En doft av vår

En doft av vår

Har min näsa blivit helt knasig, eller luktar det verkligen vår i luften? Jag har känt vårdoften hela helgen! Gräset i trädgården är grönare än i somras, och när regnet faller på den knappt frusna marken luktar det som om grönskan är redo att vakna till liv igen. Tänk om påskliljor och tulpaner börjar titta fram under de vissna löven! Några solglimtar och lite fågelkvitter gör illusionen av vår nästan perfekt.

Hursomhelst har helgens väder varit behagligt. Jag har varit makalöst trött, men har ändå tagit mig ut och ridit. Det är ganska konstigt egentligen, att innan jag sitter i sadeln kan jag vara så trött att jag undrar om jag ska ramla ur den. Men så länge jag rider är det som om jag får energi från hästen. När jag kliver av igen är jag åter lika trött, och nu ligger jag på sängen och känner mig så urlakad att det värker i kroppen.

Men det finns ingenstans jag hellre vill vara än i sadeln, så hursomhelst är jag otroligt glad att jag kan rida igen!😃 Bättre kan en helg inte bli!

Tufft in i det sista

Tufft in i det sista

2018 var ett fruktansvärt tufft år. Jag hade som så många andra tänkt skriva nån sorts trevlig årskrönika med många bilder, men så blev det inte. Dels har hjärntröttheten haft mig i ett extra hårt grepp ett antal dagar, så jag har inte klarat att skriva några inlägg. Jag har med nöd och näppe klarat att läsa lite. Dels har jag inte velat ”återuppleva” allt som har hänt i form av sjukdom, förluster av olika stora saker i livet, chockerande svek, olycksfall, operation, upprepade dödsfall bland närstående mm.

Årets allra sista kännbara förlust inträffade på nyårsafton. Därefter var det bara att ägna sig åt den sedvanliga nyårssysslan – att hålla rädsla och panik i schack i stallet. Många älskar nyårsafton. Jag avskyr denna dag. En av hästarna är så rädd att han kan skada sig själv. Han springer runt i boxen och stegrar sig när det låter som kriget utanför stallet. Det gör så ont att se honom plågas, samtidigt som rädslan att en raket ska flyga fel och antända byggnaden alltid finns. Skjutglada människor kan inte heller hålla sig till tolvslaget, utan det börjar smälla redan före nyårsafton. Så det är en väldigt påfrestande tid.

Som tur var bjöd 2018 på en enastående sommar, vilket underlättade lite när jag kände mig helt väck av både sjukdom och sorg. Nedan finns ett par bilder från sommaren. Under årets sista dagar lyckades vi också hindra att få gården förstörd pga expropriation av marken där vi har hagar samt jordvärmen till huset. Känslorna gick från växande kaos till extrem lättnad.

Nu är det ett nytt år, och det inleddes med ett oväder som hette duga. Det blåste så hårt att det var ett mirakel att byggnaderna klarade sig från skador. Just nu är jag väldigt trött efter ett antal rätt så extrema dagar som avslutning på ett rekordjobbigt år.

Jag väljer att tro att 2019 blir ett bättre år. Det sägs att ingenting varar för evigt, och det måste även gälla svårigheter. Jag fortsätter att kämpa och tro att allt inklusive min hälsa kommer bli bra. Man får aldrig förlora hoppet och ge upp, för då om aldrig förr är det riktigt kört.

Jag önskar alla en riktigt God Fortsättning på det nya året!

Livsnjutning när den är som bäst

Livsnjutning när den är som bäst

De senaste dagarna har inte endast fyllts med god mat och trevligt umgänge, utan vi har också åkt iväg på en härlig utflykt. Om det är något jag verkligen älskar, så är det att åka iväg och rida i storslagen natur. Skog och vatten är de bästa platserna för batteriladdning, och när man dessutom sitter i sadeln på sin fyrfota bästis kan det inte bli bättre! 😀 På juldagen lastade vi hästar och åkte till naturreservatet Omberg. Där finns riktigt gammal trollskog, samt hur mycket stigar och vägar som helst, varav vissa följer Vättern med en hisnande utsikt. Med jämna mellanrum finns rastplatser där man kan beundra utsikten, och slå sig ner vid bord och bänkar och fika om man vill.

Jag är såpass bra nu efter fallet nerför trappan att jag kan “åka häst”. Jag saknar fortfarande full rörlighet och motorik i en del av min opererade högra hands fingrar. Dessutom behövs inte mycket för att handen ska göra riktigt ont. Men min genomsnälla arabhäst Lilla Mannen tar hand om mig på bästa sätt, och han bar mig lugnt och fint längs stigar och vägar! 🙂 Han må kunna springa nästan hur fort som helst, men han är också en genomsnäll lunketuss som bara gör det jag ber honom om! 😀

Vi red längs vattnet när solen gick ner, och det var så vackert att det nästan var en andlig upplevelse. Tyvärr kunde jag inte fota alla underbara vyer, för jag var tvungen att fokusera på ridningen. Det var bitvis halt på vägen som var väldigt kuperad, och det gled lite under hovarna ibland trots broddarna. Dessutom mötte vi bilar då och då på den trånga vägen, och det stupade ibland rätt rejält ner mot vattnet på den sidan vi red. Så det var fokus i nuet som gällde. Vi hade också med oss en kaffetermos och lussebullar och det smakade riktigt gott efter en rejäl nypa friskluft! 😀

Jag tog några bilder när det passade sig, och med dessa önskar jag alla en riktigt God Fortsättning! 😀

Ett inlägg om något jag lovat i juletid!

Ett inlägg om något jag lovat i juletid!

Än är det jul även om julafton har passerat, och jag hoppas att alla har sköna dagar! Nu när julafton är förbi kanske julstressen har släppt för många. Själv har jag inte känt mig stressad, utan har kunnat fira jul avkopplad i lugn och ro. Vi ägnar oss inte åt något storslaget firande, utan håller det på en nivå som inte kräver några större ansträngningar. Det råkar bara vara så att jag älskar julpynt, så jag pyntar i godan och ro ända fram till julafton. Eftersom jag har lovat mina kära läsare att visa hur jag pyntat, så tänkte jag visa några bilder innan julen är slut😊

Julafton såsom alla dagar under helgen börjar alltid med risgrynsgröt till frukost. Då har man grundat ordentligt för julmaten!😆 Helgens sista grötfrukost är avklarad, och nu ska vi åka till familjen och fira vidare. Jag har knappt ägnat någon tid alls åt bloggandet under julen. Jag vill vara social och sällskaplig i verkligheten, och inte synas med en telefon i handen hela tiden och mumla frånvarande svar när någon pratar med mig. Men snart ska jag åka bil ett tag, och tänkte ägna en stund åt bloggandet.

Frukosten intas till vacker julmusik, och den får även skänka stämning till dagens första paltkoma!😆 Ovan kan beskådas en gröttallrik samt en halväten frukost, och nedan är bordet avdukat.

Jag är inte rutinerad på det här med ”hemma hos-reportage”, så jag glömde fullständigt bort att fota julmiddagen såsom alla måltider utom frukosten! Men jag har iallafall ätit gott och fått sedvanlig rejäl paltkoma!😆 Jag har fotat matsalen för att minnas pyntet, så jag visar några bilder utan ett spår av dukning eller mat!😆 Jag är nästan barnsligt förtjust i belysningar och glitter, vilket kanske inte är så svårt att räkna ut…😆 Jag är också barnsligt förtjust att ligga i soffan och titta på julfilmer!

Efter denna kavalkad (överdos?😆) av pyntbilder har jag infriat mitt löfte, och jag önskar alla en riktigt God Fortsättning på julen! Jag hoppas att ni alla får en riktigt härlig dag!😃

En liten julhälsning

En liten julhälsning

Så är dopparedagen här, och jag hoppas att alla har en härlig och njutbar julafton!😊 Jag hade egentligen inte tänkt att blogga denna dag, för jag tycker att det är viktigt att vara social i verkligheten också, och särskilt en dag som denna😊 Men några ord vill jag ändå säga, nämligen:

Jag önskar dig kära läsare en riktigt God Jul!🎄🎅🏼🤶🏻🌺

Är du en generös eller självisk bloggare?

Är du en generös eller självisk bloggare?

När jag skriver det här vet jag att jag kan reta upp människor. Jag vet också att de som bäst behöver läsa till sista raden antagligen kommer nöja sig med att läsa rubriken och kanske fram till och med denna mening. Jag har tvekat ett tag med att publicera det här inlägget, för jag vill inte att någon ska ta illa upp – det är absolut inte min avsikt. Särskilt INTE de som faktiskt ÄR generösa bloggare. Men ni vet säkert vilka ni är och ska inte ta åt er! <3

Jag kom att tänka på det här med generositet när jag läste listor med julfrågor som en del bloggare har svarat på. En fråga har handlat om ifall den som svarar tycker bäst om att ge eller få. Det känns fint att se att svaret brukar bli att ge. Men om alla bloggare hade svarat – skulle alla då svara “att ge”, eller skulle några vara ärliga?

Något som verkar vara hett eftertraktat att få i bloggvärlden är kommentarer till sina inlägg. Så fint att något som verkar upplevas otroligt viktigt också är gratis att ge! Då har ju alla råd att vara frikostiga! Så varför är inte alla är det?

Det finns bloggare som är generösa och ömsesidiga på riktigt. Stort TACK och all HEDER till ER! Dessa bloggare besöker, kommenterar tillbaka och ger lika mycket som dom får – alldeles frivilligt. Det finns också dom som tar emot och aldrig ger tillbaka. Inte sällan är det bloggare som verkar göra väldiga ansträngningar för att deras blogg ska bli ”stor”.

För den som verkligen vill hålla liv i kommentarsfältet finns supportgrupper på FB för bloggare. Toppenbra verkligen! Syftet med grupperna är att man läser och kommenterar engagerat hos varandra. Men så finns det dom som inte är ett skvatt intresserade av vad andra skriver. Bloggare som läser rubriken och kanske ytterligare någon rad – eller slår ett öga på en bild – och skriver några snabba ord. Till en känslofylld text kan man få läsa “ha en fin dag” eller “fin bild”. Har man “tur” står det något om rubriken eller inledningen till inlägget, och det är inte helt ovanligt att kommentaren blir helt fel till innehållet i texten. Vad säger det här om den som skriver? Jo, det säger:

“Jag skiter fullständigt i vad du har skrivit, för jag är med i gruppen för att du ska kommentera i min blogg”.

Så vad händer om man någon dag inte har ork eller tid att vara med i dagens tråd som läggs ut i gruppen, och istället besöker någon enstaka bloggare man vill/hinner titta in hos? Här blir det intressant, för det är nu man får sitt kvitto på om ens egen blogg är intressant utanför pliktens gränser. Tyvärr är den inte alltid det om det inte råder tvång att kommentera tillbaka.

Så:

Hur gör du när du när någon har besökt just din blogg och lämnat en kommentar? Tillhör du de generösa bloggarna som vill ge glädje tillbaka? Eller struntar du i det, och fortsätter dela din blogg överallt i hopp om att någon mer ska nappa? Kanske är du med i en supportgrupp, och gör en snabbcheck om den som lämnade avtrycket hos dig är med  i dagens tråd. Då måste man ju ge tillbaka. Kanske läser du översta raden och skriver ihop något lite snabbt? Eller låter blicken svepa över någon bild och drar iväg en rad? Kanske spelar det ingen roll om det du skriver är relevant för inlägget du kommenterar – bara du har gjort din plikt? Eller känner du att du har tur om den som kommenterat hos dig inte är med i tråden? För då slipper du ju ge tillbaka…

Personligen försöker jag verkligen så gott jag kan att vara generös, och jag är ledsen om jag någon gång har missat att vara det. Ibland är det också så att en del som kommenterar hos mig lämnar ingen webbplatsadress, och då kan det hända att jag inte hittar bloggen. Men som sagt – jag försöker.

Jag vill avslutningsvis passa på att ge en HYLLNING till alla generösa bloggare som aktivt och osjälviskt förgyller bloggvärlden!

Om du INTE är en generös bloggare – så VARFÖR inte? Är det ett aktivt val? Hur vill du uppfattas?

Julstämning och bloggtankar

Julstämning och bloggtankar

Nu är julafton nästan overkligt nära, och för min del kunde den gärna få skjutas fram nån vecka. Inte för att jag känner mig det minsta stressad av julförberedelser, utan för att jag vill dra ut på julstämningen och nöjet att vänta!😆 Jag tycker i vanliga fall att den som väntar på nåt gott alltid väntar för länge, men å andra sidan känns det lite tomt när julen är slut och allt mysigt pynt ska tas bort. Jag älskar verkligen att ha julpyntat hemma!😄

Det har varit lite glesare med uppdateringar av bloggen ett tag, och det har haft olika orsaker. Det har dels varit av hälsoskäl, och dels pga att jag känner mig väldigt kluven angående vad jag vill med bloggen och mitt skrivande. Jag har inget intresse av att få uppdrag att skriva om mobilskal etc. Förutom att jag älskar att skriva, så är det roliga med en blogg att nå ut till läsare som verkligen på riktigt har ett intresse av att läsa det jag skriver, och som har en genuin behållning av mina texter och bilder. Men hursomhelst är jag inte i mål med mina funderingar än, så jag får berätta när jag har tänkt klart 🙂

Jag önskar alla en fortsatt härlig dag! Ps! Glöm inte att det blir jul även om man inte handlar och lagar mat åt ett helt kvarter – fastän man är några enstaka personer vid matbordet, och även om man inte shoppar ihjäl sin ekonomi. Kärlek kan varken köpas eller säljas. Låt inte julens budskap gå vilse i kommersialismen.

Nu äntligen!!!

Nu äntligen!!!

Gissa vad jag såg när jag vaknade och tittade ut idag! Snö!!😄 Som jag har väntat och längtat! Jag avskyr verkligen när det är mörkt för jämnan, för det gör mig ännu tröttare. Men nu är det äntligen lite ljusare ute, och julstämningen trappades upp ett snäpp. Jag blev så glad att jag fotade snön både inifrån fönstren och utomhus!😄 Det var så mysigt!

När jag ändå var i stämning kom jag igång med att klä granen. Tyvärr kan jag inte visa något färdigt foto ännu, utan visar istället hur stökigt det ser ut med alla kartonger när jag är mitt i påklädningen!😆

Just nu ligger jag i soffan och vilar mig för att få ihop lite ork tills hovslagaren kommer om en stund. Jag har inte lyckats kravla mig upp ur senaste svackan ännu, utan är fortfarande sketslut. Skulle mycket hellre ligga kvar ett tag. Det tar sin tid att göra pedikyr på hästarna, och vinterskoningen med sulor och broddar tar ännu längre tid. Men pållarna verkar också glada åt snön, och jag tog några kort på Lillkillen som busade runt lite😊

Jag önskar alla en fortsatt härlig dag!😊

En fin överraskning!

En fin överraskning!

Ibland händer det små roliga saker när man som minst anar det. Jag har befunnit mig i en rejäl trötthetsdvala ända sen i måndags, och plötsligt kvicknade jag till lite. Gissa om jag blev överraskad när blomsteraffären ringde och ville leverera blommor! Jag fyller inte år och har inte ens namnsdag! Det hann bli många funderingar och gissningar innan blomsterbudet dök upp. VEM i hela fridens namn kunde det vara som skickat blommor till mig?! 😀

Men jag fick svar tids nog. Det var min fina svägerska som ville ge mig lite omtanke. Jag har ju varit extra vissen på sistone, och hon ville muntra upp mig lite. Det lyckades bra kan jag säga! Förutom att jag äskar blommor så känns det alltid lika fint när någon tänker på en. Så jag har njutit av de vackra och juliga blommorna som luktar friskt och gott också! Jag har tagit massor av foton för att föreviga buketten, och några av dessa delar jag med mig av nu!

Jag önskar alla en trevlig helg! 🙂

En däckad dag

En däckad dag

Tänk vilka stolleprover man kan ge sig på ibland! Men det finns ju inget lättare än att vara efterklok – eller hur! Med lite tur lär man sig något också. Tisdagen gick i vilans tecken efter att jag överansträngde mig i måndags. Somnade tidigt på soffan och vaknade mitt i natten. Lite retligt faktiskt. Jag hoppas få ut lite mera av onsdagen.

Jag har nämnt ibland att jag är sjuk, och det har jag varit sedan början av året. Det är därför jag har tappat all min kondis och mycket av mina muskler. Fallolyckan i september gjorde bara allt värre. Det har varit en nedåtgående spiral, och det är den jag kämpar för att vända. Men först måste jag lyckas bli frisk.

Jag får ibland frågor om vad som har hänt mig. Om någon är genuint intresserad och orkar läsa, så har jag nu kompletterat sidan om mig och bloggen. Länk finns nedan.

https://wp.me/Pa4c5t-1K

Oavsett vilket så önskar jag alla en bra dag!

%d bloggare gillar detta: