Vid det här laget vet nog alla som känner mig hur ovilligt jag lämnar den ljusa tiden bakom mig. Men den här hösten känns det annorlunda på något sätt. Kanske för att jag har bestämt mig för att stå emot mörkrets påverkan på mig så mycket jag bara kan. Hur jag lyckas återstår att se. Det är fortfarande ganska varmt och grönt ute, och när solen strålar är det både rofyllt och somrigt att plocka frukt och bär i trädgården. Hallonbuskarna dignar av så mycket bär att grenarna knäcks om man inte plockar av dom regelbundet. Ibland äter jag mig proppmätt på nyplockade bär, och ibland blir det en paj såsom kan beskådas nedan. Dock var det inte jag som bakade den, utan jag fick den serverad nybakad och rykande varm med vaniljsås häromkvällen?

I år måste jag ha ätit rekordmycket äppelkräm. De senaste krämkoken har jag smaksatt med vaniljsocker istället för kanel. Det är riktigt mumsigt! Nedan kan beskådas det senaste koket som resulterade i hela fem liter kräm?

Men tro nu inte att jag har blivit hur huslig som helst, för så är det inte? Jag har helt enkelt fått en känsla av att komma ännu närmare naturen och dess växlingar då jag skördar och tillreder godsaker. Det ger en slags känsla av tillfredsställelse. Men jag får väl erkänna att den känslan kan också uppnås med köpta godsaker – såsom morotskakan nedan. Den förtärdes under en utflykt till Omberg med utsikt över Vättern och solnedgången. Det gäller att passa på att fika utomhus så länge vädret är behagligt nog. Vid det här tillfället blåste det dock ganska kallt vid vattnet, men den vackra utsikten kompenserade för den kyliga temperaturen. Jag kan ju tillägga att vi satte oss i bilen och åkte så fort vi hade ätit klart – med värmen på fullt ös i bilen, och stolsvärmen på max!?

Men för att berätta om något annat än mitt evinnerliga ätande, så njuter jag förstås av vackra turer till häst i skogen när tillfälle bjuds – dvs när det inte stormar ute. Vilket det gör oftare än inte. Men de där gyllene tillfällena då man inte behöver stoppa stenar i fickorna för att slippa virvla iväg i vinden – ja då får man passa på att ge sig ut!

Jag har också lite annat jag pysslar med för att hålla höstgnistan uppe, och göra det bästa jag kan av hösten. Men det får jag berätta om i ett annat inlägg. Det kan ju bli lite sövande att läsa om jag skriver spaltmeter pga glesa uppdateringar?

Så jag rundar av här, och önskar alla en fin dag!