Browsed by
Kategori: Tankar om livet

Tiden springer iväg för fort

Tiden springer iväg för fort

Så är det september och höst skriver jag som är lite sen på bollen;) Halva månaden har ju redan gått, men senaste inlägget skrev jag ju i augusti. Är det någon mer än jag som tycker att tiden springer iväg för fort? Veckorna bara rusar fram och det känns som måndag – fredag hela tiden. September har hittills iallafall varit en ganska somrig månad, och det glädjer mig som klamrar mig fast vid sommaren så att knogarna vitnar.  Jag har även denna månad fått tillfälle att njuta av solens strålar vid sjöns glittrande vatten. Dock utan att bada förstås. För en badkruka räcker det gott och väl att doppa fötterna i vattnet.

Men att sitta på bryggan och läsa är ett behagligt favoritnöje. Jag har så många intressanta böcker jag vill läsa, men när man läser långsamt som jag  räcker dom länge.

Det har förstås också blivit picknick i det gröna. Ja här är det fortfarande mestadels grönt ute. Men vi brukar äta picknick året runt, så det är ingen årstidsbunden syssla.

Man kanske kan tro att jag inte gör så mycket annat än att ägna mig åt olika sorters livsnjutning. Men så är det inte. Jag har min dagliga dos av sysslor jag också, varav vissa inte är det minsta roliga. Dock är det viktigt att skapa balans i tillvaron, och det gäller nog det mesta. När man fått erfara hur det kändes med en riktigt rejäl hälsokrasch, så blir balansen viktigare än någonsin. Jag har haft väldigt fullt upp ett tag, och då gäller det att verkligen lägga sig vinn om att ta sig stunder av återhämtning.

Jag håller också på med ett inlägg om utställningen av tavlor och smycken som jag hade i början av månaden. Så mer om detta framöver. Ikväll ska jag åka till skogen och ägna mig åt lite härlig nymånetrumning.

Ha det så gött så ses vi igen! 🙂

0
Varit på retreat

Varit på retreat

Så har det varit tyst i bloggen ett tag, och några dagar av den tiden har jag varit på retreat. En del av retreaten var tyst och mobilen var förstås undanlagd. Jag har ägnat dagarna åt yoga, meditation och mindfulness, och har undervisats av duktiga och entusiasmerande lärare. Vi började tidigt om morgnarna och höll på till närmare läggdags, och fick prova på en massa olika övningar och tekniker. Alltsammans var väldigt intressant, och den som tror att meditation bara går ut på ”att sitta still och tänka på ingenting” vet inte hur fel den har. Meditation kan till och med utövas gående. Kanske kommer jag att skriva om ämnet framöver för att skingra fördomarna.

Ibland hade vi en ledig stund, och den tiden ägnade jag oftast åt att promenera. Under den tysta delen av retreaten stannade jag till vid en sjö och satte mig. Det var väldigt trevliga människor som deltog i retreaten, men från det ögonblicket då tystnaden inleddes förändrades umgänget fullständig. Det överraskade mig faktiskt hur obekväma många blev av att vara i tystnad med människor som man hade haft trevligt med stunden innan. Det fanns inga regler om att vi inte fick titta på varandra eller kommunicera på andra sätt än med ord. Det kan vara så på en tyst retreat att man ska undvika all kontakt, men så var det inte på den här. Men ändå vågade de flesta inte ens titta på varandra eller ens sitta bredvid varandra vid matbordet. Och att hälsa genom att nicka eller vinka till varandra var inte tänkbart ens på morgonen. Jag gjorde det rent reflexmässigt, och kände mig dum när jag inte fick någon sorts hälsning tillbaka. Det slog mig hur språklöst, osocialt och torftigt människans umgänge blir utan ord jämfört med djurens. Själv har jag ända sedan barndomen umgåtts med djur, och trots att de aldrig säger ett ord kommunicerar de alltid med varandra och med mig. Det känns aldrig krystat och konstigt att umgås med djur, utan helt naturligt och socialt.

Det verkar vara så att många har svårt för att vara i tystnad bland andra och umgås med sina tankar. Personligen tycker jag att det är skönt med tystnad och att tänka i lugn och ro. Jag är van vid att vara ensam och fundera och bearbeta saker för mig själv. Så den biten blev jag inte det minsta illa till mods av. Men jag valde att gå iväg för att slippa känna av den knepiga energin från de som våndades. Det var en lättnad att sitta vid sjön och slippa känna den tryckta stämningen.

När tystnaden bröts blev det trevligt och lättsamt igen. De lediga stunderna fylldes av härliga samtal om allt möjligt i stort och smått. Någon hade jag kunnat fortsätta prata med flera dagar i sträck, och det kändes tråkigt att skiljas åt vid hemfärden. Sedan jag kom hem har jag haft många funderingar, men dom får jag ta i ett annat inlägg, för det är dags att runda av här.

Jag önskar alla en härlig fortsättning på sommaren! 🙂

0
En fest för ögonen

En fest för ögonen

Så är den äntligen här, den efterlängtade tiden då pionerna blommar. När man som jag älskar  både blommor och starka färger, är det en fest för ögonen. Vi har pioner på olika platser i trädgården, och de som växer intill husväggen slår ut först. Sen kommer de andra vartefter. Jag förundras som alltid när jag ser sommarens fägring över att naturen skapar så mycket skönhet. Som vanligt har jag dokumenterat det vackra med min telefon, så att jag kan dela med mig av blomsterprakten till mina läsare.

Det finns en slags trygghet i naturens cykler. Även om jag får erkänna att jag inte uppskattar dom alla lika mycket, så känns det skönt att veta att vissa saker är förutsägbara i en föränderlig och på många sätt galen värld. Vad som än händer omkring oss människor i stort som smått, så lever naturen sitt eget liv. Grönskan och blommorna behöver inte vänta på varken lön eller bättre tider för att slå ut, och vi människor kan njuta fritt av fägringen vi ser omkring oss.

Den här sommaren är väldigt speciell. Det är så mycket nytt och spännande på gång i livet, samtidigt som konsekvenserna av olyckan förra våren fortfarande påverkar väldigt mycket. Det nya livet vävs ihop med nya förutsättningar, och jag blickar framåt med förväntan mot möjligheter istället för begränsningar och vad som gått förlorat. Varje gång livet delar ut sina feta dråpslag, får man samtidigt en möjlighet att se och uppskatta det man har kvar. Man får en möjlighet att fördjupa sin tacksamhet.

Egentligen var det här inlägget bara tänkt att handla om pionerna, men det drev iväg och blev filosofiskt. Men så kan det bli, och så får det vara.

Jag bjuder på ytterligare några bilder, och önskar alla riktigt härliga sommardagar! 🙂

Ifall någon undrar vad det är för olycka jag skriver om, så finns en länk här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

0
Utmaningar, livsnjutning och tacksamhet

Utmaningar, livsnjutning och tacksamhet

Det har ekat tomt här inne i bloggen ett tag, vilket i och för sig inte är helt ovanligt. Det har hänt en hel del sen jag skrev senast, så det vore orimligt att räkna upp allt i ett inlägg. Men det kan bli så att jag framöver delar upp saker i lagom stora portioner som inte söver mina läsare. Hursomhelst har det varit fullt upp ett tag, och nu när långhelgen är här har jag fokuserat på att vila, skapa, fixa lite utomhus och njuta av det underbara vädret.

När det är så härligt ute som det är nu, vill jag helst bara vara utomhus så mycket jag kan. På kort tid har nakna trädgrenar fyllts av grönska och en överdådig blomsterprakt. Det är så lummigt och grönt ute att det känns som om sommaren är här. Fåglarna sjunger från morgon till kväll, hästarna frustar i hagen och små fjärilar dansar lättsamt förbi i luften då och då. Tvätten hänger på tork utomhus, och luktar sådär sommarfriskt när jag tar in den. Måltider äts utomhus och smakar extra gott under himlen och trädkronorna.

Nu är den äntligen här – den här tiden som jag längtar så intensivt efter varje lång, mörk och kall vinter. Jag har blivit solbränd när jag har suttit ute och läst i solstolen, och kortbyxorna används flitigt igen. Jag njuter i nuet medan jag drömmer om sommarens äventyr. Livet må bjuda på allehanda utmaningar och svårigheter, men de släpps inte in i mina stunder av livsnjutning. Här och nu känns det så bra, och jag känner tillfredsställelse och tacksamhet.

Jag hoppas att alla har en härlig vår, och kan njuta av solsken, värme och grönska 🙂

0
När magkänslan får bestämma

När magkänslan får bestämma

Brukar du lyssna på din magkänsla? Under många år av livet var jag inte särskilt bra på det. Jag hörde den, men resonerade bort vad den hade att säga mig om budskapet inte passade ihop med omständigheterna. Det fanns en tid då jag brukade tänka att jag vid beslutsfattande tog hänsyn till både rationellt tänkande och magkänslan. Men jag var nog ganska bra på att lura mig själv, för när jag tänker tillbaka fick ofta magkänslan stå åtsidan för det som hjärnan resonerade fram. Ett beslut kunde skava någonstans innerst inne, men det var ju det ”förnuftiga” att göra, eller det som förväntades av mig. Men nu är det slut på tiden då magkänslan ofta blev överkörd. Nu är den min kompass, och den jag sätter min fullständiga tillit till. För när jag tänker tillbaka var det magkänslan som nästan alltid hade rätt. Om något kändes fel men jag gjorde det ändå så blev det inte bra. Det kunde rentav bli riktigt dåligt.

När nu mitt nya liv växer fram så är det utifrån vad som känns rätt. Det kan andra ha invändningar emot – såsom alltid förr – men jag bryr mig inte längre. Det var bl a därför jag såg till att få byta rådgivare. Jag har inte träffat den nya än, men om den personen också är en skeptisk och negativ pessimist så blir det good bye till den också. Jag har fått nog av människor som tror sig veta bättre än mig hur man lever mitt liv. Jag ska göra det jag brinner för och tror på – kosta vad det kosta vill. I ett tidigare inlägg berättade jag att jag återigen ska satsa på mitt målande som fick stå åt sidan i åratal. Så nu målar jag efter åratal av uppehåll, och kommer återigen att ställa ut.

Jag har berättat i tidigare inlägg att det kommer att ske ett antal förändringar i mitt redan så förändrade liv. Tanken är att jag berättar om olika saker vartefter tiden är mogen. Nu är den mogen att berätta lite till, så här kommer nästa sak som är bestämd: Jag ska snart utbilda mig till meditationsledare, och leda guidade meditationer för grupper och även för enskilda personer. Det känns rätt hela vägen in i hjärtat att kombinera mitt intresse för och behov av meditation, med att få människor att må bra och utveckla sig själva. Jag kommer inte att gå in på några detaljer i det här inlägget, utan jag ville bara berätta. Beslutet är taget och jag är jublande glad.

Ja det var allt jag berättar den här gången, och för den som har lust att vänta kommer det mera.

Ha det så bra! 🙂

Nedan kommer ett par inlägg som jag nämner i texten:

https://varapavag.se/2023/03/07/spannande-tankar-i-fullmanens-sken/

https://varapavag.se/2023/01/02/nagot-jag-aldrig-trodde-jag-skulle-gora-igen/

0
Mycket strul och lite livsnjutning

Mycket strul och lite livsnjutning

Senaste tiden har det känts som att det har gått troll i olika saker. Det har varit allt möjligt som har strulat som t ex otrevliga besök inom vården, ett inbokat viktigt möte som inte blev av för att personen som skulle delta glömde bort det, bilverkstan gjorde ett dåligt jobb, ramverkstan som inte får tummen ur, en rådgivare som bara fastnar i svårigheter instället för möjligheter, grannar som för så mycket oväsen att den lantliga friden drunknar i oljud, mm. Jag vet att dessa axplock är en trist läsning, men om det är trist att läsa så är det ännu tristare att uppleva.

Lyckligtvis blev det underbart väder under halva helgen, så efter mycket strul fick jag äntligen lite livsnjutning. För att lyfta humöret gav jag mig ut i skogen och red. Det kändes precis så bra som väntat, och jag fylldes med glädje, frid och harmoni. Det känns annorlunda nu när min man inte har häst längre. Han kan inte ens följa med till fots efter olyckan förra våren, för han klarar inte att gå så långt. Vi har mött våren tillsammans med våra fyrfota vänner i så många år, och nu kommer det aldrig att ske igen. Det känns sorgligt för oss båda. Men det är alltjämt härligt att ge sig ut i naturen med sin fyrfota vän, och njuta av fågelsång, dofter och blommor. Fotot nedan tog maken när vi kom tillbaka från skogsturen. Han tyckte att vi hade varit borta länge, och själv tyckte jag att tiden hade gått jättefort.

Den här veckan hoppas jag blir mindre strulig. Jag har idag frånsagt mig den pessimistiska och sarkastiska rådgivaren, och kommer få en annan. Det är en sak att vara realist och en annan sak att vara en negativ pessimist. Man kommer inte framåt om man bara letar efter problem hela tiden. Nu när jag vet att jag har haft mitt sista möte med personen känns det bättre igen. Mina projekt rullar vidare, och nya möten väntar.

Jag önskar alla en fin ny vecka! 🙂

Om någon undrar vad det är för olycka jag skriver om, så finns länk till inlägget här:

https://varapavag.se/2022/06/04/en-mardromslik-var/

0
Till minne av mormor

Till minne av mormor

Tänk vilka minnen som kan komma fram ur gömmorna när man minst anar det. När jag letade efter en sak i ett utrymme som varit orört i åratal, hittade jag en gammal ofärdig tavla. På duken står en ängel och tittar mot solnedgången, och om det skulle ha blivit som jag velat så skulle mormor ha fått tavlan. Men mormor gick hastigt bort en långfredag, och medan hon alltid har funnits med mig i hjärtat,  föll den ofärdiga tavlan i glömska. Det blev aldrig av att jag målade den färdig.

Min mormor betydde oerhört mycket för mig. Vi stod varandra väldigt nära, och hon var min allra bästa vän som alltid fanns för mig. När hon gick bort för många år sedan lämnade hon ett enormt tomrum efter sig, och jag sörjde i åratal. Jag skulle kunna skriva så mycket fint om henne, men idag tänkte jag visa tavlan och dela med mig av en dikt jag skrev några år efter att hon gick bort. Den är väldigt personlig, så det är med kluvna känslor jag delar den. Men samtidigt är mormor värd att jag berättar hur mycket hon betydde för mig.

Mormor

En liten tant så full av kärlek brydde sig om mig.
Åh mormor varför dog du såsom jag behövde dig?
Du lämnade mig tidigt, blott en tonåring jag var.
Min smärta sakta bleknat, men min saknad lever kvar.
Din kärlek var så villkorslös, du ville alltid väl.
Min tröst du var i livet, du räddade min själ.
Du var så full av godhet, så vänlig varje dag.
Du gav av allt du hade, och bibeln var din lag.
Din Jesus var din kärlek, och en sak vet jag väl: 

att om det finns en himmel, så finns hos Gud din själ.

Min mormor var beviset för att en enda människa kan göra all skillnad i världen för någon som har det tufft.

Nu ska jag måla färdigt tavlan till minne av mormor.

0
Trumma in våren på en kraftplats

Trumma in våren på en kraftplats

Vårdagjämning – bara smaka på ordet, så underbart det låter! Dagarna är nu märkbart längre, och naturen vaknar upp ur vintervilan. Dagen till ära blev det en utflykt till Omberg för att trumma in våren på en kraftplats. Den så efterlängtade årstiden kom i en för dagen ganska grå skrud, och luften var fuktmättad av ett stilla duggregn. Men där finns en perfekt plats för att sitta och trumma om man inte vill bli regnvåt, nämligen en grillplats under tak.

Naturen var så stilla att det nästan kändes som om den höll andan, medan trumslag fyllde luften med mjukt, fylligt, vibrerande ljud. Omberg har en väldigt speciell energi som alltid fyller mig med ro inombords. Där i den urgamla skogen känner jag kontakten med moder jord, naturen, elementen, det förflutna, nuet och framtiden. Även denna dag kände jag mig som alltid hemma på denna förunderliga plats. Mitt inre tog inte endast farväl av vintern, kylan och mörkret, utan också av livet som ligger bakom mig. Det välkomnade ljuset, livskraften och nya tider, som växer fram ur nuet likt grönskan som börjar spira i naturen.

För mig börjar året på riktigt med våren. Bakom mig har otroligt tuffa saker utspelat sig i livet, och 2022 var ett mardrömsår. Än finns det prövningar kvar från det året att ta sig igenom. Men 2023 har en helt annan energi, och den är stark. Den här våren kommer med en ny livscykel med ny styrka, nytt fokus, nya planer och nya mål. Den fyller mig med kämparglöd, frihet, glädje och tacksamhet. Allt detta ska jag ta vara på, för att leva fullt ut i min själs syfte.

Ja det var allt för den här gången. Härnäst står nymånen tätt på tur, och även den ska jag förstås uppmärksamma. Det kanske får bli något inlägg om nymånen också någon gång.

Har du gjort något för att fira eller välkomna våren?

0
Dagens budskap från mina orakelkort

Dagens budskap från mina orakelkort

För en tid sedan delade jag för första gången med mig av ett budskap från min orakelkortlek ”Heal yourself” av Inna Segal. Idag kände jag att det var dags igen att dra ett kort för mina läsare. Även om man kanske inte känner sig träffad av budskapet, kan det leda till reflektion vilket ju ofta kan vara nyttigt. Man kanske rentav kommer till nya eller oväntade insikter om sig själv, sina relationer eller sin livssituation. Kortet jag drog blev ”Take off your mask(s). Kanske finns det en och annan som känner igen sig i det här med att bära masker i vissa – eller kanske alla – sociala sammanhang. Så här kommer dagens budskap från mina orakelkort. Jag har översatt det från den engelska guideboken, och hoppas att någon kan ha glädje av det.

Ta av dig masken (maskerna)

Sluta försöka verka annorlunda än den du verkligen är. Det är dags att ta av dig masken och vara ditt sanna jag.
Du kan inte få den kärlek och uppmärksamhet du längtar efter genom att låtsas vara någon du inte är. Varför är du så rädd för att vara ärlig mot dig själv och andra?  Känner du att du kommer förlora vänner och möjligheter genom att visa andra dina ofullkomligheter, rädslor och sårbarheter? Gör du ständigt saker för att behaga andra, även om det inte fungerar för dig?

Det här kortet indikerar att du behöver tid att lära känna dig själv och vad som är viktigt i ditt liv. Du kommer veta att du utvecklats när andra människors åsikter om dig inte längre påverkar dig. Om du har en otrolig talang, tro på dig själv! Dölj inte din storhet för att andra känner sig avundsjuka eller förbittrade. Kom ihåg att varje stor ledare hade människor som älskade och trodde på dem, såväl som människor som tvivlade och ogillade dem.

Action:

Ta några djupa andetag och fokusera på din kropp. Reflektera över i vilka delar av ditt liv du bär masker och inte är autentisk. Tänk på olika situationer som får dig att känna dig sårbar.

Föreställ dig att du tar av dig masken du bär, och talar ärligt med vänlighet till en viss person som skrämmer dig. Ta tillbaka din kraft.

Ge dig själv tillåtelse att vara äkta och säga det du menar, från en plats av mildhet och medkänsla.

Så vad tycker du om kortet? Finns det något i budskapet du kan ta till dig?

*   *   *

Nedan finns länken till första kortet jag drog. Budskapet kan man ta till sig när som helst när man råkar läsa det.

Ett tänkvärt budskap

Jag önskar dig en riktigt fin helg!

0
Spännande tankar i fullmånens sken

Spännande tankar i fullmånens sken

Så är det fullmåne igen, och trädgården badar i dess silvervita sken.  Jag känner av fullmånen mycket starkt, precis som jag brukar. Sömnen är som bortblåst, och huvudet är proppfullt av tankar. Men det är inga tråkiga eller oroliga tankar, utan spännande och förväntansfulla sådana. Jag tänker på framtiden och drömmar som nu tar form i planer. I förra inlägget skrev jag om att livet äntligen ska börja röra sig försiktigt framåt igen, efter att länge ha stått i ”stand by-läge” efter mängder av fetsmällar. Jag berättade inget om den nya riktningen som börjar stakas ut, men jag kommer göra det en liten bit i taget. Det handlar inte endast om en förändring, utan om flera som utgör en helhet. Vissa saker tar längre tid att förverkliga än andra. Så det får bli ett inlägg då och då vartefter saker sätts i rullning.

Men en av de saker som fyller mig med glädje och förväntan, är att jag ska satsa seriöst på mitt målande. Jag brukar ibland skoja om att jag föddes med en krita i handen. Det fanns en tid då jag målade för jämnan, och ställde ut ibland. En av mina största drömmar som ung var bli konstnär. Jag var väldigt produktiv men har nästan inga tavlor kvar. Varför mitt liv inte tog den riktningen fullt ut, är en historia  jag kan berätta en annan gång.

Hursomhelst så ska jag nu och i framtiden ägna mitt liv åt sånt som får mitt hjärta att sjunga. Det får bära eller brista. Målandet är en av dessa saker. Snart ska jag på möte inför en utställning som planeras till hösten, och som ska marknadsföras. Det är så otroligt spännande. När det här året började skrev jag ett inlägg om bl a min dröm om att ställa ut igen.  Jag hade ingen aning om hur drömmen skulle bli verklighet. Men nu vet jag att i höst slår drömmen in.

 

Här är länken till inlägget jag skriver om i sista stycket:

Något jag aldrig trodde jag skulle göra igen

 

0