Browsed by
Tagg: Fullmåne

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Jag brukar regelbundet besöka kraftplatser, och en av dessa – som brukar kallas Sveriges Stonehenge – är Ales Stenar vid Kåseberga i Skåne. Det var inte förrän i år jag lärde mig något om vad kraftplatser är för något, men jag har utan den vetskapen haft en stark dragning till sådana platser i åratal. För den som inte vet vad kraftplatser är, kan jag lite kort berätta att det är platser som har särskilda energier. Dessa kan vissa känna av på olika sätt, och man mår bra av att vistas på de här platserna. På t ex lotusblomman.nu kan den som har lust läsa om några av Sveriges kraftplatser.

Innan jag berättar om min upplevelse tänkte jag bara nämna några ord om Ales Stenar. Det är en fornlämning i form av en skeppssättning. Det äldsta belägget för namnet är Als Stene från år 1624. Datering av träkol från skeppsättningen visar att den uppfördes ca 500-1000 e. Kr. Ett av få fynd på platsen visar att den bl a har använts till begravning. Det var nämligen ett keramikkärl från 400/500-talen e. Kr, som innehöll brända människoben och träkol.

I år hade jag turen att det var fullmåne på gång när vi campade med husbilen i Kåseberga. Vi hade varit uppe bland stenarna på dagen, och det var som alltid skönt att vara där, ta in den speciella känslan, och blicka ut över havet. Jag har så länge jag kan minnas varit fruktansvärt höjdrädd, men vågade tillsist ändå sätta mig nära branten mot havet. Det var med skräckblandad förtjusning jag satt där, och kunde inte riktigt slappna av. Men jag njöt ändå av att se solen glittra i havet, och höra vågornas brus då de rullade in emot land.

Jag sitter och filosoferar högt över havet. Telefonen som bilden togs med gick sönder en stund senare, och bilderna blev så suddiga att branten knappt syns.

Vi återvände till stenarna vid solnedgången. Promenaden upp var jobbig, för jag hade ont i magen av något jag ätit under dagen. Men trots att vi gick dit för att se på fullmånen över havet, hade jag en tvingande känsla av att jag måste hinna fram innan solen gick ner. Så jag pinnade på med andan i halsen, medan solen snabbt sjönk i ett eldfärgat sken.

Det jag skriver nu kan verka helknäppt. Det var nämligen en mycket märklig upplevelse, som jag inte har lyckats skaka av mig… Jag kom upp, och tittade mellan stenarna mot branten och havet. Plötsligt var det som att se en film samtidigt som jag såg verkligheten. I ”filmen” såg jag en kvinna i lång svart klänning vid kanten av en hög klippa. Himlen var grå och dyster. Det var en annan plats, och en annan tid för längesen. Jag såg henne falla utför stupet ner mot havet. Samtidigt hade jag en förstummande känsla av att det var jag som föll över kanten i min svarta klänning. Sen försvann synen lika plötsligt som den kommit. Trots att det inte var verkligt var upplevelsen så stark att jag kände mig omtumlad ett bra tag efteråt. Samtidigt kändes det som om jag fått en förklaring till varför jag alltid varit så fruktansvärt höjdrädd.

När du nu har läst det här inlägget kanske du tänker att jag har förlorat förståndet. För en stund kändes det faktiskt så. Kanske borde jag låtit det här inlägget vara oskrivet. Men ibland vill orden ut hur konstiga dom än låter.

Har du någon gång varit med om något riktigt märkligt som du kanske tyckte var oförklarligt?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Är du som jag – klarvaken vid fullmåne? När man ligger och vrider sig i sängen medan natten badar i silvervitt ljus, känner åtminstone jag mig övertygad om att det beror på fullmånen. Andra märker inte av den, och bland de som inte gör det verkar sömnsvårigheter vid fullmåne ofta anses vara en myt. Så finns det dom som sover sämre, men som minsann inte tänker tro på nåt hokus pokus. Det man inte bortom alla tvivel kan bevisa är bara påhitt rätt och slätt. Det har förstås forskats en hel del i ämnet, och som det ofta är med forskning har inte alla kommit till samma slutsatser.

År 2013 publicerades en Schweizisk studie som heter ”Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep” av forskaren Christian Cajochen. Han var skeptisk till folks klagande på att sömnen påverkades av fullmånen. En kväll när han och kollegorna var ute och tog en drink, kom han att tänka på att de kunde analysera en färdig labstudie som hade genomförts under fyra år i annat syfte. I studien deltog 33 friska personer i olika åldrar. Ingen av deltagarna medicinerades, och alla hade en god sömn. Studien genomfördes i ett mörkt sömnlaboratorium, och deltagarna visste varken syftet med studien eller att det var fullmåne. Det som mättes var hjärnaktivitet, ögonrörelser och hormonutsöndring.

Oväntat nog fann forskarna att sömnen påverkades. I korta drag blev resultatet att under fullmåne tog det i snitt deltagarna 5 minuter längre tid att somna, de sov 20 minuter kortare tid, den ytligare REM-sömnen förlängdes 30 minuter, de tillbringade 30% mindre tid i djupsömn, hade lägre nivåer av sömnhormonet Melatonin, och sömnkvalitén upplevdes sämre. Eftersom deltagarna inte kunde se månljuset, har Cajochen en teori om att måncyklernas påverkan på människan kan vara en kvarleva från forntiden, då de t ex kan ha synkroniserat människors beteenden i reproduktionssyfte.

Så vad roar jag mig med i den sömnlösa natten? Ja när fåren är färdigräknade kanske jag läser, ser på nån dokumentär eller lyssnar på en podd. Hjälper inte det kollar jag igenom foton i telefonen och rensar bland de nästan 12000 bilderna. Så har jag hittat en dålig app så jag kan skoja till mina ganska sällsynta selfies. Idag delar jag med mig av en sån bild!🤓😂

%d bloggare gillar detta: