Browsed by
Kategori: Tankar om livet

Att pigga upp sig i höstmörkret

Att pigga upp sig i höstmörkret

Comments 38 comments

Milde tid så trött jag blir denna tid av året. Som om inte mörkret är sövande nog, så smattrar regnet återigen mot såväl taket som den vattendränkta marken. Medan andra verkar vara så myslyriska och äntligen får gotta sig med sina efterlängtade stearinljus, önskar jag nästan att jag kunde få stryka november ur almanackan.  Eller varför inte gå i ide åtminstone en månad. Sen kunde jag vakna till när adventsljusstakarna ska tas fram. För det är då det mysiga börjar på riktigt.

Hursomhelst ska transportsträckan med namnet November upplevas varje år, så det gäller att försöka utvinna lite energi ur vad som står till buds. Något som är superviktigt för mig är att gå ut och röra på mig varje dag. Utan friskluft blir jag segare än ett tuggummi, och samma sak gäller för dagsljuset. En daglig promenad vill jag tipsa alla som har möjlighet att se till att ta, för det mår man mycket bättre av. När solen skiner brukar jag försöka titta mot ljuset så gott det går. Jag brukar också lägga märke till sånt som är fint att titta på, för det ger positiva känslor😊

Något annat som piggar upp är att äta ordentlig mat. Det viktigaste för mig är att äta bra mat, men jag vill också äta gott. Jag har dragit ner på socker ganska ordentligt, och ju mindre socker jag äter desto mindre sugen blir jag. Numera köper jag nästan aldrig godis. Men ibland skriker det till i snasktarmen, och då händer det att jag äter nåt smaskigt. Jag har för ovanlighetens skull bakat lite, och det blev riktigt gott (för att vara gjort av mig😆). Så därför delar jag lite stolt med mig av en bild på de två underverken😄

Känner du av mörkret? Hur gör du isåfall för att få energi?

Vemod och längtan

Vemod och längtan

Comments 58 comments

Nu frasar löven under skorna när jag går över gårdsplanen. Den hårda vinden får kläder att fladdra och håret att virvla omkring. Solens strålar silar genom glesnande trädkronor, medan löven lossnar från vajande grenar.  Fönstret är stängt om natten, och inga fåglar sjunger på morgonen. Nu är den här – den vackra tiden jag aldrig längtar efter. Plötsligt är det dags att ha jacka på sig, och shortsen är undanstuvade för lång tid framöver. Jag vet att jag tjatar om det varje år, men jag saknar redan sommaren med sitt ljus och sin värme.

För en kort tid är naturen så färgsprakande och vacker. Jag vill suga i mig alla nyanser av varenda lysande färg, och spara dom alla till kommande färglösa dagar. Till alla regniga och gråa dagar då inte dagsljuset lyser upp varken utomhus eller i mitt hem. Jag vill att minnet av färgerna ska ge energi som räcker ända till nya färger tittar fram igen. Vårens starka och muntra färger som sjuder av allt liv som vaknar omkring mig.

Ta vara på det vackra och ha en fortsatt härlig höst!

Tyst på dig gnällpotta!

Tyst på dig gnällpotta!

Comments 66 comments

Hoppas att ingen satte kaffet i halsen nu, eller nåt annat lika obehagligt. För den gräsliga rubriken är vad jag sa åt min egen hjärna igår. Den började spinna iväg med en massa sura tankar som för en stund var lite svåra att tygla. För hur tålmodig jag än lägger mig vinn om att vara, så kan faktiskt tålamodet tryta någon gång.

Hösten verkar helt enkelt inte vara min tid. Ännu en höst har jag råkat för ut nåt skit rent ut sagt, dvs en skada. Förra hösten var jag opererad efter flygturen nerför trappan. Den här hösten är det ryggen. Det ska ätas tabletter och vilas till leda. Men så sa jag åt min gnälliga hjärna på skarpen att ryggen börjar ju faktiskt bli bättre. Den här hösten kommer jag inte gå som en enarmad bandit i månader. Så min bångstyriga hjärna gav motvilligt med sig efter ett tag😆

Hursomhelst, för att muntra upp mig åkte vi på en söndagsutflykt i det vackra vädret. Det blev en tur till Övralid och Verner von Heidenstams hem. Tyvärr var det ingen visning när vi kom dit. För den som inte känner till det kan jag berätta att han fick nobelpriset i litteratur 1916. Min trilskande hjärna ville först ogärna släppa tanken på hur underbart det kunde ha varit att gunga fram i sadeln på en fyrfota vän bland färgskiftande träd. Men jag fick tyst på den, och vi fick en skön dag. Det blev picknick med toscabullar till ljudet av bräkande får. Utsikten var så hänförande att det var oundvikligt att njuta.

Idag delar jag med mig av några bilder från utflykten, och önskar alla en härlig dag!😊

Fåren hördes bättre än dom syntes😄 Fick zooma bilden rejält för att mina kära läsare ska slippa leta efter ett förstoringsglas att hålla mot skärmen.
Detta var Verner von Heidenstams hem 1925-1940. Han köpte gården Övra Lid 1923, ritade själv huset, och ändrade gårdens namn till Övralid.
Här framför huset satt Heidenstam gärna och njöt under varma sommarkvällar, av utsikten och solnedgångar över Vättern.
Vi passade på att njuta av bullar på Heidenstams utsiktsplats. Plötsligt mindes jag att fota innan bullen var helt uppäten!😆
Här vid Heidenstams gravvård utdelas på hans födelsedag Övralidspriset till en svensk författare eller forskare.
I närheten av Heidenstams hem finns ett jättegulligt café. Det var tyvärr stängt för säsongen.

Att kunna se tillbaka

Att kunna se tillbaka

Comments 54 comments

Gissa vad jag plötsligt kom att tänka på! Nåväl, det är nog inte så lätt att pricka rätt, så jag ska genast berätta😆 Nu kan jag liksom så många andra gå tillbaka i bloggen och se vad jag skrev om samma datum för ett år sedan! Förutsatt att jag skrev något den dagen förstås. Bloggen fyllde nämligen ett år i somras, men eftersom jag inte varit så flitig med att uppdatera den senaste tiden gick födelsedagen obemärkt förbi. Alltså inget tårtkalas för Vara på väg😆

Det har iallafall varit intressant att se tillbaka på vad jag gjorde och tänkte för ett år sedan. Förra året var verkligen bedrövligt på så många sätt, för livets käftsmällar verkade nästan tävla om att få klappa till mig på truten. Men även ett hemskt år har sina ljusa stunder, och jag biter mig hellre fast vid minnena av dessa. Så vad skrev jag om den 28:e september 2018? Jo, jag skrev ett inlägg om mina tankar om vänlighet. På väg hem från sjukhuset stannade jag till för att ta en promenad. Jag hade högerhanden i paket efter min störtdykning nerför trappan. Det var en strålande vacker dag, och jag hittade en liten skylt med ett mycket fint budskap i en blomrabatt. Jag länkar till inlägget nedan😊

https://varapavag.se/2018/09/28/en-liten-tanke/

När jag ändå tittade på minnen i bloggen, passade jag också på att se tillbaka i fotoalbumet i min knökfulla telefon. Bland de drygt 20.000 bilderna hittade jag fotona jag tog under promenaden. Det är mängder av bilder fyllda av solsken, men jag minns hur stelfrusen jag var när jag gick omkring och fotade😄 Jag delar med mig av några bilder nedan.

Men nu är det dags att återgå till nuet! Jag önskar alla en härlig dag med en färsk bild på årets begynnande höst. Jag är min vana trogen, och har som varje år fotat utsikten genom sovrumsfönstret😄

Bland det bästa som finns

Bland det bästa som finns

Comments 72 comments

Tänk om man ändå kunde bromsa in tiden! Jag tycker att den går alldeles för fort på sommaren. Nu har det gått ett par veckor sen jag skrev, för jag valde att göra en paus. Jag har bara haft telefonen att blogga med, och mottagningen har ofta varit dålig. Vi har sökt oss bort från civilisationen så mycket vi har kunnat, och har ofta vistats på så ensliga platser som möjligt. Att vistas i naturen är ett balsam för själen, men det blir inte lika verksamt om man fingrar på sin sega telefon för jämnan😆 Men jag kommer att skriva lite i efterhand om vad vi har haft för oss.

Det har iallafall varit sköna och avkopplande dagar. Om det vore upp till mig skulle sommaren inte tillåtas att ta slut. För min del handlar den inte endast om värme och grönska, utan också om frihet! För mig har friheten alltid varit dyrbar, och bland det bästa som finns. Att under en fjuttig månad av tolv få slippa dignande krav och göra vad man vill. För även om man inte ställer ett enda krav på sig själv, så har man ändå nästan alltid yttre ofrånkomliga krav på sig att rätta sig efter. Man styrs av klockan och allehanda förpliktelser vare sig man vill eller begriper det. Nu är jag förvisso sjuk, så ekorrhjulet har inte sin forna galna fart. Men jag har varken lust eller ork att ge mig iväg med husbilen på egen hand, så mitt sällskap måste ha sin tid av årlig frihet.

Slappar medan regnet trummar på taket.

Hursomhelst är sommaren ännu i full gång!😃 Jag njuter för fullt av sköna dagar i tunna sommarkläder. Än får jag vakna till fåglarnas sång, och det finns tid kvar att gå barfota i sanden. Det är förhoppningsvis inte färdigbadat, och solbrännan kan ännu bättras på. Flera sköna promenader står på tur, och ännu flera stora glassar och goda sommarmåltider återstår att äta. Det sista regnet lär inte ha fallit, och jag kommer som alltid bli glad när solen tittar fram igen. Nuet må variera, men oavsett vad som sker i stunden är det riktigt gött! Sommaren och friheten är tveklöst bland det bästa som finns!

Jag önskar alla en härlig dag med några bilder från en kvällspromenad i Mölle😊

Hur blir man lycklig?

Hur blir man lycklig?

Comments 50 comments

Om man googlar för att få svar på den frågan, får man hur många goda råd som helst. Många av råden är samma som man ger någon som vill öka sitt välbefinnande, eller börja må bra. Det är kanske logiskt, för om man inte mår bra, eller inte anser sig må tillräckligt bra, är det kanske svårare att känna sig lycklig. Eller är det verkligen så? Personligen tror jag att det beror på vad man anser att lycka är, och hur den ska kännas.

För mig är lycka en slags genomgripande känsla av tillfredsställelse och glädje. Den kanske inte förgyller precis varenda liten sekund av tillvaron, men den finns ändå där. Ibland stark åt det euforiska hållet, och ibland mild och rogivande. Så hur uppnår man denna känsla enligt mitt sätt att se på saken? Jo, bl a genom att känna tacksamhet, leva i nuet, och se glädjen i små saker. För det går – även om man har mist mycket mera i livet än vad man en gång kunde fantisera om.

Så vad känner jag tacksamhet och glädje för? Jo, listan kan göras lång. Även om jag inte är frisk än, så märker jag pyttesmå framsteg. Jag har t ex lite lättare att läsa och skriva. Den senaste medicinska behandlingen börjar göra min kropp lite starkare. Ja må ha förlorat ett antal sk vänner som glömde bort min existens när jag blev sjuk, men de som fortfarande finns kvar i mitt liv har jag överlag ännu bättre relationer med. Jag känner också tacksamhet (vilket jag alltid har gjort) för allt vackert som finns omkring mig, såväl i naturen som i min närhet här hemma.

Några vardagliga saker jag är tacksam och glad för är vackra dagar, sköna kvällar, och samvaron med nära och kära på två och fyra ben.

Jag är också tacksam och glad för att det äntligen är sommar. Hela livet känns lättare på sommaren. Det finns så mycket härligt man kan göra – t ex åka och bada.

Sist men inte minst så är jag är tacksam för att det regnar ibland i år. Ännu en lika torr sommar som förra året vore inte lyckat. Nedan är bilder på när värsta ovädret plötsligt drog in över sjön, och strandmadrasser och handdukar rafsades ihop i all hast!😆

Dela gärna med dig av vad som gör dig lycklig!

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar!😊

En tid av stora kontraster

En tid av stora kontraster

Comments 32 comments

Visst är väl livet fyllt av kontraster ibland? Naturen nästan exploderar av växtkraft och energi, medan jag själv försöker minnas hur det kändes att vara pigg. Ögonen njuter av den allt vackrare vårgrönskan, medan huvudet värker av välfyllda bihålor. Jag har haft svårt att slå mig till ro vid skärmen ett tag, och inläggen jag sporadiskt har påbörjat har inte blivit avslutade. Jag har istället fastnat i en slags hänförelse över allt som pågår omkring mig i nuet. Solen strålar från en klarblå himmel, och såväl trädgården som huset badar i dess gyllene sken. Det är så vackert att jag inte kan se mig mätt, och jag vill stanna tiden samtidigt som jag längtar efter sommaren. Att få vakna till fåglarnas muntra sång genom sovrumsfönstret är ett balsam för själen, som kommer att få åtnjutas i månader framöver. Färgglada blommor avlöser varandra i trädgården, och de nyligen kala träden fylls med lysande gröna löv och vackra blommor. Årets frukter och bär har börjat skapas på grenar som sakta rör sig i den vind som susar i trädkronorna. Kraft och energi blandas med frid och harmoni, och åtminstone de sistnämnda smittas jag av.

I rabatterna blommar tulpaner, påskliljor och pingstliljor, och annan växtlighet är på gång. Vinden gör det svårt att fota för motiven rör sig hela tiden.

Gräset är klippt för första gången i år! Doften av nyklippt gräs är ett riktigt sommartecken för mig. Ett annat sådant är att stommen till paviljongen snart ska kläs i tyg. Det är alltid lika mysigt att sitta i den när det ska ätas – oavsett om det är fika eller mat 🙂

Bland plantorna sjuder det av växande liv, och medan vissa blommar för fullt, ligger andra på efterkälken. Än så länge står alla på fönsterbrädor runtom i huset, men nu börjar det bli dags att ta växthustälten i bruk.

Jag hoppas att alla har en riktigt härlig vår, och att det finns tid att njuta av allt det fina som händer. Livet är alltför ofta välfyllt av förpliktelser som får dagarna att springa förbi. Dagar blir till veckor som blir månader och år. Plötsligt sitter man där med sin långa näsa och inser att alla dagarna som kom och gick var ju faktiskt livet. Vissa saker kommer man inte undan hur gärna man än vill. Andra saker borde man se till att göra hur liten möjlighet man än verkar ha. En sådan sak är att stanna upp i nuet, och att se, andas och njuta. För vad som än har hänt, och hur många tankar man än har om sin framtid, så är det i nuet och i det ögonblick vi befinner oss som livet pågår. När vi tar vara på stunden tar vi vara på livet.

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Min oas av skönhet och fullständig harmoni

Comments 40 comments

Visst är väl livet ganska märkligt ibland. En och samma sak kan fylla en med helt olika känslor, beroende på när man tänker på den. Det kan börja med att man känner en jättestor förväntan. Man bubblar av spänning inombords, och ser så mycket fram emot vad som komma skall. Förväntan övergår sedan i glädje, njutning och tillfredsställelse. Men så tar livet en annan riktning, och kvar blir känslor av tomhet och saknad.

Jag brukar nästan aldrig se tillbaka, men idag tillät jag mig att göra det en stund och gläntade på dörren till undanstuvade minnen. För första gången på flera år tittade jag tillbaka på min lilla oas som jag lämnade för ett antal år sedan. Det var så att jag rensade lite i en skrivbordslåda, och råkade hitta några CD-skivor med bilder som legat osedda i flera år. Plösligt var jag tillbaka igen, och kunde känna allt jag kände där och då. Värme, dofter, glädje, förväntan, njutning och så många andra känslor.

Att ta beslut ger alltid konsekvenser, och ibland får man ta det onda med det goda. Jag lämnade något som jag alltid kommer ha kvar en bit av i mitt hjärta. Något vackert vars minne för alltid kommer fylla mig med värme och ett uns av saknad. Här visar jag lite av min forna oas, nämligen mitt drömväxthus. Där odlade jag blommor och övervintrade växter. Men det var också en plats för avkoppling, livsnjutning, måltider, kaffestunder och umgänge. Allt detta till en hänförande utsikt. Bilderna är inte av bästa kvalitet, men jag hoppas att dom ändå kan förmedla känslan jag hade av fullständig harmoni och tillfredsställelse.

Jag har alltid älskat blommor. Jag brukade kallas ”hon med blommorna” när det var någon som inte visste vad jag hette.

Här syns växthuset i bakgrunden av bilden. Det byggdes på högsta punkten på tomten, med utsikt över både trädgården och bygden.

Växthuset ser lite tomt och övergivet ut inför vintern.

Livet går alltid vidare, och nu har jag så mycket annat som är fint att glädjas åt. En del av detta kommer också bli till vackra minnen en dag.

Idag blev jag verkligen inte glad!

Idag blev jag verkligen inte glad!

Comments 38 comments

Även om man egentligen vet bättre kan man ändå bli besviken. Just för att man hade andra förväntningar, och hade sett fram mot något annat än vad som blev. Idag råkade det bli en sån dag – av två anledningar, varav nummer ett är den minst svårsmälta. Jag kravlade mig sömndrucken upp ur sängen för att ta tag i dagen. Tittade ut och möttes av en mycket ovälkommen syn, nämligen snö! Jag vet ju att det ännu är april, och att detta är en daglig syn för många i vårt avlånga land. Men jag hade hunnit vänja mig vid den grönskande våren. Nu är det ruggigt och kallt igen, och den tjockstickade öronlappsmössan pryder återigen mitt huvud. Jag har en rejäl ylletröja under täckjackan, och fryser om tårna trots ullsockarna i stövlarna. Kroppsvärmen steg tillfälligt av mockningen, men något mysigt utomhuspyssel med stelfrusna fingrar i bitande vindar lär det inte bli. Om jag hade kollat väderprognosen igår skulle jag inte ha planerat något sådant. Men men, jag inser förstås att detta är ett I-landsbekymmer.

Så till besvikelse nummer två för dagen. Förutom vintervädret konstaterade jag även något annat som inte alls var kul. Detta kan jag tyvärr inte berätta öppet om, utan får försöka skaka av mig det hela i tysthet. Tankarna cirklar kring det här med förväntningar. Jag brukar verkligen göra mitt yttersta för att inte ha negativa sådana. Men för ett ögonblick funderade jag på om det vore smidigast att inte ha några positiva heller. Men utan positiva förväntningar vore jag inte jag. Så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet, när jag har trott bättre om någon eller något än vad verkligheten bjuder. Det är ju sånt som händer ibland. Med lite tur jämnar det väl ut sig snart, och någon eller något visar sig bättre än jag trodde.

Nu ska jag gå in för att rensa huvudet och köra en reset på denna dag. Jag önskar alla en bra dag!

Det ska va gött å leva

Det ska va gött å leva

Comments 27 comments

Det sägs att man inte saknar hästen förrän spiltan är tom, och tyvärr är det nog ofta sant. Något som man verkligen saknar när den försvinner är hälsan. Tänk så lätt det är att ta den för given.

Sedan början av förra året har jag fått lära mig att verkligen vara rädd om mig. Att inte förbruka mer energi än vad jag har, och att vila när kroppen eller hjärnan säger ifrån. En sak som är viktig är att göra sånt som ger glädje. Det kan vara enkla saker, som att njuta av en kopp kaffe i solen.

Det kan också vara att drömma och fantisera om sommaren. När jag var frisk och tvingades jobba på tok för mycket fanns inte tiden. Det packades i all hast när det äntligen var klart att det gick att åka iväg. I år står valet mellan husbilen som kan beskådas i trädgården nedan, eller någon annan sorts resa. Det underbara med husbilen är att leva i fullständig frihet, och att kunna se havet utanför fönstret när man vaknar!

Det är också underbart att resa lite längre bort och bada i varmt vatten, när man är en badkruka som jag är!😆

Att pyssla med trädgården är oerhört avkopplande. Finns det förresten någon som ser vad den gröna tussen nedan är för något? Jo, det är en av flera tussar med midsommarmat som växer för fullt nu, nämligen gräslök! Jag råkade trampa på nåt strå, och det luktade så starkt, att jag plötsligt blev sugen på sill och potatis!😂

Det finns en risk att jag överdoserar blombilderna, men jag kan inte låta bli!😆 Det är helt magiskt att se vårblommorna bli fler och fler i trädgården!

Så hur går det med frösådden? Jodå, det går sakta framåt, och jag stoltserar med ännu en bild som kräver god syn för att se de små underverken!😆

Sist men absolut inte minst kommer tiden jag tillbringar med hästarna! Ett riktigt balsam för själen!

Vad ger dig avkoppling eller glädje i livet?😊

%d bloggare gillar detta: