Milde tid så trött jag blir denna tid av året. Som om inte mörkret är sövande nog, så smattrar regnet återigen mot såväl taket som den vattendränkta marken. Medan andra verkar vara så myslyriska och äntligen får gotta sig med sina efterlängtade stearinljus, önskar jag nästan att jag kunde få stryka november ur almanackan.  Eller varför inte gå i ide åtminstone en månad. Sen kunde jag vakna till när adventsljusstakarna ska tas fram. För det är då det mysiga börjar på riktigt.

Hursomhelst ska transportsträckan med namnet November upplevas varje år, så det gäller att försöka utvinna lite energi ur vad som står till buds. Något som är superviktigt för mig är att gå ut och röra på mig varje dag. Utan friskluft blir jag segare än ett tuggummi, och samma sak gäller för dagsljuset. En daglig promenad vill jag tipsa alla som har möjlighet att se till att ta, för det mår man mycket bättre av. När solen skiner brukar jag försöka titta mot ljuset så gott det går. Jag brukar också lägga märke till sånt som är fint att titta på, för det ger positiva känslor?

Något annat som piggar upp är att äta ordentlig mat. Det viktigaste för mig är att äta bra mat, men jag vill också äta gott. Jag har dragit ner på socker ganska ordentligt, och ju mindre socker jag äter desto mindre sugen blir jag. Numera köper jag nästan aldrig godis. Men ibland skriker det till i snasktarmen, och då händer det att jag äter nåt smaskigt. Jag har för ovanlighetens skull bakat lite, och det blev riktigt gott (för att vara gjort av mig?). Så därför delar jag lite stolt med mig av en bild på de två underverken?

Känner du av mörkret? Hur gör du isåfall för att få energi?