De stora kontrasterna i livet
Igårkväll när jag var på promenad slogs jag av de stora kontrasterna i livet nu. Mellan platsen jag lämnar, och platsen jag är på väg till. Jag har väl i och för sig vetat om dom hela tiden, men jag påmindes igen. Jag är tillfälligt tillbaka på platsen jag ska lämna, och det känns nästan lite konstigt. Som om mitt hem inte längre är mitt. Än så länge är det ju faktiskt det, men det är bara tillfälligt. För det är en tid av förvaltning och förberedelser inför det slutliga avskedet.
Jag går omkring och känner in känslan av att inte längre höra hemma på platsen som i åratal varit mitt hem. I huset som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. Och i bygden som aldrig har haft en plats där. Jag ser mig omkring över det pannkaksplatta, enformiga och vanligen blåsiga landskapet, och känner lättnad över att tiden här är räknad. Det må vara vackert en stund de åren då rapsen blommar. Men resten av tiden är ingen fest för ögat ens när solen skiner.
Jag kan bara gå ett fåtal steg utanför gården innan grönskan övergår i ändlösa åkrar. Om jag snurrar ett varv runt ser det likadant ut åt alla håll. Det är förvisso grönt på det platta en del av året. Men resten av året är det smutsbrunt och lerigt – med undantag för den korta tiden då stubben står orörd inför mötet med plogen. Eller då det bruna täcks av snö.
Sen ser jag på mitt hus som jag har älskat sen första ögonkastet, och känner lite vemod. Det är så vackert och välbekant, men för första gången på alla år känner jag inte känslan jag alltid har känt. Vi har på något sätt tagit lite avstånd från varandra. Som en relation som håller på att ebba ut. Långsamt, men med full medvetenhet om att förändringen är oundviklig. Livet har stampat vatten för länge, ja faktiskt på övertid.
Nu väntar ett annat liv, och det känns spännande igen. Nästan på samma sätt som i ungdomens dagar då man började ett nytt liv. Det går inte i en handvändning att göra en så stor förändring av livet, och hittills har jag haft det enormt slitsamt. Men siktet är hela tiden inställt på vad som ska bli, på alla drömmar som ska uppfyllas. Vill man åstadkomma stora saker kan man inte bara sitta i bekvämlighet och önsketänka. Man får göra vad som krävs, även om det innebär risktaganden, uppoffringar och hårt arbete. Det är så man sätter saker i rörelse och får dom att gå framåt.
Hursomhelst hittade jag njutning för ögonen även på pannkakan igårkväll. Kvällssolen har fått höstens gyllene magiska sken, och rosbuskarnas nypon lyser eldröda mot den kvardröjande grönskan. På vägen tillbaka stod hästarna och väntade på oss, och de är alltid lika vackra att se.
Nu har jag filosoferat färdigt för den här gången, och rundar av inlägget här.
Ha det så bra tills vi ses igen! 🙂
22 svar på ”De stora kontrasterna i livet”
Låter som du ska flytta eller missförstår jag? Du har ett väldigt fint hem. Livet är oförutsägbart.
Tack! Nej du missförstår inte. Ja livet är oförutsägbart på många sätt. Saker blir inte alltid som man tänkt sig.
De sista bilderna, är det nya stället eller platsen där det gamla huset ligger? Ser fantastiskt vackert ut. Men fattar att bilderna verkligen inte visar allt. Det låter verkligen som att du är färdig med huset nu. Ett beslut att lämna och flytta till något nytt och lämna det gamla bakom sig. Som att du är klar. Men kan tänka mig att det inte varit helt lätt för det låter som att du verkligen älskat det där huset.
Om du menar bilderna med nyponen så är de tagna där jag lämnar, innan åkrarna börjar. Allra sista bilden med djuren togs på gården jag lämnar. Ja när det gäller bilder så kan man ju välja ut en detalj och fota, och resten runtomkring kan se helt annorlunda ut. Ja jag känner mig ganska färdig med huset och hundra procent färdig med platsen. Jag kommer nog alltid att älska huset, så det har varit en process att släppa taget. Men det är nödvändigt att vi skiljs åt.
Helt rätt inställning, drömmar uppfylles inte bara sådär utan man måste arbeta för dem.
Tack! Ja man får inte vara rädd för att anstränga sig om man vill uppfylla drömmar.
Det såg ändå vackert ut. Alla avslut är lite jobbiga även om det kommer leda till något bra till slut.
Ja det finns vackra detaljer även på mindre vackra platser. Ja i det man lämnar brukar det ofta finnas någon del man gärna hade velat behålla. Men det bleknar när det nya livet tar sin början.
Vad fina vyer du har på din nya plats i livet. Jag gillar öppna vidder, men helt platt är inte fint, särskilt inte åkrar som inte har något naturligt liv alls. Ha en fin torsdag!
Tack! Ja det är så vackert där. Nej åkrar är bara sorgliga att se. De överöses med oräkneliga ton av allsköns gifter och konstgödsel varje år. Sen tror folk att dom äter nyttigt. Jordbruket är bara ren misshandel av Moder Jord så länge det inte är ekologiskt.
Ha en fin torsdag!
Nog är det härligt med förändring och man får ju något nytt i sitt liv. Tänk att du om några år kanske besöker denna plats du kallat ditt hem och inte känner att du här hemma där längre. Så har jag gjort vid många bostäder, det är konstigt. Trots alla år man gått på platsen så försvinner den för en.
Ja det blir en slags nytändning i livet. Ja det är som du säger. När vi åkte förbi en tidigare bostad i Västerås kändes den främmande för oss. Det kändes overkligt att vi hade bott i den.
Förstår att det är blandade känslor du har inom dig. Både att du är klar med huset & stället. Samtligt att du kommer sakna visa saker. Å så är det. Så får det åxå vara tänker jag :). Jättefint hus. Så fina bilder du tagit. Härligt att se solens nedgång. Växter som börjar ändra färg.
Ta hand om dig & va rädd om dig! Kram! 🙂
Tack! Ja det finns ju bra saker även med sånt man vill lämna. När man väl är helt på plats i det nya så bleknar det gamla bort.
Ta hand om dig och var rädd om dig! <3 Kram! 🙂
Ett fantastiskt hus, men trivs man inte på en plats så spelar sånt mindre roll. Var sak har sin tid, som det så fint heter. Jag är också färdig där vi bor, men det är inte tid att förändra den saken än. Men snart…
Tack! Ja det är underbart. Men som du säger spelar det allt mindre roll för varje dag man vaknar på en plats där man inte trivs.
Ja ibland så kan man livet ha stora kontraster. Om man jämnför platsen man varit på med platsen man ska till. Ja det där att man känner att man trampat vatten för länge och måste göra någon stor förändring som gör att man kommer vidare i livet.
Ja när man jämför blir det väldigt tydligt. Ja när insikten vaknar och växer sig starkare gäller det att göra vad som behövs för att komma vidare.
Allt har sin tid och hjulen stannar aldrig. Det är en konstart att stanna upp i nuet och kunna känna tacksamhet över just denna stund . Lycka till det nya som håller på att växa fram
????????????
Ja så är det! Det här att stanna upp i nuet och känna tacksamhet över saker har blivit en naturlig del av min vardag. Det kan vara både små och stora saker. Känslan av lycka kommer ut tacksamhet<3
Så fint du skriver om förändring i livet. Och, väldigt vackara bilder.
Tack så jättemycket, och tack för att du tittade in hos mig 🙂