Födelsedagar behöver ju inte bara handla om år, utan de kan ju vara månader också. Igår fyllde Luna 4 månader, och milde tid vad det har hänt mycket sen hon flyttade hit. Liten börjar bli stor! Hon är inte längre en valp som man kan bära omkring i famnen, utan hon börjar bli ganska stor och tung för sin ringa ålder. På vissa sätt är hon precis som valpar är, dvs av och på med vilt bus, gos och sömn. Men hon är också väldigt lillgammal på vissa sätt som kan förvåna oss ibland. Det är nästan som att hon har två sidor. Stundtals är hon en vanlig valp, och stundtals kan hon vara som en vuxen hund. Vi brukar säga att man kan nästan tro att Molly är återfödd i henne, för hon gör saker som var väldigt typiska för vår gamla trotjänare.

Mellan lek- och sovstunderna vill hon gosa, och hon anser sig fortfarande vara en knähund. Hon är väldigt lättlärd, och tycker om att få lära sig saker. Hon vet vad hon brukar bli belönad för, så hon gör ofta spontant saker som hon har lärt sig för att få en godbit. Men så kan hon förstås även slå dövörat till ibland, och då kan man tro att hörseln har försvunnit på riktigt:D Men hon är ju väldigt ung än, och framförallt utomhus finns det mycket som fångar uppmärksamheten.

Lyckligtvis är lilla fröken i stort sett rumsren nu, och hon brukar ge till känna när hon vill gå ut och göra ifrån sig. Hon ger i stort sett alltid sina tecken i tystnad, för hon är såsom American Akita brukar vara en väldigt tyst hund. Man hör sällan ett ljud från henne förutom när det kommer någon. Då kan det komma ett eller två skall. Det tycker jag är jättebra. För jag får erkänna att jag har svårt för hundar som skäller för allt och ingenting, men uppskattar när dom håller vakt. Nedan kan Luna beskådas när hon lapar i sig regnvatten från ett stuprör efter en av dagens lekstunder:)

Ja det var allt för den här gången 🙂 Ha det så bra tills vi ses igen!