Vara på väg

En fin överraskning

augusti 7, 2025 Lillalena Kommentarer 10 kommentarer

Ibland kan man hitta något fint på oväntade ställen. Det var precis vad jag gjorde när jag röjde bort ogräs på den mycket vildvuxna tomten, och fick en fin överraskning. Intill trappen till huset såg det rent ut sagt förskräckligt ut, så en dag bestämde jag mig för att undanröja det högväxta ogräset. Jag hade kommit långt med röjningen när jag plötsligt upptäckte en späd och stickig liten gren nere vid marken. Rosälskare som jag är insåg jag snabbt att jag hade blottlagt en liten skatt, nämligen en rosbuske. Den var liten och oansenlig, och inte i bästa skick. Så jag röjde rent runtom den och hämtade sekatören. Efter en försiktig och omsorgsfull beskäring var den ännu mindre. Därefter följde väntans tider.

Den lilla busken började växa, och satte några knoppar. Jag väntade ivrigt på att dessa skulle brista, och undrade nyfiket vad för färg de små rosorna skulle ha. Så en regnig morgon i början på augusti fick jag äntligen se de första knopparna helt utslagna till underbara blommor. Som synes på bilderna har rosorna rosa färg, och jag blir så glad varje gång jag ser hur de lyser upp sin plats.

Vilken tur att jag röjde för hand istället för att ta fram trimmern. För då skulle jag nog kanske inte ha märkt att rosbusken fanns där, fullständigt övertäckt av det yviga och höga ogräset. Nu får jag njuta av att se den varje dag, och nya knoppar slår snart ut 🙂

Jag önskar alla en fortsatt fin sommar!

En väldigt intensiv månad

augusti 1, 2025 Lillalena Kommentarer 20 kommentarer

Tänk att det redan är augusti. Juli var liksom juni en väldigt intensiv månad, och så lär även denna bli. Jag kan sammanfatta tiden som har gått med att det varit mycket hårt arbete, och så har det inflikats några stunder av livsnjutning också. Jag ser slutet på allt betong- och murningsarbete jag har ägnat mig åt ett tag. Därefter ska jag växla mellan andra jobb. Listan på vad som ska göras är hur lång som helst, så det lär blir gott om variation i arbetet. Jag har hittills ofta jobbat i väldigt obekväma arbetsställningar, så knäna börjar kännas lite möra. Men snart behöver jag inte plåga dom längre. Nedan kan beskådas när jag blandade betong till diverse reparationer. Dessa är jag klar med, och närmast på tur är att blanda cementbruk och putsa.

Det är både väldigt spännande och otroligt slitsamt att göra en så stor förändring av livet. Särskilt när tiden går så fort, och man har kort tid på sig att bli klar med vissa saker innan hösten. Men det kommer bli bra i slutändan. Jag vet att jag fortfarande inte berättar några detaljer om vad livsprojektet handlar om, förutom lite i inlägget nedan:

https://varapavag.se/2025/05/09/drommar-kan-forverkligas/

Men jag har mina anledningar till att jag är kryptisk. När tiden är mogen berättar jag mera. En sak som har kunnat grumla min glädje då det har inträffat är att utsättas för avundsjuka. Den sjukan har redan hunnit visa sitt fula ansikte, då vissa inte verkar kunna glädjas helhjärtat åt vad andra gör. Jag har märkt många gånger under livet att det lätt tas för givet att man fått saker med en orättvist liten ansträngning – vilket på intet sätt har varit fallet. Jag har tvärtom jobbat så hårt för en del saker att de har kostat mig hälsan och nästan livet. Då känns det som ett hånfullt slag i ansiktet när jag plötsligt konfronteras av avundsjuka människor. Ingen har gått i någon annans skor, och ingen vet egentligen priset som någon betalat för vad den har. Så numera känner jag mest ett stort obehag när det gäller att dela med mig. Även om jag inte alls förväntar mig obehag av er läsare. Känslan är bara så djupt rotad, och det är inte längesen jag blev väldigt obehagligt och elakt påhoppad av en avundsjuk människa under en trumningskväll som jag trodde skulle bli trevlig.

Nåväl, nog om detta. Jag avslutar inlägget med ännu en kvällsbild från sjön som ligger i närheten. Så önskar jag alla en härlig helg!:)

Inte ens ett bottennapp

juli 29, 2025 Lillalena Kommentarer 16 kommentarer

Det är tur att man inte är beroende av min fiskelycka för att sätta mat på bordet, för då skulle man få gå hungrig. Igårkväll bestämde vi oss för att ta en fisketur. Så fiskelåda och kastspön åkte in i bilen, och vi styrde kosan mot en sjö. Jag som nästan aldrig får napp kände mig ändå optimistisk. För även en blind höna hittar ju ett korn ibland. Fast det var kanske en dålig jämförelse;)

Jag får erkänna att jag har lite respekt för kastspön. Ja kanske inte just för själva spöt, utan mer för fiskekrokarna. En gång i tiden såg jag en mycket rolig film som heter ”Den där Mary”, och alla som har sett den vet ju hur illa det kan gå om någon gör ett kast med mindre god kontroll.

Nåväl, utan att skryta får jag väl säga att jag är hyfsat bra på att svinga iväg ett drag över sjön. Det är något helt annat än att svinga en golfklubba, vilket jag avskyr liderligt från djupet av mitt hjärta. Dessutom ska man ju klä sig som en pajas i pinsamt töntiga kläder. (Ja jag vet att många känner sig fina i såna kläder). Men men, nu halkade jag av ämnet. Åter till fisketuren. Många kast till trots blev det inget napp. Inte ens ett bottennapp. Så det serverades inte någon fiskrätt till middag idag. Men det var ändå trevligt och avkopplande att tillbringa en stund vid sjön.

Jag avrundar inlägget med en bild på ett välmotionerat kastspö med vältvättat drag.

Ha det så gött tills vi ses igen! 🙂

Som en urvriden trasa

juli 27, 2025 Lillalena Kommentarer 18 kommentarer

Sommarvärmen må vara underbar när man njuter av varma bad. Men den för också med sig sånt som är mindre uppskattat. En sådan sak är att mat lätt blir dålig. Det fick jag erfara häromdagen, och det var sannerligen inte roligt. En praktfull magsjuka har fått mig att känna mig som en urvriden trasa. Eller som jag skulle ha sagt i min späda ungdoms dagar – som ett utsketet äpple. Jag vill dock försäkra kvackelmagade läsare om att jag inte tänker gå in på några detaljer.

Hursomhelst var jag lyckligtvis rustad med koltabletter, vilka jag skyndsamt intog i maximalt rekommenderat antal efter magsjukans utbrott. Det finns nog inget bättre att stoppa i sig när man blivit angripen av baciller i magen. Så jag må ha varit väldigt ynklig ett litet tag, men nu mår jag betydligt bättre. Känner mig bara lite svagt illamående, och en aning orolig i kistan. Obs, det här är inget reklaminlägg, utan se bilden på burken som ett tips på bästa kuren (enligt mig) mot magsjuka.

Jag har vågat mig ner till stranden, men badade inte för jag kände mig frusen. Det blev istället en stunds läsning i min bok, vilket var behagligt när jag kände mig trött och vissen.

Nu har vädret slagit om och det är mulet, men det känns faktiskt skönt för stunden. Jag har ett fysiskt krävande arbetspass framför mig, och gläds åt att slippa bli genomsvettig.

Jag rundar av här och önskar alla en härlig ny vecka! 🙂

Något mycket ovanligt

juli 22, 2025 Lillalena Kommentarer 20 kommentarer

Sommaren springer som alltid med raska steg, och jag vill som vanligt bromsa in tiden. I år har jag fått uppleva något mycket ovanligt, nämligen en varm sjö – och då menar jag varm på riktigt. Nästan som i badkaret. Jag trodde knappt att det existerar såna i det här landet. Jo jag vet att det finns dom som tycker det är varmt i vattnet även när det är nära fryspunkten. Men när gåshuden sprider sig över kroppen och tänderna klapprar, är det inte sannerligen inte varmt. Senaste dagarna har dock jag som är en äkta badkruka faktiskt svalkat mig i sjön efter dagens hårda slit. Det har varit tufft att arbeta så mycket fysiskt hettan, ja ibland har jag nästan känt mig konstig i vad som har känts som medelhavsvärme. Men behovet av svalka har bidragit till att jag har lyckats doppa mig flera gånger.

Apropå det här att arbeta och slita hårt fysiskt, så är det iallafall bra mycket skönare än att jobba stillasittande med högtryck i hjärnan under ständigt långa dagar. Men som alltid gäller det att hålla balans i tillvaron. För det kan bli för mycket oavsett vem eller vad som driver en. Likväl som en arbetsgivare kan få en att duka under pga fullständigt övermäktiga krav, så kan ett eget spännande livsprojekt trötta ut en ordentligt ibland. Jag blir förvisso starkare och starkare av allt fysiskt krävande arbete. Men det gäller att inte låta tankarna börja snurra kring hur lite tid det egentligen finns för att åstadkomma så väldigt mycket.

Jag planerar och följer upp allt minutiöst, och håller fokus så gott det går på det jag gör för stunden. Saker går så sakteliga framåt. Men som alltid dyker det upp sånt som måste hanteras. Saker som tar tid, kraft och och ofta kostar en del rent ekonomiskt. Det skulle vara bra om man kunde planera med facit i handen, men hur man än anstränger sina små grå kan man ju inte förutse allt. Man kan bara göra så gott man kan för att ligga steget före, och få ihop helheten i tur och ordning på ett bra sätt.

Ikväll bjuder jag på några bilder på solnedgången häromkvällen. Jag har alltid älskat att se solen gå ner, och hur mycket det än finns att göra så är det en stund av fullständig frid och harmoni.

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar! 🙂

Innan det brakade loss

juli 9, 2025 Lillalena Kommentarer 18 kommentarer

Idag blev det något så ovanligt som en stund på stranden. Jag tänkte först skriva en dag på stranden, men insåg att det vore att ta i. Men hursomhelst var det otroligt nog årets första vistelse på stranden i bikini. Jag har nämligen varit där betydligt mera påklädd på kvällstid och promenerat.

Jag önskar att jag som är en äkta badkruka hade varit snabb och beslutsam att ta årets första dopp. Men det hann jag inte innan det brakade loss. För innan jag hann göra mig mentalt förberedd på att blöta ner hela kroppen, bytte himlen skepnad från strålande solsken till mörka täta moln. Det började snart mullra på himlen, och de få sakerna som medtagits plockades skyndsamt in i bilen. Kort därpå stod regnet som spön i backen, och åskan bröt ut – tack och lov på avstånd. Men innan dess var det riktigt skönt en stund, och en fröjd för ögonen också.

Vattnet var faktiskt ganska ljummet, så det kunde ha varit lätt att doppa sig. Men det var så långgrunt att man fick gå hur långt som helst för att väta halva vaderna. Och när man väl hade kommit så långt ut i sjön var vattnet kallt.

När man ser mina bilder kan man kanske tro att det var folktomt på stranden. Men det var det inte. Dock avskyr jag att trängas med folk på stranden med allt vad det innebär. T ex så finner jag det evinnerliga skrikandet på stränder nästintill outhärdligt. Jo jag vet att barn ska ha roligt. Men måste dom gallskrika hela tiden som om dom hade en mördare med kniven i högsta hugg efter sig? Så jag gick tills ensamheten nästan infann sig, och decibeltalet från ljudmattan sjönk till mindre hörselskadande nivåer. Sen slog jag mig ner med min bok.

Det blev en skön stund, och jag har ju alltid sagt att man ska njuta så länge det varar. I det här fallet hann jag läsa flera sidor, i väntan på att kroppsvärmen skulle mana mig ut i vattnet för att doppa mig. Men så långt kom jag ju som sagt inte.

Jag önskar alla härliga soliga dagar 🙂

Den som lever får se

juli 8, 2025 Lillalena Kommentarer 14 kommentarer

Tänk att man äntligen har fått njuta av lite sol och värme denna eftermiddag. När den här sommaren började kände jag att jag ville köpa en ny bikini. De jag har kan man ärligt säga sjunger på sista versen. Här slängs ingenting i onödan, så de har sina år på nacken – om man nu kan säga så om en bikini. Men något sådant köp har inte känts akut ännu. Det var det däremot att få tag på ett par nya gummistövlar, för jag gick emot något vasst som gjorde hål på ena stöveln. Så innan de nya inhandlades var jag blöt om ena foten varenda dag. Ganska störande faktiskt.

Det finns en väldigt töntig och utsliten floskel som jag avskyr mer än alla andra. Nämligen ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”. Vilket otroligt skitsnack. Visst finns det fantastiskt bra funktionskläder, och såna har jag. Men dåligt väder är ändå dåligt. Kläder gör inte vädret bättre när det är pissdåligt. Det blir bara hyfsat uthärdligt att vara utomhus. Jaja, naturen behöver självklart vatten. Men inte i så överdrivna mängder att marken är övermättad och vattensjuk. Och ja, jag vet att man inte kan göra något åt vädret, men jag tar mig friheten att klaga ändå.

Nåväl, idag blev det efter en vädermässigt dålig start på dagen äntligen en solig och varm eftermiddag. Min tjocka bok åkte blixtsnabbt fram, och jag kastade mig skyndsamt ner i solsängen. Jag fick väl ihop någon halvtimma läsning innan middagen. Det gäller att njuta så länge det varar.

Nu hoppas jag att prognosen håller vad den lovar, nämligen somrigt väder från och med imorgon. Jag brukar förvisso tänka att den som lever får se. Meteorologernas datasystem uppvisar ungefär lika stor träffsäkerhet som att spå i teblad. Men jag håller tummarna:)

Jag önskar alla en somrig fortsättning på veckan med en bild på regnvåt grönska utanför husbilsfönstret 🙂

Mycket strul och stor lättnad

juli 6, 2025 Lillalena Kommentarer 17 kommentarer

Nu är jag äntligen tillbaka här i bloggen igen. Jag är förvisso inte den som skriver var och varannan dag, men det senaste uppehållet var ett ofrivilligt sådant. Det märkliga är att just när det är något fel på bloggen, har jag hur mycket skrivlust som helst. Idéerna bara bubblar fram och vill bli satta på pränt, och då kan jag känna en del frustration.

Det har varit mycket konstigt strul med bloggen senaste tiden, men nu känner jag stor lättnad. Det har tagit tid att få hjälp, och lyckligtvis fanns en backup från den 27 juni att använda sig av för att återställa bloggen. Det kostade förstås att senaste inlägget försvann inklusive alla dess kommentarer. Så det var ju synd, eftersom jag är så glad för dessa. Ibland får jag kommenterar som värmer riktigt gott i hjärtat, och som får mig att le från öra till öra när jag läser dom. Konstigt nog har det försvunna inläggets gillamarkeringar dykt upp i detta nya inlägg. Men hursomhelst är jag mest av allt glad att bloggen fungerar igen, och jag har varit med om betydligt större förluster beträffande bloggandet. Som t ex att oåterkalleligt bli av med en hel blogg och allt dess rikliga innehåll. Det svider värre kan jag lova.

Apropå det här att bli av med en hel blogg, så kom jag i skrivande stund att tänka på att den innehållsmässigt var bredare än den jag har nu. T ex så skrev jag om mina åsikter i stort och smått. Jag har konstaterat att de inläggen lockade betydligt större läsarskaror, och det kändes ju förstås roligt. Men jag fick också ibland väldigt elaka och rentav hätska kommentarer, vilket alltid var lika otrevligt. Jag lärde mig att alltför många människor inte alls gillar olika, vilket många så stolt proklamerar. Att dryfta åsikter som inte passade in i vad samhället och media anser vara de rätta, kunde vara synnerligen impopulärt. Men faktum är att jag är en betydligt färgstarkare människa än vad jag någonsin har gett uttryck för i just den här bloggen. Så nu har tankar vaknat om att återigen vara öppen om vad jag tycker även i skrift. Jag har tröttnat på att visa upp en slags urvattnad, snäll och lättsmält version av mig själv för att slippa elaka kommentarer. Det är mycket roligare att skriva när man inte censurerar sig själv för att slippa obehagliga konsekvenser. Så den som läser får se vad som dyker upp här framöver.

Jag önskar alla en fin ny vecka!

Så har midsommarafton passerat

juni 22, 2025 Lillalena Kommentarer 14 kommentarer

Här ligger jag på husbilssoffan medan regnet trummar på taket. Midsommarafton har passerat, och lyckligtvis med soligt väder. Dagen firades lite annorlunda än vanligt, för husbilslivet brukar inte börja såhär tidigt. I vanliga fall brukar jag äta makalöst mycket matjessill, potatis, gräddfil och gräslök, för det är så himla gott. Maträtten som sådan slank ner även i år, men i form av en betydligt sparsammare portion som serverades på en bygdegård. Den smakade förstås väldigt gott, men för min del kunde den gärna fått vara tre gånger större;) Jag åt mer än dagens vuxenportioner redan som lekisbarn. Nåväl, nu ska jag inte orda mer om detta. Jag som inte äter socker längre smakade för ovanlighetens skull även på en liten midsommarbakelse. Den verkade vara hembakad och smakade väldigt gott.

Jag får väl erkänna att små grodorna och fiolmusik egentligen inte är min grej. Jag minns när jag som barn föstes in i ringen, och hujedamig så jag led från den första till den sista gnisslande tonen. Milde tid så jag avskydde vartenda litet skutt runt stången, och ja – jag var väl ett annorlunda barn. Det annorlunda har hängt i, och ränderna går inte ur. Men det blev ändå väldigt trevligt. Vi fick sitta inomhus och äta för borden var upptagna utomhus. Men när vi ätit klart tog vi med oss kaffet ut i solskenet, och träffade på väldigt sällskapliga och pratsamma människor. Så det blev en oväntat social och trevlig dag med nya bekantskaper.

Jag rundar av inlägget här, och önskar alla en fin ny vecka! 🙂

Tänk att den äntligen är här

juni 18, 2025 Lillalena Kommentarer 12 kommentarer

Tänk att den äntligen är här – den underbara tiden då kvällarna och nätterna är ljusa. Tiden må ha sprungit ifrån mig den här våren och sommaren, men nu njuter jag av ljuset i fulla drag. Jag som är aktiv utomhus om kvällarna året runt både älskar och behöver ljuset av rent praktiska skäl. Det här att kunna gå ut när som helst och se allt omkring sig, är för mig en lyx som stadsbor kanske inte ens tänker på. Gatubelysning gör ju världen utanför bostaden synlig året runt. Jag är dock inte ute efter att klaga, för livet bortom belysningar är självvalt. Men ljuset är ändå något som jag verkligen törstar efter en stor del av året.

Den här tiden skulle jag vilja vara vaken dygnet runt, och ta vara på så mycket jag kan av ljuset. Jag vill njuta av de ljumma sommarnätternas stillhet och magi. För även om livets sysslor börjar på morgonen, så är jag en kvälls- och nattmänniska. Det är något speciellt med natten. Det är så fridfullt ute när andra människor sover. Inga ljud hörs från bilar på vägen eller från bullrande maskiner och gräsklippare. Ej heller hörs människor som spelar hög musik, gallskriker i poolen, eller pratskriker i mobiltelefonen på andra sidan trädgårdshäcken. Känslan av att vara ensam i världen för en stund när dagens ljudmatta har lagt sig är befriande. Det låter kanske paradoxalt, men jag älskar ljuden som finns i tystnaden. Nattens ljud är vilsamma, avkopplande, njutbara och ofta subtila.

Idag visar jag några bilder som jag har tagit under en väldigt sen kvällspromenad. Åh så jag njöt av vyerna omkring mig:)

Jag önskar alla en fortsatt härlig sommar!