Tänk att tiden går så fort även när man inte ens har bråttom. Det var längesen jag skrev sist, och ju längre tid det går desto trögare går det att komma igång igen. Ibland har jag haft lust att skriva och ibland inte. Men oavsett hur det har varit så har orken saknats. Några utkast har samlats på hög, och några skrividéer har hamnat i en lista. Ibland har jag funderat på vad jag ska göra med bloggen. Men det värmer att se att en och annan tittar in då och då, och det får mig att inte ge upp helt om bloggandet. Så nu gör jag ännu ett tappert försök att komma igång med skrivandet.

Våren har inte gått i hälsans tecken. Någon sällsynt envis smitta satte klorna i mig för många veckor sen, och denna vecka började med ännu ett läkarbesök. Men nu har det tagits ordentligt med prover och odlingar, så hoppet står högt om att få klarhet snart. Jag har haft förändringar på mitt EKG också, men vid gårdagens kontroll var det lyckligtvis som vanligt igen. Det var en lättnad.

Hursomhelst är det en härlig tid även om man är risig. Trädgården svämmar över av underbara dofter från blommande fruktträd och syrener. Den svämmar förvisso över av ogräs också?

Kisse hälsar på ibland och vill ha en mysstund. Senast solade vi oss vid vedbodsväggen, till ljudet av sjungande fåglar, surrande humlor och frustande hästar. Det luktade trä och blommor, och vi blev lite slöa värmen. Men så fick Kisse för sig att hämta mat åt oss, nämligen en mus, och då tog min sällskaplighet slut för stunden?

När orken har runnit till en stund har det blivit en stillsam ridtur. Det är så skönt och välgörande att gunga fram i sadeln längs mjuka stigar med en fyrfota vän. Nedan syns en förnöjsam Lilla Mannen i skogen.

Men nu ska jag inte skriva ifatt hela inläggstorkan, utan jag nöjer mig såhär. Jag hoppas att alla är friska och krya, och önskar alla en härlig sommardag!