Dagen före Dopparedagen
Så är det dagen före Dopparedagen, och just för stunden njuter jag av en kort stund i ryggläge mellan alla bestyr. Här har varit full rulle som vanligt, men inte endast med julbestyr. Vad det gäller sådana brukar jag ta det väldigt lugnt, och pynta i godan ro. Nej här har det stuvats om i möblemanget, för att få till en mera praktiskt lösning för lilla Busfröets skull. När senaste valpen före Luna flyttade in här, nämligen vår käre Baloo som vandrade över regnbågsbron innan jag startade den här bloggen, hade vi ett sovrum på bottenvåningen. Det var praktiskt när han som var en mycket stor och tung Leonbergervalp behövde gå ut om natten. Nedan sitter jag och Baloo på sängen, och på bilden var han 16 veckor gammal <3
Men när valptiden var över fick rummet en annan användning. Nu kändes det dock att vi behöver ha ett sovrum på bottenvåningen igen. Detta beslut drog med sig ommöbleringar i ytterligare några rum. Det är tur att vi har ganska många rum så man kan vara flexibel. Mitt bland alla bestyr skapades en ny plats för granen, så att den kunde kläs och stå skyddad från busattacker. Så nu känns det så härligt att kunna njuta av fullskalig julstämning igen 😀
Jag har också fått ett nytt arbetsrum på ovanvåningen, och det känns bra. Jag hittade en gammal julduk till bordet, och ska snart ställa en ljusstake även i det fönstret 🙂 Kan tillägga att jag har en rejäl kontorsstol. Men den väger rätt så mycket, så för stunden orkar jag inte släpa den uppför trappan.
Som avslutning vill jag önska alla mina läsare en riktigt God Jul, och Luna hälsar också förstås 😀
Jag är bara lite drygt 10 veckor gammal, så än kan jag inte vara med på alla sysslor som görs. Men jag upptäcker gården vartefter, i full fart och med stor nyfikenhet. Dom stora fyrbenta är lite läskiga faktiskt, så dom studerar jag helst på avstånd. Men en gång tog jag mig mod och luktade han som heter Lilla Mannen på mulen, för han luktade på mig. Han som heter Pari ville också få lukta på mig, men nej det fick han inte göra 😀 Så har jag fått vara med i den delen av stallet där höbalarna förvaras. Jag skulle tydligen lära mig hur man öppnar en ny höbale. Det var lite intressant, men bara en kort stund 😀
Kan ni gissa vad jag tycker är gott? Nej det kan ni förstås inte 😀 Men jag är väldigt förtjust i mat. Så fort någon visar sig vid köksbänken eller kylskåpet är jag snabbt på plats för att få mig en smakbit. Men jag får samma mat varenda gång, och som tur är så är den god.
Något som gör mig väldigt lugn och stillsam, är att ligga bredvid mattes kontorsstol när hon ägnar sig åt vad det nu är uppe på bordet. När jag lägger mig på rygg vill jag bli kliad på magen, och det verkar hon ha begripit nu. Jag gillar också att sova vid hennes tofflor, och då är dom så nära och bra till hands när jag vill rycka luddet av dom 😀
Jag vet faktiskt inte vad julfilmer är för nåt, så jag vet inte vad det är hon somnar ifrån. Men vi har iallafall ett lysande litet träd på bordet. Matte säger att hon brukar klä ett stort träd också, men att hon inte vet om hon ska göra det i år. Hon verkar tro att jag ska bita på sånt som hon hänger i trädet, och kanske rentav välta omkull det. Men jag måste väl ändå få roa mig lite i juletid? 😀
Men nu har jag berättat massor om mig själv, så nu får det räcka för idag. Jag kanske skriver igen någon annan gång om jag får 😀
Vi har haft hundar i många år, men det har hunnit gå några år sen vår siste gick bort. Då och då har vi pratat om att skaffa hund igen, men det har inte blivit så. De senaste åren har vi dessutom inte kunnat planera någonting, för sedan olyckan har min man opererats gång på gång med komplikationer, och ständigt väntat på nya operationer för att bli bättre – vilket han fortfarande gör. Efter varje operation följer en väldigt jobbig tid, och då har jag fullt upp med att ro runt allt. Så vi har varit försiktiga med att infoga ytterligare sysslor i livet, vilket en hund onekligen ger.
Men även i tider av mycket ovisshet och tuffa perioder, måste man ju faktiskt leva vidare. Livet är ingen transportsträcka, så man får försöka bejaka sånt som man tycker är roligt. Varje kväll när man somnar har man förbrukat en dag som man aldrig kommer få tillbaka. Även tider av väntan och ovisshet behöver fyllas på med sånt som ger glädje och skingrar tankarna. Så nu bor lilla Luna här, och hon är verkligen en riktig liten glädjespridare. Hon är bedårande söt, kelig, busig och väldigt duktig för sin späda ålder.
Jag hade tänkt dela med mig av en massa söta bilder. Men hon är svår att fota, för hon vill inte vara stilla och posera framför mobilen. Dessutom är min mobilkamera av nån anledning inget vidare på att fota svarta djur. Men det är som det är. Nedan har vi blivit fotade när jag städade och satte upp ljusstakar.
