Fullmåne och tid att reflektera
Visste du om att fullmånen sägs vara en tid för att släppa taget om sådant som inte gagnar en längre i livet? Personligen kan jag komma att tänka på såna saker närsomhelst. Men jag kan ändå tycka att det är lite praktiskt att ha regelbundna hållpunkter för att fundera igenom saker i livet. Så för mig är fullmånen också en tid att reflektera över allt möjligt såväl smått som stort i livet.
Vid fullmåne kan jag känna att känslorna förstärks, eller ”skruvas upp på en högre volym”. Då gäller det att verkligen lyssna på vad dom säger, så att budskap från ens inre inte misstolkas. Jag kan få en känsla av att något skaver, och anledningen är kanske inte alltid vad den först verkar vara. Men när jag vet vad den beror på försöker jag att göra något åt den. Ibland får jag obekväma insikter som leder till mindre lätta beslut, men det är otroligt viktigt att städa i sitt liv.
Hursomhelst är det fullmåne igen, och energin från den känns riktigt stark. Den går tyvärr inte att beskåda eftersom ett regnväder ligger tungt över himlen. Det tydligaste tecknet på att det är fullmåne är att jag ligger sömnlös om nätterna. Så har jag förstås den där magiska känslan av förväntan och längtan som jag brukar få. Men i förrgår kväll – när månen var nästan full – var himlen klar, och jag stod utomhus i kvällens tystnad och njöt av ett månbad i dess starka sken. Jag tog också några bilder som jag delar med mig av i inlägget 🙂
Det är något speciellt med att stå ute i naturen och betrakta fullmånen när den lyser upp himlen. Den känns både långt borta och nära, och energin den utstrålar känns så påtaglig. Jag får en känsla av att vara ett med såväl himlavalvet som naturen, ja som en del av allt. Det är en mäktig känsla som väcker förundran och ger frid inombords.
Det finns också andra saker jag ägnar mig åt vid fullmåne, men jag sparar dom till andra inlägg.
Jag önskar alla en härlig och reflekterande fullmånetid! 😀