
Det här att blicka tillbaka
Jag har efter ett antal år med tuffa förändringar i livet blivit ovillig att blicka tillbaka. Inte för att jag vill undvika ältande, för jag är inte den sortens person som idisslar problem likt en ko gör med maten. Nej det har snarare handlat om att jag inte har velat befatta mig med smärtan som många av minnena har väckt till liv. När förlusterna radar upp sig i en takt som jag inte hinner smälta, tänker jag att tiden och omtanke om mig själv läker alla sår. Kanske är det inte så för alla, men så fungerar det i stora drag för mig. Visst behöver jag som de flesta andra prata av mig när saker händer. Men jag undviker att fastna i det förflutna längre än nödvändigt. Därmed inte sagt att det går fort och enkelt att lägga alla sorters ledsamheter bakom mig. Det är en process som får ta sin tid i mitt inre.
Idag fick jag iallafall ett konkret bevis för att jag har gjort stora framsteg i bearbetningen av livsförändringarna som har pågått sedan våren 2022. Jag skriver dagbok sedan starten av förra året, och fick för mig att kolla vad som hände i mitt liv för ett år sedan. Det var lasarettsbesök då som nu, och jag ägnade mig även då bl a mycket åt skapande och kreativitet. Men sorgen jag kände över bland annat förlusten av vårt gemensamma hästliv och ett par av våra fyrfota vänner var stark, frustrerande och stundtals svårhanterad. Det var absolut inte så att jag kände mig sorgsen för jämnan. Men ibland var känslorna av sorg och frustration så starka att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Det kändes ibland som att jag ville krypa ur mitt eget skinn – ja ibland trodde jag nästan att jag skulle bli galen.
Jag får erkänna att jag fortfarande känner sorgen ibland. Men den är mildare och mer hanterbar. Snarare som ett vemod, eller en vacker melodi som går i moll. Jag har under tiden sedan olyckan lagt mig vinn om att göra sånt som jag älskar att göra. Jag har bl a målat och knåpat med att skapa smycken, och jag har mediterat hur många timmar som helst.
I detta nu går tankarna mycket kring hur jag kan få tillbaka en del av det som gått förlorat, i en framtid som innehåller ett nytt sätt att leva. Vissa saker är förlorade för alltid, men andra som jag verkligen vill ha tillbaka kan gå att återskapa. Det blir inte lätt, men det kan gå. Och det räcker för mig att veta.
Det var nyttigare än jag trodde att blicka tillbaka. För jag blev inte bara påmind om sånt som jag saknar, utan även om mina framsteg. Det är lätt annars att dom passerar obemärkta bland livets alla sysslor. Jag är helt klart mycket starkare än vad jag har tänkt om mig själv senaste åren. Jag har klarat av livets fetsmällar i tur och ordning, och jag har nu som alltid drömmar. Med tiden ska dessa förverkligas, och under tiden ska jag faktiskt blicka tillbaka ibland. Men jag kommer som vanligt ha större vindruta än backspegel.
30 svar på ”Det här att blicka tillbaka”
Jag har haft svårt att sluta älta. Eller vi kanske ska säga att varenda gång det går framåt så händer något igen. Push/crash pratar arbetsterauten om. Tyvärr kräva det tid, tid jag inte har.
Jag känner igen det här med push/krash alltför väl. Det händer ständigt nya saker innan återhämtning hinner ske. Jag hoppas att det här året blir lite lättare.
Jag håller med dig att man inte ska fastna i det förflutna men det kan vara sunt att blicka bakåt och se sina framsteg.
Ja när man har gjort framsteg är det bra att uppmärksamma sig själv på det.
Saknaden och sorgen efter det man har förlorat kommer alltid finnas, men med tiden kommer det inte göra lika ont. Med tiden så lär man sig att hantera smärtan.
Ja det får ta sin tid. Smärta klingar av med tiden, och saknaden får man lära sig leva med så länge den gör sig påmind.
Nya insikter av det här slaget är intressant. Älskar din liknelse med större vindruta än backspegel. Jag är likadan. Jag brukar säga att jag accepterar, anpassar och accelererar. Det gäller faktiskt allt. Accepterandet tar olika lång tid beroende på vad det handlar om, men när jag väl gjort det så anpassar jag mig, mina tankar och mitt liv efter det och sen kör jag igen. Visst kan en återblick på smärtor och trauman göras, men jag fastnar inte där. Fint att du har drömmar och att du kan se tillbaka utan att sorgen drar över dig igen med den intensivaste smärtan. Kram
Jag känner igen mig i hur du hanterar saker. Ibland kommer anpassningen före acceptansen, av rent praktiska skäl som jag inte kan göra så mycket åt. Det handlar om att lösa en situation helt enkelt. Men anpassning och förändringar blir mindre svåra att genomföra när acceptansen har infunnit sig först. Personligen blir jag då mera öppen för att hitta lite mera kreativa lösningar, istället för att agera med känslor av motstånd eller maktlöshet. Men när jag har anpassat mig är det vägen framåt och blicken genom vindrutan som gäller.
Kram
Jag tror absolut att det är viktigt att våga blicka tillbaka ibland, men man får inte fastna i det förgångna. Och som du skriver, det är viktigare att vindrutan är större än backspegeln. Just nu är jag själv inne i en period som är sämre än det var för ett år sedan, så jag drar mig lite för att titta tillbaka av den anledningen. Så det kan vara åt det håller också 🙂
Ja så kan det vara. Nej det här att fastna i det förgångna ä verkligen inte bra. Har sett många exempel på liv som har stannat av i utvecklingen, och i värsta fall förgiftats av bitterhet.
Dessvärre får vi aldrig tillbaka tider som gått utan får försöka ta bitar eller minnen som vi vill leva vidare med in i det nya.
Däremot så kan vi inland behöva möta oss själva som barn för att se vad som format oss till dem vi är idag. Läskigt men så nyttigt och viktigt för vårt välmående.
https://kamillaskamera.com/
Ja så är det. Jag har aldrig ”tappat bort” mig själv som barn, och har väldigt mycket barnasinne kvar. Det tycker jag är bra, även om inte alla minnen och medvetenheter egentligen känns minnesvärda.
Det är bra med tillbakablickar, särskilt då det blir tydligare att man gjort framsteg, jobbiga händelser ändrar livet otroligt mycket och det kan vara jobbigt att bära på vissa dagar, medans andra är man nästan som vanligt igen..
Ja förändringar kan vara väldigt jobbiga, och som du säger så kan dom kännas olika mycket eller lite från dag till dag.
Ja nog är det nyttigt att använda backspegeln ibland. Man kan både se förbättringar och försämringar i sådant. Men viktigt för ens välbefinnande att se vad man haft och har.
Ja man behöver vara medveten om vad man har haft och har, och även vad man kan få och hur saker kan bli.
Låter som du kommit en bra bit och är på väg att läka. Skönt att inte älta, det gör jag… tyvärr. Ett trauma skapar stress och lixom pausar vardagen på ett mycket frustrerande sätt. Men långsamt kommer vi konstigt nog tillbaka till livet på något sätt ändå. Skönt när man själv märker att det ljusnat 🙂
Ja trauman har helt klart en enorm påverkan på tillvaron. Men det är som du säger väldigt skönt att märka när det har ljusnat 🙂
Ibland kan det vara bra att gå tillbaka och se vad som hände för ett år sedan. För att kolla hur långt man har kommit. Ibland tar livet vägar man inte hade tänkt själv. Det är okej att känna sorg för något man mist så länge man inte ger upp. Man får acceptera att man inte kan styra över allt som händer. ❤️
Ja det har du rätt i. Jag brukade säga att outgrundliga äro herrens vägar, och oavsett vad man tänker om herren så är livets väg ofta sådan. Men man ska inte ge upp❤️
Skönt att du känner att du gjort framsteg och det du känt sorg över är mer hanterbart. Man behöver komma förbi en viss tröskel för att ta sig framåt.
Bra jobbat
Tack så mycket! Ja det har du rätt i. Det är som en tröskel.
Nu vet inte jag vad det var för olycka. Inget heller du behöver berätta.
Jag tror stark på att man blir stark & kan hantera svåra saker när man har varit med om svåra saker redan. När en liten sak i livet som är jobbig så vet man vad man ska göra för att inte gå ner allt långt ner på berget. Å det är av erfarenheter. Även tryggt & veta vad man ska göra.
Sorg är något man får lära sig att leva med tror jag.
Ja, saker som man tycker om att göra blir starkare. Å man känner att man älskar att göra sakerna. Det tror jag är viktigt att säga till sig själv. ~ Jag älskar att måla t.ex. eller vara i naturen ????.
Allting går bara man vill ???? ????. Du får sträva mot att på något vis återuppta lite av det som gick miste. Jag är säker på att du klarar det ????????.
Du ser! Att det blev bra att titta lite i backspegeln. Få reflektera & känna glöd i att kämpa dit igen.
Ta hand om dig och va rädd om dig❣️????
Tack så jättemycket<3 Ja om man tar lärdom av sina erfarenheter så kan man använda den när nya svåra saker händer i livet. Och det är så viktigt att känna vad man älskar att göra, och att göra det också. Att skapa utrymme i livet för att fylla på sig själv med positiva känslor. Sorgen över det som gått oåterkalleligt förlorat blir mildare, och gör sig inte påmind lika ofta vartefter livet fylls av annat i dess ställe.
Ta hand om dig och var rädd om dig<3
Jag tror också att det är viktigt att blicka tillbaka och då se sina framsteg man har gjort. För vissa dagar kan iaf jag känna att det känns som man står still fast man kanske inte gör det. Man ser hur mycket man har utvecklats och vuxit som person. Men det är okej att också vara ledsen ibland som du säger 🙂
Ja jag har också i perioder upplevt känslan av att stå still och inte göra framsteg. Livet har gått vidare med alla sina sysslor, men jag har inte alltid varit observant på hur jag har utvecklats inombords. Jag har väl nu insett tydligare att jag kan behöva blicka tillbaka, och att jag klarar att hantera att ta det onda med det goda 🙂
Att hitta det bästa sättet för en själv att hantera sorg är verkligen ett stort, och det låter som att du lyckats väldigt bra. Själv tenderar jag att älta och tänka tillbaka lite väl mycket för mitt eget bästa.
Tack! Ja det känns så. Ja var och en behöver hitta sitt eget sätt.
Himla bra skrivet, och bra att du själv känner att det går åt rätt håll.
Jag har också en tendens att älta, men börjar bli bättre på att inse att jag inte kan påverka dåtiden, utan bara nuet. Det brukar hjälpa även om det är svårt ibland.. 🙂
Tack så jättemycket! Ja dåtiden är bara ett minne, och framtiden är bara en tanke. Så jag är glad över min förmåga att vara och verka i nuet 🙂