Browsed by
Etikett: Fullmåne

Fullmåne och tid att reflektera

Fullmåne och tid att reflektera

Kommentarer 20 kommentarer

Visste du om att fullmånen sägs vara en tid för att släppa taget om sådant som inte gagnar en längre i livet? Personligen kan jag komma att tänka på såna saker närsomhelst. Men jag kan ändå tycka att det är lite praktiskt att ha regelbundna hållpunkter för att fundera igenom saker i livet. Så för mig är fullmånen också en tid att reflektera över allt möjligt såväl smått som stort i livet.

Vid fullmåne kan jag känna att känslorna förstärks, eller ”skruvas upp på en högre volym”. Då gäller det att verkligen lyssna på vad dom säger, så att budskap från ens inre inte misstolkas. Jag kan få en känsla av att något skaver, och anledningen är kanske inte alltid vad den först verkar vara. Men när jag vet vad den beror på försöker jag att göra något åt den. Ibland får jag obekväma insikter som leder till mindre lätta beslut, men det är otroligt viktigt att städa i sitt liv.

Hursomhelst är det fullmåne igen, och energin från den känns riktigt stark. Den går tyvärr inte att beskåda eftersom ett regnväder ligger tungt över himlen. Det tydligaste tecknet på att det är fullmåne är att jag ligger sömnlös om nätterna. Så har jag förstås den där magiska känslan av förväntan och längtan som jag brukar få. Men i förrgår kväll – när månen var nästan full – var himlen klar, och jag stod utomhus i kvällens tystnad och njöt av ett månbad i dess starka sken.  Jag tog också några bilder som jag delar med mig av i inlägget 🙂

Det är något speciellt med att stå ute i naturen och betrakta fullmånen när den lyser upp himlen. Den känns både långt borta och nära, och energin den utstrålar känns så påtaglig. Jag får en känsla av att vara ett med såväl himlavalvet som naturen, ja som en del av allt.  Det är en mäktig känsla som väcker förundran och ger frid inombords.

Det finns också andra saker jag ägnar mig åt vid fullmåne, men jag sparar dom till andra inlägg.

Jag önskar alla en härlig och reflekterande fullmånetid! 😀

 

Fullmåne och märklig förväntan

Fullmåne och märklig förväntan

Kommentarer 34 kommentarer

Så är det fullmåne igen – Vargmåne – och jag känner en slags märklig förväntan. Att den är märklig beror på att jag inte ens vet vad det är jag förväntar mig. Det låter kanske konstigt men så är det. Hursomhelst var jag på väg ut till hagen igår för att servera hö, när jag både såg och kände denna måne som då var till 99% full. Den hade en så stark och magisk energi att jag blev stående en stund och bara tittade på den. Det var skymning och himlen var för stunden inte helt igenmulen. Medan himlen mörknade lyste månen allt starkare, och det syntes ringar av färger runtomkring den varav en orange ring hade det starkaste skenet. Jag försökte fota denna fängslande syn, men telefonen ville inte fånga upp allt jag såg.

Med risk att låta helkonstig nu, så kändes det som om jag hade någon slags kontakt med månen, och jag kände energin både omsluta mig och fylla upp mig. Det är svårt att beskriva, men jag kände mig verkligen som ett med månen, himlen, naturen och kanske rentav hela universum där och då. Hästarna fick sitt hö och jag stod kvar ett tag i hagen som badade i månskenet. Ljudet av hästarnas rofyllda tuggande och någon belåten frustning fyllde tystnaden, och jag njöt trots kylan av friden.

Jag fick en magiskt stark känsla av att något spännande är på gång. Den verkade inte särskilt logisk, för jag har snarare rätt så jobbiga saker att ta mig igenom. Det har varit tufft ett tag, och kommer på vissa sätt bli värre innan det blir bättre igen. Men känslan var så stark att jag fylldes av längtan efter vad för spännande saker som kommer att hända. Jag ska ta vara på denna märkliga förväntan och se vad den leder till. Ikväll är det 100% fullmåne, och jag känner även idag denna starka förväntan. Jag önskar att himlen klarnar upp till kvällen, men oavsett om den gör det ska jag ta vara på energin.

Känner du av på något sätt när det är fullmåne?

Två sorters vardagslyx

Två sorters vardagslyx

Kommentarer 54 kommentarer

Just nu befinner jag mig återigen i väntans tider, dvs på John Blund. Så i väntan på att ögonlocken ska bli tunga nog att stänga om de två gröna, tänkte jag göra något så ovanligt som att skriva några ord. Jag har ju inte varit särskilt produktiv med mitt skrivande på länge. Det plötsligt påkomna ämnet att föreviga med några rader är vardagslyx. Det finns egentligen många sorter av denna lyx, men för stunden tänkte jag skriva om två av dessa. En väntad och en oväntad.

Jag börjar med den väntade och efterlängtade, nämligen att äta saffransbullar. Det är något jag skulle kunna göra varje dag året runt, men då skulle väl dessa underbara bakverk upphöra att vara speciella? Allra bäst tycker jag om hembakade, men i brist på ork har jag köpt saffransbullar i affären som bakar i eget bageri. Muuums!! 😀

Den oväntade vardagslyxen är solsken. Det är så sällan solen skiner nuförtiden, att ögonen nästan blir chockade när den gör det. I vanliga fall regnar det så ofta och mycket att jag har funderat på att snickra en ny Noaks ark. Bäcken börjar likna en flod, och hagarna står bitvis under vatten. Men så plötsligt vaknade jag till några millimeter snö och en solig, kylig samt vindstilla dag med blå himmel. Underbart!! I skrivande stund tjuter dock återigen vinden runt husknutarna, och imorgon blir det ingen vardagslyx i form av solsken.

Jag avslutar med att nämna varför jag inte kan sova inatt. Den skyldiga syns att beskåda på bilden nedan. Vid 16-tiden tog jag bilden på månen över taknocken. Den syns nu till 98%, och imorgon är det fullmåne. Så det blir ingen skönhetssömn för mig än på ett par dagar!

Efter detta plötsliga och nattliga skrivryck, önskar jag alla en piggare dag än vad jag kommer få 🙂

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Upplevelse vid fullmåne på en kraftplats

Kommentarer 73 kommentarer

Jag brukar regelbundet besöka kraftplatser, och en av dessa – som brukar kallas Sveriges Stonehenge – är Ales Stenar vid Kåseberga i Skåne. Det var inte förrän i år jag lärde mig något om vad kraftplatser är för något, men jag har utan den vetskapen haft en stark dragning till sådana platser i åratal. För den som inte vet vad kraftplatser är, kan jag lite kort berätta att det är platser som har särskilda energier. Dessa kan vissa känna av på olika sätt, och man mår bra av att vistas på de här platserna. På t ex lotusblomman.nu kan den som har lust läsa om några av Sveriges kraftplatser.

Innan jag berättar om min upplevelse tänkte jag bara nämna några ord om Ales Stenar. Det är en fornlämning i form av en skeppssättning. Det äldsta belägget för namnet är Als Stene från år 1624. Datering av träkol från skeppsättningen visar att den uppfördes ca 500-1000 e. Kr. Ett av få fynd på platsen visar att den bl a har använts till begravning. Det var nämligen ett keramikkärl från 400/500-talen e. Kr, som innehöll brända människoben och träkol.

I år hade jag turen att det var fullmåne på gång när vi campade med husbilen i Kåseberga. Vi hade varit uppe bland stenarna på dagen, och det var som alltid skönt att vara där, ta in den speciella känslan, och blicka ut över havet. Jag har så länge jag kan minnas varit fruktansvärt höjdrädd, men vågade tillsist ändå sätta mig nära branten mot havet. Det var med skräckblandad förtjusning jag satt där, och kunde inte riktigt slappna av. Men jag njöt ändå av att se solen glittra i havet, och höra vågornas brus då de rullade in emot land.

Jag sitter och filosoferar högt över havet. Telefonen som bilden togs med gick sönder en stund senare, och bilderna blev så suddiga att branten knappt syns.

Vi återvände till stenarna vid solnedgången. Promenaden upp var jobbig, för jag hade ont i magen av något jag ätit under dagen. Men trots att vi gick dit för att se på fullmånen över havet, hade jag en tvingande känsla av att jag måste hinna fram innan solen gick ner. Så jag pinnade på med andan i halsen, medan solen snabbt sjönk i ett eldfärgat sken.

Det jag skriver nu kan verka helknäppt. Det var nämligen en mycket märklig upplevelse, som jag inte har lyckats skaka av mig… Jag kom upp, och tittade mellan stenarna mot branten och havet. Plötsligt var det som att se en film samtidigt som jag såg verkligheten. I ”filmen” såg jag en kvinna i lång svart klänning vid kanten av en hög klippa. Himlen var grå och dyster. Det var en annan plats, och en annan tid för längesen. Jag såg henne falla utför stupet ner mot havet. Samtidigt hade jag en förstummande känsla av att det var jag som föll över kanten i min svarta klänning. Sen försvann synen lika plötsligt som den kommit. Trots att det inte var verkligt var upplevelsen så stark att jag kände mig omtumlad ett bra tag efteråt. Samtidigt kändes det som om jag fått en förklaring till varför jag alltid varit så fruktansvärt höjdrädd.

När du nu har läst det här inlägget kanske du tänker att jag har förlorat förståndet. För en stund kändes det faktiskt så. Kanske borde jag låtit det här inlägget vara oskrivet. Men ibland vill orden ut hur konstiga dom än låter.

Har du någon gång varit med om något riktigt märkligt som du kanske tyckte var oförklarligt?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Sömnproblem vid fullmåne – myt eller verklighet?

Kommentarer 83 kommentarer

Är du som jag – klarvaken vid fullmåne? När man ligger och vrider sig i sängen medan natten badar i silvervitt ljus, känner åtminstone jag mig övertygad om att det beror på fullmånen. Andra märker inte av den, och bland de som inte gör det verkar sömnsvårigheter vid fullmåne ofta anses vara en myt. Så finns det dom som sover sämre, men som minsann inte tänker tro på nåt hokus pokus. Det man inte bortom alla tvivel kan bevisa är bara påhitt rätt och slätt. Det har förstås forskats en hel del i ämnet, och som det ofta är med forskning har inte alla kommit till samma slutsatser.

År 2013 publicerades en Schweizisk studie som heter ”Evidence that the Lunar Cycle Influences Human Sleep” av forskaren Christian Cajochen. Han var skeptisk till folks klagande på att sömnen påverkades av fullmånen. En kväll när han och kollegorna var ute och tog en drink, kom han att tänka på att de kunde analysera en färdig labstudie som hade genomförts under fyra år i annat syfte. I studien deltog 33 friska personer i olika åldrar. Ingen av deltagarna medicinerades, och alla hade en god sömn. Studien genomfördes i ett mörkt sömnlaboratorium, och deltagarna visste varken syftet med studien eller att det var fullmåne. Det som mättes var hjärnaktivitet, ögonrörelser och hormonutsöndring.

Oväntat nog fann forskarna att sömnen påverkades. I korta drag blev resultatet att under fullmåne tog det i snitt deltagarna 5 minuter längre tid att somna, de sov 20 minuter kortare tid, den ytligare REM-sömnen förlängdes 30 minuter, de tillbringade 30% mindre tid i djupsömn, hade lägre nivåer av sömnhormonet Melatonin, och sömnkvalitén upplevdes sämre. Eftersom deltagarna inte kunde se månljuset, har Cajochen en teori om att måncyklernas påverkan på människan kan vara en kvarleva från forntiden, då de t ex kan ha synkroniserat människors beteenden i reproduktionssyfte.

Så vad roar jag mig med i den sömnlösa natten? Ja när fåren är färdigräknade kanske jag läser, ser på nån dokumentär eller lyssnar på en podd. Hjälper inte det kollar jag igenom foton i telefonen och rensar bland de nästan 12000 bilderna. Så har jag hittat en dålig app så jag kan skoja till mina ganska sällsynta selfies. Idag delar jag med mig av en sån bild! 😀