Vara på väg

Ja då har ännu en vecka av livet passerat sedan första gången jag deltog i Elisas Fem en fredag. Jag tänkte först avsluta meningen med orden ”i full fart”. Men sen ångrade jag mig. För även om det känns så nu i efterhand, har veckan bjudit på mycket tid som gick i snigelfart. Veckans tema kom med perfekt timing, för den har bjudit på mycket irritation. Det här att deklarera är så otroligt tråkigt, och beroende på vad man deklarerar så snärjs man in i så många sorters krångliga regler att jag vill kräkas på dom. Om det ändå vore logiska regler som hänger ihop hela vägen – men nej, så är det inte. Ingen annan än staten kan komma undan med att roffa åt sig ens pengar genom att göra stora kostnader man har haft för att renovera sin sålda bostad, till en vinst att beskatta. Jag skulle kunna skriva länge om detta. Och om någon frestas att upplysa mig om att statlig legaliserad stöld är för ett gott syfte som jag ska vara tacksam för – låt bli.

Så till Elisas frågor:

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

Vad stör du dig på i vardagen?

Att så mycket blir fel och strular, och allt jobb för att rätta till felen. Många paket jag beställt var skadade, och det ska fotas och reklameras. Det kräver tid som behöver användas bättre. Ibland är innehållet defekt men paketet är helt. Samma procedur. Har beställt mycket till nya huset, och i undantagsfall kommer en felfri leverans. Så är det hantverkarstrul som har ställt det såå mycket. Eller att man lämnar in något på verkstad som man återfår felaktigt åtgärdat, och måste åka dit igen för att göra om jobbet. Så är det vilseledande marknadsföring, och att det man köper inte funkar som beskrivet. Eller man får information som är fel, och som ställer till saker. Men värst av är strulet med hästarnas hö. Man blir nästan galen av det sk hästhöet vi har bytt till oss mot kofodret på våra åkrar. Usch så mycket tid jag lägger på att rensa bort ogräs som ofta är giftigt. För övrigt är det för blött för att ens kallas hö. Så mina handskar blir blöta och mina händer värker av kylan. Så mycket av min tid går till helt otroligt irriterande sysslor.

Vad stör dig mer ju äldre du blir?

Elaka samt inskränkta människor. Dom har alltid funnits, men i detta moderna tidevarv har dom funnit en aldrig sinande näringskälla, nämligen internet. Där flockas dom som gamar över sina byten, och går till attack mot alla som dom känner sig överlägsna i förnuft och kunskap. Ju mer dom kan trycka ner och håna någon, desto bättre. Jag undviker att läsa tex tidningensartiklar på nätet. Men då jag ibland läser något som delas på FB, tappar jag tron på mänskligheten då jag läser kommentarerna. Det verkar gå tretton gränslösa besserwissrar på dussinet.

När tappar du tålamodet snabbast?

Jag kan ha ganska mycket tålamod. Men det kan t ex vara när jag råkar på ohjälpsamma människor som inte lyssnar och förstår. T ex har viss personal på vårdcentralen lyckats nagga det i kanten.

Vad stör dig med rutiner?

Att de för mig ofta innebär någon form av frihetsbegränsning. Vissa rutiner tycker jag förstås om, som de dagliga göromålen med att sköta djuren (förutom att rensa ogräs i höbalar). Men att dagligen göra trista saker vid återkommande klockslag tycker jag är hemskt. Jag är i grunden en livsnjutare, och att hålla på och plåga mig till saker för sakens skull känns som en våldtäkt på min själ.

När kan du inte sova?

Oftare än önskvärt. Jag har levt med sömnrubbning sedan barndomen. Min dygnsrytm stämmer inte med 24 timmars-dygnet. Jag är en utpräglad nattmänniska i ett samhälle där normen är att vara morgonmänniska. Har haft det jobbigt med det här större delen av livet då klockan har ringt i ottan. Det har gjorts sömnutredningar och jag har provat alla existerande goda råd. Men ibland skapas man inte rent biologiskt som samhället anser att man ska vara. En gång i tiden fyllde även såna som jag sin funktion i forntida människoflockar. Senaste åren har jag fått utskrivet högdos Melatonin vilket hjälper mig mycket. Men det är väldigt dyrt att äta för jämnan, och ingår inte i högkostnadsskyddet.

Ja det här blev väl inte någon munter läsning. Men så kan det av naturliga skäl bli om man ska skriva om irritation. Jag har mer på lager om detta ämne om någon känner sig sugen på sådan läsning 😉

Tänk så man vänjer sig vid saker. Livet i dagens samhälle må ofta vara stressigt och krävande. Men man kan inte säga annat än att det är bekvämt. Det kanske man inte tänker så mycket på, men numera tänker jag på hur mycket jag tog för givet. Som t ex det här att kunna öppna vattenkranen, och ut kommer rent dricksvatten. Det är väl bara naturligt – åtminstone i våran del av världen. Det är bara att fylla ett glas och släcka törsten. Eller att det bara är att fylla tvättmaskinen med sin smutstvätt, hälla tvättmedel i ett fack och starta den. Lätt som en plätt. Listan på allt jag tog för givet kan göras lång. Men nu tänker jag istället skriva om hur mycket glädje och tacksamhet det ger att få återuppleva livets bekvämligheter. Jag är inte i mål på alla områden, men på god väg. När man köper ett nästan 120 år gammalt hus som stått obebott länge, och som dessförinnan inte gjordes mycket med vad det gäller upprustning – ja då kan man få uppleva hur livet är utan alla vardagliga bekvämligheter.

Det har hänt en hel del under andra halvan av 2025, och jag tänkte berätta en del om det. Listan är inte komplett, men det kommer mer i andra inlägg.

Här kommer en lista på några saker jag åter kan glädja mig åt och känna tacksamhet för:

Att kunna dricka vårat vatten, istället för att åka till brandstationen och hämta dricksvatten varje dag. Vi får vårat vatten från en egen källa en bit upp mot berget. Den behövde rensas och täckas över bättre vilket nu är gjort. Så har ett vattenfilter installerats.

Att tömma ren tvätt ur tvättmaskinen, istället för att samla tvätt och åka iväg och tvätta. Eller handtvätta ibland. Det är inte gjort någon tvättstuga än, men det finns en maskin:)

Att det är varmt och skönt i hela huset, istället för de ynka nio graderna vi hade inomhus när vi flyttade hit. 22 element värmer nu huset, och det kommer bli ett par till. Den nya pannan är effektiv, och så även den nya vedspisen. Kakelugnarna fungerar nu också jättebra. Det är slitsamt att värma huset med egen ved. Men det ger en väldigt go värme och vardagsmotion, samt minimerar uppvärmningskostnaden. Nedan syns vedspisen som också går att laga mat på:)

Att vi har en frys så vi kan frysa in matvaror. För förut hade vi bara ett litet kylskåp, vilket inte var så praktiskt. Nedan kan jag beskådas vid den rejäla kyl/frysen.

Att jag kan tända belysningar både i och utanför stallet.

Att jag när det inte är vintertider som alltid förr kan fylla hästarnas vattenbalja med en slang från husväggen. Där kan jag även fylla vattenkannor och dunkar. Baljan på bilden är hästarnas gamla som är trasig i kanten, för hästarna vägrade först att dricka ur sin nya balja.

Att kunna tända lyset när jag går in i ett mörkt rum i huset.

Att det går att sätta på och stänga av elen till hagarna från husväggen eller stallet. Då slipper jag hålla på och ladda batterier. Jag slipper jag också oron att någon häst ska smita ut om ett batteri töms.

Att vägen går att åka på året runt, istället för att man knappt tar sig upp – trots fyrhjulsdrift – på en djupt spårig puckelpist när det t ex är tjällossning. Fotot nedan är taget i december då det regnade för jämnan så marken var mjuk och blöt överallt. Men vägen hade äntligen bärighet.

I somras blev ojämnheterna nerhyvlade, och vägen grusades upp rejält.

Att fyrhjulingen har fått snökedjor så den tar sig fram ordentligt i snön när det måste plogas. Nedan kan den beskådas efter hemkomsten från verkstaden där dessa monterades.

Att det nu finns garderober att ha kläder och andra textilier i, även om lite är kvar att göra på det området. Det tar sin tid att måla i befintliga utrymmen och att sätta ihop Ikeas garderober. Nedan kan första garderoben som monterades ihop beskådas.

Kanske verkar det inte vara så storslagna saker. Men det är det. För när man är utan en del av modern tids bekvämligheter ett tag, och får jobba på att återskapa dom bit för bit – då känns det stort. Som jag sa till VVS-killen som satte en vattenutkastare på husväggen, så jag slapp bära vattendunkar till hagen i somras: ”Du har gjort mig lycklig idag!”. Ja exakt så känns det för varje liten bekvämlighet som återskapas 😀

Ha det så bra tills vi ses igen:)

Idag tänkte jag göra något nytt, nämligen delta i Elisas Fem en fredag. Jag såg att veckans frågor handlar om att det är nytt år. Jag har satt kursen för även det här året, även om det inte är detaljplanerat än som 2025 var. Men vad som ska göras är redan till stora delar bestämt, så nu gäller det att komma igång. Dock är det så att förra året jobbade jag så otroligt hårt med att genomföra den väldigt stora livsförändringen, att jag har behövt slå av på takten sedan jul. Någon gång behöver man återhämta sig också. Men åter till Elisas frågor.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här hos Elisa så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag.

Har du tänkt på några nyårslöften för i år?

Nej inte alls, för jag har slutat med nyårslöften. Tycker att dom är meningslösa. Om jag behöver förändra något gör jag det när behovet uppstår.

Vad vill du förenkla istället för att förbättra?

I min nuvarande situation hänger det här ihop. Om stallskötseln ska kunna förenklas så den inte är så tungjobbad, måste vissa förutsättningar förbättras. Som t ex att dra in vatten i stallet så jag slipper bära dunkar från huset.

Vad vill du uppgradera i ditt liv – liten detalj eller stor grej?

Ytskikten i huset. Få bort 70-talet med hjälp av färg och tapeter. Har 2025 ägnat mig åt renovering och åtgärder för att uppgradera funktionalitet. 2026 ska jag uppgradera det estetiska.

Vad vill du ha mer plats för i din kalender?

Att rida, måla, skapa smycken, skriva på min bok och socialt umgänge.

Vad hoppas du att ”framtida du” tackar dig för om ett år?

Att jag lyckades genomföra allt som behövdes för att komma hela vägen i mål med stora livsdrömmar.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂

Idag har jag gjort något som gjorde mig så glad. Jag var nämligen och träffade en nyfunnen vän. Det har tyvärr varit så ett tag att jag inte har haft tid att vara så social. Månad efter månad har det varit tvunget att följa en minutiös planering för att ro livsprojektet i hamn. Innan jag flyttade träffade jag vänner som jag nu tyvärr har långt till. Så det går inte snabbt och enkelt att ses längre. Jag trivs förvisso utmärkt bra i mitt eget sällskap, och ensam tid ser jag vanligtvis som egentid att ta vara på. Men jag är också en social människa som trivs med umgänge i olika former. Att träffa likasinnade och bara prata eller hitta på saker. Så det enda jag fann lite svårt med flytten var att lämna människor jag inte ville lämna. Nu är det ju inte så att jag aldrig mer kan träffa dom, men det lär bli sällan med tanke på avståndet.

Dock är jag en obotlig optimist, så jag tänker att jag inte ska behöva leva i social torka resten av livet. Det må vara mycket kvar att göra med renoveringen av gården, men nu är det dags att ta tag i den sociala biten. Så det har jag gjort via en FB-grupp, och glad i hågen satte jag mig idag bakom ratten och åkte i solsken på snöiga vägar för att träffa en ny vän. Åh så himla trevligt det var! Timmarna bara flög iväg, och när jag styrde kosan hemåt var jag fylld av glädje och energi:D

Nu ska jag vara sällskaplig här hemma, och hoppas hitta en bra film att se. Jag avslutar inlägget med en bild på slalombackarna jag åkte förbi. Det var en sån häftig dimma över dom, men den var svår att fånga på bild.

Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂