Tankar om bloggandet

Tankar om bloggandet

Ibland händer det att dom börjar snurra i huvudet – en massa tankar om bloggandet. Det handlar om ifrågasättande tankar, som t ex varför jag bloggar. Varför jag skriver är lätt att svara på. Jag älskar att skriva, och har gjort det ända sen jag lärde mig att skriva som barn.  När andra suckade och stönade över att vi skulle skriva uppsats på svenskalektionen, var jag alltid lika ivrig att gripa mig an uppgiften. Jag var inte alls gammal när jag började skriva texter som jag fantiserade om att de skulle bli böcker. Drömmen om att skriva en bok hängde sedan med mig i många år, men efter flera försök som stupade på min fantasilöshet la jag drömmen åt sidan på obestämd tid.

Men så dök det upp ett annat och mera vardagligt sätt att få utlopp för sitt skrivande, nämligen att blogga. Så åratal före den här bloggen startade jag min allra första blogg. Då var bloggandet verkligen på topp, och jag skrev massor av inlägg om allt möjligt i smått och stort. Men så plötsligt en dag slutade bloggplattformen att fungera. Det gick inte ens att logga in och skriva ut sina inlägg. Jag var ganska bedrövad ett tag, och förlusten av allt jag hade skrivit tog sin tid att komma över.

Efter bedrövelsen startade jag om gång på gång, och av olika anledningar blev det med den här bloggen jag fortsatte mitt skrivande. Men ibland snurrar tankarna kring hur jag ska göra med mitt bloggande. Jag vill fortfarande skriva, men vill jag blogga? Och om jag ska fortsätta blogga, så hur vill jag fortsätta? Att skriva en dagboksblogg intresserar mig inte, för jag skriver pappersdagbok varje dag. Men jag kan inte enas med mig själv om något specifikt ämne jag vill hålla mig till. Den berömda ”röda tråden” tycker jag är totalt genomtråkig att hålla sig till. Jag har oräkneliga tankar, intressen och åsikter att sätta på pränt, men då blir det en ”spretig” blogg. Inläggen kommer ständigt att variera mellan att intressera eller att tråka ut – eller kanske rentav uppröra. Bloggen är ”spretig” redan nu trots att jag inte ens har tagit ut svängarna som jag gjorde förr.

Jag kommer tillbaka till tankarna på varför jag bloggar. En anledning är kontakten med mina läsare. Jag tycker att det är roligt både att få och att ge kommentarer, och jag är glad och tacksam för de läsare som är delaktiga i att göra min blogg levande. Men kommentarer från läsare som så uppenbart bara har kastat en snabb blick på rubriken och kanske första meningen, och därefter skriver några totalt oengagerade ord är en bidragande orsak till varför lusten att blogga dör ibland. Den där så tydliga själviskheten tilltalar mig verkligen inte. De som rent ut sagt skiter i vad man skriver och kommenterar som ”goddag yxskaft” borde inte få ta lusten ur mig – men det gör dom. Många bloggare verkar tycka att kontakten med läsare kvittar, och struntar i att kommentera tillbaka. Men för mig är det inte så. Om det vore så kunde jag likaväl göra allt mitt skrivande i pappersdagboken. Hursomhelst så bråkar mina små grå med varandra just nu om hur och vad jag ska göra, och för stunden blir dom inte sams.

Observera att jag är inte ute efter att någon ska berätta för mig hur jag ska göra. Jag vet att jag väljer själv om jag ska fortsätta eller inte. Jag hade bara lust att sätta lite tankar på pränt.

42 svar på ”Tankar om bloggandet

  1. Blir lite nyfiken på vart du bloggade innan, bloggade också på en annan mer flitigt men dem ändrade om så mycket..
    Man märker i dina texter att du gillar och är bra på att skriva. Funderat på att skriva noveller någon gång?

    Hoppas du får en fin torsdag 🙂

    1. Tack så jättemycket! Så roligt att du tycker det 🙂 Jag har aldrig funderat på att skriva noveller, men det kanske jag ska kolla upp. Tack för tipset! Jag började förresten på Svenskablogg.

      Ha det så bra! 🙂

      1. Det tycker jag du ska, så har man inte lika mycket press på sig att skriva så mycket! 🙂
        Sv till din kommentar hos mig: Jag hoppas det löser sig med det kring vc och sjukhuset. Va rädd om dig!! <3

        1. Tack det hoppas jag också<3 Nej press att skriva tar bara död på skrivlusten. Den här uppfattningen om att en ”bra” blogg ska uppdateras varje dag, är väl egentligen också bara att strunta i. Det finns så många ”regler” för vad som gör en blogg ”bra”, men i grund och botten handlar det (iallafall för mig) om huruvida innehållet är läsvärt eller inte.

          Var rädd om dig du också!<3

  2. Jag förstår precis vad du menar! Jag sjunker också ner i de tankarna ibland. Tycker det är väldigt mysigt med bloggandet, gemenskapen som blir och kan skriva av mig om vardagssaker. Men ibland tryter orken och motivationen tyvärr.

    1. Ja det är både mysigt och trevligt att skriva och att känna gemenskap med sina läsare. Men motivationen får sig sina törnar ibland.

  3. Jag håller med dig om mycket. Har också funderat genom åren om bloggandets vara eller icke vara 🙂 Har bloggat sedan ”stenåldern” och är väl en av de gamla i gemet som fortfarande hänger kvar. Under alla år har jag hört att ska man bli en stor blogg gäller det att hitta sin röda tråd och hålla sig vid den. Men det har jag aldrig gjort… När barnen var små var det mycket om dem, när de sedan växte upp blev det svårare att blogga. Jag är ingen tränings-, mat-, bok-, rese- eller modebloggare. Jag är en vardagsbloggare. Jag gillar stunden när jag sitter med datorn och fingrarna löper över tangenterna och ser det som lite terapi 🙂 Och när jag tänker efter så är det inte många renodlade bloggar jag själv gillar att läsa – jag gillar dem som är varierande. Gillar jag inte ett visst inlägg så hoppar jag över det och scrollar vidare men kommer tillbaka igen eftersom jag gillar sättet personen uttrycker sig på.

    Visst är det så att det är extra kul att se att någon annan läser mina ord. Det är kul med kommentarer och interaktion och det är väldigt peppande, men någonstans innerst inne så skriver jag egentligen för mig själv. Älskar att kunna gå tillbaka i bloggen och se när vi gjorde en viss sak eller kolla upp ett recept 🙂

    1. Tack för din väldigt engagerade kommentar 🙂 Det är roligt att få ta del av hur du tänker och förhåller dig till ”den röda tråden”, och att inte du heller håller dig till den. Jag inser att jag upplever den som en kreativitetsdödare, och jag tycker som du bäst om varierad läsning. Förr var nog skrivandet kanske lite mer som en terapi för mig, men det har klingat av för att jag målar, mediterar och skapar smycken som ”själavård”. Så då blir det lite så för mig att interaktionen i bloggandet får större betydelse, eftersom de andra sakerna jag gör inte innehåller någon interaktion alls. Men visst skriver jag för mig själv också 🙂

      1. Ja det hänger säkert ihop med hur kreativ man är i övrigt. Förr, när dottern var liten höll jag på mycket med både scapbooking och försökte mig på att pyssla lite med smycken, men det gör jag inte alls längre. Så då är skrivandet min ventil just nu.

        1. Ja man kan ju vara kreativ på så väldigt många sätt, och vart och ett av dessa kan fungera som en slags terapi:)

  4. jag håller med dig, jag älskar att få kommentarer ifrån folk som verkligen har läst mitt inlägg och inte bara ger två ord och en smiley!

    Jag tror att jag började blogga för ehm… runt 20 år sen, men jag har turen att jag valde en stor portal som fortfarande går att läsa, så alla mina inlägg finns kvar. Jag har inte ens tänkt tanken att allt skulle kunna försvinna ifrån min gamla blogg, så jag kanske borde se om det går att spara. tack för tipset!

    1. Ja kommentarer kan glädja, värma och inspirera. Men dom kan också vara helt ”avtändande” när dom enstaka/två orden inte har någon relevans för inlägget överhuvudtaget. Eller kanske rentav skär sig mot innehållet i texten.
      Ja kolla upp om du kan göra en backup på något sätt. Jag trodde aldrig att mina inlägg bara skulle kunna försvinna från en dag till en annan.

        1. Åh så bra att det gick att göra det, så att du inte blir av med dina inlägg som jag blev 🙂

  5. Klart att man får kommentarer eller åsikter som inte stämmer med vad man själv tycker och tänker men det får man liksom köpa.

    Jag skriver för mig själv för jäklar vilken skatt bloggen blivit efter att fylla 12 år i sommar.

    1. Fast mitt inlägg handlar ju inte överhuvudtaget om att jag skulle ogilla andras åsikter och tankar om det jag skriver. Det handlar bla om kommentarer från folk som inte har läst…

  6. Dina tankar tar jag gärna till mig, så tack för dem! Jag gissar att vi som bloggar har
    flera gemensamma nämnare. Jag känner gott och väl igen mig i dina tankar om skrivandet som är det viktigaste i sammanhanget . Jag såg också alltid framemot uppsatsskrivningar i skolans värld, jag skrev egentligen alltid på något sätt, behövde det och så är det fortfarande. Efter en paus ibland så blir det ett bra och härligt ”måste” att ta tag i ”pennan” igen för att få ge uttryck för det som pockar på. För att må bra helt enkelt.
    Bok-tankar har förstås funnits men det finns andra vägar att vandra. Jag för min del tror att det är okej att låta tiden tala, följa den när det känns bra…Det finns så många böcker, man kan skriva ändå och faktiskt nå många flera om man tänker så också via bloggvärlden. Att få respons för det man skriver är givetvis viktigt, att kommunicera, kommentera, ja, det är viktigt, åtminstone för min del.
    Jag är glad att jag har hittat din blogg. Jag läser bara ibland, kommenterar när jag känner för det.
    Ha det bra och tack för dina ord!

    1. Tack så jättemycket för din kommentar och så glädjande att du har hittat in till mig:). Vi verkar ha varit precis lika ivriga att få skriva under skoltiden, och därefter också förstås. Vad det beträffar att skriva en bok, så får tiden tala till mig också. Om andan faller på så gör jag det, och om inte så får det vara så. Det är viktigt att följa sin känsla.
      Jag känner också att responsen och kommunikationen är viktig när det gäller bloggandet. Utan dessa två känns det som att jag lika gärna kan skriva för byrålådan. Det vore som att skriva för tomma intet.

      Ha det så bra du också, och tack för dina ord! 🙂

  7. De frågan har jag också haft..först bloggade jag själv och den kontakt jag fick via bloggen var helt fantastisk. Vissa har jag fortfarande kontakt med privat någon har hängt med över till denna bloggen som jag nu kör med en väninna. jag tycker man får så mycket av andra människor, massa glädje. men visst finns det..Goddag yxskaft överallt!
    men frågan kommer över en då och då oavsett en spretig, härlig blogg elleer en röd tråd blogg..man har ju ups and down även här och kanske en fantasi som tryter ibland.

    Kram Kajsa

    1. Ja man får massor av andra människor, såsom glädje och inspiration. Egentligen borde jag väl inte låta mig påverkas av de som besöker mig med rent uppenbart ointresse, utan bara göra min grej – röd tråd eller ej. Men man har ju som du säger sina ups and downs, och just nu lutar det väl en del åt down.

      Kram!

  8. Kul att läsa hur det kom sig att du började blogga. Instämmer att man ibland får kommentarer som gör att man inser att den personen har inte läst hela inlägget. Att kommentera tillbaka tycker jag känns som en självklarhet. ❤

    1. Tack, så roligt att du tycker det! Ja ibland blir det tydligt bortom alla tvivel. Javisst känns det självklart att kommentera tillbaka <3

  9. Ibland är det skönt att bara skriva av sig & det är helt okej.
    Jag tycker det är dålig stil av läsare att bara läsa rubriken. skriva en kommentar om den & inte läsa texten. För inte alls säkert att rubriken & inlägget har något samband. Även fast det ska va så.

    Hoppas att det är bra med dig annars?

    Ta hand om dig och va rädd om dig❣️????

    1. Ja ibland behöver man skriva av sig och förhoppningsvis skingras tankarna då. Jag håller med om att det är dålig stil, och det kan bli nästan förolämpande fel. Det har hänt att jag skickat såna kommentarer till papperskorgen för att dom är så pinsamma.

      Jag mår mycket bättre nu, och jag hoppas att det senaste insjuknandet inte upprepar sig.

      Jag hoppas att det är bra med dig! Ta hand om dig och var rädd om dig! 🙂 <3

  10. Uppsatser var faktiskt något jag ogillade. Jag gillar att skriva, men det ska vara på mina villkor. Vilket även avspeglar sig i bloggandet. Jag skulle aldrig vilja vara en sådan som hade bloggandet som yrke och därmed förväntades skriva inlägg varje dag. Det ska vara en kul grej och inte ett måste.
    Och i skolan blev ju skrivandet ett måste, och ofta hade läraren krav på hur många ord uppsatsen måste vara. Jag kunde vara nöjd med min uppsats men den var för kort för att lämnas in, och då fick jag fylla ut den med, i mitt tycke, ord som inte behövdes.

    Jag stör mig också på vissa bloggare som jag märkt inte bryr sig om att läsa inläggen utan bara kastar iväg en kommentar. Och jag ser samma mönster oavsett vilka bloggar dom är inne på. Dom är inte det minsta intresserade av att veta något om personen som skrivit inlägget, utan dom vill bara försöka få läsare till sin blogg.

    1. Ja helt klart är det ju roligast att skriva på sina egna villkor, och det är väl därför jag tycker det är så kreativitetsdödande att följa ”regler” som t ex att man ska ha en röd tråd. Så fort man börjar anstränga sig för att behaga andra, så gör man inte det man gör på sina egna villkor längre. Det här att hålla på och räkna ord är inte jag heller road av, och att ha bloggandet som yrke skulle inte jag heller vilja. Jag har inte varken tid eller lust att skriva inlägg varje dag, så det skulle kännas påtvingat.

      Det här att vara så tydlig med sitt ointresse tycker jag är en märkligt sätt att försöka få läsare. Men om alla ointresserade söker sig till varandra och kommenterar varandras rubriker, så bildas det ju någon slags symbios där alla får sina blixtsnabba sidvisningar och en liten kommentar mot en minimal ansträngning.

  11. Dina tankar är väldigt lika mina. Jag har bloggat på många olika domännamn med olika inriktningar och faktiskt allt känt mig begränsad i mitt skrivande just på grund av den s.k. röda tråden jag valt för bloggen. Mitt liv är föränderligt, mina tankar och skrivande likaså. När jag väl landat i att jag vill ha friheten även i skrivandet och därmed slog ihop alla bloggar på anna-forsberg.se så känner jag mig mer hemma än nånsin, vad gäller bloggandet. För mig är kontakten med läsarna och viktig. De som bara skriver en kommentar som inte är relevant till inlägget godkänner jag inte, så de försvinner ganska snabbt från min blogg. Har inte den problematiken längre. Hoppas du hittar din väg!

    1. Tack! Ja det finns ju hur mycket som helst att skriva om, om man räknar in allt som händer, allt man gör, tänker, känner, är intresserad av, åsikter osv. Vad som helst av allt detta kan det pocka på att skriva om för min del, men det blir ändå inte alltid så. Jag tycker – även om det inte är din avsikt – att din blogg har en röd tråd, nämligen livet i Portugal. Men inom den ”tråden” finns ju oändligt mycket att skriva om. Själv får jag väl fortsätta att spreta i mitt skrivande, eller rentav bre ut mig ännu mer. Tror att ett totalt frisläppande av spretigheten är vad som behövs för att lyfta min lust att blogga. Det finns ju ändå inget sätt att behaga alla i någonting man gör.

      1. Fast Portugal har jag ju bara bloggat om i två år. Innan dess var husbilsliv. Och odling. Och minigrisar. Och digitala revolutionen… Allt finns samlat på anna-forsberg.se och jag skriver om det som är aktuellt. Just nu är det ju dessutom mer fokus på fotografering än på Portugal. För att det spretar hos mig också.

        1. Ja det förstås, och jag minns att när du bloggade om livet i husbilen så drömde jag ofta om hur det skulle kännas att göra likadant:) Man har ju olika faser i livet även om man inte ens är det minsta förändringsbenägen. Och är man förändringsbenägen kan man skapa så många faser man hinner med, och beroende på i vilken fas man befinner sig blir det ju helt naturligt lite olika saker man skriver om. (Det märks särskilt tydligt t ex när någon som skrivit massor om singellivet träffar en partner, och börjar skriva om parlivet, och skrivandet ändrar sig ofta fullständigt när någon får barn). När jag svarade dig hade jag ditt fotograferande i åtanke, och tänkte på alla fantastiskt fina foton från Madeira, på era träd och odlande mm. Hur dom hänger ihop med livet i Portugal. Sen är det ju förstås så att t ex myror finns ju inte bara i Portugal. Jag har väl helt enkelt sett det så att ditt fotande passar bra in i helheten i din blogg. För det är ju inte så att du t ex saxar in foton på senaste klädmodet eller svartvita nakenbilder, varvat med inlägg om samhällets orättvisor och tips om hur man lägger årstidens make-up:)
          Jag är glad att du svarade på mitt svar. Det är så inspirerande att diskutera saker ur olika perspektiv och vidga sina vyer med hur andra ser på saker. Jag har funderat på att starta en ny kategori i min blogg med inlägg som jag inspirerats av mina läsare att skriva. Nu fick jag ett nytt ämne till ett inlägg: Vad är en spretig blogg? 🙂

          1. Fast om en tittar på andra bloggar så har de valt en nisch. Resor, husbilsliv, mode, bokrecensioner, mammaroll etc. Jag har en spretig blogg, jag bloggar alltså om det jag vill. Det skulle kunna vara alla ovan ämnen, om jag skulle vilja. Bryr mig inte alls om någon röd tråd utan skriver för att jag vill och behöver. Att jag inte skriver om världens orättvisor eller mode är för att jag inte är intresserad av mode och politik har jag bestämt mig för att hålla borta från bloggen. Men jag kan skriva om segling om jag skulle vilja, eller om att skriva en bok (vilket jag iofs redan skrivit om), om att läsa böcker etc. Jag har tidigare haft flera olika bloggar med olika röda trådar. Men det blev för rörigt och jag är så glad att jag nu har allt samlat i en enda. Utan röd tråd. Utan skriver om det jag vill.

          2. Ja grunden för ett roligt bloggande (för skribenten iallafall) bör nog förutom skrivlusten vara att man bloggar om det man vill. Det kan vara ett ämne och det kan vara många.
            Ja många bloggare har valt en nisch, och många tror jag helt enkelt har ”ramlat in” i en sådan. Vardagsbloggarna tänker jag främst på i det fallet. Bloggares vardag kan i sin tur vara väldigt olika, så inläggen kan bli allt från dagens repris på föregående repriser till en mix av inlägg om t ex barnens aktiviteter, recept, släktbesök, tv-tittande, promenader, hundrastning, heminredning, semesterresor, fester, trädgårdspåtande, shopping mm, som skapar helheten i en vardag. Men jag ser det inte som att en sån blogg spretar. För vardagen kan vara variationsrik, men allt faller under samma paraply.
            Exemplen jag gav dig som svar var bara exempel för att belysa vad jag menar.

            I min egen blogg har jag många kategorier som behöver bli ännu fler om jag ska kunna säga att jag verkligen känner mig fri i mitt skrivande. Men jag har konstaterat att vissa läsare vill bara läsa om vissa saker, och samma saker kan få andra läsare att rynka på näsan och knappt vilja återvända. Det andliga som t ex inlägg om orakelkort är ett sådant exempel. Vad man väljer att skriva om får som allt annat konsekvenser. Man kan få både fler och färre läsare. Det som lockar vissa kan skrämma bort andra. Inlägg om samhällsengagemang är ett sådant exempel. Man kan få elaka kommentarer även om man skriver med goda avsikter. Det är lätt att vara ”spretig” så länge man håller sig till ämnen som inte utmanar normerna i samhället. Men spretar man ut på områden som t ex inte faller inom pk-ramen kan bloggandet bli en mindre angenäm upplevelse.

            Nåväl, detta blev ett långt svar i vilket tankarna drev iväg. Tack för att du återigen svarade, så att det blev en fortsättning på diskussionen 🙂

    1. Tack så mycket! Ja tanken är god. Om jag vore flitigare med att skriva inlägg, så skulle jag nog kunna hålla igång iallafall ett par bloggar. Tanken har faktiskt slagit mig. Men eftersom jag inte bloggar varje dag, kanske det skulle bli lite väl lång tid mellan inläggen. Men jag funderar lite på den idén:)

  12. Jag skrev också mycket som liten och redan som barn så hade jag författar drömmar. Än idag så drömmer jag om att en dag ge ut en bok. Jag är dålig på att svara på kommentarer men jag älskar också kontakten med mina läsare och läsa deras kommentarer. Ni känns som mina vänner 🙂

    1. Ja kan bara hålla med dig om att det växer fram en känsla av vänskap när man har läst och kommenterat hos varandra ett tag:)
      Jag har ju läst om dina författardrömmar, och jag hoppas att dom blir verklighet någon dag 🙂

  13. Förstår helt klart din känsla och dina tankar. Jag var precis som du när det kom till uppsatser i skolan.
    Men så fick jag min första dator som 14 åring och gav mig an att skriva en novell (eftersom den var ganska kort) och lämnade till min svenskalärare för lite feedback. Fick tillbaka den med en gul post-it lapp; Det här har du hittat på internet (det här var då kanske år 1999-2000) Sen dess har jag inte skrivit någon novell eller bok. Han dödade mig totalt.

    Min blogg nu är en spretig blogg och det tycker jag är lite charmigt. När jag började blogga på annan portal år 2007 så var det för att min mans släktingar i Finland skulle få följa våra barns utveckling då vi inte sågs så ofta.
    Nu är det mindre fokus på barnen, men behovet av att skriva är för stort för att jag ska sluta!

    Fortsätt skriva, jag gillar att läsa det du skriver. Jag är dålig på att kommentera, men ska skärpa mig helt klart 🙂

    1. Åh tack så jättemycket snälla du! 🙂 Så roligt att vi startade vårat skrivande med så stor entusiasm. Men så förfärligt gjort av din lärare att döda din skrivlust genom att säga något så dumt och elakt! Jag har också råkat ut för lärare som hasplade ur sig otroligt dumma och orättvisa saker. En blev jag så arg på att jag kastade ett helt suddgummi i pannan, och då blev jag utslängd ur klassrummet på köpet. Men det var det värt. Jag hoppas att du kan återuppliva lusten att skriva en novell, för det var ju inte ditt skrivande det var fel på utan din lärares huvud.

      Kul att du också har en spretig blogg. Jag tycker om spretighet 😀

  14. Jag förstår precis dina tankar. Så många funderingar jag själv haft till och från om vad jag egentligen vill med mitt bloggande. Jag har verkligen ingen röd tråd och det tror jag underlättar mitt skrivande. Det spretar åt alla möjliga håll om sånt som dyker upp i min vardag, stort som smått.
    Jag hörde till de som gillade att skriva uppsatser i skolan och fantasin flödade.
    Jag tycker fortfarande att det känns roligt och givande att blogga även om det ibland kan bli långa pauser utan att jag riktigt vet varför. Känns som lusten och kreativiteten finns där men det blir liksom inte av.
    Jag tycker också att det är så roligt med alla nya vänner jag får genom bloggandet och de ger så mycket inspiration och glädje ????

    1. Så roligt att du också har haft skrivlust och flödande fantasi ända sedan barndomen, precis som jag. Jag tror som du att det underlättar skrivandet att ha en spretande blogg. Det ger en frihet som öppnar upp för kreativiteten. Jag tycker att man skapar bäst när man inte begränsar sig till förutbestämda ramar.
      Det här med att det blir långa pauser i bloggandet trots att lusten att skriva finns känner jag igen. Jag har funderat på varför det blir så, och för min del kan det ibland handla om att det jag vill skriva om ligger så helt utanför bloggens spretiga innehåll. Så då får det vara.
      Javisst är det härligt med vänskapen som kan uppstå genom bloggandet! Den ger så mycket!<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

%d bloggare gillar detta: