det stora glädjeämnet att det är vårdagjämning, samt om att jag fortfarande är sjuk.

Jag önskar alla en härlig dag!